hopelosthead

Rubriklåt: Allting som du vill med Maja Amcoff

 

Sååå nu när vi inte får träffra varann kan vi kanske läsa om varann? Hej snygg övergång nu blire siffror för hela slanten have fun!

 

1

Det är lättare att vara arg än att vara ledsen. Det är lättare att fokusera på hur du basically sparkade på mig och min viktigaste person än att sakna dig. Men det gör jag ändå såklart. Jag vet inte var du är, hur du har det, vem du är med. Jag försöker att inte tänka på det. Så jag är arg, för arg är jag också. Du kunde ju liksom inte ha hanterat detta sämre. Du kunde ha fixat allt, men du valde aktivt att låta bli. För du ville tänka på dig själv. Yeah how about fuck you.

 

2

Ibland säger folk att de inte gillar dig. Jag blir lika förvånad varje gång och säger att de ju inte känner dig. ”Hen är dum mot dig”, säger ni då. Och jag tänker att nää, inte särskilt. Men det är alltid på dina villkor vi umgås. När du vill och som du vill. Du blir ledsen när jag säger sånt, för jag vet att i ditt huvud är vi jämlika, men det är ju inte alls så! Det har aldrig varit så! Jag har alltid följt dig. Saker jag gillar har alltid varit mindre värda. Det ska nog inte vara så.

 

3

Du är precis som du ska vara. Precis som jag önskade att du skulle vara från början. Det är egentligen bara en sak som skaver och då ska man inte klaga, för något kommer alltid skava. Right? Men just den saken är ju vad jag tänker på hela dagarna. Och jag borde ta upp det med dig, säga ”x och y är inte okej”, men det finns inget bra sätt. Så länge du själv inte är intresserad kan jag inte tvinga dig. Det i sig är lite läskigt ändå.

 

4

När man är väldigt lik någon blir man nästan hemmablind till slut. ”Det är ju typ jag”, tänker man, fast man inte tror man tänker så. Och så är det inte det. Och så blir man dum i huvet. Man är jag, för andra förstår detta. Jag har nog aldrig riktigt gjort det. Så jag går in i krigar-mode och slår mig fram istället för att vara den du förtjänar att jag är. Du förtjänar någon som lyssnar och förstår men jag förstår inte. Om man inte förstår kan man tydligen göra det ändå, typ, men jag kan inte det. Så jag blir hård och kall och fel. Förlåt för det. Det vill jag aldrig vara.

Rubriklåt: 22 med taylor swift som sjöngs i lördags

 

Hej hej från mig...här är jag. Det är måndag och alla är hemma och världen är en deprimerande jävla plats. Men jag hade åtminstone en stelg! Det var fan bra, om än dumt. Vi bingade såklart Felix, sov massor, åt glass på en bänk (glass! på bänk!) och sen på lördag kom skogis hit! Vi lagade lax med klyftisar och skvallrade loss, såklart. Vi pratade om våra sämsta och bästa grejer, vi åt massor av chokladpudding, lyssnade på peppig musik och allt blev så jävla bra. Är så glad att de funkade ihop! Igår åt vi lunch himma och fick goooda kakor av mamma, så allt var bra, tills jag var själv igen. Då mådde jag ju skit. Okej är det här ens ett inlägg? Jag bara swishar igenom allt som händer, så ska det ju inte vara. Men ja...det kanske inte blir så mycket blogg när inget händer. Eller ja nu hade ju grejer hänt men allt blir så...håglöst nu tycker jag. Bläää det var i alla fall gott med pudding och bra med flickvän. Jag älskar hennne. Hon är mjuk och trygg och jag älskar att skratta och kramas och sova med henne. Det var nog allt hejdå.

Rubriklåt: Hjärtat slår mot asfalten med Jenny Almsenius, en jättevårig låt för idag är det vår det är vår det är vååår (och jag tänker på min tjeja som precis kom hit också)

 

Haj nu är Stella här! Så det är fritt fram att så att säga inte träffa mig på ett tag. Jag ska seriöst inte träffa någon utom typ mina föräldrar efter den här veckan om de inte uttryckligen säger att det är chill. Är det försvarbart? Kanske inte men det är så förvirrande allting. Och på tal om oförsvarbara saker så var jag ju i osby igår! Vi åt middag på stora hotellet (vi tycker lilla hotellet också borde finnas) och där åt jag en jättegoood och svåräten hamburgare och sen creme brulee (jag orkade inte axanga låt mig va) med choklad och mynta och grejs. Och de bjöd! Jag fucking älskar dem. Det hade jag gjort ändå men ni fattar! Bjuder här på den rimligaste dialogen från denna middag:

Jag: Vi ska hänga i parker i sommar! Då ska jag köpa en liten...

Robert: Park?

*skratt osv*

jag: Det är för dyrt.

Robert: Men köp en billig park!

...japp. det ska jag göra.

 

Efter middagen hängde vi hos dem och visade varandra roliga saker ("öppnaaa!" och "buuu! Jag hatar jönköping!" var exempel), berättade "sagor" och var tramsiga. Jag sov över där och efter lite natt-drama, som de lyckligtvis sov igenom, vaknade vi och åt frukost och sånt. vi "jobbade" (det var inte mycket jobb där nä) och jag fick saker! Till exempel en högtalare (som var det jag menade i park-samtalet och Robert ba jag har en, du kan få den! Han sa samma sak om en hårddisk, så en sån ska jag också få. Dröm-liv ju! Jag fick kräm till lunch (jag älskar kräääm) och jag åkte hem, och nu är jag här. Med min tjeja! Så jag ska fokusera på henne nu, ses sen va.

Rubriklåt: Our solemn hour med within temptation, som blev något överhypad igår (för den är så jävla bra) och dessutom var vi insane

 

Hej från en Emma som legit är sämst på social distansering! Jag kommer infektera halva skåne woop woop. Skoja jag är frisk men jag kan inte bara sitta själv! (skvallra inte för de coola på twitter okej) så igår hängde jag med Lilla. Det var mysigt och extra knäppt, så vi superskrattade mest åt trams och låtsades vara katter...av någon anledning. Vi åt matar från min frys (min spis fick dock också äta, det var dumt) och choklad och lyssnade på min rock-lista, eller "rocknrollen" som den också kallas. Den har ingen annan lyssnat på innan! Jag insåg att den hade lite jobb kvar, för typ tre band dominerar, men det gjorde inget för vi gillar de banden. Vi snöade in på evanescence en stund och lyssnade på "sångar som inte finns", alltså såna som inte finns på spotify. Jag vill ju ha dem i mina listooor! Eller snarare vill Emma Black ha dem i sin lista. Kränkt är hon. Vi hyllade Amys och Sharons sångtekniker, hade ett 3 doors down-moment och hade det bra fast Lilla var ledsen. Det ska hon aldrig behöva vara tycker jag!

 

Vi sov och vaknade (wow stark info) och jag fixade ägg yay me. Vi lyssnade väl lite på musik I suppose, och pratade om viktiga saker, och jag fick mina provsvar! Detta har jag inte bloggat om så mycket men vi trodde att jag hade fel på min skjöldkörtel (det kan inte stavas så), men lol det förra provet hade fel. Mina levervärden var också lite kaos, men de är på väg neråt, woop woop! Det är väl typ det som har hänt idag tror jag? Jag har fått lite ordning i köket också, antar jag. Det är nog typ det, hejdå.

Rubriklåt: Alla våra smeknamn med Molly Sandén för den hörde jag på radion igårkväll

 

Hej hej lilla är här! Hon säger att jag skulle skriva så, fast på skånska. Det kunde jag inte göra rättvisa. Men det är sol, och det kan jag göra rättvisa! (oklart hur) och jag ska prata om igår, för då trotsade jag allt (utom folkhälsomyndigheten faktiskt!) och gick på standup. Ni får inte slå på mig jag blir ledsen då! Jag åkte till rex och satte mig i källaren, helt själv. Okej där var några andra men kändes inte så. Jag var ditbjuden av Sandro, som jag känner från twitter och diverse poddar pga han är ett enormt poddfan. Nu är han ju även komiker och han inledde kvällen, men vet ni vad...det är nog bäst om jag listar. detta hände under kvällen:

-Vi fick se en "pjäs" om hästar som skulle prylas.

