hopelosthead

Hej töntar, nu är jag på ett tåg! Om typ en halvtimme är jag framme i hufvudstaden, så nu ska jag blogga om gårdagens tid. Då var det dags för storkmiddag! Så jag, team osby och Olle möttes upp i malmö och åt middag på steakhouse på lilla torg. Där åt vi olika köttar, Annoushka fick ingen aioli (och tjatade mycket om det), vi började skriva på låten "renlighetsmani" och många sagor om bröllop berättades. Rubriken var Olle som hörde fel när Robert sa "man måste ha ett brutalt skägg för att pratet ska påverkas" ("om det låter som om nån säger nåt konstigt, kaaan det vara för att du hör konstigt..."), jag gjorde tre referenser till Josef-musikalen (jag var rolig tycker jag själv!) och vi skrattade väldigt, väldigt mycket. Vi åt efterrätter med lika stor passion som vanligt och sen letade vi upp ett ställe att drinka på. Det blev TGIF och där drack jag en daiquiri, så då blev ju dagen ungefär på topp direkt.

 

Team osby åkte hem och jag och Olle testade den nya baren i Lund. Där drack han märkliga spritiga drinkar och jag blev kär i den amerikanska servitrisen. "Och du som inte gillar amerikaner. Eller servitriser." Nä precis. Men hon gav mig komplimanger för mitt hår och var jättesocial och gullig! Stella tycker att jag ska gifta mig med henne. Wholesome. Jag och Olle pratade i alla fall om en massa djupa grejer, mindes våra bästa tider tillsammans och hade det bra, och sen kom jag hem och packade och sov så gott jag kunde. Väldigt lite, dock. Rip mig. Men när Stella och jag kommer hem till henne ska vi sooova har hon lovat. Annars orkar vi ju inte gå på fest!

Rubriklåt: Hand of sorrow med within temptation

 

Jag är ingen oälskad människa. Snarare är jag en väldigt älskad människa. Folk tar hand om mig, uppskattar mig, ger mig kärlek. Jag har inget att klaga på. Men det hände en så jävla sjuk sak häromdagen: Jag var med om att någon uppskattade alla delar av mig. För det finns ju fler delar eller hur. Mainly, en väldigt stor del som ingen brukar prata om eller med. Jag har ju den där andra personligheten. Och häromdagen fick jag höra att någon faktiskt bryr sig om den där andra personligheten.

 

Det är liksom inte så att jag vill guilttripa mina vänner för att de inte ger min andra personlighet en massa kärlek. Det är ju skitkonstigt, hela grejen. I get that! Och det är okej att inte vilja ha med saken att göra, verkligen. Men satan i jävla gatan vad bra det kändes att få vara hela jag och bli älskad ändå en stund. Inte bara accepterad, utan älskad. Det är surrealistiskt. Tänk er själva att aldrig ha blivit frågad något, aldrig ha fått finnas. Och så får man det. Wow. Är fan stunned av att det har hänt. Och ja, ja det är klart att jag vet att det bara är en del av mig och inte en helt annan person. Men jag är 25 år gammal och det känns fortfarande som det. I might not actually grow out of this. Det är kanske bara så det är. Jag kanske borde prova konceptet att älska min andra personlighet själv och inte skämmas för att jag har en. Det är inte svårt kan man tycka. Förutom då att ingen verkar ha gjort det förrän nu.

Rubriklåt: Sommarnatt med little jinder, kanske inte en så festlig rubrik men låten är desto festligare!

 

Hej från supersolen på balkongen! Vet egentligen inte varför jag sitter här rakt i solen som en idiot, men det är väl skönt I suppose. Älskar de här sista sommardagarna när folk tror att det är höst. Folk går verkligen på det varje år! Ba nej, det kommer bli sommar igen en stund, det blir allltid så.

 

Men nu var det ju väder vi inte skulle blogga om, kan du komma ihåg det eller? tydligen inte! Men ja, efter blogget igår skulle vi ju fira min lesbiska fölsedag! Jag, Anna och Lilla catchade up efter vår långa tid utan varandra (nio dagar...) och hade det bra och efter ett tag kom också Saga! Då beställde vi pizza och öppnade bubblet, så som brukligt, och firandet var igång. Vi pratade om avbrutna tal, konstiga och icke-pk saker jag säger och annat, gud jag minns inte. Saga åkte hem rätt fort, tyvärr, och vi andra gick ut på balkongen. Där skrev vi en ny snapsvisa! Här får ni den! Melodi: ut i vår hage.

Rubriklåt: Burn från hamilton!

