hopelosthead

Rubriklåt: Tänker på dig med Mayleen, en av de bästa mamma-låtarna ever. Jag fucking älskar låtar om föräldrarskap. Älskaaar.

 

Haj haj från tåget! Det blev verkligen inte ett enda blogginlägg från blindhuset den här gången, tydligen. Men tåg är bra bloggplatser, och jag måste ju blogga idag, för det är bloggelsedag idag! Grattis bloggen på 12-årsdagen! Snart har jag bloggat i mer än halva mit tliv, sjukt ju. Nästa år händer det.

 

Så, var lämnade jag er? Just det, i lördags i husby. Där tittade vi lite mer på trinkets och sen sov vi, om jag minns rätt. Jag älskar att sova med Stella vet ni det eller. Jag får lyssna på konstiga dokumentärer (i den här fanns det en tjej som hette Ingun! Det är inget namn!) och skeda henne tills hon somnar och sen chilla med life tills jag somnar själv. Cosyyyy. Vi vaknade sent som vanligt och såg sista trinkets-avsnittet, och aaaaa the cliffhanger! Vi var helt upprörda och fangirliga, men sen skilldes vi åt. :(((

 

Jag åkte tillbaka till blindhuset och där var det mer barnhäng som hände. Lee var glorious och ropade saker som "hjälp! rädda er själva!" och "har jag fått en lillasyster som vill ha saft?" Hon är bäst. Luna är också bäst. Jag älskar dem så jävla mycket <3 vi åt middag och sånt, jag och barnen lekte med leksaksmat och sen gick jag över till Onna. Där lyssnade vi på boklistan och skrattade åt trams som "laaaxiiiis!" (hon hette laxmi men det tyckte jag var tråkigt) och undrade över sjuka vuxna i böcker. Vi mindes en massa gamla minnen (ja man minns minnen Emma) och sen vare dags för sömn igen. Jag är så intressant! Men idag har jag hängt med Kiti och nu är jag alltså på väg hem. Jag är så jävla taggad på att vara hemma! I en lägenhet som inte är fkn cirkelformad! Jag haaaatar cirklar. kan ett rum bara ha en dörr seriöst? Med denna rant lämnar jag er, grattis igen bloggen!

Rubriklåt: Almost med Hosier, mest för att det är en fin rad och min tjejjjj gillar Hosier.

 

Haj från en Trött Emma! Jag sitter i Stellas soffa och hon diskar. Fast nu hamnade hon i en katt-dialog istället, hörde dock ej med vilken katt. Men ja, igår efter blogget såg vi mer Felix. Vi såg hans recension av dubbel-8 och därför pratade vi om "nauket" konstant resten av kvällen. Väldigt valid anser jag. Sen sov vi i hundra år, vilket ju är: det bästa.

 

Idag vaknade vi, kramades i hundra år och sen åt vi frukost och såg mer av trinkets. trinkets är seriöst en så bra serie! och så lesbisk <3 När vi hade gjort detta tog vi oss iväg, för vi skulle träffa släktingar! Det var kusiner som Stella inte har träffat på länge, så det var nervöst för alla inblandade, men det gick bra ändå. Det fanns ju tårta, vin och bebbar! Vad mer kan man önska? vi pratade med kusinerna om hur det är att vara förälder ("lite som att knarka..."), tandläkande och annat, men sen åkte vi därifrån. Vi är himla sociala osv. Vi åt mat på max och sen kom vi hem, och såg själva filmen dubbel-8. japp, vi är true fans okej. Och nu kollar vi på felix igen och jag är en trött person. Snart måste vi sova tycker jag.

Rubriklåt: Penseldrag med Mares, som jag har haft på hjärnan hela dagen fast jag inte ens kan komma ihåg hur möget går. Så jag ba hör hans röst mala i huvudet. Kul life.

 

Haj från Husby och Stellas nya place! Hon går just nu runt och letar efter ett täcke. Två täcken är tydligen a thing. Ska komma ihåg detta när hon kommer ner. Wait hon kommer ner om två veckor kom jag på nu we are truly something. Vad som också truly är something (okej rimligt skrivet) är att igår träffade jag gudbarnen igeeeen! Jag och Lee bondade ovanligt mycket och lekte badkarscafé (?) och leken "gagnam style" där man hoppar upp och ner i sängen och "sjunger" den. (nu hittade Stella täcket och döpte sin vattenkokare, hon är ett geni. säger hon.) Onna kom över och vi alla åt middag och försökte umgås, men barnen var enågot intensiva så det blev svårt. Jag och Onna hann i alla fall spela songquiz. Tips från mig, det är en kul app. Jag slaktade, men det förvånar kanske inte...jag är ju något av en tönt med sånt. Okej nu ska vi dricka mer te, hur fan ska vi kunna sova inatt med all denna vätska i oss? Det var intressant info ja. Anyway...barnen sov och jag och Kiti umgicks en stund, men sen sov även vi. Min bästa Lee-dialog följer:

Kiti: Lee, vad gör du?