-Det var myyyycket publiksnack så det blev en del blindskämt. Även incest-skämt (om två glada syskon) och annat trams.

-Felicia jackson körde! Eller körde och körde. hon bara var weird. Älskar henne.

-Sandro köpte vin till mig pausen för att jag inte kunde gå upp och ner så mycket. <3

-Efteråt hängde vi och han berättade om tjejen han dejtar som är...wait for it...folk-violinist! Hon kan spela dragspel också! Dör på momangen

-Jag tjafsade massor med en norrländsk komiker-tjeja som var: snyggg. Sandro höll med. Om jag var singel hade han nog varit 1 bra wingman.

-Så till slut satt jag vid komiker-bordet och var malplacerad.

-Jag vill också ståuppaaaaa snälla make it happeeen!

 

Så, idag har jag träffat min nya ledis...förhoppningsvis. Hon var snäll och härlig, om än lite annorlunda från mig. Det blir nog bra! Och nu är Lilla alltså här, och allt är bra nästan. För det är sol och vår och folk äter våfflor (inte jag men ändå) och nu ska jag sluta blogga hejdå.

Rubriklåt: No choir med Florence, som jag lyssnade på igår och tänkte på min tjeja <3 för jag älskar hennne <3

 

Hej från himma igen! Jag har varit hemma emellan faktiskt, det var bara här jag råkade blogga. Jag sitter i loungen (sjukt att det här är mitt mesta bloggrum? så många blogg-år i det här rummet!) och dricker te och cola (ej i samma kopp) och lyssnar på podcast. Jag har verkligen försakat svenska poddar lately, det är inte okej!

 

Och jag har väl inte massor att berätta va. Men lite har väl hänt. Igår fick jag ägg (mummms) och försökte skriva bok samtidigt som jag såg first aid kits mysiga stream-konsert. Älskar! Johanna är gravid tydligen och alltså gud hon är så vacker. Jag kan typ inte ens formulera mig när jag pratar om henne. Liiite bok fick jag skrivet och sen åkte jag till vårdis för att ta prover. Så nu är jag blodprovad och får se vad som pågår i den här skit-kroppen! Efter det åkte jag hem, sov, tittade på intervjuer med Florence och hade det bra. Jag fortsätter må, det är bra! Och idag har jag sovit (men inte till länge faktiskt!) och sen åkt hit och ätit thaimat. Mummms. Och nu försöker jag ta svåra beslut om vad som är rimligt och orimligt att göra i dessa tider (jag vill göra roliga saker bläää) och chillar. Sen ska jag handla masssa mat. Det blir kul. Vi ses när vi ses!

Rubriklåt: Drömmen om dig med Frida Hyvönen som pratades om igår, mest för att det är en vals. Den var tydligen inte en bra brudvals-kandidat.

 

Hej från himma! Jag måste blogga nu, för Felix säger i sin stream att jag måste sova prick klockan tolv. Kommer jag hinna? Jag vet inte! Förmodligen inte men nu höll han på att slå ihjäl sig så vem bry vad han säger. "jag kommer dö live!" han dog inte live. Undrar om nån har dött i en stream nån gång? Det ska jag goggla sen. Fast okej nu ska jag säga vettiga saker, för det är bara sju minuter kvar omg! Nej just det jag bestämde ju mig nyss för att inte bry honom. Är jag extra knäpp för att Onna har delat min blogg idag så jag är nervös för att folk har läst den? Ja kanske.

 

Men ja, igår efter blogget städade jag loss. Jag lyssnade på gilmore guys-introlåtar och sjöng med för allt jag orkade och fick undan en del! Och sen åkte jag him, där team osby väntade (ja jag vet, weird, men de kom bara först ok) och vi skulle ha tårtprovning! Nu fuckade ingmar ur så ja klockan är över tolv, men aja. Mamma ska ju göra deras bröllopstårta, så jag fick en tårtprovning utan att behöva ha åsikter! score! Så vi åt olika tårtor (i små bitar obs) och babblade, och efter ett tag åkte vi hem till mig. Där åt vi kött och bollar och sen hade vi en riktigt härlig kväll. Vi pratade om min harry potter-sagor jag berättar och började göra röster till karaktärer, och insåg att vi måste göra detta på allvar. Som en radioteater typ. Det måste hända! Jag vet verkligen inte hur, men det måste ju gå, känner jag. Vi skrattade så vi knappt kunde andas åt "det blir la roligt!", "men haaar ni inte berättat?" och en massa annat fantastiskt tramsigt. Har inte skrattat så mycket på länge.

 

Idag chillade jag runt en massa och pratade med Kiti när hon var ute och gick. "här är en brygga och...en vattenpöl!" Jag kallade det en bebis-sjö, hon kallade det ett lerhål. I själva verket var det en grod-odling (grodling). Mysigt att upptäcka på avstånd! Sen åkte jag him och åt masssor av lasagne, tittade på mushmushmush och umgicks med mina föräldrar i allmänhet. Och tittade på Felixs stream som sagt. Men nu har jag ju varit vaken jättemycket längre än jag får, enligt Felix, så godnatt hörni!

Rubriklåt: Bend till I break med Maria Mena, rubriklåten makar inte så mycket sense ur kontext men den handlar om det inlägget gör

 

Det skrämmer mig hur otroligt många som inte tror att de förtjänar lycka. Vi har fått för oss att vi inte är värda någonting och att andra kan göra nästan vad som helst med oss. Det är liksom inte bara överlevare av trauma eller så, utan nästan alla jag känner! De mest självsäkra och härliga. Det är så läskigt. Så, jag tänkte berätta några saker för er:

Du förtjänar att vara älskad. Och med det menar jag att du förtjänar att någon rör vid dig, håller om dig, lyssnar på vad du säger, tänker på dig hela tiden och saknar dig när du inte är där. Allt det. Just för att du är du och för att du är någon att älska.

 

Du förtjänar att vara glad. Både sådär ”wow det är vår” / ”jag har haft en så bra dag” och ”mitt liv just nu är så bra och tryggt” / ”jag känner mig som en hel person just nu”. Det där sista kan låta lite abstrakt och flummigt, men det är det inte. Men vi får vara lyckliga och må bra.

 

Du förtjänar att sätta gränser. Det är mest detta jag vill prata om, för så många tror att om någon vill ha dem måste de ju också vara intresserade för det är inte man själv som bestämmer. Men det är du som bestämmer! Om någon irriterar dig kan du säga ”gå härifrån” (en främlig alltså). Om någon visar intresse för dig kan du säga ”nä, jag är inte intresserad”. För det är du som gör det valet, varje gång.

 

Och då kommer vi oundvikligen in på: Du förtjänar att ha makten över din egen kropp och sexualitet. Tar någon i dig på ett sätt du inte gillar, om så bara en hand på axeln / benet / ryggen? Du kan och får säga ifrån. Även, och särskilt, om du har en funktionsnedsättning. Jag var arton år första gången jag hörde någon säga det, åtminstone på ett språk jag förstod. Och om någon vill göra något sexuellt, känn efter om du vill det. Vi lär oss massor numera om att vi måste säga nej, men det handlar så ofta om gråskala och saker vi inte vet om vi vill eller inte. Så jävla ofta har vi sex och sen känns allt märkligt efteråt. Och så ska det inte vara! Vi får, kan och ska vara säkra på att vi vill göra något innan vi gör det.