 

Hej från sverige! Jag och lilla chillar i värmen, men det är långt ifrån lika varmt som i london för här kan man till exempel: Andas. Men okej, det är ingen som vill läsa om väder här, så let's get cracking. Det kan ju vara så att jag har sett hamilton sen sist va. Vi åkte till victoria theatre, så jag fick sitta på en buss och läsa min boook. Life. Är så besatt av den så ni vet. Sen fick vi i oss mat, gick in och köpte prosecco! Så jävla lyxigt ju. När vi hade druckit den osv var det dags, och vi såg the famous jävla hamilton. Syster var utom sig av lycka, men jag är väl mer level headed. Den var dock väldigt bra! Det var mest hiphop-killar som bråkade, lol, men det var också väldigt emotional och gråtigt. (nu diskuterar vi hur man ska dö av värktabletter. Anna pratar om Simon. det gör hon jämt.) Jag vet typ lowkey inte vad jag ska berätta om det? Det var mest en upplevelse, typ.

 

Och igår var sista dagen. och jag fyllde lesbiskt år! Woho! Vi tittade i affärer, drack milkshake (!!!!) och dog av värmeslag. Det var så satanistiskt jävla varmt jag dog. men vi åkte hem, jag läste bok och sen kom jag äntligen hem och försökte sova. Det gick inte! Min kropp hatar sömn :((( men nu är jag här, min personlighet är sönder som fan (hej Emma Black pågår it's fun!) och nu ska jag fira min flatelsedag hejdå!

Eeeh va det är ingen låt i rubriken? Hur ska man hantera dettta? Man bara börjar inlägget? I'm not doing all right. Men ja, hej från london! Vi sitter i lägenheten och dräller och det är så jävla varmt. Det är varmt i Sverige också, har jag förstått, men det är syndare om mig. Men tid har gått och den ska jag beerätta om. Framför allt ska jag berätta varför det är synd om mig! Jag har inte bara ångest, utan även supermycket mens och blåsor på fötterna! Kuuul va? I'm doin good.

 

Men ja, igår. Jag sov tio timmar och mådde myyycket bättre, och vi gick för att äta frukost. När den ätits upp åkte vi till camden market. Det var tydligen ytterst viktigt att vara där. Så vi gick i affärer, jag tänkte köpa en klänning men gjorde inte det (jag borde gjort det!), de spelade massa bra låtar överallt igen och det var så äckligt mycket folk. Uuuuusch. Och så satans varmt! Vi flydde camden efter ett tag och gick till en park, men alltså jag var typ död at that point så jag minns knappt det. Vi satt i skuggan och drack cola och andades, typ. Men sen skulle vi dricka afternoon tea! Så vi tog oss till ett place och där visade det sig att...de inte hade afternoon tea. fast det stod på hemsidan! Men de hade scones med clotted cream, och det är ju det viktigaste med afternoon tea. De var jättegoda och det var teet också, så jag var nöjd.

 

Efter hotell-chillande gick vi till en pub, för det skulle vara pubquiz! Men...nope. Nope, ingen quiz. Så vi gick till ett italienskt ställe och jag åt laxpasta (!) och vi hade vårt eget quiz där vi ställde frågor till varandra. Kul ändå ju. Vi gick till en pub och babblade om grejer, sjöng med i musiken (det var riktig saramusik, typ jazz...) och hade det bra. Benjamin sa rubriken om ett glas jag gillade (det kommer från att en vuxen man sa detta till sin styvdotter om hennes frisyr...what the fuck) och jag drack en jack and coke, för det måste man fan göra i london. Det är viktigt! Så jag var ganska glad, men herregud vad trött jag var. och är.

 

Idag åt vi frukost på vårt ställe, och sen åkte vi till sherlock-museet. Jag ville inte gå dit, så jag satt på ett caffé och drack cola och läste bok. Bästa livet. Sen gick vi till primark och jag köpte skor (Benjamins reaktion var att fråga vad de hette, kindred spirit) och sen åt vi pub-lunch. Fish and chips för fan! Jag och mamma tog oss till hotellet, och nu är alla här. Herrrregud vad varmt det är. Men vet ni? Ikväll ska vi se hamilton!

Rubriklåt: London boy med Taylor Swift, som alltså kom ut igår (lol att det var fredag igår?) och nu är jag i London så its a sign

 

Hej detta är emma från graven. För ni vet det här med att jag skulle sova efter inlägget igår? Yeah...no. jag somnade fucking aldrig. Japp. Så jag sov på planet, va? Nä. eller okej jag sov typ 20 minuter. Och sen var det en dag i london på schemat! Hur i hela fridens namn klarade jag det? Well, kind of not. men also kind of. Jag är ju här, för fan! Och det var kul. Det vaaaar det. Så här kommer kul grejer som har hänt idag, hold on to your hats (literally för på ett ställe fick benjamin inte ha på sig sin keps inomhus, det var inte ett högstadieklassrum obs):

-Vi gick till en food market! Där åt vi food!

-Vi var sjukt taggade på att äta get (vi=pappa och jag), men så var get-stället fkn stängt! Fuck off alla getter

-När jag började ta slut första gången skulle vi gå en beer mile, men började med prosecco på ett mysigt place. Där spelades det pingis och en glammig tjej blev intervjuad.

