hopelosthead

Rubriklåt: Jag mår bra nu med Molly Sandén och newkid, som lyssnades på igår och som fucking slaaaps

 

Hej från mig och min traumakatt! Hon har kommit hem och är fortfarande helt och hållet batshit. Vet verkligen inte vad jag ska göra för att hon ska må bättre :( men jag åkte inte iväg ikväll som jag hade tänkt åtminstone. Och igår kom Annoushka hit på partaj! Vi drack vin i rikliga mängder och kacklade såklart om diverse konstiga saker. Till exempel trippar till u-hamn, familjer, folk vi inte tycker om, thrilling sagor ("neeeej!" "du kommer säga neeej många fler gånger, bara vänj dig") och en massa annat. Vi joinade ett blindkackel-rum på clubhouse och bräkte lite där, for no aparent reason, och alltså jag har en känsla av att om jag väl börjar med clubhouse kommer jag bara sitta och kackla med strangers hela tiden. Det kommer bli en resa I tell you. Vänta lovade jag att jag skulle köpa en i phone nästa vecka när vi clubhousade? Jag tror det...fan. men det kanske är dags. Blä. Hursomhelst hade vi mer bra tider, men jag kan ju erkänna att jag blev ganska packad så jag kan inte direkt säga vad som pågick lol. Men det var härligt!

 

Idag vaknade vi och tog varsin ipren, så sen mådde vi rätt bra faktiskt. Vi skrattade jättemycket åt att "läsa 30 hp systerkunskap" och sen alla andra former av kunskap, med sketcher och allt, och åt ägg och pågick. Sen åkte hon hem och jag sov som en jävla stock hela eftermiddagen, för det var fan amazing. och nu är det partydags igennn!

Rubriklåt: Money med Maria Mena, kanske hennes konstigaste låt, men också en riktigt jävla bra låt

 

Hej och hallå från himma! Jag har precis ätit kärleksmums, som var lite märkliga för de hade varit frysta och sen mickrade pappa dem. Det var inte riktigt meningen tror jag. Och nu dricker jag te och lyssnar på podd, och ska blåga om mitt mini-life sen sist. Igårkväll åkte jag och handlade med pappa till exempel, i en ny butik igen! Gasp! Till och med en ny kedja, nämligen ica. Sjukt. Men vi gillade the vibes där och det finns dessutom bättre matställen nära affären, och det behöver vi ju som bekant ibland. Efter mycket letande efter saker kom jag hem och pratade med Stella om skadestånd och saker vi ska göra när vi åker till Toronto (vi börjar få en bra reselista nu), och sen spenderade jag resten av kvällen med de nya avsnitten av witch, please. De pratar om harry potter med jättesmarta teorier, alltså akademiska teorier, och det är så fint! Jag känner mig så sedd när de pratar om disability studies och queer theory och iiiiii!

 

Från detta skrik går vi till idag och idag har jag varit här. Jag åkte till stan med pappa och köpte vin (det var lååång kö och pappa var kränkt, jag fnittrade mest) och sen köpte vi lunch och åkte hit. Jag fick äta fläskpannkakaaaa! Som var god! Sen har jag jobbat (och faktiskt fått saker gjorda!) och nu lyssnar jag mer på witch please och ska snart åka hem för kvällens äventyr. Låt den upptagna helgen börja!

Hej från min soliga lägenhet! Den försöker lura mig att det är varmt men det är det inte. Rude. Så, nu ska jag berätta om min gårdag, begravningsdagen. Jag tog mig till kyrkan och där repade jag med kyrkomusikern, vilket gick bra, men inget var i den tonart jag trodde. Det funkade ändå så det gjorde inget men ändå. Sen var det själva begravningen, och ja vad ska jag säga om den ens? Den var såklart hur fin som helst och prästens tal var så bra och fint och sorgligt. Jag fick verkligen hålla tillbaka all gråt för jag skulle ju sjunga. Det gjorde jag också och det gick riktigt bra tycker jag själv, jag klarade texten och allt sånt. Lilla sjöng också och det var så fint så jag ville slänga något i väggen. <3

 

När det var slut gick vi ut (och Lilla var glad för då fick hon börja svära igen...) och vi gick till en restaurang där vi skulle ha minnesstund. Jag, Lilla, Isak (bror) och Linnea (bror-flickvän) bildade barnbord och åt den faktiskt jättegoda maten. Jag var redo för läskig mat men den var god! Vi mobbade Lilla för att hon nyser av töntiga saker ("men folk nyser när de tittar in i fucking solen! Det gör inte jag!" "du kan inte titta in i solen, dina ögon kan inte stå stilla!" det hade hon inte tänkt på) och pratade om lebers-grejer och att "förringa sig själv". Det var fint och sen tog vi bussen hem till västris ("västris?" "västra hamnen. Man får tänka allt i kodord när de pratar." flåt) och försökte komma ihåg så många av mattes uttryck som vi kunde. <3

 

Väl i västris hade vi en så mysig kväll. Vi åt äggmackor (alla åt med avokado och grejs, jag åt med bara ägg) och drack vin, och pratade och skrattade en massa. Vi lärde oss huvudstäder i baltikum (=jag lärde dem) och vad som händer på torsdagskvällar (spelkvällar eller swingersmöten? ingen vet), jag och Husse bråkade som vanligt och han tyckte att jag skulle "ha gå en extrakurs" i allt, Lilla sa rubriken (ja jo det är ju lite tråkigt...) och alltså, vi hade så himla kul och det kändes så cathartic. Fan vad bra de är. Jag åkte hem i rimlig tid och somnade i typ rimlig tid, men sov såklart i hundra tusen år ändå. Så idag är knappt en dag, men det gör inget. Det känns rätt bra ändå.

Rubriklåt: Hope it's something good med the chicks, som jag hörde häromdagen och påmindes om att det är en svinbra låt

 

Hej från mitt något förvirrade hem! Det är rörläggare (eller nåt) i hela huset och imorse var de här, men nu har de gått och jag har ingen aning om när de kommer tillbaka. Lever i skräck. Sjukt att vi inte har kommit längre med hantverkare seriöst. Not shitting on hantverkare alltså, snarare på hur förhållandet mellan dem och de boende funkar. Det är alltid kaos och det känns som om vi borde kunna lösa det. Ba låt hantverkarna skicka sms med tider när de kommer? Eller?

 

Men ja, vi ska väl se vad som har hänt around here. Och i söndags var jag ju himma. Vi hade grillpremiär (trots kylan) och det var såklart supergott, men jag var inte alls hungrig så det var lite tråkigt. Vi åt rabarberpaj (som var mycket knäckig! Det var en grej) och pratade om folk från vår barndom, och sen gick Sara hem och jag stannade kvar himma. Jag lyssnade på en massa country och gjorde skoluppgifter, och sen sov jag tror jag jag vet väl inte.