 

Detta är bland det svåraste vi som människor kan ta in. Jag vet verkligen inte varför. Jag önskar att vi kunde ta in det naturligt, men det kan vi ofta inte. Så vi gör som i rubriklåten. Sätter oss i situationer vi inte vill vara i. Skapar destruktion där vi inte behöver ha den. För ofta är det inte elaka människor vi låter köra över oss, ofta vill de inte ens köra över oss utan vara med oss. Men vi låter dem inte. Det är så satans mörkt och jag vill bara gråta när jag tänker på det. Lev, allihop. Och älska er själva. Jag skojar fan inte. Just do it. Fake it til you make it.

Rubriklåt: Då börjar fåglar sjunga med miss li, som sjöngs glatt i torsdags och det är tyyyp vår nu ju! Typ!

 

Hej ungdomar! Nu är det bloggdags igen tycker jag. Och jag ska prata om i torsdags, för det var det moosdag! Jag och Lilla har beslutat att torsdagar är mysdagar, alltså moosdagar, alltså moosdag! Det är typ en pun! Så hon kom hit och vi beställde pizza (regeringen tycker man ska göra det! yay! typ så) och sjöng vårlåtar. Typ rubriklåten då. För det var tydligen massa sol! Vi åt kakor som mamma hade bakat, undersökte min discover weekly (där Lilla discoverade mer än jag gjorde) och på kvällen berättade jag om malfoy, eller malle som jag säger. Hans pappa fick heta lusse. Det tyckte jag var rimligt!

 

Igår vaknade vi tidigare än vi trodde, åt chips och dipp till frukost och sjöng mysiga låtar. Seriöst att vara med henne är det tryggaste jag vet! Jag peppade henne inför läskiga saker i hennes life och sen åkte hon hem och jag hade en chilldag. Jag skrev om gay låtar på twitter, störde folk jag känner, tittade på videos med vidrigheter (och rockmusik också iofs) och hade det bra. Så, vi är all caught up nu! Väl kämpat nu går jag och städar i mitt hellish kitchen!

Rubriklåt: Angels at my gate med Manfred Mans earth band, eller "sifferlåten" som jag kallar den (refrängen är bara en massa siffror), som lyssnades på igår

 

Hej jag är tillbaka! Satan vilken dipp jag har haft yall. Det var mörkt i min hjärna. Men nu lever jag och sitter upp frivilligt och allt! Och igår hade vi "vi åkte inte på semester"-middag himma. Vi köpte mat från klostergatan och åt därför trerätters! Toast skagen, oxfilé (äntligen har jag ätit denna berömda oxfilé!) och creme caramel närmare bestämt. Mummms! Vi åt maten med mycket passion (förutom när vi glömde olika komponenter) och sen tittade vi på musikquiz jättelänge. "Är det 50-talet nu? Fy fan!" var min rimligaste kommentar. Vi lyssnade sen på låtar vi gillade och pappa snöade in på "engelsk gitarr-orienterad rock" (mamma tyckte detta var väldigt roligt...hon var väldigt trött också) medan jag mer lyssnade på sånt som i rubriken. och florence! Så vi fastnade på florence. "Hon är så agressiv i alla videor!" sa mamma. "Jamen hon är inte nykter än! På nästa skiva är hon det!" var mitt rationella svar.

 

Sen sov jag över, i ett rum jag aldrig sovit i! Det är mitt femte rum i huset att sova i tror jag. nej vänta skätte är det fan! Heter det sjätte? Vad vet väl jag. Och idag har vi ätit frukost och de har målat och jag har chillat. Och Sara har fått komma hem! Hon har varit på akuten i nästan ett dygn :(( och de hittade inte ens nåt fel på henne. Vilket är bra men också sääämst. Men nu är hon hemma och får sova! Och jag har bloggat! Så, ses imorgon eller nåt.

Japp, redan dags igen. Såry. Men nu kör vi det märkliga året 2017!

 

-Jag blev med katt! Jossan kom in i mitt liv, eller ”Josef” som jag trodde då. Det heter hon ju fortfarande, men då kallade jag henne så och dessutom ”han”! Sjukt. Förutom detta hade vi det bra: Hon vågade gå ut i köket efter några dagar, vi lekte och gosade, hon lärde sig hur svårväckt jag är (varje gång jag får en morgon-klo i ryggen vill jag typ dö) och ja, vi insåg slutligen att hon var en tjeja.

 

-Jag fick en lillasyster det här året! Det kunde verkligen ingen tro. Vi kände ju redan varandra, typ, och när jag hade styrt upp hennes artonårsfirande (så jävla konstigt att det var jag som gjorde det?) bjöd jag in henne på vinkväll hos mig. Vi ville dessutom testa att spela ihop. Och som vi spelade och hängde alltså! Min viktigaste relation de senaste åren by far. Vi drinkade på mello yello, spelade mina låtar (även när de gick i tre och en halv tonart), började prata bl-språket och ja…blev systrar. <3

 

-Jag skrev nästan en hel bok 2017. Det är ju lite förenklat va, men definitivt majoriteten av boken skrevs 2017. Den förvandlades massor (AKA blev mörkare och innehöll mer sex och droger…) och jag hade så många skrivpass med bra människor.

 

-Mot bättre vetande blev jag aktiv i us igen. Jag var riktigt taggad och blev vice ordförande på riksnivå, men nästan direkt visade sig sprickorna i organisationen och jag hamnade mitt i en konflikt av episka proportioner. Det var en riktig jävla soppa och jag är långt ifrån säker på att jag hanterade det bra.

 

-Jag hade så himla kul med min klass! Jag anordnade en klassfest där vi åt bok-tårta, jag umgicks med gud på bokens dag (sjukt att jag har kallat två olika personer ”gud” som smeknamn), några av oss hade en amazing barrunda i hyllie (att det ens går!) och i slutet av året hade vi en annan härlig fest där jag råkade stöta på straighta tjejer…woops.

 

-Jag gick i terapi (när får man säga att man gör det egentligen?) hos först en lösningsfokuserad psykolog och sen den jag har nu. Den första lärde mig massor om skalor, good enough och att våga tro på mig själv, och min nuvarande som kom in i slutet av året blew me away med sina märkliga metoder (ibland kan man tydligen stå upp!). Jag hade nog varit någon helt annanstans om det inte var för dem.

 

-Trots hur allt slutade hade jag och Linus jävligt roligt. Vi drack eldshots på shotluckan, Linus beställde vatten med grädde (legendariskt), vi spelade in videos till folk om magiska drinkar och att vara is-anhängare, jag vrålade att man måste tygla party-brösten, vi åt hamburgare utan att komma på att vi glömt lägga i köttet i bröden och det var bara jävligt kul och bra.

 

-Och vi ska väl inte glömma detta heller: Jag gjorde slut med Christopher. Det tog en jävla tid men till slut hände det. Jag minns hur jag knappt kunde andas första dagen, men sen var jag nog mest lättad. Faktiskt. Det var svårt, ibland är det fortfarande svårt (det är ju jag liksom), men det var bra.

 

-Jane Bond splittrades, men went out with a bang. Vi spelade in två låtar som hamnade på spotify (när vi dansade så det hördes på inspelningen, det får man visst inte), hade release för dessa hos Karin och hade vår sista spelning på glorias. Denna spelning är dock mest känd för hur mycket vi festade kvällen innan och hur sliten jag var på en viss brunch efteråt…

 

-Jag och mina storkar (Robert, Annoushka och Olle) hade semester på Almåsa! Först hade vi en legendarisk messenger-konversation där vi blev just storkar och ville skicka folk till Italien, och sen åkte vi dit (inte till Italien då). Där blev verkligen allt ”en grej”, vi badade badtunna, vi läste märkliga kokböcker, vi drack vin ur koppar på rummet och jag berättade sagan om fjärilen som sa ”aha”.