-Sen drack vi cider på ett hipstrigt place där the vibe också var sjukt chill. Jag mindes mitt trauma med engelsk cider och hur sjukt innocent jag var 2014. Rip den emman seriöst.

-Vi slutade vår beer mile på ett place som hette "london calling sweden". Där drack jag suröl och sjöng med i alla låtar.

-Men såklart var jag på toa när alla sjöng allsång till spice girls. Det var konst ändå.

-Kan vi prata om musikvalen på pubarna i england? jag fucking älskar dem! Prosecco till wolf alice, cider till the cooks och suröl till simon and garfunkel. och spice girls, som sagt. Lever fan mitt bästa musik-life här.

-Sen såg vi en gata som heter abbey street. "Är gatan sur? Abbey road fick ju allt kul!" frågade pappa och vi bestämde oss för att ta bild på oss när vi gick över gatan med en skylt där namnet stod. Det gick...sådär, för vi dålde skylten hela tiden...

-Sen kom vi till hotellet och jag bröt ihop av utmattning och ångest och bara grät grät grät. men sov jag? näääää. nej nej. kommer jag någonsin somna igen jaba undrar

-Vi åt middag på ett kycklingställe och jag var en död person. Men jag och benjamin har haft sjukt kul i alla fall. Vi har tramsat och varit icke-pk och varit bros.

-Mitt huvud gör ont. och vet ni? ja jag tror faktiskt ni kan ana vad jag ska göra nu. kanske va.

Rubriklåt: Neråt uppåt med Miriam Bryant

 

Hej hej jag ska upp om fem timmar! eller nä okeeej nästan sex timmar för jag behöver inte duscha och göra mackor och grejer. Hej jag är 1 bortskämt barn! Det kan ni väl hantera tycker jag. Så, igår var jag en trött person, men tänkte bestämt ändå att jag skulle gå på quiz. Lol "bestämt", jag var sjukt velig. Men jag åkte, för det skulle bli kul! Och alltså, det var kul, men...också ångest. :( Jag och Saga fixade drinkar (med svincool is i plast så drinken blev kall och inte vattnig! magi för fan!) och folk pratade om en massa studentsaker innan quizet tog sin början. Jag förklarade för mina teammates att "antingen kan jag något eller så kan jag inte det, jag kan inte rota i hjärnan", men sen hade jag ett rota i hjärnan-moment lol. Annars var jag mest sämst. Och ångig. Men jag kom faktiskt trea i ligan för hela sommaren! Woop woop! Och jag och Saga hann lyssna på hosier och annat tryggt innan jag åkte hem.

 

Och idag...idag har jag haft läskigt mycket ångest och utmattning. Har mått skit hela dagen. Kunde knappt ens sitta i solen, jag menar vad är mitt fucking problem? :( Men nu ska jag sova, så ni vet iaf att jag är around still, Imorgon hörs vi från london!

Rubriklåt: Girls med girl in red, min bästa gaylåt just nu

 

Hej hej, det var länge sen. Det känns i alla fall så. Nu ska jag berätta om mitt lilla liv, så ni inte går runt och undrar vad jag har haft för mig. I tisdags var det styrelsemöte, och det var tyvärr mitt sista. Styrelsearbete var tydligen för mycket för mig, så jag har avgått. Fy fan. Vi lärde oss om medlemsrekrytering och pratade om lchf (dö) och sen mötade vi. Allt gick bra, de var snälla när jag berättade och sen åt jag, Annoushka och Per Arne middag. Alla var inbjudna alltså, men nu ville de inte så det blev bara vi tre. Det var goood pizza och livet var bra, och sen åkte jag hem.

 

Igår sov jag heeela dagen, vilket fan var amazing. Jag försökte hämta ut mitt pass, men det gick inte igår heller (men nu var det inte mitt fel) och sen på kvällen kom skogis! Äntligen var vi själva och kunde vina och flamsa i godan ro. Vi pratade argt om porrskada och annat sånt, argumenterade om bifobi, babblade om våra flick / pojkvänner (älskar hur glad och bubblig hon är!) och såklart pratade vi mycket om sex. Det gör vi alltid. <3 Sex och tjejer och allt möjligt. Bäst är det, att vara stormis med henne.

 

Och vet ni? Idag skiner solen. Det är över tjugo grader. Glittrigt som fan är det. Och snart ska jag åka på quiz, trots min utmattning idag. Woho!

Rubriklåt: Mitt hjärta är ett jordskred med Håkan Hellström, fast det är dig och inte er egentligen.