 

Igår fick jag ägg (bästa med himmaaaa) och sen pluggade jag tror jag? eller nåt? Men jag träffade också Alex. Vi pratade som vanligt om bostäder, men också om märkliga sätt att hantera sina barn och annat, och jag drack chailatte vilket jag nu vill ha på momangen igen kände jag. Vill ha en varm dryck genast seriöst det är så kallt jag dör. Men ja, jag kom hem och vilade och på kvällen hade jag lektion igen med mina elever! Jag var lite off the rails kände jag själv, men alla hade skrivit så bra och coola texter iiiii! Oooch sen skrev en av dem på twitter att jag har en "fin och melodisk röst" alltså hur hanterar man ens sånt seriöst? Flippar ur! Jag vill ha den här gruppen i typ 20 lektioner till :(( men det får jag inte :(( jag vill alltid ha den här kursen det är så kuuuul! Vad som dock inte är särskilt kul är att träna på begravningslåtar vilket jag också har gjort extremt mycket. Vill aldrig höra because you loved me igen i hela mitt liv tack men nu börjar den kännas som mer än bara olika ord i förvirrande ordningar. Vilket ju är tur för jag ska sjunga den om tre timmar. Hjääälp. Men ja, vi ses när jag har gjort det!

(Skrivuppgift i skolan där vi skulle skriva om ett minne och hade jobbat med självbiografi / autofiktion.)

 

 

Vi åker till Turkiet. Vi är nio år, men ska snart fylla tio. Det är mitten av maj och vi och vår syster har fått ledigt från skolan. Kanske är det i anslutning till någon långhelg, så att mamma och pappa slipper ta mer semester än nödvändigt. Vi är mitt uppe i något viktigt, men det är svårt att förklara. Så vi är mest tysta. Sitter bredvid mamma på planet och säger inte ett ord på hela resan. Hörlurar tryckta mot öronen.

 

Alla inkastare talar svenska. De ropar ”tjena tjena!” och berättar vilken del av Sverige de bott i. De fastnar för oss. Vi vet att de tycker synd om oss, men det skrämmer oss. De ger oss smycken och lär sig vårt namn. Ropar det efter oss när vi går förbi nästa dag. Vi säger att vi inte vill gå förbi där fler gånger och vi tror att vi faktiskt inte gör det, men de andra skrattar åt hur rädda vi blev.

 

Vi ligger vid poolen. Hörlurar mot blött hår och solbrända axlar. Paniken stegrar. Högtalarna spelar Carola och vår syster vill leka i vattnet. Vi försöker. Vi köper stora glassar till lunch med henne och försöker verkligen. Men vi är inte där.

 

Vi borde vara tacksamma. Borde skratta och prata och vara i världen vi är i, världen där vi kan åka på en resa med vår familj. Men den andra världen håller oss fångna och vi kommer inte loss. När de andra vill gå ut och äta vill vi sitta kvar på sängen och klamra oss fast vid hörlurarna.

 

Vi har åkt till en strand i närheten. Ingen spelar Carola, men vi hör svenska överallt, när vi väl lyssnar. En man sätter sig på vår handduk och kallar oss sötnos och raring. Vi säger åt honom att vara tyst, för vad vi faktiskt känner kan vi inte formulera. Våra föräldrar kör bort honom och vi sjunker tillbaka in i den andra världen. Senare har vi undrat om det är det här som förändrar allt. Mannen på handduken, mannen som ropar vårt namn, männen som ger oss smycken. Är det dem som är nyckeln mellan världarna? Eller är det vi?

 

Det är mycket med maten. Det är det alltid. Vår syster älskar tomatsoppan på en restaurang vid stranden och går dit flera gånger. Vi får gå med pappa till Mc Donalds istället. Där finns en burgare som heter ”mc turk” och pappa nämner det flera gånger under åren, men vi minns inte att vi såg den där. Så är det med de flesta minnen andra har. Vi var inte där, så vi kommer inte ihåg. Det är svårt att äta när man inte är på samma ställe som maten är.

 

Så var är vi? Om vi inte är vid poolen, på stranden och på restaurangerna, var är vi? Det är det vi inte vet. Det vi försöker förstå. Vi försöker hitta hem i den nya världen, den som ingen annan ser eller vill se, men vi hittar bara mörker och väggar. Det är en sorg vi inte kan sätta ord på. En rädsla för att aldrig komma ut och kanske ännu mer för att tvingas ut innan det blir bra igen. Om det blir bra igen.

 

Vi tror att det är här det händer. Att det är i Turkiet som vi delar på oss och blir två. Men världarna har funnits innan. Kanske har den tunna linjen mellan oss alltid funnits, bara utan att vi hittat den. Det krävdes kanske en nyckel. Krävdes kanske män på handdukar och hörlurar mot blött hår och solljus att frysa i.

 

 Vi hittar aldrig helt tillbaka till oss själva igen. Vår familj skrattar och minns alla våra resor, som blev så många sen, men vi försvinner alltid så fort planet lyfter. Kanske är det lättare att längta hem med hela sitt väsen om man inte någonstans vet att man redan är hemma. Kanske är det alla främmande intryck som gör att vi gömmer oss bakom mörker och väggar. Vi vet inte. Men det måste ha börjat långt innan vi åkte till Turkiet.

Rubriklåt: I don't need a man med the pussycat dolls, som vi hörde igår och som passar bra på kvällens mood

 

Hej från himma! Haddock har just nu en field day med att skälla på...nånting i trädgården. Undrar när han ska chilla med life egentligen? Han är snart tre år, skärpning unge! Mer om djur blir det i detta inlägg, men inte riktigt än, först ska jag prata om min gårdagskväll med Skogis. Dååå var vi på bar! Den ni! Det var inte igår man såg en sån. Vi hittade ett redigt sunkhak som inte hade så mycket folk men däremot hade drinkar for days! Dröm! Så vi drack drinkar och berättade allehanda skvaller ("sååå nu när du har berättat om alla andra, hur är det med dig?") och analyserade en massa relationer. Riktigt perfekt liv!

 

Vi gick från baren (ändå rätt nice att de stänger så tidigt?) och pratade glatt om våra favorit-orgasmer på vägen till ica, mycket rimligt, och där köpte vi chokladpudding och chips vilket är om möjligt ännu rimligare. Vi satt hos henne (hennes dude var inte hemma den här dagen heller! Jag kommer aldrig få träffa vampyren this is a hate crime) och drack boxvin och åt pudding och kacklade. Då kom vi fram till att vi är raka motsatser när det kommer till att bo på ställen (jag vill super-rota mig! Hon vill rycka upp rötter!) och att jag vill vara nära alla men vissa gillar bekanta. Jag hatar bekanta, då har jag ju inte kommit nära dem än! Det är ett problem! Nu ropade Sara till Haddock att "du är beroende av tennisbollar och du förtjänar inte dem!" ...oookej.

 

Jag kom hem vid 01 och föll i säng, även om jag tyckte att det var märkligt att jag inte såg en Jossa. Så när jag vaknade och hon inte hade kommit fram än ringde jag mamma och japp, hon hade sprungit ut och legat under trappan hela natten. Fyyyy fan. Så hon var helt livrädd och när pappa skulle hämta mig för att åka hit låg hon bakom toaletten och gömde sig. Bebiiis! Så pga detta och också pga att rörläggare kommer imorgon fick hon åka till mormor. Det är ett tryggare place. <3 så nu är jag här och ska snart få grillat, trots superkylan. våren är här bestämmer jag!