 

-Hela familjen åkte till montenegro! Det var en jävla resa det. Vi spelade kort och drack cocktails på stranden, åt middag på en jättefin innergård, skämtade massor om vodka (mest jag och Benjamin) och jag tror fan jag mådde bra typ jämt på den resan? Sjukt ju!

 

-Den här bloggen fyllde tio år och jag firade med en bloggfest! Jag fixade en svinhärlig bordsplaceringslek, mamma gjorde blogg-koppar (!), vi sjöng snapsvisor av varierande grad och det blev en himla bra fest!

 

-Jag och Filippa var det bästa ledsagare- och brukare-teamet någonsin. Jag lärde mig uppskatta fina saker och därför tittade vi på massor av glas och shoppade många fina klänningar, men vi var också på standup (och lärde oss att aldrig säga att vi hade flow…), konserter och en massa annat.

 

-Jag fick äntligen träffa Kitis barn, mina guddöttrar! Jag vill inte alls tänka på att det gick så lång tid. Jag var med på Lees treårsfirande (och nu fyller Luna tre! Hallå symmetri!) och Luna var så liten att hon klämde på mina bröst för att hitta mjölk. Jag älskar dem så jävla myckeeeet!

 

-Vi slutar de faktiska punkterna med skryt: Jag blev headhuntad av idol! Det är fan bananas. De mailade mig och ville att jag skulle vara med! Sen ghostade de mig, i och för sig, men…ändå!

 

-Och citat fanns det! Några som fastnat är ”nä du kan kastare!”, ”det behövs tre för en trekant…jag glömde det”, ”vem var det vi skulle döda?”, ”för jävelen, töser, var rädda om er!” och ”det ordnar sig alltid, men det skiter sig rätt ofta”.

 

-Årets dag var i alla fall inte svår att välja! Det var vår, jag kände mig ”nykär i allt” och åkte till skolan för att ha textsamtal…utan att ha läst några texter woops. Sen bjöd jag hem ett gäng till mig och vi satt på balkongen, solen stekte och vi pratade och sjöng. Och jag blev superförälskad i (ännu) en Anna. Hon och jag sjöng follow your arrow och flätade hår och alltså wow vad fin hon var. Och dagen. Den var också fin.

 

Wow, 2017 var nyss men också så sjukt länge sen känns det som. Blir typ yr i huvet. Men vi ses 2018!

Rubriklåt: Disturbia med Rihanna, eller disamia som vi sjunger.

 

Hej hej nu jävlar kör vi! Jag har en utmattningstid så jag kan typ inte blogga men lite halvdant blogg ska vi väl kunna hosta upp. Till exempel (nästan bara) om i lördags när Lilla och Sam kom hit! Jag och Sam hade fan inte setts sen i september not cool. Vi kastade i oss fryspizza och senare mammas chokladbitskladdkaka (den är: good) och hade en drömig jävla kväll. Så mycket sång! Rubriklåten, livin la vida loca ("du brukar alltid sjunga melodin!" "jag vet men det där är inte melodin!" "jag vet väl inte!"), ballroom blits och en ordentligt what is this feeling-duett (jag var glinda? jag är aldrig glinda wtf) var highlights. Vi dansade till 9 to 5, mycket rökning på balkong pågick, vi lekte jag har aldrig i olika omgångar och allt var så himla himla mysigt! Men sen åkte de hem och jag blev en ångestboll, men Alice och jag skrev jättelänge och hen är fan the shit.

 

Och sen har jag varit en boll. Idag har jag iaf varit himma och ätit mat och olika kaor. Det är bra. Annars har jag mest varit stilla. Nu har jag varit vaken alldeles för länge, så snart ska jag sova igen, det längtar jag till. Fattar inte hur det blev så här illa nu, jag har ju inte ens övernasträngt mig? Men japp lägenheten ser ut som kriget självt och så fort jossan typ andas ryggar jag undan och allt är weird. Den som förstod detta alltså. Men nu har jag åtminstone bloggat!

Nu börjar vi närma oss nutid ändå!

-Jag ska prata om roliga saker, massor, men vi måste fan börja med att wow vad jag mådde skit 2016. Hade nästan konstant undergångskänsla, vaknade med hjärtklappning, grät jämt, hade självmordstankar for days och ångesten var skyhög verkligen. Vet egentligen inte vad som gjorde att det spårade, men det gjorde det onekligen.

 

-Så till mer roliga saker: Jag började på författarskolan! Efter det mest genuina personliga brevet of all time (skäms nästan) kom jag in och fick gå mitt livs utbildning. Jag fick skriva bok med riktigt bra handledning, skriva andra texter jag älskade och framför allt umgås med skrivande människor konstant. Det bästa jag varit med om.

 

-Jag spelade in mitt album! Trots enorma mängder ångest under och över inspelningarna (så kan man säga) var det hur kul som helst. Vi hade synth-party hos Marie med fireball och rodes-inspelande, vi fick hjälp av en fantastisk saxofonist, jag och Christopher hade hur mycket kul som helst från demohelg till mixning, vi åkte runt hela Skåne på jakt efter en kontrabas och jag har aldrig lärt mig så mycket tror jag.

 

-Jag åkte på en stockholmsweekend med Tiara, som jag då aldrig hade träffat! Kanske mitt mest yolo någonsin, men vi hade så himla kul. Framför allt såg vi Maria Mena, en fantastisk konsert, men vi hann med så mycket annat. Vi drack drinkar på ett jättetrevligt place, fikade på ett supermysigt café, skrattade åt alla stadens trappor, flyttade in på pizza hut, träffade en svinkonstig tjej som frågade om jag ser med min pinne (sure do) och lärde känna varandra at long long last.

 

-Familjen var i Frankrike i tio dagar! Det var vaaarmt, men ändå blev ”nu skulle man ha en kofta” Saras slogan. Hon är weird. Vi bodde i ett coolt hus, lekte lekar på restauranger, åt anka (mest jag), skrev låtar på stranden (Sara) och misslyckades konstant med konseptet franska.

 

-Jag och Saga började damhänga! I mars träffades vi utanför skolan och i maj hade vi vårt första proper damhäng. Vi blandade misslyckade drinkar, började upptäcka vår gemensama kärlek för the weeknd och lärde oss att samtala i en enda röra av historier.

 

-Jag hade min roligaste spelning ever på viktoriateatern som förband till Sofia Thelin! Christopher var teatralisk af, jag fick ett franskt fan, jag hånglade backstage (det syntes…såry) och sen drack vi massvis med champagne. Vi blev dessutom recenserade i sydsvenskan!

 

-Jag och Linus hade en jävla massa kul. Vi firade honom på o’learys med livets hoppborg, blandade vin och sockerdricka, pratade om bär istället för mitt liv, dansade till skyline, hittade Göran (!), skrattade åt monet och retoriska poänger som hette gullefjun och ropade om drake på solsidan.

 

-Det är svårt att prata om detta märker jag, men let’s go: Jag och Christopher var…mycket. Det var mycket gråt och bråk, men vi minns det bra nu tycker jag, för mycket var bra. Vi såg superbowl och hejade på carolina-laget, vi hade en amaaazing helg för att spela in sång till skivan, vi hängde en del med hans familj, vi var massor på malmöfestivalen, vi skålade i äppelöl vid valborgselden, vi tog över Halmstad med en svinrolig spelning, vi åt middagar på lilla torg och var bara himla kära.

 

-Jag lärde känna mina annor! Framför allt Anna H och jag hade kul under hösten. En del after skriv, ett par vinkvällar hos mig, massa babbel och skivlyssning och äntligen någon att prata ungdomsböcker med.

 

-Den beryktade karaktären kändisemma föddes! Detta betydde att jag var med i radio vid tre olika tillfällen under några veckor (första gången, på din gata, var fantastisk), var ””fotomodell”” för nåt mojs om ledsagning och hamnade i en tidning där jag sa att jag inte gillade sparris. Rimligheten själv allt detta. Så vi kallade mig kändisemma en del.