 

Haj haj jag är så trött att det gör ont :( men jag ska berätta för er om mitt life. Igår efter blogget tog jag mig ju in till stan, där jag träffade syster. Vi skulle hämta ut mitt pass, men jag hade glömt mitt gamla, sååå...nä. Vi gick och fikade i alla fall, so no time wasted osv. Vi pratade mycket om sjukvård, hur samhället ser ut (Syster blev: arg) (inte på mig), self help (vi höll med varandra, sjukt), yoga och allt sånt. Vi kollade på grejer på lagerhouse och sen åkte jag hem, vilade en liiiten stund och åkte till anna!

 

Det var ju äntligen dags för fullskaligt bebbe-mys igen! Så ja, Anna och Lilla umgicks, kramades, lyssnade på musik, försökte lära Anna att gilla Emil Jensen (det gick inte) och hade ett bäst life. vi åt tunnbrödrulle, peppade Lilla om framtiden <(haj till henne, det kommer lösa sig!), lyssnade på random människors spellistor, hade ont i diverse kroppsdelar och chillade allmänt. Det är så satans jävla tryggt att vara med mina bebbar! Jag åkte hem vid tolv och sov som en jävla stock, och nu ska jag iväg pray for my soul jag vill ju bara sova. Speciellt inte göra det jag ska göra idag. jag ääär neeeeervööös.

Rubriklåt: I feel pretty / unpretty med glee cast

 

Jag har upplevt en så himla sjuk sak i sommar. Det har verkligen aldrig hänt i hela mitt liv. Detta: Jag tycker ganska mycket om Emma. Jag tycker att jag är…snygg. Och jag vill inte, jag upprepar: inte, gå ner i vikt. Jag har inte lust. Jag är just nu rätt bekväm med att vara tjock.

 

Och vad groteskt kontroversiellt detta är, tydligen! Att våga säga att man faktiskt inte är på humör för att gå ner i vikt är tydligen det absolut sjukaste man kan säga. Och jag hör folk i 50-årsåldern prata, och de har fan velat gå ner i vikt i 30 år. 30 år! De försöker ”hålla nere på sockret”, tränar en gång i månaden för att sen ge upp och självhatet. Självhatet! Och att jag fucking understår mig att säga ”jag gillar min kropp” är ju att hinta om att deras beteende inte är superbra. För det är inte det. Det är ätstört för fan. När folk säger ”samhället är ätstört” menar de tonåringar i matsalar, men har ni träffat the average kvinna? Gud du är inte ens jättetjock, du trycker inte i dig onyttigheter, du äter sallad till dina måltider och äter nästan aldrig snabbmat, du cycklar och går och håller dig igång. Och ändå är det ditt fel att du är så här och det är ett fel. Det är inget fel! Och ja, man kan få hälsoproblem osvosv, men nu ska jag berätta en s j u k sak för er: Det kan man oavsett. Ja det hjälper att röra på sig, det hjälper mot typ allt, men det går man ju inte ens ner i vikt av you absolute morons.

 

Eh, ursäkta. Jag är egentligen inte så arg. Mest ledsen. För stackars de här människorna som aldrig har fått vakna upp och tänka ”shit vad snygg jag är!” det är hela tiden en ”resa”. Sluta res för fan. Eller res om ni vill men låt er ha det bra också. Jag tänker ha det bra. Det betyder inte att jag bara ska äta pizza och aldrig sallad, det betyder inte att jag måste sky all träning, men det betyder att jag kan känna på min mage och typ gilla den. För den finns och den är min och jag mår bra av att ha den. Det borde fler prova.

Rubriklåt: Jag vet med Hurula

 

Hej hej jag har massor av ångest just nu, men jag ska försöka vara en peppig person och berätta om min stelg! (ja, när stella är här en helg är det en stelg.) Jag tror att det görs bäst i listform, länge sen ju:

-När hon kom hit till sluuuut pratade vi om olika åsikter jag inte vet om jag har och sånt rimligt, och sen sov vi. Seriöst Stella kan sova genom allllt. Sjukt.

-Vi fikade hos mamma och pappa! De gillar henne! Mamma hade gjort sju sorters kakor (egentligen bara sex, men sen kom hon på att hon hade en sjunde i frysen) och vi kunde sitta ute till och med.

-Vi bingade eva och adam och åt chips i sängen. Så mysigt och fint, och jag hade aldrig sett det innan!

-Vi ville hitta en intervju om serien med Stefan Sundström, men hittade istället en intervju där han pratade om bakterier. Han är en valid man faktiskt

-Sen såg vi fucking åmål! Den finns tydligen på youtube! Det var det bästa ever <3

-Igår åkte hon hem efter en mysig frukost och jag låg mest i sängen. friskt va. japp jag är friiisk.

