skrämmande trött

Hejhej!
Så, denna dag började som alltid med frukosttalk där allt för mycket tid spenderades på Onnas freaking mikro. jag vet inte varför riktigt.;) det brukar sluta så. Men sen blidde det skola och kuhi och matte och whatnot. På matten bestämde jag mig för att räkna ut alla mina vänners summor med sifferalfabetet. Jag kom fram till att jag gillar 46:or (Agnes, Hannah och Vera), att vissa har samma siffra (de föregående, Signe & tora(54) och Erik & liv(43) och att ingen ens kom i närheten av Viktor (freaking 95). detta diskuterades också under lunchen, då vi också pratade om facebook-stalking och vad det nu var mer.

Sen hade jag svenska och ehl och inså. meeen först fick jag cola av Signe och hon gav mig även ett skrattanfall som hette duga. Tyvärr kan jag inte berätta vad det handlade om, eftersom det kan uppfattas kränkande och allt vad det heter.;) hade sedan gitarr och sång där jag blev oförklarligt övertrött vilket jag fortfarande är. kan knappt sitta upp, goddammit. sooovaaaaa. :( jag ska ju kunna sitta uppe massa länge idag och så orkar jag inte! faaiil. ja för ledig är jag imorgon. mycket awesome.:) jaja, godnatt allesammans!

goodmorniiiing

tisdagsmorgon och jag känner mig peppad för dagen ändå på något konstigt sätt. men det är kallt här av någon anledning, och min lugg är lååång. newsflash och whatnot.:) nu ska jag då snart frukosttalka och påtal om frukost tog jag tag i mitt liv och gjorde gröt till mig själv idag. mycket gott!:) nej, nu är jag för trött för och blååga. vi hörs senare idag antar jag :)

måndagsord

Blogg.se är ett dampbarn så jag bloggar nu i word. Detta skrivs alltså måndag kväll klockan 21:33 närmare bestämt. Eller hela inlägget lär ju inte skrivas då. Men ajaaa.

 

Idag har jag väl inte gjort så mycket. Haft spanska, fått lära mig hur ”sten” med hjälp av sifferalfabetet kan bli 666, skrivit massa personligt på skrivargruppen, ätit hysteriskt god mat och allt möjligt. Imorgon är det tisdaaag! :D jag älskar tisdagar. Låt mig vara konstig.:) nu ska jag nog ta och gå och lägga mig snart som attan. Soovaa, ska jag göra. I love it.:) god natt!


patron saint of liars-ann patchet

Denna bok handlar om Rose som inser att hon inte fått något tecken från Gud utan bara en grabb och åker ifrån honom, gravid och allt. Hon kommer till st. elisabeths som är ett hem för ogifta mammor där de bor tills de får sina barn. Problemet med den här boken är att det liksom inte går att berätta en stor del av den, eftersom det skulle avslöja waaayyy too much. Men det jag lärde mig av den var att man faktiskt får skärpa sig ibland. Rose lärde sig inte detta under hela bokens gång. Att skärpa sig. Göra val för att man vill och inte av någon annan anledning och sen stå för dem. Hur svårt kan det vara liksom? Hursomhelst…boken var bra och sådär. I likie!:)


inlägg från igår

jag vill börja med att säga att omständigheterna till det här inlägget bara inte är okay. men jag har ju sagt att jag inte ska vara så jävla djup hela tiden, så de får vara icke-okay utan er inblandning.

så vad har jag gjort idag? frågan blir väl mer: har jag gjort något idag? och svaret blir nog nej. jag har provat tacos med nuggets, dock. eller de andra gjorde det. alltså sara, agnes och vivian. spännande. sen så har jag talat med Hannah som såg på gladiatorerna och berättade om allt som hände på sin fiiina skånska. man kunde tydligen inte bli gladiator med en rosa termos!"

jag skrev det här för flera timmar sedan. jag publicerar imorgon. godnatt.


luke laughing. now I´ve seen it all.

ja okay, igår. jag hade kör och kuhi vilket var ointressant. engelska och lunch där jag mest gömde ansiktet i armarna av skamm hälften av tiden. matte, hade jag också. hemma lärde jag mig att den andra aron minsann kan sifferalfabetet! ...men jag är bättre. fuck yes I am.:D jag gjorde inte så mycket igår annars. åt pizza, pratade med Hannah, fanns till. lite samma idag fast utan pizza. mor och far är hos farmor och syster är och sjunger opera utav satan så jag sitter mest här. och ska nu tömma the dishwasheeer!:D spännande liv!


hör du vem det är som visslar också?

hajhaj!
rubriken är sagd av Aron. of course.;) men först är jag säker på att ni alla vill veta hur det gick med min lunch! jodå, den var precis så god som jag trodde. yes indeed. jag åt den med elin, signe, michelle, erik och petter under diskutioner om pang prego, telefonförsäljare och mattanter.