Rubriklåt: Tal av hjärter dam med Lars Winnerbäck, som vi hörde igår och alltså kan nån bygga ett altare till flöjten i den? Nån borde

 

Hallå hallå från en oerhört trött Emma som, sin vana trogen, snart ska gå! Men jag tänkte hinna blåga först om min kväll hos Lilla igår. Solen strålade, så trots kylan lyssnade vi på våriga låtar och sjöng för våra lungors fulla kraft. Det var fantastiskt att få sjunga med henne, vi gör det för sällan! Vi kramade sönder varandra, åt maxmat och levde life, och sen åkte vinet fram som det har en tendens att göra. Och då ville jag leka, som vanligt, så vi lekte gissa fråga tänka. Vi vrålade om olika folk vi gissade, skrattade åt att fråga om alla män hade en man (som en hår-man alltså) och sörgde att vi inte kunde inkludera ickebinära för vi känner för få. Vi räknade till slut och kom fram till att vi vet tio styckna. Jag älskar ickebinära de är fan the shit. Sen pratade vi hursomhelst om hur man bör känna när man är ihop med någon, drack apple sourz och hade det bra, och när vi skulle sova berättade jag sagan om Neville. Lilla vill att ni ska veta att hon anser att han är bög. Jag vet inte om vi som flator får använda det ordet? Fett oklart yall men hon tycker att han är det i alla fall.

 

Idag sov vi massor och sen åt vi choklad till frukost och var slut, och sen har jag sovit hemma och vilat och varit a wreck lol. Jävla vin alltså. sååå nu ska jag dricka mer vin? Hur tänkte du där, emma? Så, vi ses imorgon och då får vi se hur jag mår antar jag.

Rubriklåt: Man's world med Marina, som jag har hört idag och som passar in i mitt mansarga life och alltså hypen över nya albumet är reaaaal!

 

Hej från tåget! Vi har precis lämnat Alvesta. Vem fan vill gå av i Alvesta undrar jag :( folk som ska till Växjö kanske. Det ska ju folk ibland har jag hört. Men ja, nu är jag på väg hem och trött som en anka, vilket är rimligt för jag gick upp halv sju idaaag. Vi superskrattade också jättelänge innan vi somnade igår, åt till exempel "gissa ordet era svin!" och annat trams från flashback-avsnittet vi lyssnade på. Men vi släpade oss upp och åkte iväg, hon till jobbet och jag till Onna, för hon hade inte kunnat lämna mig vid tåget så så fick det bli. Men det var mysigt! Jag halvsov och lyssnade på musik och ibland bräkte vi om olika saker som gjorde oss upprörda. Men sen ville Onna ha pizza, så vi ringde Kiti och gick för pizzalunch genom snö-regnet. Vad fan är detta för jävla röv-väder alltså serri! Men vi satt på pizzerian och pratade om saker man absolut inte ska prata om på pizzerior, för det tyckte vi var rimligt. Till exempel våldtäkt och uppfostran, tror jag det var. Sen hängde vi några timmar till och Onna jobbade och jag och Kiti typ pågick. Och nu är jag här och kämpar mig fram mot Lund. Det lät mer som att jag bar tåget eller nåt. Det gör jag inte men det känns typ så. What's up Hässleholm nu är jag i dig! Där var det inte igår jag var. Okej nu bara blabbar jag, så, jag ska sluta

(Skoluppgift där jag skulle skriva brev till mig själv som tonåring.)

 

Till Emma sexton år

 

Det är april 2021. Jag ligger i min flickväns säng i Stockholm, med en av hennes katter sovande mellan fötterna. Jag vet hur många känslor som kastas runt i dig nu. Du är glad, du är lättad, men någonstans är du besviken. Men nej, det är inte den flickvän du tänker på. Det är någon helt annan. Nu kan jag nästan känna din oro, för du tänker att om du lämnar din flickvän kommer hon att ta livet av sig. Det gör hon inte. Hon lever och har två barn. Ja, hon har barn och ja, hon kan ta hand om dem. Och nej, de är inte med dig. Du klarade av att lämna henne.

 

Jag vet att det är svårt, Emma. Jag vet hur trött du är på att springa efter folk som inte vill ha dig där. Hur du håller alla skratt mot hjärtat och hoppas att de ska bli fler. Men det kommer att bli lättare. Du hatar när andra säger så, jag vet, men lyssna. Du kommer ha människor omkring dig som älskar dig och som inte kräver att du ska ge upp hela dig själv. De kommer att vara dina vänner på riktigt. Du kommer att ha saker att göra på alla tomma dagar och skratt som känns i hela kroppen. Du kommer inte att hata dig själv lika mycket som du gör nu, för det finns inget att hata. Låt ingen lura dig att det finns saker i dig att hata. Det finns saker att förbättra, alltid, men det är inte samma sak. Saker att älska däremot finns det massor, och att vara stolt över. Som att du har skrivit en bok som är utgiven och spelat in skivor. Läs det där igen. Igen. Säg det högt. Det har hänt.

 

Och du, en sak till. Det där som skriker i ditt huvud ibland, det du kallar demon, det du inte hittar ord för. Det finns på riktigt. Det finns ord för det och jag har de orden nu. Det är vad du tror att det är. Det du läste om och kände igen dig i. Du är inte galen, Emma. Det är inte fel på dig. Du kommer klara dig, jag lovar. I april 2021 kommer du vara i ett förhållande som gör dig lycklig och ha vänner omkring dig. Det ordnar sig. Till och med det allra värsta.

 

Med mycket kärlek

Emma 26 år

Rubriklåt: Little house med the fray, från veckans cirkelskiva

 

Hej från sista kvällen i husby! Jag kommer sakna att vara häääär! Ester muttrar och Stella är mjuk och jag vill vara här jämt hallå! Men okej Skåne är väl också okej. Och idag har jag mått bättre! Jag vaknade i nästan-rimlig tid och sen gjorde jag skoluppgifter! Två styckna! Jag är jättestolt! Så nu börjar jag komma ifatt fuck jääää! Och när Stella kom hem lyssnade vi på ett mord (vi vrålade jättesynkat när det kom reklam innan ett avslöjande), åt pizza och färgade hår. Så nu är vi lila / röda igen! Jag hade serri typ 0 lila kvar. Det var en miljon år sen jag färgade så inte så konstigt. Vi har också pratat om tatueringar, peruker och intellektuella funktionsnedsättningar, rimliga ämnen osv. Men nu är allt bra och jag äter choklad och Stella duschar. Det är en bra dag idag yaay men vill fortfarande krama sönder alla så det superknakar. Som i att ryggen knäcker alltså, inte att jag typ bryter ett revben. Det vore onödigt. Så, vi ses på tåget eller nåt!

Rubriklåt: Stetoskop med säkert!, en låt som påminner mig om Henrik som jag skriver med nu och som också stämmer

 

Jaha hej och hå från natten. Här sitter jag. Stella sover och jag äter chips och skriver med Henrik om en massa mög i våra lives. För mög är det i life, det kan man ju lugnt säga. Både igår och idag har jag haft så mycket ångest att jag knappt har kunnat hantera någonting. Idag var extra off the charts. Mina händer typ domnade? Vet att det är en grej när man har panikångest men vanlig ångest? Never heard of. Har inte klarat av att göra någonting jag skulle göra, ingen skola eller något, glömde till och med att lägga upp en podd idag. Ska göra det imorgon förlåt :( och ja Robert jag ska lyssna på skiva imorgon också jag lovar! Hade kunnat göra det nu men är nog inte en så bra lyssnare så hoppas må bättre imorgon, annars...får jag vara en dålig lyssnare i alla fall.