-Jag saknar henne och anser med bestämdhet att hon ska komma tillbakaaaa. :(

-Så, det här var inte jättespännande, men jag har haft det bra. Nu ska jag iväg. Wish me luck dammit.

rubriklåt: One med u2, med mary j blige, inte orignalet buuuu

 

Hej hej jag är så jääävla trött. Vill gå och lägga mig, men Stella är två timmar försenad så nu måste jag vänta på henne i hundra år. Miserabelt ändå. Men då kan jag ju blogga när jag väntar! Och igår hängde jag med Anna! Jag mötte henne i stan, efter att ha haft ett intensivt samtal om trafikbeslut i Lund på bussen (seriöst varför skäms folk för att jag pratar med främlingar? Varför gör inte ni det? Weirdos), och vi köpte snacks och sprit och sånt. Vi åkte hem till mig och projekt "kolla igenom ny version av bok" inleddes. Vi swishade igenom hela boken och sen, sen, skickade jag in möget till förlaget igen! Förstår ni hur jävla nervös jag är eller? Vill bara spy. Men det gjorde jag inte, utan vi chillade mer, lyssnade på massa musik (simple plan sjöngs med stark passion) och vi mobbade dudes och var skrattiga. Faaaannnn vad jag har saknat Anna! Senare på kvällen ringde vi Simon, Annas hälsingland-haff, och vi gaddade ihop oss mot anna och jag började direkt prata hälsingemål. Legit.

 

Vi åkte hem till henne för att sova, vilket kan låta lite konstigt, men vi ville inte sluta när sista bussen gick. Så vi tog en färdis, Anna åt mat och jag var så trött att jag knappt kunde sitta upp och sen sov jag som en jävla stock. Och när jag vaknade blev jag bjuden på frukost! Kokt ägg, rostade mackor och chai-te med massa extra kryddor i. Älskaaar! Jag åkte hem och chillade, lyssnade på en ny bra podd (amen stäng av då, heter den) och sen handlade jag med pappa. Han bestämde sig för att göra hamburgare, så jag följde med hem och åt det. Muuums. Och nu är jag här, skrattar massor åt podden och ska fortsätta vänta på Stella. Kom snart så jag får sovaaaa!

Rubriklåt: Vände och gick med abalone dotts, som tack vare Onna har fått fäste i mina skånevärldar

 

Hej från mig! Nu ska jag berätta för er om igår, och då hände två sjuka saker: 1. jag mådde bra hela dagen och 2. jag jobbade med min bok! Japp, jag tog fram möget igen och kikade för att sen kunna skicka den till förlaget igen. Jag trodde att det skulle bli ett jävla jobb, men nej! boken finns ju redan där! Den är bara i en annan ordning! Så jag fixade lite detaljer här och var, medan mamma hade ett bakningsryck. Älskar att jobba och ibland bli avbruten med "vill du ha en bit kanelkaka?" eller "det blev lite deg över, tur för dig". Livet ju. Och nu när jag har boken i en annan ordning kan jag...göra vad jag vill! Jag delade upp ett kapitel i två, bara sådär! Blown away. På kvällen läste mamma och kom med lite tankar, och sen lagade pappa lax. Så himla gott och ännu godare idag när jag åt den kall. Jag åt till och med sallad, sjukt! Jag åkte hem, pratade med Kitiara om föreningsblabb och sen har jag sovit. Så det här blev ett kort och gulligt litet inlägg, men jag tycker att ni borde vara glada, för jag är glad! Jag har varit glad i över 24 timmar!

Rubriklåt: Somebody like you med Keith Urban, en ultimat augustilåt som spelades igår och som är mycket viktig för folk säger att det är höst? Ni ska fan dö era jävla höstpratar...hmm, sorry, never mind.

 

Hej hej jag har tio minuter på mig! Det är väl standard, men ändå. Men jag ska prata om igår! Först sov jag som en bebbe, men sen åkte jag till Malmö på kvällen och träffade Lilla och Sam! Sam är tillbaka i Skåne! Vi sjöng trestämmigt som brukligt, kramades (no shit) och sen lagades det tacos. ...inte av mig. Lol. Men det var så gooottt! Ananass i tacos är...tydligen jättegott? Och majs! Och vitlökssås <3 japp jag pratar mest om mat just nu vadårå.

 

sen åt vi choklad och nachos med mer vitlökssås (döm inte min mat-besatthet!) och jag coh Lilla sjöng och töntade oss och Sam pratade med Siri som en tolvåring. Hen ändrade sitt smeknamn till hora och Siri sa då "du heter Sam, men du har bett mig att kalla dig för hora." Vi är små små barn men vi skrattade länge åt det. Sam suckade åt att vi var så systriga och agerade mamma till oss, Lilla var fett skillad och hörde att mel c var med i en låt som vi inte hade en aning om (!!) och livet var mysigt fast jag var ångig. Jag åkte hem vid tolv och låg uppe till nästan tre, för jag var pigg tydligen. Sen drömde jag att jag hade två flickvänner i olika länder (förlåt Stella? äsch du läser inte) och nu är jag här. taxin kommer nu på momangen så jag springer nu harebra!