Sen (ja, nu lämnar jag äntligen lunchen för gott xD) vare svenska där vi såg en fansy dokumentär och sen historia med redovisningar. sen åkte jag hem och träffade min nya ledsagareee! Gresa, heter hon. (I know right?:D) hon verkar väldigt trevlig, men det är ju inte så lätt att veta när man bara träffats hemma såhär. ska träffa henne på onsdag, var tanken. så då får vi se.:) men jag vill ha sara tillbaka! hon är ju bääst!<33

men ja nu är det fredag, hej fredag. just det, det var en sak jag skulle säga! denna är att...jag är dum i huvudet. 29+1 blir inte 40. retaaard. det skrev jag alltså i förra inlägget. och om någon faktiskt försökte kontrollräkna så ja, det var fel det med för det var helt andra radbrytningar när jag publicerade. så nu är det utrett. yay.:) men äh, det är en massa tid kvar till skolan, fuck. hoppas denna blir bryvärd idag. hoppas kan man ju alltid. men nu går jag.

it´s all bout the food, biatches

ja nu tänkte jag skriva ett helt inlägg om att jag ska äta lunch. varför då? det var bara nåt jag fick för mig att göra. en av anledningarna kan vara att jag är hungrig, men inte får äta lunch än eller får får jag väl men jag tänkte vänta på att alla andra kommer tillbaka från eoshallen. egentligen vet jag inte varför jag ska sitta här och vänta för, men nu blidde det så. varför är jag inte på eoshallen? jo serrni jag skulle simma, men sen så blidde det inget med det för hela badet var fullt med random ungar (okay det kan diskuteras) så vi gick tillbaka.

Jag har bestämt mig för att alla blogginlägg inte måste vara så djupa och att jag trots att allt (en sak ehehe) är emot mig så ska jag säga till mig själv "Emma, detta är en bra dag! precis som imorgon och i helgen ska vara bra! oavsett vem som är inblandad!". precis så ska jag säga, men hallå jag skulle ju prata om lunch! det är faktiskt riktigt god lunch idag. fiiiisk. remoladsååås! jag älskar remoladsås massaaa. min lugg älskar jag dock inte. den är ivägen. hela tiden. och snart vill jag gå! detta är ju övertråkigt. och jag är hungrig. någon gång skulle jag vilja ta reda på hur många gånger jag har pratat om mat i den här bloggen. av någon anledning tror jag att det är ganska många gånger. ;) jag pratar ju om att jag är hungrig rätt ofta och annars om vad jag har ätit, om fika, om cola (det kan bli en helt egen undersökning bara det xD) etcetera etcetera (naaawww etcetraaa! så länge sen ju!:(<33). hon där ute lät som michelle. det...var inte michelle. det är ett fint namn, för övrigt. folk har så fina namn! nu kan det väl gå lite fortare med tiden, för jag vill gå och äta nuuuuuuu! jag kommer säkert inte hitta någon iallafall. mög. men nej, nu gnäller jag ju igeeeen! att det ska vara så satans svårt att bara vara positiv alltså. nu kom tatiana in med buller och bång. hej tatiana!:D undrar var hon är när hon inte är här. det är ju liksom här hon jobbar. makes no sense? snart är klockan halv, men vi skulle gå typ kvart i sa hon. folk, kom tillbaka! inte för att jag skulle märka ifall de gjorde det. men ändå liksom. "vad snabbt skriver du!" säger nu tatiana. I indeed do cause I am epicawesometastic! yup. that´s meeee.

Okay nu tar vi ett nytt stycke bara för att det är awesome. jag vill ha mat, för att återvända till inläggets tema. mat, vill jag ha! halv är klockan nu. jag har ändå bloggat i typ en kvart. skaffa dig ett liiiv emmaaa. och nej, att kolla din mail räknas inte. speciellt som du inte hade fått några mail. och jag förbjuder dig också från att skriva något på facebook idag ifall du inte har något att säga. ja, livet är hårt, men idag får du inte göra det. tyvärr. jag vill gå snart! jag byter person lite som jag vill, men det vet ni nog redan. klockan är nu 32. yaaaay. jag kanske kan gå typ tjugo i, alltså om 7 minuter nu (I know, en minut till, victory). snart är januari slut. det är ändå ganska awesome. februari, liksom. bara sådär. extra lång, till och med. hoppas det blir en trevlig skottdag. den är ju en onsdag, om jag inte missminner mig, så det är tveksamt att det blir det. om ska det nog ändå stå där, inte att. det blir nog en mer fullständig mening that way känner jag. jag kommer få wiplash av min lugg! och nu trodde jag att min dator hade hängt sig. jävlar vad rädd jag blev att detta inlägg bara hade försvunniiit! det vore ju kaos. det är ju...5+14+10 rader. alltså 29 rader! det var som satan. och nu tror jag att jag går. fast jag måste ju ha 40 rader först! sådärja.:D hejdå!

jämförelsevisan

Man måste älska ironin i att jag förändrade mitt liv för att göra saker av rätt anledningar...men fortfarande gör saker av fel anledningar, bara inte samma fel anledningar. lyckat! nu menar jag små saker som att gå upp, gå till skolan osv osv. saker man borde göra för att man vill eller alternativt för att man måste. emma lilla du måste skärpa dig alltså. men du kommer inte göra det och du kommer sura imorgon för att det är fredag vad är ditt problem? man ska vara glad på fredagar, alla andra är ju det! men ja, on a happier note...eeehhh...det är torsdag idag! yay!;) det går så bra med att vara positiv. jag kan inte ens vara positiv när jag är glad. epic fail.;) men det är faktiskt sant, jag klagar oavsett. satsradniiiiing! inte okay. bara för det går jag nu!


it´s so easy when you know how it´s done

Det är så lätt att få en glad och så lätt att få en ledsen. Man kan börja en dag helt okay, sen bli euforisk och sen bli ledsen. det är så få ord som krävs egentligen.