 

Som tur är har jag en bra flickvän. När hon kom hem från jobbet la hon sig i sängen med mig och konstigt nog slutade det med att vi bara skrattade och skrattade. Mest skrattade vi åt olika namn som är roliga, typ "bara att de heter Lisa och Elin", "fröken Olsson" som inte hette olsson och en massa annat tramsigt. Det var så jävla skönt. Sen lagade hon lax (!) och vi tittade vidare på dokumentären från igår, "fallet Ulf" som uppdrag granskning gjorde för en miljon år sen. Den var både helt sjuk i huvet och väldigt rolig. "det är ju bara...skit!" och "det är trams, helt enkelt" skrattade vi mycket åt. Och sen fick vi i oss nytt flashback och gosade, och nu sover hon som sagt. Jag försöker ge Henrik rimliga råd och hen försöker ge mig andra rimliga råd och vi ba kämpar. Imorgon är en ny dag. Då får det inte bli mer kaos. Då ska jag göra skoluppgifter och inte må särskilt dåligt alls. Hoppas jag. Vi får väl se.

Rubriklåt: Explosion med Zolita, en lesbisk låt som jag lyssnade på innan idag och som passar för innehållet

 

Hej från Stella-soffan! Vi lyssnar på ett mord och har det bra. Nu mördades en kvinna med två bäbar och jag är kränkt för hallå bäbarna! :( men förutom bäb-mord som vi hör så händer kul saker. Som att igår var vi och firade Stellas mammas fölsedag. Vi åt lamm med potatiskaka och pratade om epilogen i hp, rasismen i twilight, maträtten memma (det låter så jävla äckligt men jag måste tyvärr äta det någon gång för att det är mitt namn), jättetjocka böcker och annat sånt där kulturellt som de pratar om. Serri kommer aldrig vänja mig vid deras kulturfamilj-het. Men det var mysigt och vi åt Stellas goda paj och sen åkte vi hem. Då tittade vi på jättegamla Felix-avsnitt och hade det bra och sen sov vi, till ett helt bananas mord (älskar mord hade glömt detta) (okej jag älskar inte mord men ni fattaaar).

 

Idag var Stella på jobbet, så jag sov massor och sen hade jag superångest för herregud jag skulle ju leda skrivkurs idag! Men jag lyckades skicka in en skrivuppgift och sånt jox, och sen...ja sen jävlar ledde jag en skrivkurs. Med elever. Om att skriva lesbiskt. Och det var fantastiskt! De var så bra och coola och vi pratade om vad som gör en text lesbisk och jag gav dem en skrivövning och så ba...gjorde de den! Magiskt! Älskar detta så mycket! Och ja, sen tittade vi på en gammal dokumentär som var sjuk i huvet och nu ska vi snart sova. Eller Stella ska det, vi får se om jag somnar men jag är så trött så jag borde nog göra det.

Rubriklåt: Rymmer med Nadja Evelina

 

Nu är vi långt inne i april, årets fjärde månad. Vet ni vad ni inte har fått än i år här i bloggen? Ett sifferinlägg såklart! Jag har nog till och med nya läsare sen sist jag gjorde ett sånt? Det är alltså när jag har tankar och känslor om folk i mitt life, så jag ventilerar dem och varje siffra är en ny person. Det är generellt ganska tråkigt tror jag men jag gör det ändå. Have fun (motsägelsefullt inser jag nu)!

 

1

Jag vet att jag borde vara mer förstående. Jag har varit där du är, jag borde förstå och känna igen dina känslor. Men jag orkar inte det. Inte för att jag själv mår för dåligt, utan för att jag kanske mår för bra. Ju bättre man mår ju svårare är det nånstans att känna andras svåra känslor. Och det blir så svårt att se dig göra saker mot dig själv som du inte måste göra när jag faktiskt har lärt mig ta hand om mig själv at least somewhat. Och det gör mig till en sämre vän men jag kan knappt bry mig för allt jag vill är att du ska förstå nån jävla gång att det enda värt att göra är saker man mår bra av (eller eventuellt saker man måste). Inget annat. That's just it.

 

2

Jag brukade undra om du skulle skärpa dig någon dag. Jag tror att vi officiellt kan konstatera att så inte var fallet. Du kan inte och vill inte skärpa dig. Och det hade kunnat göra detsamma om du bara kunde hålla dig på din egen jävla kant men du kan ju som bekant inte det. Och det roligaste är att du säger att du saknar mig. Som om du ens känner mig? Som om du vet vem jag är och vad jag gör. Jag önskar att jag inte visste vad du gjorde heller men tyvärr har jag full koll. Önskar verkligen att du skulle försvinna till slut.

 

3

På tal om försvinna...du borde också. Eller okej. Du har försvunnit. Men ändå lyckas du smyga dig in från olika vrår och fucking förstöra saker. Och det enda jag undrar är: Vad gjorde du här från början? Seriöst, vad gjorde jag med dig in the first place? Jag försöker att aldrig ångra relationer, oavsett vilken typ, men jag kan verkligen inte låta bli med dig. Jag hoppas att du ändrar dig men vi börjar fan bli så gamla allihop att det blir mer och mer otroligt...

 

4

Folk är oroliga när jag pratar om dig. Inte för dig, utan för mig. De tror att de vet vad som händer med dig. Varför du är som du är. Jag tror att de har fel. Inte för att de är för hårda (men det är de också), utan för att de inte känner dig. Det gör jag och jag tror någonstans att det är värre än alla säger att det är. För det handlar inte om saker utifrån. Det handlar om en kollaps så pass total att jag faktiskt inte vet hur du ska komma tillbaka. Om du ens vill. Men det som känns skönt är att jag, till skillnad från alla andra, inte är orolig för mig själv. Jag klarar mig oavsett. Sjukt nog.

 

Så, siffror galore, nu ska jag...ha lektion med elever hjäääälp!

Rubriklåt: Silver spoon med Ellen Krauss, från veckans cirkelskiva

 

Hej från Stella-hemmet! Vi chillar och har just varit ute på en pinsamt varm balkong. Seriöst vem kom på att man skulle glasa in balkonger? Vem gillar det? Det är omöjligt att vara där på sommaren och ändå kallt på vintern så det hjälper inte ens. Säg en bra anledning till att det är bra! Nä just det you can't. Eh ja, nu blev detta mer argt än jag tänkte kanske, men ändå. Snart ska Stella hursomhelst baka och hennes lista slumpar bara fram musikallåtar för den har ett mood. Det tycker jag är tråkigt. Just nu är det Ola Salo som Jesus som berättar om viktiga saker för mig, men jag inte bry!