 

-Under våren och sommaren hade jag ett gäng kvällar som jag inte vill missa här. Som när jag åt på pintxos med mamma, Sara och Benjamin och vi sjöng barnvisor och flamsade. Och när jag hamnade på botulfs med Karl och Christopher och vi blev bästisar med nåt random punkargäng som jag aldrig har träffat igen. Eller när jag följde med mina föräldrar på after work och pratade oavbrutet med folk jag inte kände och mådde helt exemplariskt. Det var tider det.

 

-Jag fick Filippa som ledsagare! Hon var så jävla bra you guys. Vi var på malmöfestivalen och såg bland annat Marit Bergman och Ane Brun, vi simmade, vi tittade på glas och vi skrattade massor.

 

-Under hösten hade jag två bra stockholmshelger. Den första var hos Onna och då fikade jag med hennes pappa (utan henne…), skrattade åt Melissa Horn och var med på deras årliga hösttradition med våfflor och lövhögar. Den andra var med familjen och då åt vi tapas, såg bullets over broadway-musikalen, var på abba-museet, åt indiskt med Onnas familj och firade före-jul-jul litegrann.

 

-Inte många citat i år, men några har levt kvar. ”Vad är det för jävla öl?”, ”nu spelar mormor wordfeud!”, ”nu är hon inte blind längre, för nu är hon död”, ”ibland måste man hälla sprit i sin barndom” och såklart ”först trodde jag det var kvinnor som alltid hade rätt, men kom jag på att det är Emma som alltid har rätt!”

 

-Och så årets dag! Det var när jag var hos Tiara och skulle fota till albumomslaget. Dagen innan var det fest och vi badade badtunna och grejer, men den här dagen tog vi alltså bilder. Vi klippte en peruk och sjöng maria mena jättehögt, filmade massa konstigheter, sminkade mig som emo, sprang till ett tåg vi missade och alltså jag vet inte, jag var bara så trygg där.

 

Nu är det sjukt långt, det här, och längre ska det bli! (pust…) ses 2017!

Rubriklåt: Everytime I hear that song med Brandi Carlile

 

Hej hej, nu blir det en midnattsbloggning! För det var ju hundra år sen känns det som. Det var det inte, men det känns så. Och det första jag ska säga är ju att allt jävla suger, för självklart ska jag inte åka till gran canaria. Chillaland is no more. Rip allt. Men! Det har hänt bra saker också, som att jag har hängt med mina systrar. I onsdags kväll var jag hos Sara och vi åt pasta med vegobollar, drack jättegott te, lyssnade på folkmusik och pratade om förträngda minnens vara och icke vara, klimatfrågor och annat seriöst. Mysigt life! Hatar att vi får ses så sjukt sällan nu när hon jobbar så mycket.

 

Igår (torsdag) var jag hos lilla! Vi åt maxmat och babblade, och senare på kvällen fixade hon marängsviss. Det var seriöst så jävla goooottttt! Jag var i seriöst sockerhimmel. Jag berättade såklart potter-sagor, igår om Luna och ormspråk, och vi lyssnade på mysig musik så som rubriken och drömde om att kanske starta en duo och skriva låtar ihop och sjunga massa stämmor. Tänk om det kunde vara så fint ändå! Och sen systersov vi som stockar (iaf jag lol) och idag åt vi nutellamackor och ägg, lyssnade på oerhört random musik och hade 1 st bra liv förutom då att hela världen är mög. Jag och mina föräldrar firade ""semestern"" (well, semester har de ju) med middag och catchup på mästerkocken ikväll, så ja...livet är väl inte helt sämst va. Och nu borde jag nog sova tänker jag...bra grej.

Rubriklåt: Baby baby baby med Steget, fast de sjunger majorna och inte järnåkra

 

Jag tänker på 2016. Att jag genuint trodde att det aldrig skulle bli värre. Och...det blev det väl inte heller, I guess. Jag har inte mått sämre än då. Men den där undergångskänslan? Yeah...den försvann inte. Den blev värre. Och jag förstår egentligen inte vad man ska göra åt den? För jag är ju väldigt väldigt bra på att stänga ute världen. Jag kan ignorera det mesta som händer och är ofta så känslokall att andra blir arga på mig. "Men skiter du i världen?" ja. ja det gör jag. För om jag inte gör det blir jag helt jävla sjuk i huvet! Jag blir självmordsbenägen nästa ndirekt, eller kanske inte men åtminstone sugen på det! Och jag vet inte om det är det som är...målet? Att man ska bryta ihop över allt som händer konstant? För folk tycker ju också att man ska må bra...så...jag förstår inte?

 

Jag försöker ju göra kul saker. Bli glad. Men allt som gör mig glad är saker jag borde hata mig själv för! Köper äntligen en klänning och får höra att man aldrig får köpa saker som om jag är nån slags kapitalistbedjublare när jag bara försöker täcka min jävla kropp. Åker på en resa och blir skammad för att jag flyger för då dör världen! Njuter av solen och får höra hur hemskt det är att det inte regnar. Dricker läsk eller äter choklad och kommer få diabetes och hjärtproblem. Dricker vin och kommer få leverkaos. Hela min kropp och hela världen kommer gå sönder men de tycker att jag ska vara glad och må bra? Dricka vatten göra yoga och typ...jag vet inte åka till fjällen och insupa natur? Men jag orkar ju för fan knappt gå ur sängen! Jag kan inte äta veganskt för jag äter knappt! Idag har jag ätit nudlar! Inte ens snabbnudlar utan nudlar jag hade över från thaimat som jag mikrade! Det var det jag brydde mig om att fixa!

 

Och ja jag kanske är sur för att det är en jävla tramssjuka överallt och att jag kanske inte vill bry mig för om jag bryr mig vill jag bara dö. Så jag bryr mig inte och alla blir arga. Så jag bryr mig och mår skit. Vill ni att alla ska må skit? Jag vet verkligen inte! Allt går åt helvete varför ska jag vara glad när allt gör det? Ska det vara nåt jävla liv att leva? Jag vill bara sova och dricka coca cola och inte ha vinter någonsin. Jag vill inte leva tills jag är hundra för fan vem vill det! Jag är bara 25 och helt jävla slut! Så...jag hade bara det att säga. I guess.

Rubriklåt: Guns and horses med Ellie Goulding, som jag precis hörde och som helt enkelt är en jävligt bra låt

 

Haj från maj, er trötta rutin-bloggerska! Om man bara har exakt 1 rutin är det ju bra att hålla upp den åtminstone. Och jag kan ju blogga om till exempel skrivet i Malmö igår, med Anna! Vi hade inte setts på länge, så vi hade mycket kul att catcha up om. Båda tyckte att vi inte hade nåt att berätta, men hade sen såklart massor. "just det, min bok har ett omslag!" starkt. Sen skrev vi och jag utforskade en dynamik jag inte var helt säker på hur den skulle bli. Den blev kul kan jag berätta! Anna fnittrade mest åt ordvitsar. Eller okej hon skrev också på sin bok ska jag understryka!

 

Vi var inte klarhängda efter skrivet, så vi åt middag på tugg. Vet ni vad som gör ont? Att äta hamburgare med munsår. Man måste öppna munnen jättemycket! Jag ropade av chock vid varje tugga MVH dramaqueen. Vi pratade om att hata fötter och hata drömmar, och att vi hatar varsitt av dem och tycker det andra är töntigt. Jag älskar att prata om drömmar! Anna älskar väl inte fötter, men hon tycker det är lame att hata dem. Det ääär lame, men jag gör det ändå! De är gross! Jag är iaf inte lika illa som andra jag känner (*tittar menande*). Ja, sen åkte jag hursomhelst hem och chillade, skrev om 2015 (det blev jävligt jobbigt faktiskt, satan vilket år) och gjorde väl inget. Och idag...nä fy fan, jag har bara varit trött. Sovit och vilat och inte åkt till synenheten för de har ställt in en massa grejs pga öl-viruset. hur töntigt? Har vi ens det i skåne? (jag borde veta detta...) hoppas vi kan åka iväg på söndag i alla fall. Det är verkligen inte säkert. Men ja, nu är blogget klart, ses imorgon!