Nog djupsinnigt yrande nu dock. fin mening. :s idag har jag sjungit britney spears. jag, liksom. helt seriöst också.:o sen jobbade vi med historian och sen engelska där vi kom fram till att allt jag vet om socialen är att det inte finns någon husruta och att det inte går att göra ordvitsar om mina facebookstatusar. spännande värre. älska att ha olika vi:n i samma mening! fuck yes!:) sen lunch och övertråkig håla och övertråkig spanska och sitta här, typ. transportsträckaaa. är det något fel på mig om jag älskar att gå i skolan och hatar att vara hemma? must be.;) liksom, det är d-dag på onsdag och jag tänker: nooooo! ;) jaja, gå ska jag göra nu. soooovaaaa!

varför gör man ett mellanrum då?

igår var på många sätt en poänglös, tom, deppig dag för mig. Men! Det ska vi inte skriva om. nej, vi ska prata om...dagen ialllmänhet. och den började med kuhi där vi spelade upp vår bellmangraj utan linus (*glare of doom*) och sen matte och lunch där vi lärde oss att kyckling och lingon bara var en dåååålig idé. citat därifrån:
"du och jag Erik, vi passar ihop; som bill och bull, som kyckling och lingonsylt, som hitler och en jude..."//Petter
"det är så awkward att leda någon när det är helt tyst! det är så mycket lättare när viktor är här!"//Aron

jaja, sen svenska och inså där jag ofta failade men ibland lyckades. Sen på kvällen åt jag överdrivet god lax och lyssnade för många gånger på Sara, Elvira och Benjamins gramatiklåt. mycket vacker var denna.:D nej, nu ska jag gå tänkte jag.:) hoppas på denna dag!

and he could change the world with his hands behind his back

hajhaj!
Jo okay, riktigt inlägg coming up(jag stavade det med k först...eh...). Jag började gårdagen med en sjukt rolig taxiresa under vilken jag och chauffören lyssnade på och försökte förstå dansk radio. "Ska man lyssna på sånt här på morgonen! De säger ju att det ligger lik överallt!" började han och sen bara fortsatte det. vi försökte bland annat förstå om det var svinen eller svinproducenterna som drack för mycket. vi kom inte fram till något. xD

sen hade jag en sjukt tråkig dag men sen vare ju skrivargrupp som jag fick gå ifrån och vara dramatisk men alltså skrivargruppsfolket istheshit allvarligt talat. finast någonsin. <3 sen köptes det skor på rekordtid, åts, pratades med Hannah och sovades. idag är det alltså tisdag vilket är aaaawesoomee. verkligen. träffa folk for the win liksooom! och snart frukosttalk!<3 jaja, nog med detta, godnatt.

för listinlägg är så finaaa

-Agneswalks är det bästa jag vet typ <3
-jag hatar helger och måndagar
-ibland inser jag att någon läser denna blogg och då blir det genast lite svårare att skriva i den...
-folk makar ingen sense :(
-love actually och gilmore girls hjälper mot allt alltid
-jag blir lite skrämd när jag tittar tillbaka på mig själv och hur sönder jag har varit utan att ens ha en aaaning
-jag ser varken fram emot helger eller lov. yay emma.
-min blogg är sjukt negativ! fuck yes!
-tiden går vilket är yayigt
-emma går vilket är yayigt!

draaamaaaqueen

that´s me. Förra inlägget (inte resensionen utan "goddamn fucking hope") var helt onödigt. för jag är inkluderad. som fan vad jag är inkluderad och det känns sjukt bra. och allt jag oroade mig för stämde inte. gör detta min dag bättre? egentligen inte. jag har fortfarande en skitdag. men jag tänker ta mig samman och blogga lite om igår för det har jag inte gjort.

Igår var en, minst sagt, konstig dag. Mellan kören och kuhi:n märktes det tydligast då jag först dramatiskt vände mig bort från Viktor och Aron eftersom de var så jobbiga för att sen göra smått våldsamma utfall mot Linus (he deserved it) och sen se ut på ett sätt så att Elin sa "st lars är inte så långt härifrån, Emma". Med andra ord var jag lite av ett nutcase. Men jag lugnade ner mig senare på dagen och hade faktiskt en rätt fin dag allmänt. till skillnad från idag då, då jag har suttit och läst igenom Agnes blogg och försökt känna mig mindre ensam. ska sen tillbringa kvällen precis som den föregående med romantisk komedi med min mamma och syster. bra sätt att fördriva tid. och sånna saknar jag, I tell you! men nej, nu ska jag lämna.:)