 

Så ja I'm back och igår åkte jag ju till Onna igen för att äta tårta. Hon skulle förskottsfira sin fölsedag nämligen, så hon bakade en absurt god tårta. Den åt vi med Rakel och Kiti och då pratade vi till exempel om att röka i bilar (jag ansåg att det är mer trashy än att röka inomhus men ingen annan tycker det) och annat trams, men jag var så trött så jag kunde knappt röra mig eller tänka. Jag kunde mest dricka påskmust med stor pasion och säga konstiga saker. Men det var gosigt att vara där och sen tog jag en taxi till Stella. Det är så sjukt långt mellan husen I can not. Men jag kom dit och var helt slut, så jag låg mest orörlig förutom när jag åt mat. Och jävlar vad ont jag hade i min arm! Det var störigt, för man kan ju inte direkt klaga när det är så coolt att bli vaccinerad, men det gjorde ooont! Idag gör det nästan inte ont alls och det är coolt tycker jag. Och vi har gosat och sovit och jag mår mycket bra. Och ah dääär kom Bruce! Såklart. Och lol jag hade fel, Stella hade tydligen redan bakat. Det gick fort. Jag gillar inte sånt, för jag vill att allt ska vara en "grej", så jag blir typ stressad när det går för fort så man inte hinner liksom committa. Det kan jag prata om mer någon annan gång, men nu har jag berättat saker, tack och hej.

Rubriklåt: Placebo med Partiet, en bra dänga om till exempel att man ska ta sitt vaccin, för...

 

...Nu är jag vaccinerad! Okej okej okej bara första dosen men ni fattar! Jag har ont i min arm och det är så coolt! Och vet ni vad? När jag satt där och hade tagit min spruta kom en lady fram och frågade mamma "är du vaccinerad? Skulle du vilja bli det?" och så fick hon också en som blev över! Hon har sagt hela tiden att hon hoppas att det ska hända och så gjorde det det! Så nu är vi båda sprutade och mår mycket eminent, eller okej mamma mådde rätt dåligt innan men ändån vi är glada. Jag kom hem (sjukt kändes detta) och efter en stund kom Lilla hoppandes. Vi skålade för våra sprutor (hon fick sin i onsdags fuck yeah), åt fryspizza, lyssnade på hiphop och tramsade så som vanligt. Jag lekte terapeut (jag är mycket dålig på detta yrke) och sen gormade jag mest att hon skulle skärpa sig, men det är inte så konstruktivt kanske. Till slut sa jag "kan vi inte vara några andra än vi?" för jag blev så trött på allt och det kunde vi, så vi lekte vår "berätta saker för den andras yngre jag"-lek. Vi var tio år och fick prata med varandras tioåringar om creepy tortyr-scener (jag skrev sånt redan då), att man inte måste ha barn och en massa massa annat. Det är verkligen bland det bästa jag vet. Men jag var så trött att jag knappt kunde formulera en enda tanke, så jag föll i dvala typ så fort jag la mig ner. Inte ens en saga hann vi med, men jag hade ingen annan på lager ändå så.

 

Idag vaknade vi kräk-tidigt och stapplade upp. Vi fick i oss frukost (och chips) och försökte bli folk, och sen hamnade jag på ännu ett jävla snälltåg. Min nya adress är snälltåget, så ni vet. Så nu ska jag äta min tågmacka och boka ledsagning. This is my life now. Nä okej jag ska sluta låtsas om det är synd om mig själv. Ses i Husby!

Rubriklåt: Cowboy blues med Kesha som jag hörde igår hos Onna och också exakt nu, men nä för nu tog den slut lol

 

Hej från det mest random tåget ever! Kan inte riktigt smälta att jag nu åker hem och ska tillbaka imorgon, det är...rörigt. Men vad gör man inte liksom? Så jag tänkte berätta om min gårdag, som var bra. Till exempel för att jag fick sova! Jag vaknade när Onna gick upp, men fick sova till hennes skrivande vilket ju är drömmen. Jag drömde om låtarna jag hörde, vilket gjorde allting konstigt, typ "hallå lyssnade vi på pussycat dolls imorse?" det gjorde vi tydligen lol. Hon gjorde äggröra och (misslyckad tyvärr) bacon till lunch och vi skrattade massor åt Justi Bieber's "lonely" och hur producenten Benny (his real name) måste ha tänkt. Det blev mycket kul i våra hjärnor, som mycket blir. På eftermiddagen var hon på terapi och sen jobbade vi var för sig, ett tag.

 

Kiti och Stella kom och vi köpte mat från bun meat bun! Goooda burgare och shakes! The hype! Vi åt maten och diskuterade hur man vet om någon har en flickvän inte (det vet man inte var det vi kom fram till), hur man får bort ungdomar från kaotiska situationer (det går inte typ) och annat trams. Vi lyssnade på svordomslistan och hade flow, men sen åkte jag och Stella hem till henne. Det var enklare att åka därifrån till tåget, så vi gjorde så. Det är också skönt för då slipper jag bära hela min enorma väska idag. Och jag fick sova med min tjeja! Och lyssna på nya flashback! Så ändå mycket värt.

 

Idag gick vi upp okristligt tidigt (kul att kristna ofta gillar att gå upp tidigt...) och jag följde med Stella till praktiken för att vänta på tåget. Och alltså det är så fint! Hon är så bra på sitt jobb och ärendehanterar och hanterar viktiga papper och är the queen! Det är svårt att förklara men det är så vackert att se henne klara saker. Men jag hann bara träffa en av hennes kollegor, för sen åkte jag till tåget och nu är jag här. Vi lämnade Alvesta precis. Sååå...ses imorgon på andra tåget lol!

Rubriklåt: Publikens klagolåt med Maud Lindström

 

Nej, vi ska väl egentligen inte prata om manshat. Det är bara lite kopplat till manshat, det jag ska prata om, men kopplat nog. Det är egentligen inte ett exklusivt heterofenomen heller, långt ifrån, men tyvärr är det mest hos heteros jag ser det. Nämligen detta: Att folk stannar i relationer så himla ofta utan egentlig anledning.

 

Jag har pratat en del med folk om dealbreakers och sånt på sistone. Alltså saker ma ninte vill ha i en partner. Det är ganska många saker, tyvärr, även om alla såklart inte är omedelbara "hejdå forever"-grejer. Men alltså, folk accepterar så mycket skit! Nu pratar jag inte abuse, eller jo kanske lite, men jag menar alltså inte de som är nedbrutna blablabla. Det jag menar är folk som bara accepterar att deras partners gör absurda saker och framför allt...de pratar om dem som om de var främlingar? Och ja, jag har märkt detta som en grej bland tjejer i relationer med killar. Både att de typ föraktar sina pojkvänner (!) och att de är överdrivet hype när han gör något "fint", som om det är något ovant. Män pratar jag ju inte lika mycket med, men jag vet att deras version av detta ofta är att typ sucka åt hur jobbiga deras tjejer är. Men...men...varför är ni ihop? Varför accepterar ni att vara ihop med någon som ni pratar såhär om, let alone som ni pratar såhär om? Är det sååå viktigt för er att vara ihop med någon? Det är så sjukt!

 

"Emma detta har inget med heterosexualitet att göra" nej, på ett sätt inte, många gays gör likadant. Men det är nåt så obehagligt för mig i hur slentriana heterorelationer ofta är. De har ofta (inte alltid!) inte behövt kämpa så mycket för att hitta någon att bli ihop med, så vad ska de hålla fast så hårt i varandra för? Liksom, att vara ihop med någon är ett ganska stort commitment. Man borde vara ganska säker på att man gillar hen och vad hen står för och gör. Små problem? Absolut, det är oundvikligt och rätt bra. Men faktiska skillnader i synen på livet? Yeah how about no. Snälla heteros, tänk. Din partner ska vara någon du respekterar, någon som gör saker du kan stå för. Nästan jämt, faktiskt. Detta är också bara en av sakerna jag blir vansinnig på. Så inga visor utan manshat, heterohat och missär här inte.