Rubriklåt: Solen har gått ner med Veronica Maggio

 

Jag är så trött att jag vill kräkas, men det ska jag inte göra, för det är töntigt. Istället ska jag blogga om min extrema helg! Den började efter förra inlägget, eller nä, det började innan det med att mina föräldrar kom hit. Vi satte upp alla mina fina tavlor! Så nu har jag massor av fina saker på mina väggaaaar! Men ja, sen kom Lilla hit och sen, sen, sen! Sen kom Anna hit! Anna är tillbakaaaa! Det är det bästa som hänt! Vi öppnade bubblet, såklart, och pratade om allt sjukt som hänt i sommar. Den här sommaren är fan absurd på riktigt.

 

När vi bubblat loss en stund åkte vi mot helsingborg. Vad skulle vi där och göra tro? Jo, vi skulle se Felix recenserar live! Felix, Basse och Johan var där, holy fucking shit. Vi såg deras nya recension och skrattade en massa, fast jag blev svintrött. När allt var slut och vi var starstruck som fan gick vi därifrån och åt pizza. Jag hade grov jävla ångest at this point, men härdade ut och drack suröl på ett mysigt sunkhak. Jag älskar helsingborg you guuys.

 

Och sen lämnade vi helsingborg och åkte mot malmö. Vi ville verkligen sova, men ändå gick jag och Anna för att se Veronica Maggio. Vi träffade team osby (!) och konserten började. Den var så himla bra och somrig och pop-glittrig <3 jag och Annoushka sjöng konstiga versioner av låtarna, jag glömde bort att "jag kommer" fanns (gud vad jag inte gillar den låten) och Anna ville gifta sig med Veronica. Det får hon, tycker jag. På vägen därifrån fastnade vi en folk-kloss och killar försökte tränga sig mellan mig och Anna. Yeah no, do not fuck with the blindtåg. En dude gick loss om att Anna skulle ta det luuugnt, och det var ju tur, för då blev hon så luuugn att vi kunde ta oss ut och runt hela skiten. Till slut hittade vi en taxi, och var hemma. eller himma, men ja.

 

Igår fick vi frukost (mamma hade bakat bröd! sjukt!) och vi tog oss in mot festivalen igen. (ja det är malmöfestivalen detta vet ni.) Vi skulle ju se Lilla spelaaaa! Hon var så braaaa! Seriöst min syster är den bästa som finns på sjungande och spelade och skrivande vet ni det eller. När hon hade sjungit och lite annat blaj pågått på scenen åkte vi till lund, åt lunch på asian express, sa hejdå till team osby och åkte hem till mig. Äntligen skulle jag och Anna vara själva! Vi lyssnade på vår lista, drack riktigt äckligt vin och färgade äntligen om mitt jävla hår. Så nu är jag Emma Carolila! Vi solade på balkongen, pratade om allt och inget, visade varandra nya bra låtar vi hört i sommar och kramades en massa. Jag älskar henne så löjligt mycket jag tror faktiskt inte att ni förstår. Och ja, idag har jag mest sovit och varit en spillra. Nu ska jag fortsätta med konseptet sova.

Rubriklåt: Borderline med Amanda Jenssen

 

Vilken gåta det är, mitt liv. Seriöst, jag förstår inte. Liksom...igår. Igår kunde jag knappt sitta upp, jag blev gråtig av nästan allt och mamma nämnde akutpsyk. Hon gjorde det. "Om du inte orkar ringa vårdcentralen på måndag måste vi nog åka in, för så här kan du ju inte må." Jag skrek "låt mig vaaaa!" och fäktade med armarna när mamma sa något liiite jobbigt. Det var ett helvete på jorden.

 

Och idag? Idag är jag pigg och glad och peppad. Idag skämtar jag och skrattar och är redo för dagens äventyr. Jag mår prinsessigt. Vad har förändrats? Ingenting. Visst, man kan anta att jag är glad för att jag ska göra roliga saker. Men det ääär ju inte så. Min familj ska till london om två veckor och jag är så jävla rädd för att bryta ihop och inte orka. Jag är så taggad på london! Men det är ett hjul man snurrar på och antingen är jag en energisk solstråle eller så är jag knappt en person. Huuuur ska man då kunna leva? Liksom okej, jag bokar en tid till vårdis, men tänk så åker jag dit och mår som idag? "hej hej vårdcentralen! Jag mår jättebra! Fast dåligt tydligen?" lol ok säger de. Man vet legit aldrig hur man ska må och hur många dagar en dipp ska vara och hur det ska gå till. Jag kanske mår prima i london, eller jag kanske gråter på random transportmedel redan andra dagen som när vi var i stockholm. Då var jag liksom i stockholm med min familj och skulle se florence! Det hjälpte inte! Huuuuuuuur kaaaaaaan deeeeet vaaaaaraaaa såååååå?

 

Det var bara det. Lite tjatigt kanske, men här fick ni en inblick i karusellen Emma Rävås.