änglamakerskan-camilla läckberg

läckberg is baaack! Och detta med något jag tror kan vara hennes genom tiderna mest genomarbetade bok rent deckarmessigt. för en gångs skull är det faktiskt mysteriet som står i centrum. inte för att hon inte hinner mer ungefär en miljon sidospår så som rasism, barn(hon är obsessed), massa generasioner bakåt i tiden och en massa kakor och kaffe såklart! Börjar det bli lite uttjatat? svar ja. längtar jag efter nästa? svar ja!:D

goddamn fucking hope

man hoppas på nåt som bara inte kommer hända
man borde ha vetat bättre
men det gör man inte
man hoppas att allt ska bli bra
man slår sönder människor
men man fokuserar på fel saker
jag hatar hopp. och hur mycket det förstör. jag hatar att stå mittemellan två smärtor och att ingen är säker för ingenting är på riktigt allt är i mitt huvud. fint inlägg detta blir. och snälla kan inte någonting hända med någonting! jag kan inte sitta här och vara beroende av andra människor längre! jag måste ta tag i mitt liv men alltså hur? jag borde inte skriva detta, men jag måste göra något när jag väntar. i väntan på vadå, liksom? vad trodde jag egentligen? att jag skulle bli inkluderad? att allt skulle bli bra? (ja jag pratar om två saker samtidigt) att jag till slut hade hittat någonstans att finnas och att ingen skulle ha ont. man tror liksom alltid att ingen ska få ont är inte det konstigt? man tror alltid att allt ska ordna sig. man kan leva under vilka förhållanden som helst och inte riktigt bry sig för allt skulle bli bra. man tror liksom alltid det. jag iallafall. men alltså, det ska inte bli bra. det blir inte bra. det blir inte bra. det har aldrig blivit bra så varför skulle det bli det? ta mig ut ur den här väntan, någon? vem som helst?

om känslor och sånt djuuupt

Alltså jag fattar inte hur man ska veta. Först känner man en känsla och man bara yay det här var en fin känsla och den känner jag gärna lite till tack så mycket. Men! Sen kommer det en annan känsla och man glömmer bort varför man kände den första känslan och kan bara fokusera på den nya känslan och tycker den gamla är ful och onödig. Hur fan ska man kunna handla och ta beslut och vara konsekvent och leva sitt liv på de jävla grunderna? Om man gjorde som man ville hela tiden skulle ju ingen lita på en! Varför förstår ingen det här? Alla ska hela tiden ha svar och tycker att saker ska vara likadana hela tiden. Någon frågar om jag känner mer och jag svarar att jag känner ofta. Makes fucking sence! Och jag tänkte att det skulle hjälpa om jag typ...bestämde vilken känsla jag skulle känna. Och det läskiga är att jag faktiskt kan det. nästan jämt kan jag glömma bort att det faktiskt finns saker i mitt liv som håller på att falla samman. och nu menar jag verkligen, fullständigt glömma bort det! men det funkar inte så och nu kan jag inte komma ihåg det där jag har klamrat mig fast vid hela veckan typ. och förra veckan, egentligen. och nej jag tänker inte börja säga att jag är personlighetskluven och har en inre demon för jag har inte det. men äh jag hatar fredagskvällar och morgondagen ger mig bara sjukt dåligtmående för jag vill inte känna någonting då. spelar egentligen ingen roll vad jag känner, jag vill inte. jag vill inte handla. fuck handlingar helt ärligt. hur ska man veta vad man vill när det jag vill göra just nu är något jag har förbjudit mig själv att göra om och om och fucking om igen? rolig sak för övrigt: det här inlägget kommer missförstås till sin raka motsats. I just know it. Jag är bara trött på att stå till svars för känslor och sånt mög, sjukt onödigt. och jag blir frågad frågor jag inte kan besvara och säger att jag inte kan besvara dem men sen besvarar jag dem iallafall. makes sence. Och sen tar folk liksom fasta på det där man säger för att man måste säga något och kommer ihåg det...the fuck? man kan inte bygga sitt liv runt ett samtal. vad kan man bygga sitt liv runt, då? fuck if I know!>:( nej, nog deppat för denna fredagskväll och off to unblogging we gooo!

headlines do not make themselves

haii!
först, Hannah: Jag borde egentligen skälla ut dig efter noter eller hur man säger eftersom du just i praktiken kontaktade mig. Men jaja. Det har du rätt i!:( och jag kom på en sak till igår. viktig dessutom nemligen cosy/closer. :(:(

nejmen okay, skola snart I guess. Saras körkompisar är där ute. Hej körkompisar. Att jag känner två av dem men ändå inte går ut dit är en helt annan liten historia. men man kanske borde säga hej. fast varför det, egentligen? äsch, fredag, snart helg vilket jag iiinte ser fram emot. jag har iiiingenting att göra och inte utan försök heller! men ingen har tiiiid. eller ingen vet ifall de har tid än. men vi får se.:) annars får jag väl stirra ut i luften. alternativt lyssna massa pang prego ifall att sveriges radio och jag blir kompisar. verkar dock otroligt så jag får kräva hjälp med det idag å det bestämdaste. det är ju universums plottrigaste sida! använde jag just ordet plottrigaste? Oh God save me and shit. men alltså jag borde lära mig pq-formeln istället för att blogga. ehehehe...

quotes for the win

1) mamma och syster förklarar sence and sencibility för mig av ingen anledning alls egentligen.
mamma: Och hon blir deprimerad och går ut i regnet...
Sara: Så sjukt störig! Typiskt Kate Winslet, blir alltid blöt!