Rubriklåt: Hjärtan och gevär med Simone Christersdotter, aka Onnas kompis eller ja kanske fd kompis men ja det är så vi kan den låten och vi hörde den igår

 

Hej från Onna-hemmet! Detta är seriöst en av mina favoritplatser på jorden. Det är så tryggt här. Onna är på väg hem från jobbet (hoppas jag, bilen var sen sa hon) och jag har just ätit sen lunch / mellanmål (säger vuxna mellanmål? för vuxna äter ju det, men säger de det?) och lyssnar på goblet of wine. Och igår kom jag hit och Kiti kom inflygandes för att hänga med oss. Hon sprang runt och var rastlös och knäpp och Onna bakade ost och skinkpaj, jag satt nog mest här har jag en känsla av. Vi åt pajen (så gooood) och pratade om bdsm, vad man får fantisera om (allt? inte allt?), sex och dissociation, att bli raggad på av killar (Kiti har väldigt svårt att greppa att det i princip inte händer oss) och en massa annat som jag nu inte minns. Det var mycket trevligt hursomhelst (okej tant-Emma) och när Kiti hade gått pratade jag och Onna en massa om systemgrejer och sen sov hon och jag typ skrev med folk och tittade på youtube.

 

Idag har Onna jobbat på kontoret och jag har sovit i många omgångar. Då hade jag den konstigaste drömmen ever, som ni nu ska få höra. Jag var ute i skrylle (en skog utanför lund, tror iaf det var där jag skulle föreställa att vara) och satt på en filt och solade, själv. Hur är detta möjligt? Hur kom jag dit? Ingen vet. Folk började prata med mig, som också satt på filtar (låter ju mer som en park än en skog tycker jag) och jag hamnade i mitten av ett gäng. Jag tror att jag först åkte bil därifrån med dem, men sen gick vi till nån slags mötespunkt i skogen, fast vi gick å filten och jag undrade hur den kunde flytta sig. Men när vi kom fram började jag prata med några randos som sa att de skulle gå en bit bort och se en konsert med...magnum, ja metalbandet magnum, och Orla Gartland (en brittisk singer-songwriter). Så vi gick dit och typ köpte öl tror jag, men sen visade det sig att istället för Orla skulle freedom call spela. Så de spelade hunting high and low och jag vrålade med, men sen kom Petter från min gymnasieklass och drog med mig till en bar, så jag gick därifrån. Sen var det et klipp och jag vaknade i skogen / parken på filten (sjukt att jag inte tappade bort den) och min pojkvän (vi kommer till varför jag hade en sån) var där och hämtade mig. Han var jätteorolig och undrade vad som hade hänt och jag försökte förklara men jag fick inte ihop det för hur hade jag ens kommit dit liksom? Så vi gick mot hem eller nåt och plötsligt insåg jag att det var Christopher jag gick med, trodde jag i alla fall, så jag fick panik och bara vem äääär duuuu? Och nånstans där vaknade jag. Verkligen en resa. Sen har jag mest chillat och nu är Onna hemma och Kiti har kommit hit. Partytimes osv. Vi ses när vi ses, kanske med mer konstiga drömmar vem vet!

Rubriklåt: Canopees and drapes med Emmy the great, en cidrig och härlig sång från igår

 

Hej från ett snälltåg som inte har internet! Det bara vägrar ge mig internet och jag är superkränkt. Så jag får lägga upp detta när jag kommer fram till det blinda huset. Men jag har oerhört tråkigt nu, så jag bloggar i förväg och då om igår när Lilla var hos maj. Vi drack cider i stora lass (eller ja lagom stora lass) och lyssnade på brittiska dängor och jag gormade på henne om olika sätt hon måste skärpa sig på. Det måste hon faktiskt! Efter ett tag hjälpte Stella oss att köpa mat från max (foodoras app har blivit taskig) och den åt vi under stark passion. Vi pratade också om att inte skaffa barn och hur svårt detta är för folk att förstå, att man bör ha kläder på sig när man sover med andra (åtminstone om man inte är ihop) och sen väldigt mycket om boken jag försöker skriva. Lilla var väldigt dålig på att prata och sa saker som ”den kortärmade ben-scenen” (vad är en ben-scen snälla berätta) och då sa jag att jag inte ville prata mer med min bok om henne. Seriöst om jag fick en krona varje gång jag sa fel på just den meningen hade jag varit rik som…valfri medlem av team Osby åtminstone. Så ändå ganska rik men inte superrik, hade jag varit. Men skit i det, vem behöver pengar när man har muffins liksom? Och det hade vi, nämligen svingoda muffinsar som Sam hade bakat. Hen är: Bäst. Och när vi ätit dessa och varit nöjda med life ett tag gick vi och la oss och jag berättade om Ron och hans quidditch-kariär. ”Ja, han ville knulla Victor!” ropade Lilla. Ja jo men nu var det inte det vi skulle prata om. Hon menade Crum, alltså. Hon har lite konstiga referenser och det är mitt fel men ändå.

 

Idag vaknade vi fööör tidigt och tog oss upp. Vi åt frukost och kacklade en stund och sen åkte hon iväg, och även jag, till detta tåg. Här har jag tagit minst sagt märkliga beslut. Jag har nämligen bokat vaccinationstid och fått en sån på fredag, så jag bestämde mig för att åka ner då och sen upp igen på lördag. Japp, helt och totalt logiskt eller inte, men nu blev det så. Jag är knäpp i huvet men inte så knäpp som psychot som rökte i dörren till tåget så det blev rök överallt. Hen blev utskälld av tågvärden i högtalarna. Det skulle hen bannemig ha. Så, klarbloggad är jag, vi ses i Stockholm (eller okej när jag publicerar är jag ju redan där men ändååån)!

Rubriklåt: 97 med Råsa, such a goddamn jam

 

Hej och hallå, här är jag, I guess. Det är söndag har jag hört. Fan vet jag. Jag tror det är eftermiddag också. Sjukt. Men ja, igår var en dag och då städade jag och mamma. hon kom hit med fläskpannkaka och lingonsylt, men sen fick hon inte upp burken så det blev en hel grej. Hon har inte lärt sig att ge upp. Det är ju det bästa! Men ja, sen städade vi och det blev rent blabla, och sen följde jag med him för att få lite jobb gjort. Det fick jag, men också fudgekaka, så här lever man life. Seriöst hur ska jag klara mig utan min mammas kakor när jag flyttar? Hon måste komma ofta! Men ja, sen köpte vi sushi (laaaxxxx) och jag åkte hem. Väl hemma mådde jag ganska dåligt och Emma Black mådde ännu sämre, så vi läste i hennes fanfiction och där hade kommit en ny del, men den var jättesorglig så då mådde vi ändå dåligt! Trams! Så, ganska bra dag var det igår ändå, men också dålig. Vad fan pratar jag om i den här jävla bloggen idag ens? Ingenting är logiskt! Men ja, idag har jag mest sovit och drömt. Till exempel drömde jag att potterless skulle ha en livepodd i Lund, utomhus på nåt torg. Sjukt i huvet men också tänk om det var så? Jag hade flippat känner jag. Men jag pratar ju bara nonsens, så hejdå.