Jag: Hon sjunger på pippi!

Lee: Nääää!

jag: Nähä?

Lee: Jag hummade bara lite på Pippi!

...rätt ska vara rätt, såklart.

 

Idag har mest varit jobbig. Kiti var stressad över föreningsmög, hennes dagmatte-hund var jobbig och bitig och jag hade ångest. Kuuul. Men jag lyssnade på bra ny musik och sånt, och sen åkte jag ju hit! Jag fick vänta i husby i hundra år, men till slut kom jag hit och fick se den nya lägenheten. Det är så fint här! Fast det är ännu en jävla cirkelformad lägenhet. Sluta bygga såna it drives me up a goddamn wall. Hursomhelst...när jag kom hit la vi oss och tittade på trinkets, en ny mysig och gay serie jag hade hittat åt oss, och sen har vi pratat och sett en massa Felix. Vi har skrattat mycket åt "nu sticker jag, det här är för läskigt", förklädda örnar, "det är fräknar!" (kan förklara men det är svårt) och annat trams, men också pratat om lolita och annat "djupt". Och det är typ det jag har att berätta. Hej då, hare bra.

Rubriklåt: Training weels med Melanie Martinez

(Märkligt mush jag vräkte ur mig häromdagen. Ta det med ett paket salt.)

 

Fy fan i helvete vad jag älskade dig. Vi pratar inte om det, väljer att fokusera på din jävlighet, hur ont allt gjorde mot slutet. Men jävlar vad jag älskade dig. Jag gav dig verkligen allt och det var så satans fint. Jag tänker på det nu när det är tidig höst. Hur det var när jag flyttade in här. Jag lyssnade på melanie martinez och the weeknd och halsey, jag lärde mig vad som ingick i att flytta hemifrån, men mest av allt älskade jag dig. Jag skrev vågade sms medan jag diskade, du kom hit och lagade middag, allt var fel och förbjudet på det sättet jag hatar nu men då var det det bästa som hänt mig. Jag vacklade in i klassrummet efter att knappt ha sovit på natten, var så kär att jag inte brydde mig ens. Lärde mig grammatik och du sov över här för första gången. Vi lärde oss varandra. Allt jag kommer ihåg, alla tårar och all depression, det hade ju inte hänt än då. Jag har aldrig varit lyckligare än jag var den hösten. Vi dansade till irländsk punk i Helsingborg, du ville vara här jämt, jag ville ha dig här jämt. Jag hade nästan glömt att det kändes så. Nu känns livet så avtrubbat, inget når riktigt de där topparna. Skönt, har jag tänkt, men jag vete fan om det är det. Försöker att inte börja undra vad det säger om mig. Om jag har gjort fel val. Försöker att låta minnena skölja utan att värdera. Jag älskade dig. Besinningslöst. Innan allt blev destruktivt var det mjukt och tryggt. Det är knappt jag minns det men så var det. Får lust att berätta det för dig, men skärper mig. Tänker att det nog har försvunnit imorgon, eller bara om en stund. När jag väl publicerar det här inlägget kommer jag inte minnas känslan som föranledde det. Tur det.

Rubriklåt: Poetic med Klara & jag, en amazing dissa-män-låt

 

 

Hej från snälltåget! Har lyckats slå mig in på deras extremt töntiga wifi och ska fira med ett blogginlägg. Solen skiner utanför och vi är på väg mot Linköping nu tror jag.  Jag måste ringa sl när jag är klar med detta. Det är tråkigt :( de tar alltid hundramiljoner år på sig att boka en jävla ledsagning! Skärpning sl.

 

Men okej jag ska säga mer än "snälltåget är tråkigt". Igår var en dag, och den var mysig. Först sov jag rätt länge som vanligt och efter några timmars chillande i vanlig ordning kom Anna. Hon hade med sig kladdkaka och sammetsvin, så dagsmyset var ett faktum. Hon såg ut som en äkta butch med nysnaggat hår och oversise skjorta, men pratade ändå om sin dude jättelänge. Rip. Jag blev upprörd över män som inte vet att man måste ta ansvar för sina egna handlingar, seriöst män är så utmattande! Okej det finns kvinnor som gör så här också men inte alls to the same degree. "Varför måste jag ta ansvar bara för att jag är 30 +? Det är ju tråkigt!" Jaha men too bad du måste. Eh ja, ursäkta för denna rant. Men jag blev arg :( vi planerade en möjlig framtid som vi sen kom på att vi inte kan ha, skrev inte papper vi skulle skriva för att vi inte hade en enda penna (#blindproblem) och hade det bra, men hon åkte hem jättetidigt. det var sämst.