2) vår käre mattelärare Johan slår till igen!
wilma: Jag vill gå i cp-gruppen!
johan: jaha varför det?
wilma: jag fattar ingenting!
johan: Men skulle du inte störa dem då?
wilma: Nääeee.
johan: Du kanske borde ha din egen cp-grupp...

lite saker just nu barae

-jag har eventuellt kommit fram till mitt projektarbete i 3:an! Eller också inte. men jaja.
-hade en mycket fin historialektion med Vera (historielektion heter det va? hm...) och massa konstig musik och diskutioner
-när jag kom hem idag såg jag så konstig ut att mamma blev skrämd :o
-något skolarbete har jag verkligen inte gjort.
-sveriges radios hemsida är emot mig!:(
-jag ska få fläskpannkaka idag :D
-jag är en mestare på att fokusera på fel saker och glömma bort allt annat
-jag är helt konstig och borde nog gå och duscha nu eller något lika vettigt. yes indeed.

clarifications

Så det visar sig att någon, typ, läser den här bloggen. Gasp eller något. Men det relevanta är att det därför har förekommit vissa förståliga missförstånd. so, here goes:
-jag är aldrig, har aldrig varit och kommer aldrig vara likgiltig. Jag skriver att det känns bra, för det gör det. Och det ser jag inget fel i. Det hade kunnat vara jag som skrev det fina inlägget och kom ihåg allting, men jag är liksom inte riktigt där än. Jag antar att det kommer. Vi genomgår helt olika processer och min är omärkbar, men existerande. Jag skriver saker som kan uppfattas sårande och jag medger att jag antog att du inte läser min blogg eftersom att du i princip inte har gjort det på flera år nu. Därför tycker jag att dina anledningar är lite bristfälliga. Jag kunde ha skrivit bra saker, ja, men inte för din skull. Jag verkar fruktansvärt kall, i detta inlägg inte minst, men huruvida jag är det är en helt annan historia. Men jag tror inte det. Avslutningsvis (men hur ska jag tro att någon ska tro på mig om jag använder formella ord som freaking avslutningsvis) vill jag tacka för ett av de sötaste inläggen in the history of ever och för en hel sjuk massa fantastiskhet. du glömde för övrigt en massa saker! Till exempel barsk, skottkärra, att du visste var mina mackor var, vampire voice som nog senare mer brukade kallas loving voice, alla ljud som blev samtal på något mystiskt sätt, godnattsagor, att jag alltid rättar dig (till exempel såg vi inga premiärer...), att du svarade med att alltid rätta min stavning, visbys änglar (rest in pease), att handla tillsammans eller när jag handlade mat till våra skogahelger, alla singing to sleep (lyckade och misslyckade), alla väckningar, alla saker bara vi förstår (typ hälften eller mer av denna lista) and so on and so on. Det är en liten enveten röst i mitt huvud som anklagar mig för att göra detta för din skull, men den har fel. Det gjorde faktiskt min kväll och jag är väldigt frestad att smsa och säga godnatt. Dock ska jag vara konsekvent utav helvete, så det ska jag inte göra...men jag viiill!:( det gjorde faktiskt inte så ont, detta. trodde det skulle vara värre. att jag skulle ångra mig mer. men det kanske jag gör, jag bara märker det inte. det händer faktiskt konstigare saker, så. Hursomhelst tänkte jag gå och sova nu minsann, och hoppas på en genombra dag imorgon. Varje dag är ett nytt äventyr, yah know. nu lät det där helt fel, typ massa positivt. det var det nog egentligen inte. och "egentligen" är ett så fult ord tycker jag. det sparkar ju på den förra meningen. men nu har jag spårat ur, så mitt seriösa inlägg blev...mindre seriöst. så får det vara ibland. godnatt!

aaaaa jag dör lite

det gör jag positivt, för denna låt är så braaa! Mysteries, heter den ifall någon brydde. Och idag har i många bitar varit en bra sådan. Hade ensemble där vi fick nya grupper och vi ska spela hit me baby one more time. hur kul?:D jag, liksom! Sen hade jag också svenska där vi pratade om "blodboken" och engelska där jag mest satt i en liten lyckobubbla och flinade. för sån är jag. Sen slutade jag (victoryy) och satt mest hemma och kollade på klipp och hade det bra innan smärre dramatik utbröt men nu ska det vara nog minsann! yep. fast det tror man ju alltid. men jag är positiv, yay liksom! den här bloggen kommer snart att bli läslig igen! den räknas inte som läslig riktigt än. xD just därför ska jag nu avlägsna mig från den. godnatt!

presenting to you, the emma 2.0 prototype!

ni hörde rätt! eller sålänge ni inte är blinda eller är blinda men använder punktdisplay (*ryser*) hörde ni ju ingenting, men jaja. Jag har gjort min egen förändring. Avslutat ett nästan tvåårigt förhållande, har jag gjort. Detta är sanningen och det känns helt sjukt bra! Jag har släppt så oerhörda mängder panik, stress, klaustrofobi och hispighet och då har jag ändå bara börjat med uppbyggnadsarbetet av mig själv. Mår så sjukt bra så det är helt patetiskt!:D

Så idag hade vi först halv historia och sen håla som jag spenderade med Linus, Viktor och aron (om jag inte glömt någon) innan matte och lunch mer håla. På denna (lunch/håla alltså) umgicks jag med Aron och Viktor. eller egentligen mest med Viktor eftersom Aron spelade något mystiskt spel och bara utbrasst saker lite då och då. Vi diskuterade mest Viktors barn som han tydligen ville ha bara för att han fortfarande kan få det utan att ha ansvar för det...i två månader. makes sence. jag sa också djupa saker som "det är ingen mening med den meningen...det var inte meningen!" och den meningen blev fel men äsch. jag är trött, så jag ska gå och lägga mig. men vänta jag var ju inte klar! fast det var inte så spännande det andra. jag lyckades ta en stämma på sången utan att mena det, men annars så.;) godnatt!