Rubriklåt: Växlande molnighet med Emil Jensen

 

Okej. Okej okej okej I'm doing it. Jag mår groteskt, alltså verkligen sämst på alla sätt, men let's get this over with. Om jag bloggar finns jag ju inte, har vi lärt oss under snart tolv år. Så, ja, i tisdags (tisdags. really.) hängde jag med lilla. Vi beställde sushi / lax och lyssnade på min svenska lista, kramades och pratade om...grejer säkert. Jag vet legit inte. Vi skrev dock en fin sång om min antidepp! Här är antidepp i lönneberga:

"Du kära lilla antidepp, jag glömde dig igen

nu pirrar det i händerna nu är det klipt igen

venlafaxin hoppfallera, venlafaxin hoppfaleraj

är bra att ha, hopp falleraj för stackars maj, hopp falleraj!

Min antidepp den glömmer jag när ingen säger till

så jag får ta den nästa dag fastän jag inte vill

venlafaxin..."

Fin va? Vi peppade upp oss lite och sen åkte vi in till stan, för att hänga på botulfs. Nyktra! Alltså, nyktra när vi kom dit. ej sen. Vi skålade, sjöng med till musiken (fast det oftast inte gick), hypade drops och...pratade engelska. lilla pratade engelska med maj! Hon är bäst! Vi tog sista bussen hem och föll i dvala. i en väldigt lång dvala.

 

Så vi sov bort onsdagen, men lyssnade också på country och hade det bra. Och när hon åkt åkte jag him för familjehäng. Vi planerade inför london-resan och åt soppa, och sen spelade vi spel! Vi hade hittat ett märkligt spel som jag inte orkar förklara, men som var rätt kul. Jag och Benjamin gissade "kammar" oavsett vad vi skulle gissa på (det fanns logik från början) och jag skrattade en massa, vilket jag så jävla mycket behövde. Skratt hjälper mot ångest, vem kunde jävla ana? Och sen var det torsdag, en annan dag jag sov bort, förutom när jag fixade nytt pass. Det var allt som hände då. Och idag har jag mått groteskt som sagt, men har varit himma och ätit drömtårta och tittat på humor-specials. Skratt, som sagt. Men nu är jag trött och utmattad och fan varför skrev jag precis två synonymer? Nu ska jag sova hoppas att jag överlever morgondagen den kommer bli lång. I'm scared.

Rubriklåt: Forever doesn't live here anymore med Marit Bergman

 

Det här är inget sifferinlägg. Det borde vara ett, men jag tror att det skulle bli för ärligt om det var det. And yes, there is such a thing. Sifferinlägg blir någon slags twisted lek och jag är inte på ett lekigt humör dammit. And yet. Så många trassliga röster i mitt huvud och så mycket förvirring och alltså jag vet fan inte. Det känns mest som att jag är helt ute och cycklar. Som om alla förväntar sig saker, känslor, åsikter av mig som jag inte har. Eller jag kanske har dem, också, men det är så mycket annat.

 

Jag vill veta hur man skiljer på olika känslor. Hur vet jag vad som är kärlek, vad som är vänskap, vad som är familj, vad som är missbruk? Hur känner jag igen en känsla? Det enda jag vet är att det känns som att mina vänner är inuti mig, som om de är delar av mig. Men hur vet man vad man känner för någon? Om jag tänker på någon hela tiden och saknar henne och vill vara nära henne, är jag inte typ kär i henne då? Är inte det samma sak? Om jag bryter ihop för att någon är borta för länge, what does that mean? Jag minns att jag började misstänka bisexualitet för att jag ville vara nära tjejer, men alltså mängden närhet jag behöver från mina vänner är ju...det är ju inte rimligt? Liksom sure, kramar är en grej, men jag är jo all over them. Och jag vet inte vart jag vill komma, men det är bara så kaotiskt och förvirrande. Allt snurrar och jag vet knappt vem som är vem längre och jag önskar att jag kunde prata klarspråk men nu kan jag inte det okej. Jag bara hoppas att jag hittar en rimlig stig att cyckla på snart.

Rubriklåt: Sanningsdan med säkert!, som är så himla somrig för mig och dessutom så älskar jag verkligen den här stan. Jag har tänkt på det mycket. Och ja, och jag hör den nu också. Fast nu tog den slut men ni fattar

 

Hej från balkongsolen! Den steker på och jag väntar "tålmodigt" på att min is-flaska ska smälta lite så jag kan dricka vatten. Och det var ju hundra år sen jag bloggade, inser jag nu, så Imma do that. Och i lördags var jag ju, som jag sa, och hängde på kulturen. Mamma och pappa var där med Ia och Jonne, för de hade varit på ölfestival, så jag joinade såklart. Men först, på bussen, träffade jag ett heteropar som var hur gulliga som helst! Ja ni läste rätt, ett fint heteropar. Jag pratade en del med dem om blindhet och lunds skolor, så det var en bra stund. (Nu öppnade jag flaskan och det blev vattenfall delux. glömde att man måste öppna ibland så det inte blir så högt tryck, wooops)