 

På kvällen läste jag, sippade på samma glas vin i typ tre timmar (hur lyckas man ens det?) och pratade med Kitiara om hennes sämstiga dag, mina möjliga diagnoser (Hon: Varför skulle du fråga mig om det här? Jag: Eh, för att vi alltid pratar om det här?) och annat trams, men sen lyckades jag packa åtminstone. Det tog jättelång tid för att jag inte orkade någonting. Men nu är jag här och jag tror att jag packade allt, så it works out. Jag är jättetrött, men att vara på väg till stockholm är en trygg plats i

Rubriklåt: Love med Daughter, en så otroligt höstig och framför allt känslosam låt. Jag är höstig och känslosam så it works

 

Hej från mitt i natten-emma! Idag är jag inte lika trött, men ganska. (gäspade exakt nu när jag skrev det, lol) När jag hade skrivit igår somnade jag och sov i tolv timmar, som jag gör. Men jävlar vad jag drömde! Det var konstigt sex, milkshake på bröstmjölk, ett tv-program om Sirius Black (hej, Emma Black, kul att du joinade drömmen och gick loss!) och en sjukt lång och kaotisk scen hos Pia och Magnus där jag letade efter en katt att ta hem, men alla kattungar hade dött...jag bondade massor med kattmamman och samtidigt sålde jag en random katt jag hade hemma som inte tyckte om att vara med jossan tror jag? Det var...en jävla resa. Vaknade och var sugen på milkshake och kände mig som en värdelös kattägare. (Det sista kan bero på att jossan väckte mig och bet mig i fingrarna för att hon var så hungrig...)

 

På själva dagen har jag som vanligt inte gjort mycket. Jag har lyssnat på veckans vad blir det för mord och pågick, och på kvällen åkte jag him och åt mat. Pannbiffar med mos och lingon <3 bästa livet. Vi såg al pitchers nya special, mamma bakade kanel-kaka och allt var sådär wholesome-höstigt. Så det är ju lite konstigt att jag kom hem och lowkey spårade ur, med en massa stormiga känslor och grejor. Alices autism-insikter på twitter lugnade ner mig, och nu lyssnar jag på gilmore guys och är tillräckligt trygg och lugn för att sova. Om min hjärna kunde chilla med drömmarna inatt vore det...uppskattat.

Rubriklåt: Andas med Linnea Henriksson och Tove Styrke, en av de bästa låtarna of all time. sant

 

Hej hej jag är så trött att jag skakar. Seriöst, jag mår typ illa av trötthet? Men bloggen går före hälsan, så here we go! Och när vi hördes sist var ju Lilla här. Vi hade en mysig kväll med musiklyssning, "random mat från emmas frys"-ätning och prat. Lilla var extra osmart (jag sa att hon skulle svära och hon röt som ett lejon, för att sen komma på att det inte var en svordom...), vi lyssnade på punklåtar om död och sjöng med glatt och vi pratade intensivt om lesbiskhet och bisexualitet på ett sätt jag faktiskt inte tror att vi har gjort innan. Man kan ju tro att jag har sagt allt i ämnet, men tydligen inte. Vi hade hur mysigt som helst och bebbesysterkvällar är så extremt wholesome. Man blir så trygggg <3

 

Idag vaknade vi sent för att vara vanliga människor och lyssnade på country och skräpade runt, men sen åkte vi till folk å rock för skriv och fika. Det är en så fin plats! <3 jag skrev skit och Lilla skrev knappt alls, så efter servitris-crushande och sånt åkte vi hem till henne. Där drack vi bubbel som hon råkade ha hemma och lyssnade på mer country, och sen åkte jag hem basically. Och här hemma händer ju inget kul eller hur. Jag gjorde en höst-spellista och åt lax, det var typ det. Jag är inte så intressant men jag älskar höstdagar och värme i kylan och viktiga folk i mitt life. <3

Rubriklåt: I knew you were trouble med Taylor Swift

 

Hej från mig! Jag ska berätta om mitt liv, och just det jag ska ju börja med lesbiska frukosten! herregud vad mycket jag har att säga då. Jag tog mig upp igår morse och åkte till Malmö, där det ju alltså skulle bli flatfrukost. Jag pratade med en annan lady där ett tag, och sen kom Lilla dit. Vi fick frukost och Lou var en söt servitris, och sen kom fucking Matilda Berggren och pratade om butchighet! Mummmmms säger jag om det! Det var jävligt intressant och jobbigt samtidigt, men hon var rolig och de (hon och hennes homie) spelade en butch-låt till en bruce-melodi. Bästa livet!