när man har gjort rätt fast det känns fel hela tiden

Jävla fucking helvetes jävla fucking mög. I tell you. nu är jag inte längre på någon jävla kant utan jag har kastat mig ut. på gott och ont. mest ont atm. men jag vet att det måste vara rätt. det bevisas gång på gång för mig. men jag orkar inte sitta här, orkar inte vara någon annan stans. orkar inte skolan imorgon. orkar inte. orkar inte att din hårborste ligger bredvid mig just nu. och skrattar åt mig lite tyst. och jag hatar min telefon och jag hatar ångestklumpen och jag hatar det mesta egentligen. när kan jag gå och lägga mig, egentligen? när?:(


but it´s a conversation I just can´t have tonight

jag är i chock. fullständigt. och jag vägrar inse att jag just snubblat rakt över den oundvikliga sanningen. att det inte kan bli på något annat sätt vad jag än gör. och att det måste bli jag som tar steget...och det egentligen nu. men jag kan inte...

in other, happier news så har jag idag bakat extremt coola kärleksmumsbakelsethingies med mamma och pratat med lilla Agnes som var allmänt söt. "vad ska du göra och hur ska du göra och vad fan ska du göra?" utbrast hon helt plötsligt. söta lilla.<3 vi bråkade för övrigt om vem som var sötast hur länge som helst. yay liksom. men ja jag sitter här. är massa hungrig. varför är jag aldrig det när jag ska äta? så sjukt onödigt. jag vill sova snart, och nu ska jag gå. hejdå och whatnot.

varje inlägg är ett nytt försök

Denna helgen har knappt börjat och jag kommer vara uttråkad till döds hela helgen. wiho. jag kommer gå från personlighet till personlighet och lyssna på samma låtar om och om igen och dricka massa cola och sakna människor för sådana vill jag träffa massamycket! bara det att jag inte är så himla kul att umgås med atm och det vet jag ju om, ungefär lika kul som det är att läsa denna blogg och det är ju väldigt kul eller hu?;) det roliga är dock att jag tänker en massa saker jag ska skriva men sen glömmer jag dem och skriver deppsaker. till exempel vet jag att det var något överkul som Johan sa i tisdags men detta kommer jag verkligen inte ihåg! mysteriskt, som Sara skulle sagt. syster alltså. fast ledsagarsara har ju flyttat så det var ju inte så intressant. klockan rinner iväg och vad jag verkligen vill och behöver göra är att ringa älskling men 1) hon sover och 2) felicia är där, så fuck. vad ska jag göra vad ska jag göra vad ska jag göra? detta är en spännande fråga indeed. men ja, hejdå.;)

please give me something that makes sence and cannot be discussed

den ena säger åt en att fokusera på sig själv och den andra att man är självisk och man bara jaha okay liksom. jag förstår inte vad jag ska göra med den informationen? allt handlar om versioner av en historia och det finns ingenting opartiskt. Jag säger att allt går åt helvete och det är fel för det är bara för mig det går åt helvete men det gör ju det. jag har givit upp nemligen. jag vet inte hur det hände men jag har gjort det och det är nog det värsta. idag till exempel valde jag flera gånger att prata med den jag inte får prata med istället för andra. och inte utan brist på försök. jag pratade med en annan person idag medans den andra personen stod en bit bort (nu börjar detta bli lätt förvirrande) och jag hörde inte ens vad han sa. eller att han sa något. bokstavligen. det är ingen ide liksom. men äh jag vet att jag är självupptagen, jag skulle gärna vara något annat men jag orkar fan inte. du säger att du offrar en massa men jag tror inte på offer och det vet du om. sånt är bullshit. och om det bara kunde vara rätt men nej, det är miiin åsikt. jag hatar fucking åsikter! vad ska det vara bra för? man vinner ingenting på fucking åsikter och personliga uppfattningar och annat sånt trams! och nu går jag, för min blogg går utför. igen.

någonstans inom oss-kajsa ingemarsson

två s for the win! eh ja, denna bok handlar om Rebecca som dör det första som händer. hon tar livet av sig, den idiotet. när hon väl fattar att hon gjort detta gillar hon det inte alls. man får följa hennes man, vilken hon behandlat som trash och man får veta en massa om hennes liv och uppväxt och whatnot. man lär även känna hennes "spökkompisar" Birger, Anna och Waldemar vilka man ju bara måste älska! iallafall jag. rebecca, däremot. hur dryg och korkad och hemsk kan en person bli? ingen freaking utveckling heller. underbart. ;)

hey dolly-amanda svenson

hey dolly handlar om...dolly. hon bor i malmö med sina smått psykotiska vänner marvin, emma och katrin och sin tråkige men "fine" pojkvän Mårten. hon är väldigt elak och konkret till exempel när hon pratar om fula barn, men blir senare lätt störd och ser en rockstjärna lite överallt. jag älskar boken, särskilt mot slutet när marvin ska få ordning på dollys ångest ("jag har inte ångest! det ingår inte i min personlighet!"). för att avsluta denna resension vill jag säga att jag tycker det ser helt jävla efterblivet ut att stava sitt namn som amanda svenson gör. två s för helvete. varje gång jag ser det rycker jag till lite för att det ser så fult ut.;)

kapitulera omedelbart eller dö-sanne näsling

om ni slaviskt har följt denna blogg...borde ni skaffa ett liv, men det var inte det jag skulle säga utan att då borde ni ha hört talas om min fönsterkänsla. det är en känsla jag alltid har haft svårt att förklara, men nu har jag hittat svaret. läs denna bok så kommer ni förstå. boken handlar om mary och lovely (oklart om de heter så) som typ pratar, är dramatiska, har fantasisamtal, döper panikångest till yngve och är allmänt söta. få inte för er att den har någon handling förresten, för det har den inte. det är bara otroligt fina små tankar och känslor. men den berörde mig väldigt djupt och om ni är det minsta som jag ska ni läsa boken!!!