Rubriklåt: Us med Carlie Hanson, en av många låtar jag gillar som sjunger om Drake, det är typ en grej? Jag gillar det

 

Hallå nu har jag typ gotten myself together för att blogga ordentligt! Fuck jä! Så, igår var en ganska bra dag och efter himma-bloggandet träffade jag Alex. Vi hängde på biblioteket och pratade mest om bostäder, men sen skrev jag lite och det kändes superbra! Ändå coolt tycker jag. Bok-hype osv!

 

Sen kom jag hem och hade mini-damhäng på distans med Saga! Vi lyssnade på våra damhängsdängor och diskuterade skillnaden mellan bangers, bopps och jams, vilket var mycket svårt. Jag berättade thrilling tales om vad som har hänt, Saga visade mig sin nya spellista ("det är så typiskt oss att du bara varför lyssnar du på Chriss Brown! Och jag direkt säger jag kan förklara!" hon kunde faktiskt det) och sen myntade vi uttrycket Rogo (regret of going out) för Saga är ett geni. Men sen var jag tvungen att skynda iväg för att fira att...huset är sålt! Äkta champagne dracks och alla var märkliga, men när Sara hade gått tittade jag och mamma på gilmore girls och det var mycket bra. När jag kom hem igen satt jag här och drack vin och chillade, om jag minns rätt, och idag...ja idag har jag sovit. Absurt mycket. Jag har också pratat med Lilla (eller okej det var nästan bara Emma Black som pratade med henne) och med Stella om musik och hur coola gamla kvinnor är. "Min mormor har seriöst alltid varit en slampa" var en rimlig sak hon sa. Härligt life ändå. Så, ni är up to date med mitt life, huset är sålt och snart är det väl okej att sova igen...?

Rubriklåt: Ord och flera visor med Timbuktu, som både passar och är från veckans cirkelskiva

 

Jag är så jävla trött på folk nu. Inte alla folk såklart men en massa olika folk. Jag är så trött på att de ljuger och är äckliga och gör sönder allt omkring dem och allra allra tröttast är jag på att det enda jag kan göra är att vara en passiv ledsen blobb som inte kan slå sönder deras ansikten. Och ja, jag förstår att mina två sämsta grejer är lögner och att vara passiv, men ändå! Jag är så otroligt jävla ledsen och arg och det är helt ointressant för det handlar inte om mig. Jag börjar bli trött på att mitt liv går åt till saker som inte handlar om mig faktiskt. Jag har liksom ingenting att komma med och kan bara titta på när saker faller samman eller när folk skadar de jag älskar. Jag lär mig aldrig det. Men jag är så trött och arg och vill bara att folk (ja jag menar flera olika personer detta är inte en lång grej om en person) ska lära sig att säga "dra åt helvete, fuck you, du är ett fucking skåp!" but they just don't och då blir jag också arg men då känns det som victim blaming och ja det kanske det är? Jag vet inte. Någonstans är det väl att jag inte fattar, fast jag borde fatta, för jag har varit likadan. Jag bara orkar inte bry mig om att vara rimlig jag vill bara slå någon. Kan kaos-vm ta slut nån gång? Seriöst vi har snart hållit på i ett år nu sätt er ner. De dåliga alltså. Bleh, det här blev bara lite kaos, men det är ni värda säger vi.

Rubriklåt: The lot behind st. Marys med Lori Mc Kenna, en mycket fin countrydänga helt i allmänhet

 

Hej från himma och hussäljardramat! Aldrig hade vi kunnat ana att det skulle bli såhär jävla thrilling att sälja huset. Ständigt nya twists and turns. Och jag mår bättre idag, så det är ju kul eller nåt, och igår hade vi en bra kväll. Jag och pappa handlade och sen åt vi sallad (har saknat ceasarsallad inser jag) och försökte komma fram till hur det här husdramat ska sluta (ingen vet). Och sen var det final! Och drinking game! Man ska dricka till exempel när någon pratar om hur mycket det betyder för dem, när någon säger något sjukt uppenbart, när någon pratar om friskhet i smaker, när någon gör puré och viktigast av allt när någon säger något om att sätta smakerna. Det var en succé! Men till nästa gång ska jag lägga till lite regler, typ när någon friterar. Nästa säsong lär bli svinkul, men vi får nog ha vatten de flesta gångerna haha. Till detta åt vi goood glass med banan och ja, nu är det slut, så nu slutar min folklighet för ett tag. Tråkigt ändå.

 

Lite gilmore girls tittades på och sen försökte jag sova i hundra år, men trots ångest och Lukas olika problem (han är on the decline nu som pappa sa) lyckades jag till slut. Idag har jag ätit ägg och chillat och som sagt flippat om huset lol. Men också! Igår fick jag mitt vaccinbrev! Så jag ska ringa dem och boka min tiiiid! Är så hype! Så, lite peppigare idag, kul osvosv.

Hej från en Emma som mår orimligt dåligt, alltså det var rätt länge sen jag var såhär faktiskt. Kanske rimligt jag vet inte men ändå mycket störigt. Så jag sitter här som en jävla påse eller nåt, men blogga ska jag göra ändån, och igår var jag hos Lilla och hennes familj. Alla tog sorgen i skift kändes det som och förutom det lagades det mat under mycket om och men och vi hade det ändå bra. Johanna (Lillas syster) visade oss klipp som alla var tvungna att superfokusera på (det var mycket gulligt) och jag kom på att det var första gången alla Lillas syskon var i samma rum. Sjukt i huvet ju! Jag och Husse (som vi ju kallar Lillas pappa) bråkade massor som vi ofta gör och han sa rubriken till mig, jag fattade ingenting men han menade att jag kallas memma som maträtten memma som ju är till påsk. Sååå det känns bra att säljas till påsk tycker jag. Jag och Lilla kramades en massa, eller ja alla kramades faktiskt en massa, och världen var ganska trygg trots allt. Jag hade med mig muffinsar som mamma hade bakat och alla var mycket peppade på det, till och med Johanna som inte gillar muffins. Vinst ju.

 

Jag kom hem och mådde sämst, men jag och Henrik distraherade varandra med att prata om musik. Och idag har jag sovit, försökt få saker gjorda och haft löjliga mängder ångest som sagt. Men nu får jag skärpa mig, för snart är det mush-final hallå!

Rubriklåt: Marjorie med Taylor Swift

 

Det är så konstigt. Det är inte det ordet jag trodde att jag skulle använda, men konstigt är det. För det går inte ihop. Jag såg ju henne sitta och dricka drinkar och babbla med quizmastern, det var inte ens länge sen. Hon var så mycket och så intensiv och hur kan någon som är så mycket bara...inte vara? Min enda tanke är vart tog hon vägen och det är ju jättekorkat men det är så jag tänker. Får liksom impulsen att ringa henne för att kolla var hon är och vad det är alla pratar om. För om det är sant, hur är det möjligt? Vem ska kasta saker och tramsa och lyssna på sama låtar om och om igen? Vem ska bröla när vi är på konsert så att jag skäms? Vem ska komma och ta hand om allt? Och framför allt hur kan det vara så att hon fanns och gjorde allt detta och nu finns hon inte? Huuuuuur kan livet funka så? Jag vet ju att det är så men jag förstår inte och jag vill inte förstå. Det är för tyst och ordnat och kallt om hon inte är här. Allt blir i obalans. Och det kommer inte räta upp sig igen. Det är inte rimligt men det ska inte vara rimligt. Det är ju lite det som är grejen. Jag kan inte helt formulera känslan men det är typ såhär det känns.