Nuu ska ni få höra om mitt allra bästa år! Seriöst så många cuts jag fick göra i denna lista. Men här är den:

-Jag flyttade till lägenheten! I augusti flyttade jag in på mellanvångsvägen och ja om ni inte visste det så bor jag kvar där. Snart har det gått fem år, hur sjukt? Jag solade på balkongen, porten gnisslade (minns ni det va?), de höll på med fasaden hur jävla mycket som helst och den där första hösten i lägenheten var så himla fin.

 

-Jag blev återigen sådär sjukt kär. Jag och Christopher blev en grej, eller ja typ en grej, wow det var mycket. Men även om jag mest minns det hemska var det fint. Vi gick på punkband-spelning i Helsingborg, vi pratade hela nätterna, vi sov massor ihop, vi skickade masssor av fina sms, vi deeptalkade massor i hans bil och ja alltså jävlar vad kär jag var i den tönten.

 

-Jag och euphoriagruppen (jag, Christopher, Marie, Karl och oftast Jeanette) hade så fucking kul det här året. Once in a lifetime-grej verkligen. Vi dansade på moriskan, satt på Maries tak, stannade uppe till 6 på morgnarna, sjöng massssor (till exempel i telefonkiosker), drack white russians, åt middagar på lilla torg, julbakade, badade mycket och campade i skogen vilket var både svinroligt och hemskt (jag kan inte kissa i skogen…det gjorde ont…).

 

-Jag släppte en ep! Äntligen fanns min musik på the internets! Jag och mina ”other fuckers” hade ett gäng spelningar och så himla kul på repen. Efter rep-popcornen med Marie var en highlight.

 

-Och vad mycket låtar jag skrev! 20 låtar, säger jag själv då att jag skrev. Helt absurt! Framför allt berodde detta på mina lektioner med Sofia. Där skrev jag ”hits” som glasslåten, nån annans film, are we ok och du vet han frankenstein. Det var det roligaste någonsin och jag tänker ofta på hur fantastiskt kul jag hade på underverket och att jag saknar den platsen.

 

-Jag åkte till Sweden rock med Elin, Olle och Elins dåvarande tjej. Där drack jag mycket äppelöl, såg en massa band, skrattade svinmycket åt otroligt tramsiga sexskämt och jag sjöng med en amazing norska i ett coverband. Blir fortfarande stolt när jag tänker på att jag vågade prata med henne och att jag vågade åka på festival alls!

 

-Jag var i England med mamma, pappa, Ia och Jonne. Vi vandrade genom lake district och jag gick genom många kissing gates och var generellt ett pro på vandring (sjukt va). Vi hade party i newcastle, alla drack mycket öl (utom jag) och jag minns det som en så himla bra och chill resa.

 

-Jag var också på vandringsläger med us syd! Jävlar vad jag vandrade. Från det minns jag hur Onna bytte rum hela tiden, när vägen tog slut helt plötsligt, en mycket speciell kväll i Hässleholm och så den berömda ”mögväskan” som alla fick släpa runt på.

 

-Jag läste svenska och framför allt grammatik! Satan i gatan vad kul jag hade med grammatiken och framför allt med Saga och Rasmus. Vi ropade catchfrases om ordbildning, jag förstod äntligen objektiv predikativ och även när det var tråkigt var det roligt, på nåt sätt.

 

-Jag blev på riktigt kompis med team osby! Jag och Robert hade diverse häng-kvällar där vi lyssnade på metal, såg mello-finalen (”är ni fortfarande med?” lives on) och annat, jag och Annoushka hade en berömd vinkväll i u-hamn där hon slog sönder glas och sa åt mig att hata folk och viktiga traditioner så som påskmiddag infördes.

 

-Jane Bond hade ett riktigt jävla år! Vi hade två kickass spelningar, skrev låtarna ”age” och ”highway one”, gjorde vår amazing blues om en blå cykel, spelade covers som möjligen handlade om scones och började låta riktigt bra. Jag saknar verkligen våra söndagsrep och att spela våra versioner av call me och back to black.

 

-Jag märkte detta sjuka: Man får ha en sexualitet! Jag får ha det! Och jag kan! Ska väl inte orda mer om det, lite över gränsen va, men alltså wow it blew my mind och har förändrat typ exakt hela min världsbild.

 

-Innan jul åkte familjen på en weekend i Dysseldorf för att till exempel se Florence! Det var så jävla bra och det sjukaste av allt var att hon pratade om gilmore girls. Livet. Vi gick också på julmarknader, drack glyhvein, satt ute i december och hade det väldigt bra.

 

-Självklart finns det citat från detta år! Några som har stannat kvar är ”det får finnas gränser för trams”, ”vad hände med musiken, Mats?”, ”De spelade inte fotografiet!”, ”det är oftast okay att scouter finns” och ”han skickar vi hem!” (som kom från året innan men blev en grej 2015 låt mig va).

 

-Och så årets dag. Det var jättesvårt, men jag väljer min bästa pluggdag med Saga och Rasmus. Vi pluggade satsdelar och skrattade så jävla mycket. En av meningarna handlade om en staffan som vunnit en tävling och vi kom fram till att det var årets stalledräng, jag och Rasmus hade en engagerad dialog om satsformade attribut och allt var bara så himla roligt.

 

Wow hörni, 2015 var ett fantastiskt år. Snart går det åt helvete när vi tar oss in i 2016. Ses där, var glada så länge!

Rubriklåt: Ganja burn med Niqi Minaj, som blev något av en grej igår eftersom vi båda trodde att den andra inte gillade den. Det där är en grej vi gör, typ att vi tror att de låtarna vi lagt in inte är den andras grej. En gång hade vi båda fått för oss att den andra gillade en låt, men ingen av oss gjorde det. Lol.

 

Hej från mig och mitt munsår! Det känns som om hälften av mig är ett enda jävla munsår atm. Det är jävligt gross faktiskt. Till och med ladyn på apoteket verkade tycka det. Men nu har jag en moj som kanske hjälper! Jag hoppas det. Så, nog bloggat om äckliga saker och on to damhäng! Vi åt färdigrätter och pratade massor om äldre män som det "känns konstigt med", mobbade the weeknd som vanligt, pratade såklart om glee, sjöng stämmor, pratade om Sagas resa till rom, drack märkliga drinkar och hade ett mycket bra life. Jag försökte övertyga henne om sin oerhörda lesbiskhet (det går inte men hon är min heteroflata forever), vi lyssnade på mer svensk musik än vi brukar, godis åts, vi skrattade jättemycket åt "dj munsår" (min nya musik-kariär), vi försökte säga "en oversharers bekännelser" (det går verkligen inte?) och alltså damhäng är fan the shit. Det är det roligaste som finns typ.

 

Idag var jag tvungen att vakna på morgonen, usch, för jag skulle till psyk. Där träffade jag en arbetsterapeut och en kurator och vi pratade om boendestöd, ekonomi och annat trams. Jag hade basically koll på läget, kom vi fram till, och ska söka boendestöd woop woop. Om jag får det kommer jag bli så jävla glad serri. Sen köpte jag och mamma thaimat och jag har pausat hemma ett tag, och nuish ska jag iväg till malmö för skriv! Ses när vi ses ungdomar! Just det, ni är tydligen förvirrade om varför jag kallar er ungdomar. Det är ju ett jättehärligt ord! Man kan vara gammal ungdom det är heeelt ok.