insatiable-meg cabot

först och främst: när jag började läsa boken visste jag inte mer än vad ni vet alltså det som står i rubriken. jag visste inte att vampyrer var inblandade. för ja, detta är en vampyrbok. yup. dock en ganska ironisk sådan, där huvudpersonen faktiskt (typ) lämnar sin vampyr! hon heter för övrigt Meena och har förmågan att se när alla (människor) ska dö och hur så hon kan varna dem. hennes vampyr heter Lusien och är...som vampyrer brukar, typ. dramatisk, överdrivet snygg och allt vad det heter. det finns också en epic vampyrjägare och annat kul. ska även delge er bokens bästa citat:
meena till sin hund: did you save the world today? did you get rid of nuclear power? yes you did, yes you did, just like you do every 24 hours!

sovmorgonen bara går

jag åker om en timme (ingen kör for the win liksom) och har spenderat den senaste typ timmen med att se pang prego-klipp. jag kan inte bestämma mig för om det är en okay sak att göra (eftersom det är sjukt kul) eller om det inte är det(referensjakt). men det är nog det förstnämnda har jag räknat ut.:) det är hur som helst väldigt underhållande, men jag tog ett break för att skriva detta och dessutom 4 resensioner som jag har glömt skriva!*gasp* så de ska jag skriva precis nu. vad meningen var med detta inlägg vet inte jag.

post you must not read, I repeat, must not read

allt var egentligen bättre idag, om man känner efter. Jag fick vara lite neutral lite då och då och sånt shit. Men:
jag saknar någonting så mycket att det gör ont men jag vet inte vad det är
jag behöver prata med folk konstant men känner mig bara ful, jobbig eller konstig när jag gör det
jag hatar alla låtar jag kopplar
jag hatar att jag någonstans långt inne i mig har slutat skämmas äckliga människa
jag hatar en-bokstavs-sms
och att jag faktiskt inte orkar ta hand om, vara stark, jag vägrar vara stark goddammit
jag hatar konfrontansioner eller snarare bristen på sådana och att jag inte tar tag i mitt liv
jag hatar att "ta tag i mitt liv" har blivit lite av en catchfrase jag använder fast om helt oseriösa saker när jag borde göra det på riktigt
jag kan inte hantera detta en dag till
jag kan inte vara ensam
kan inte
kan inte
men vet inte vem som fortfarande orkar
det har gått för lång tid
det ska vara klart
bra
men det blir värre, okay?
det blir värre goddammit
fast det gör för ont för att minnas det :s
ifall någon läste detta ber jag om ursäkt
väldigt mycket
godnatt

på någon form av fucking kant (med valfri stavning på det sista ordet)

hi
igår=ingen bloggning, det blev inte av bara eller något. och just det! Agnes är söt i sina kommentarer och jag vill ge henne en kram och typ bli en bättre vän och whatnot. förlåt.:(

men alltså ja, igår hade jag trevligt typ. slapp sitta i tatianas arbetsrum eftersom det kom fram att Viktor och Aron hade samma håla som jag men att Viktor alltid åker hem och Aron...det vet jag inte faktiskt? lite läskigt eftersom jag kan allas cheman. huruvida det egentligen är det läskiga i sig kan diskuteras. hursomhelst hade vi det massa trevligt och på kvällen lagade jag mat och pratade med både älskling och Linnsie ("that´s some kind of half-threesome, and I don´t like that!"). Så jag vet inte vad jag ska säga. något måste hända. helst idag. idag är det torsdag, orka torsdagar, orka att jag inte orkar någonting längre all min energi har rasat ur mig och nu har jag bara två sinnesstämningar: stoned och tröttångestig. eller man får väl inte använda som ångest. men see if I fucking care. nu ska jag gå. oj, bråttom!


there´s no salvasion for me now, no space among the clouds

hejhej!
så, detta inlägg kommer vara i två delar. först kommer den intressanta (kan diskuteras i och för sig) delen om min dag och kul saker. here goes:
jag hade först som jag sa frukosttalk och sen historia vilken varken var intressant eller kul. mellan historian och matten fördes trevliga samtal och så även på lunchen vilken jag spenderade med Viktor, Aron och Agnes. och Vera och Cole först men de lämnade oss massa osermoniöst vilket kanske var bra för Agnes var konstig och jag var helt från vettet. De andra två var mest confussled förutom när jag hotade dem. det hände dock en del.;)

Sen hade jag kulturhistoria under vilken jag var helt orkeslös och till slut sa "nu tänker jag lägger ner huvudet här och lyssna på när de spelar flickan och kråkan och så tänker jag inte säga mer!". sen hade jag också gitarr (:() och sen pratade jag med några random människor (as in aldrig träffat) och senare Viktor om typ mjölk och sneakyhet och döva. jag introduserade honom för min enda intressanta tanke typ någonsin, den om döva tecknar åt msig själva. det är spännande. men sen blev vi avbrutna och jag sjöng lite adele på sången, åkte hem, hade drama. vilket smidigt leder oss till den andra delen. emodelen/analysdelen! fuck yes! here goes:

Så, nu för tiden är allt mög men det var ingen nyhet. jag är för trött för att skriva fint men i skolan är det typ som att jag har två lägen vilka är 1) må dåligt, lyssna fanatiskt, glömma det för jag mår så dåligt...you name it. 2) jag uppför mig som om jag har tagit nåt jävla preparat vilket också är som jag känner mig. typ onaturligt hög så jag skakar typ. och hemma, nej jag orkar fan inte ta tag i detta skitet så jag lyckas intala mig att det inte ens har med mig att göra men news, det har det. jag orkar inte. något måste förändras och nu gjorde ju nåt det, såklart ska jag inte skriva om det hej respekt och sånt shit, men alltså fuck this goddamn shit! "du verkar ju må fint" åhmen just det precis verkligen. jomen jag låter himla glad rätt ofta faktiskt, wiho typ, men alltså jag orkar inte att detta hänger på mig att jag måste göra något men man kan inte stoppa fingrarna i halsen och spy upp preparat som inte finns detta är på riktigt fuck jag vill inte tillbaka imorgon jag orkar inte känna mer godnatt.

och jag som inte kan egyptiska!

hejhej!
först och främst: ett nytt inlägg, hittade jag idag. det var värst. fast bäst, var det. Tack älskling! speciellt tack för att du sa att jag inte är clyshig. detta tar jag som en megakomplimang och whatnot. (för vidare överanalysering av den mening och hispighet, tryck 1)

nu har jag haft en nyårshelg med älskling och varit i egypten. afrika, liksom! :o men jag vet inte var jag ska börja riktigt. men ja nyår. vi började just nyårsafton med att bada i chokladkalenderpapper och annars har vi ätit, läst och typ...slagit varandra på händerna?:s

jag hann också innan resan med att ta avsked av Sara med en av våra hp-kvällar. nu pratar vi om ledsagarsara och inte min syster, ifall ni började undra eller så. Hon var söt som vanligt ("din dumma dödsätare, jag gillar inte dig!") och mamma och syster kom ner lagom till felix felisis-scenen vilken vi har spelat upp frequent under resan. Den ska vi också prata om nu ja. Det var...ganska kallt, helt ärligt. eller det var varmt i solen men det blåste utav helvete hela tiden. vi åkte på en dramatisk giptur i öknen där jag tydligen såg väldigt rolig ut och hälsade på en random dromedar och sådär. Vi tittade också på fiskar och skrattade mängder åt vår guid.
"this fish looks like lion. therefore it´s called the lion fish, the lion fish. and this fish here is called box fish cause it looks like a box, a box..."
annat vi har skrattat åt är pappas sätt att säga ordet negativ, "världens största bäver"(never gets old) och "skulle jaaag?". Sara och jag (syster nu folcs) har stämt upp i min kärra och min åsna varje gång en sådan (åsna) uppenbarade sig och lekt "sararadio" lite då och då vilket alltså är näår hon sjunger (oftast dåliga) låtar och jag byter låt på hennes axel. det har alltså varit en fin resa, fast jag är nu pepsimissbrukare eftersom det var allt de hade. jag vill ha pepsi. :s okay, lite små citat och sådär. sen blir det (förhoppningsvis, tiden går ju) frukosttalk och sen skola...

Sara: finns det någon diet för människor som inte äter kött?

Sara(?): *säger nåt om rötter*
pappa: morrötter...
vi:?
pappa: kålrötter...

jag kommer inte på mer, så hejdå!

Ett tack

Jag har väl alltid varit lite clyshig kanske. Redan här måste alla som känner Emma ha insett att det inte är hon som skriver. Få människor är så oclyshiga som min älskling. Nu vet ni kanske vem jag är också. Om inte..jag är hon den där flickvännen i Upplands-bro/Gotland som är sjukt jobbig och som älskar sin lilla skåning sjukt mycket. Nåja, where was I? Visst ja, jag är clyshig. Clyschig? Hur fan stavas det? Hur som helst så vet jag inte varför jag skriver det här, men det känns som rätt sak att göra. 2011 har försvunnit forever and ever och det har varit både upp och ned. Så är det väl för alla, men när man är jag blir allt extra dramatiskt och därför extra mycket upp och extra mycket ned. Jag vill tacka min älskling för att hon har stått ut med mina manodepressiva tendenser. Tack för att du har tröstat mig, stöttat mig och framför allt..tack för att du har varit glad ändå. Tack för att du vågar må bra när jag mår dåligt. Tack för att du låter mig trösta dig när du inte mår bra. Du åker tidigt imorgon bitti. Egypten blir det den här gången. Jag kommer sakna dig. Du förstår mig, seru. Du vet vad jag menar och du bryr dig, ibland mer än vad jag gör. Jag vill att ni ska veta det här, människor som läser Emmas blogg. Jag vill att ni ska veta att ni har världens finaste vän/släkting som finns. Ta hand om henne åt mig när jag inte kan vara där rent fysiskt. 2011 har varit ett bra år, för jag har fått dela det med dig!

/The one in blue

RSS 2.0