 

Väl framme satt vi på kulturen och drack bubbeldrinkar (inte så gott tyvärr) och pratade om hur livet var. Vi diskuterade musiken som spelades, olika fina hotell mamma och pappa har bott på (deras jävla hongkong-hotell! ja jag vet att man inte stavar så, låt mig va. men vad de tjatar om det stället!) och england i allmänhet, har jag för mig. Efter att vi suttit där nån timme gick vi till tugg, där hela uteserveringen var full, så vi satte oss i princip helt själva inomhus istället. Där åt vi goood mat (de har så goda pommes! det hade jag 0 minne av!) och Ia spelade ricktig dålig musik för oss (sa ju att vi var själva) och vi pladdrade på. Mamma blev dock helt slut, så redan vid 21 åkte vi hem. Vad gjorde jag sen på kvällen? Pratade med Lilla, gjorde jag, men annars vet jag inte.

 

Igår hände inte jättemycket. Vi skulle ha ätit lunch med familjen och pratat inför london, men det hände inte, så dagens bravad blev att fika hos mormor. Johanna kusin ska till thailand i en termin, så vi åkte dit och sa hejdå till henne (vi=mamma och jag). Där åt vi daimtårta och pratade om gyllene tider, ragusa (det är tydligen skånskt?) ochatt Johanna måste gå upp tio kg i thailand för att de har så god mat. rimlig logik: Ja. Sen har jag bara varit hemma, tänkt och lyssnat på olika poddar, basically. Just tänkandet kan ni få höra mer om, ifall ni har otur... ;)

Rubriklåt: In for the kill med la roux, som jag lyssnade på igår och som gör mig all emotional <3

 

Hej från en mycket piggare Emma! (Hej team osby, ja jag hade förmodligen kunnat åka till er idag men det visste jag ju inte igår.) Jag chillar hemma, ska nog snart in till stan men nu svalkar jag mig mest vid fläkten. Så, igår mådde jag groteskt, men jag åkte him för att få i mig mat. Det gick sådär, så jag tvingade i mig lite mat och sen fick jag gå och lägga mig. Seriöst skärpning ångest-Emma. :( jag och mamma stramsade loss om körsånger och "nu har vintern verkligen ra!" (mamma kunde knappt gå av skratt och pappa var väldigt undrande) och sen åkte jag hem. Då började jag piggna till, och upptäckte att jag hade vin hemma! Ensamfylla it is!

 

Och så mysigt jag hade. Jag störde sommarbebbarna, jag och Kiti citerade låtar som för tio år sedan, jag twittrade med min nya bästis från brasilien, Gretinja skrev plötsligt och vi pratade en massa om skrivande ("det vore egoistiskt att hålla din hjärna för dig själv", sa hon, så orimligt gulligt) och livet var mysigt och somrigt och bara liiiite ångigt. Okej ganska ångigt men skiiit i det! Och idag har jag sovit, träffat syster lite snabbt (vi hann prata om hur vi lärde oss ordet narkoman när vi var sju år gamla...a story for another time! not on the internet!) och svarat på en miljard blindfrågor i pink room. Jättespännande och utmattande kan jag ju säga att detta var. Och nu ska jag "hänga en stund på kulturen", tydligen.

Rubriklåt: The archer med Taylor Swift, hennes nya låt som är sviiinbra! Fucking Taylor, hon fortsätter leverera fast man aldrig tror det.

 

Så, hej, jag mår inte särskilt bra för närvarande. Det är ju inget nytt, men just de här dagarna har inte varit kind to me. Men, i onsdags efter blogget åkte jag ju på quiz hos Saga igen! Där drack jag vin som smakade efterrätt och vi pratade om "Karla med r" och annat märkligt. Quizet tog sin början och jag var helt katastrofalt dålig, men gustav vasa hjälpte mig i alla fall. Det måste han när det är historia-quiz! Jag och min lagkamrat sjöng med i låtar med mycket passion och till slut förlorade vi, men med jävligt små marginaler. Älskar att vara på quiz, för alltså, Saga är the shit. Efter quizet lyssnade vi på bra låtar, till exempel rubriklåten, och sen åkte jag hem och sov hela dagen efter.

 

Typ i alla fall. Jag släpade mig till hemköp med mamma och det var typ allt jag gjorde igår, så...yay. Jag twitter-dmade med en brasiliansk tjej om en massa gayness, alltså världen är bra på det sättet, och mest hade jag så mycket ångest att jag inte kunde sitta upp. Det...har jag haft idag också. Men jag har bytt vårdcentral, så hopp finns i horisonten, och nu sitter jag på balkongen. Min balkongsol är tillbaka, min lägenhet är min igen, det är i alla fall det bästa som någonsin har bästat.