Rubriklåt: Jag vill ha dig hela tiden med Melissa Horn, för jag älskar min tjaja bara så ni vet

 

Hej från mitt hem, at last! Vi är hemma! Oj, det där var inte ett medvetet "vi". So weird. Så allt resande är över (for the week) och jag ska berätta om vad som hände i Osby. Där åt vi middag och berättade sagor ("undertitel: Dra åt helvete din jävla jävel") och efter blindskvaller och annat trams var det melloparty! Jag pågick en massa på twitter om lesbiska låtskrivare, jag missförstod allt så jag trodde Annoushka roastade mohombi (han hade visst malaria på riktigt, woops) och vi typ skrek konstant i slutet för holy shit det spårade. The mamas fakking vann och dotter kom fakking tvåa! Jag seriöst kan inte ta in denna fakta. Vi slapp pojkar med känslor! Som tur är hade vi champagne ("vi öppnar champagnen när vi vet om vi ska sörja eller fira" sa Annoushka) och den dracks medan vi lyssnade på konstig musik som vanligt och...pågick.

 

Igår vaknade vi (saaakta) och åt frukost. Vi chillade ganska länge hos dem och sen åkte vi hem, med the old man! Han körde "som en jävla biltjuv" (/Stella) och var knäpp som vanligt ("jävla traktor kör som sköldpaddaaa!"), och när vi kom hem hade vi chill-tid. Stella hade en smärtdag och jag var trött så vi låg i sängen, åt chips, lyssnade på vad blir det för mord, sov och tittade på todd in the shadows. Det var amazing och jag älskar hennne och jag vill att hon ska vara här exakt nu! Men hon åkte på kvällen och jag panikade över att sova själv, men det gick ganska bra. Och idag är det måndag och jag kan inte säga att jag mår särskilt bra men Saga kommer ett tag och det är bra. Jag har en bra flickvän och bra vänner och det är iaf en grej som är bra. Ses imorgon I suppose!

Efter en vecka med vanligt content kör vi mer tiotal. Välkomna till 2014!

 

-Jag var på den berömda paris-resan! Lika bra att börja där, tänker jag. Jag och min folkisklass var i Paris en (nästan hel) vecka i maj och det var magiskt. Vi tog över en open mic bar, jag brände upp mitt hår, vi satt uppe en hel natt på en random bänk, vi hamnade i en fancy lägenhet med konstintresserade parisare, vi picknickade vid eiffeltornet och…resten hör ni i sången. Min bästa låt

By far.

 

-Jag och klassen skrev vår kollektivroman! Shit var roligt det var och vad mycket vi jobbade. Vi satt med boken hela dagar och jag tror att alla lärare tyckte vi var idioter som jobbade så hårt men vi brydde oss inte. Våra pensionärer skulle bannemig bli bra skrivna!

 

-Vi hade klassbal på Christers ”slott”! Det var ett jävla partaj där vi dansade till mumford and sons och Håkan och jag var ett jävla trainwreck. Christer, av alla människor, hjälpte mig att lugna mig med att prata om fåglar och havet på engelska. Det var viktigt.

 

-Jag, min familj och Onna var på Bråvalla! Vi såg allt från Lana Del Rey till iron maiden, från laleh till offspring och jättemycket annat. Blixten slog ner och vi överlevde, men det var högst dramatiskt.

 

-Jag läste retorik på universitetet. Kanske inte det bästa jag gjort, men kul var det! Jag höll ett lovtal till coca cola, skrattade mycket med mina ”responnsisar” och lärde mig faktiskt en hel jävla del, även om min lärare aktivt hävdade att syn var det bästa sinnet. Go die.

 

-Jag spelade in en ep! Efter ett märkligt gig fick jag kontakt med en producent och så plötsligt satt jag i ett hus i Trelleborg och klinkade fram mina låtar. Vi byggde beats, la in fåglar, trummade på speldosor och la in ”äckliga ljud”. Det var verkligen de bästa dagarna!

 

-Jag hade så mycket kul med Marie och Karl. Minns vrål om att tukta folk i herrens namn, kladdkakemuffins och tequila, en märklig fest hos några jag inte kände, julmys är mamma satte tomtar på mina ciderflaskor, öltält i Lomma och så jävla mycket trams. Och även om inte Karl var med, utan Sandy, vill jag nämna fucked up fågel-kvällen när vi spelade piano i himma-huset och drack cider som luktade lik. Och byns gamle alkis! Det var också Sandy och inte Karl. Ursäkta röran.

 

-Jag åkte på valborgskryssning med Onnas familj, Rakel och Sandra. Vi fyra blindos sprang runt i blindtåg, frågade om barer var barer, kände på kläder, dansade till feel this moment, drack fruktiga drinkar, blev bjudna på knark och blev raggade på av en tant för att vi var ”sensuella med våra käppar”. Really.

 

-Jag och Emma Black hade vårt största bråk of all time. Wow vad hon inte gillade att flytta him efter Nässjö och wow vad hon lät mig veta det. Det var några riktigt läskiga dagar i oktober I can tell you that.

 

-Mitt föreningsengagemang fortsatte med buller och bång. Jag var på en engagemangshelg som mest är känd från låten ”inte alls en siffra” (det var en riktig garderob! Ingen metafor!), ett årsmöte som mer liknade en rättegång och en julhelg i Göteborg där jag skaffade mig en fru och tydligen var så betagande att en liten tjej blev kär i mig. Det skulle jag ha vetat då.

 

-Jag joinade min mamma i det fantastiska bandet Jane Bond! Ett enda gig blev permanent och vi spelade blondie i baktakt, jag försökte arra mina låtar och vi skrev egna låtar om otroligt konstiga saker. Typ regnbågar.

 

-Familjen slutade året med en spektakulär resa till Florida! Vi lyssnade på country radio, tackade gud för ficklampan, såg krokodiler, drack goooda milkshakes och solade sönder de sista dagarna av 2014.

 

-Och så lite citat som hållit sig kvar, mer eller mindre! ”This lamb…is raw”, ”jag är ingen organisatör, bara otrevlig”, ”det var länge sedan jag stirrade en chokladask i vitögat” och ”mamma, vad mätt jag blev!” är några såna.

 

-Okej, årets dag är…inte direkt en dag, utan ett dygn. Jag var så kär att jag hade ont i kroppen, vi läste upp våra texter på kulturhuset och det var sån jävla vår ute. Vi klassfikade, jag och Åsa choppade och på kvällen satt vi på stenar och åt glass. Plötsligt sa jag ”får jag säga en väldigt cheesy sak? Jag är så sjukt glad att ha dig i mitt liv.” Dagen efter, och efter att ha lyssnat på Angels med the xx som besatt, kom jag in till Åsa och hon spelade first aid kit och gav mig saker hon hittat. Vi köpte klänningar till mig och jag fick sms från han jag var kär i. Jag svävade verkligen på moln dammit.

 

Och om jag minns rätt lär de där molnen följa med in i nästa år, fast inte om samma saker. Vi ses där!

Rubriklåt: On the bus med Ellen crauss, som hon inte spelade igår! Men jag inte bry, för jag älskar den och tänker ha den som rubrik ändå!

 

Hej från tåget hem! Ja, man trodde aldrig det skulle hända, men nu är jag på väg mot Lund igen. Där ska jag vara i...tio dagar! Starkt va? Nu är vi i Nässjö. Här ska jag inte gå av, för här har jag inte bott på sex år. Satan i gatan vad tiden går. Jag är liksom vuxen nu, säger folk? Jag är kränkt av detta!