Rubriklåt: Inte en molekyl med jävlaranamma, från den eminenta påskskivan som lyssnades på igår och just den låten sjöngs med stor pasion. Och ja, ja man kan tycka att det är en okänslir rubrik att jag just nu. It is. Men det är så jag vill komma ihåg kvällen. Det är den värd.

 

Hej från mig, utan Stella! Jag är själv och hinkar oändliga mängder cola för att hantera allt som händer och har hänt. Det är ändå en ganska bra strategi tycker jag. Och ja, igår var det ju påskmiddag med team osby. Vi började med påskskivan och sjöng och skrattade en massa och sen, ja sen fick jag det där samtalet jag hade väntat på, men vi kämpade på ändå. Stella lagade jättegod mat och sen åt vi en amazing mousse-efterrätt som mamma hade gjort. Vi pratade om fulla ladies, ödlor (som kanske eller kanske inte heter Rosilda), och okej nu har jag suttit här i typ tio minuter och jag kommer inte ihåg vad vi pratade om. Seriöst, så många timmar av samtal och jag kommer inte ihåg alls. Hur fan mår jag. Men det var kul och mysigt och bra, och när de åkt tittade jag och Stella på trygga videos. För hon är bra och snel. Hon åkte hem idag och jag har sovit, ätit chips och tagit det lugnt, och nu ska jag försöka sova utan att gosa min tjeja. Dålig grej anser jag.

Rubriklåt: Forgotten med Avril Lavigne, från veckans cirkelskiva

 

Hej från påskdagen! Idag uppstod jesus! Skoja, kristen har jag ej blivit, det är mest en söndag. Vi tittar på kitchen nightmares och nyss friade någon inför en massa folk. Det tyckte vi var: lame. En annan sak som är lame är att jag inte har påskmust framför mitt fejs, så det ska jag ordna nu. Så, nu är det ordnat, så jag ska blogga om igår. Vi hade nästan ingen dag, bara sov och var zombies och sa typ inga ord till varandra. Men på kvällen åkte vi him på middag. Vi fick kött med en massa goda saker och pratade om Billys crazy livshistoria, olika brädspel, hur off vi alla var, syrener, kolonilotter och en massa annat grejs. Vi åt en goood fudgekaka och pratade lite mer, men sen åtke vi hem för alla dog trött-döden. Så vi satt hemma och tittade på felix och var blobbar, och nu är det söndag och vi har städat undan lite och chillat pretty much. Lugn påsk, det är bra tycker till exempel jag. Men ikväll ska vi få gäster! Vi ska ha "middagsbjudning", som jag kallar det för det är töntigt. Så, vi ses imorgon med ett lite roligare inlägg!

Rubriklåt: Fråga stjärnorna med Cajsa-Stina Åkerström, som jag idag upptäckte att Stella inte hade hört. Det känns som en låt alla har hört? Jag hörde den kanske more than most men ändån. Fast väldigt länge hörde jag inte hela låten, så jag trodde att det hade hänt nån helt sjuk grej pga gatans doft av bränt och att man ska "hoppa". Den var med i oboj (blindtidning) och jag kan ha blandat ihop det känslomessigt med ett inslag om videovåld? Lol okej rant om fråga stjärnorna over

 

Hej från påsken! Jag försöker hålla modet uppe och det kommer reflekteras i bloggen så eh ja just go with it. Och idag har vi firat påsk! Vi hade påsklunch himma med redig påskmat, alltså redig julmat. ägg, köttbullar, prinskorvar, äppelsallad och mozamat, vad mer kan man begära liksom? Vi mobbade Sara ("det är ingen fight, det är ett hån" förklarade mamma) och tramsade allihopa, och sen var det äggjakt! Vi gick verkligen down memory lane så jag och Sara sjöng skolsånger (som jag helt och hållet hade glömt att de fanns, alltså verkligen helt, men såklart kunde utantill) och hatade på folk som högg ner träd. Årets bästa ledtråd var "köp något grönt att dricka!" Sara köpte fyra olika gröna drickor, från festis till folköl. Fast vi köpte dem i fel affär. Och årets största fail var att vi läste "köra" som köra bil men de menade köra som i körsång. Det förstod vi inte ens när vi hade hittat till rätt plats. Smarta är vi. Benjamin hängde i olika saker på nästan varje ställe vi var och var allmänt tramsig, särskilt när han sa åt mig att välja mellan olika bilar vi gick förbi utan att veta vilka det var. Jag valde bara fula bilar tyckte han.

 

När vi kom him fikade vi och sen spelade vi besservisser! Stella blev upprörd för att det gick dåligt för oss och sa att hon hatade alla länder ("jag är rasist!" sa hon utan att kunna förklara närmare) och vi lyckades faktiskt komma ikapp fast det andra laget vann. Dåligt tycker jag. Sen åkte vi hem och har vilat, tittat på en dokumentär om en dude som mördade sin familj (han var en tönt) och nu sitter vi mest här. Relativt snart ska vi sova, tror jag. Men påsken fick vi fira, det tycker jag är härligt.

Rubriklåt: Kungsholmens hamn med Melissa Horn, mest pga den sorgligaste låten jag vet

(Lilla, läs inte detta om du inte är redo okej)

 

Jag väntar på att telefonen ska ringa. Eller att ett meddelande ska komma. Jag, som är världsmästare på att glömma bort allt hemskt, kan inte fokusera på något annat i mer än minuter. För vilken jävla minut som helst kommer jag att få veta att en av de bästa människorna i hela världen inte finns längre. Och jag skojar inte, hon är verkligen en av de bästa. Så rolig och kreativ och snäll och trygg. Knäpp och lite galen men också så jävla stubborn och ambitiös. Omhändertagande utan att bli smothering. Verkligen som en extra mamma för mig. Och när som helst kommer samtalet om att hon inte finns längre.

 

Och då är det ändå inte ens synd om mig for shit. Men min fucking lillasyster kommer ha förlorat sin mama, eller har egentligen redan förlorat henne. Hur hanterar man ens att sånt får hända? Det går inte! Att vi aldrig ska sitta i västris och dricka vinofino och sjunga little jinder. Aldrig ska tramsa på en bar och förlora i musikquiz. Aldrig åka till Madrid och sola och prata ohemmat bebisspråk för att ingen förstår oss. Hon fick aldrig träffa min tjej. Hon skulle förmodligen säga "du tar hand om vår Emma, då gillar vi dig" eller något liknande. Men det blir inte så. Och vem ska ta hand om Lilla hallå? Okej okej hon har två föräldrar kvar men ändå! Vem ska komma med yoghurt och glass när hon är sjuk? Vem ska hon köpa klänningar med? Vem ska hon retas med? Det går inte ens att tänka på. Eller formulera sig om, for the record, känns bara som jag nämner trams och inget viktigt jag vet inte. Mest bara väntar jag. Försöker att inte tänka på att jag inte får vara favojitbebbe mer. Försöker att inte känna skuld både när jag är ledsen och när jag inte är det. Väntar.