 

I alla fall, jag ska prata om gårdagen. Och när jag hade bloggat kom Stella till mig och hälsade på! Vi åt chips och kramades och sen gick vi över till Kiti...som dammsugade så intensivt att hon helt missade att vi kom in. Vi ringde på dörren och jag skreksjöng bebe rexha och allt! Hon blev rädd. Efter en stund åkte Stella hem och Kiti till farsta (höll på att skriva "till stan", för det är ju liksom som att åka till stan för mig? Själva stan-stan är ju som att åka till malmö. storstäder är så jävla weird!) så jag gick tillbaka till Onnas place och hade egentid. På den unnade jag maj ett badkarsbad med cola och potterless-lyssnande, vilket var ungefär lika nice som det låter. I needed that.

 

När Kiti kommit hem och jag badat klart öppnade vi bubblet (hon har hittat en stor flaska bubbel som inte är vidrigt dyr! eller den är ju dyr va, men inte kräk-dyr) och lyssnade på artisterna vi skulle se på kvällen. Onna kom, vi åt köttbullar och makaroner (underskattat, yes I said it) och sen åkte vi till annexet. Det skulle ju bli konseeeert! Vi satt först på golvet och sjöng med i låtar och var konstiga, och sen spelade Ellen Crauss! Vi stod nästan längst fram och råkade hamna mitt i hennes kompisgäng, vilket vi inte alls fattade. Men vi sjöng med och rös när hon sjöng svinfint och sjöng nya låtar som vi äääälskar. Men inte on the bus. Hur vågar hon?

 

Efter ett (långt) tag gick Estraden på och de var också riktigt bra. Sångerskan var gullig och verkade kär i Miriam Bryant (who can blame her) och vi sjöng med och hade det bra. Men när de gått av mådde både Onna och Kiti dåligt, så vi flyttade oss från längst fram till waaay in the back. Där satte vi oss på golvet igen och återhämtade oss, och det var nog den bästa idén ever. Så där satt vi när Miriam Bryant körde och alltså hon var så bra! Och så mycket bättre (haha) än sist jag såg henne! Krunegård gästade på deras duett, vi sjöng med när vi orkade, hon hade väldigt roliga mellansnack ("jag åkte till nashville i höstas. Det kunde inte skada, tänkte jag, att vara i en annan tidszon...inte vara vaken när den jävla idioten är vaken.") och ja, det var riktigt bra. Sen tog vi oss hem, jag och Kiti pratade om viktiga saker en stund och sen sov vi.

 

Idag vaknade vi (motvilligt) och efter ett tag åkte jag in till centralen. Där mötte Stella mig (<3) och vi åt lunch på mc donalds innan jag satte mig på detta tåg. Och här...sitter jag nu. Smider möjliga planer för livet, vilar och chillar med life. Snart är jag hemmma. Tänk en sån grej!

Rubriklåt: Tystnaden den sårar med Shirley Clamp, som vi sjöng fint igår

 

Hej från Onnas soffa! Här ligger jag som en potatis (varför säger man så?) och har gjort ett tag. Så det är inte ett jättespännande liv jag har, men jag kan försöka lista det!

-I måndags kom jag hit och åt middag med Onna, Kiti och Luna. Kiti kunde knappt prata, men hon var söt ändå och vi hade roligt.

-Sen lyssnade jag och Onna på boklistan och skrattade åt twiligt och sånt som man gör.

-Igår jobbade onna hemma och jag...jobbade inte alls. Såry. Vi lyssnade på musik, jag diskade (jättedåligt) och hon bakade en daim-kladdkaka som var muuuummms.

-Jag var nästan inte närvarande stora delar av dagen, men vi hade kul ändå. Vi åt pizza, vi sjöng låtar i varierande grad av finhet och vi skrattade mer än vad man kunde tro med tanke på att ingen av oss riktigt var på topp.

-Och idag. Idag...skulle jag iväg för att träffa stella och hennes kurator. Bara det att min jacka, mina skor och min käpp var hos kiti. som inte var hemma. Seriöst det dummaste jag någonsin gjort i hela mitt life. Liksom hur fan tänkte jag där? Inte, är svaret. jag tänkte inteeee.

 

Sååå det är typ det som har hänt, tror jag? Men ikväll blir det konsert! och imorgon...då kommer jag hem, har ni hört nåt sjukare i hela era liv elller?

Rubriklåt: Taking over me med Evanescence

(mush från oss båda)

 

Det borde vara mindre ensamt att vara två. Det är inte det. Det är så satans jävla ensamt. För det finns inga ord. Jag är bra på ord, ni kanske har märkt det? Bra på att skapa ord...men jag hittar inga. "Jag är dubbel", säger jagiibland, eller "it's a black kind of day". Men ni fattar inte. Ni tror att det är nåt dåligt, nåt slags problem, och det är kanske mitt fel...men det är inte alltid så. Och ni vill hjälpa till, men vi måste så jävla ofta spela rävås. Och grejen är att eftersom jag inte kan försvinna bakåt i huvudet så kan jag hålla mig själv kvar och spela mig själv. Jag kan, men det känns så jävla fel. För det är inte en känsla, hon är inte en känsla hon är en person.

 

Jag fick frågan häromdagen om jag tror att hon kan försvinna. Som om hon är ett problem som ska lösas. Inte en person att respektera och ge kärlek och uppskattning. Och jag förstår den impulsen, jag gör det! Jag har gjort likadant! Men jag vill inte mer, okej? Jag vill inte behöva låtsas att det är konstigare än det är. "Det är bara du som tycker det är konstigt", säger någon, men det är inte så. Jag märker ju hur fucking tysta ni blir så fort hon kommer upp! Och nej, jag kan inte sluta prata om henne. Hon är liksom inte bara en grej ibland längre, om det ens var så från början. She's here to fucking stay. Och hon är lika viktig som jag. Ni kommer inte att ha samma relation till henne som till mig, men att det finns folk som legit inte ens försöker? Det är inte okej. Och jag önskar bara att det inte var så kontroversiellt, att det gick för er att förstå, för då kunde jag vara arg på riktigt. Men ni har inte spenderat år på att läsa på om exakt det här. Yall have better shit to do. Och det är ju såklart fullt rimligt men man kan väl få drömma. För jag vill inte att hon ska försvinna. Jag vill att hon äntligen ska få plats. Det är det som är målet nu, inte tvärtom.

 

(Sorry för hård ton. This shit is really hard for me.)

Rubriklåt: Feg med södra station, som sjöngs igår och bara är en jam

 

Hej hej, ännu ett inlägg från husby! Det blir nog det sista, tror jag. Inte någonsin, alltså, utan den här gången. Just nu lagar Stella nån mystisk hello fresh-mat som jag hoppas att jag kan äta och vi tittar på lyxfällan. Det är en riktig spånkaka i programmet nu, seriöst han är cancelled af. Men ni vill inte läsa mina reflektioner om skräp-tv, utan jag ska blogga om igår när vi åkte till blindhuset. Det var mello-kväll hos Kiti! Vi köpte grill-mat och Onna kom med en kladdkaka, så alla var väldigt nöjda med livet. Mello var...en jävla resa. Väldigt lite handlade om den faktiska tävlingen och masssor om deras hall of fame, vilket var...ja det var väl kul. Förutom då när Kiti sa "nu sitter *namn* och runkar." alltså hon hade ju inte direkt fel va, men...usch. Jag och Onna var fnittriga och skrattade massor åt att man inte kan säga we are one för då är man flera och en massa annat trams. Det var en mysig kväll, fast både jag och Stella mådde ganska sämst.

 

Så idag har vi tagit hand om oss själva och varandra. Suuupersovit (mest jag...), ätit chips och tittat på unga astrid, som ingen av oss hade sett. Den var faktiskt riktigt bra, men sorglig :( och nu är vi alltså här, snart ska vi äta räkor och vi bytte precis lyxfällan till musik. Så nu lyssnar vi på emelie autumn, vilket är...märkligt. Men ja, ses i hökis ungdomar!