 

Jag kom hem och vilade några timmar, tvättade och lite sånt, och sennnn kom en styck Kajsa hit! Det är en tjej från twitter som jag bondat med superlänge och nu äntligen träffade. Hon kom med vin, choklad, chips och vindruvor, och vi hade hur jävla trevligt som helst. Vi lyssnade på en massa nostalgi-musi, typ Shirley Clamp och Avril Lavinge, och pratade sönder halsarna. Vi kom fram till att Avril är allas vår dominatrix, skriksjöng till låtarna (till extrempel rubrikraden), hatade på folk i den andras förflutna en massa, jämförde barndoms- och fandumupplevelser, skrattade häxskratt, hade ofta fel och klickade verkligen helt våldsamt mycket. Verkligen bland det bästa som hänt på så jävla länge! Vi hamnade i djupa samtal om att inte gå vidare och förlåta och annat jobbigt och plötsligt var klickan halv tre? what the fuck ändå. Så hon gick hem och jag stupade i säng, basically. Idag var projektet "få min kyl att bli rimlig", och det är den nu! woooohoooo! Och nu är Lilla här och äter pasta med liv och lust, så det ska jag också göra nu. Hejdå.

Rubriklåt: 4.48 med Emil Jensen

(Japp, tre reflekterande inlägg på en vecka! Vilket liv va?)

 

En grej jag ofta berättar om är min reaktion på Anna Linds död. Jag var nio år och gick själv till skolan på den tiden, och nån random unge kom fram och skrek "Anna Lind är död!" jag tänkte såklart "vilken klass går hon i?" Ingen, visade det sig. Hon var nån politiker som hade blivit mördad. Så på förmiddagen blev alla samlade på skolgården och så blev det en tyst minut för den här mystiska Anna Lind. Jag mindes den förra tysta minuten vi hade haft, för 911. Och jag fattade inte. Varför skulle vi ha en tyst minut för en random person? Folk dör ju jämt! Det är bara något folk gör, och om vi ska hålla en tyst minut varje gång blir det liksom jävligt tyst...

 

Och jag har aldrig fattat. Det bombas och krigas och dör folk, naturkatastrofer häänder, allt ihop. Och jag vet inte varför vi bryr oss? Alltså, jag förstår att vi bryr oss som i "fan vad hemskt". Men när folk tänder ljus och ber för offren har jag liksom alltid tänkt att de poserar. Men folk bryr sig alltså rent emotionellt? Jag känner inga känslor för saker jag inte upplever. I truly do not. Och jag förstår att jag har fel. Jag kanske är fel, till och med. Men jag fattar inte! Och det är typ samma med klimatet. Jag kan inte känna starka känslor kring det för jag tycker inte om planeten vi bor på. Jag är helt okej med att den försvinner. Sure, jag vill ju inte dö (most days) men det kommer vi ju alla göra ändå. Och jag har haft det såhär sen jag var liten. Jag minns att jag sa att jag inte brydde mig om världen och mänskligheten när jag var tolv. That's fucking dark.

 

Så liksom, är det jag som är störd? Svaret är ja, men varför? Är det att jag har stängt av känslorna eller hade jag inga från början? Varför har jag så läskigt mycket känslor kring saker jag är med om och nästan inga annars? Hallå är jag narsisist eller? Nä, det är jag ju inte. Men jag håller med mitt 9-åriga jag: alla människor är lika värda. Which means: folk dör jämt. I will not care for another random stranger doing it. That does make me insane men det gör väl inte särskilt mycket, tänker jag.

(jag måste verkligen skydda den här bloggen om jag blir utgiven, huh?)

Rubriklåt: Angel on fire med Halsey

 

Jag saknar Emma 14 år. Eller inte bara 14. 12, 13, 14, 15, 16. De där åren man inte orkar tänka på särskilt ofta. Man vill ju inte det eller hur? Man stänger av dem, tänker att livet börjar långt senare. Men då var jag som mest. Jag skrev nästan jämt. Det var verkligen så. Jag strömmade in till skrivargruppen, skrev fem dikter på en lektion, var intensiv. Kom på nya idéer hela tiden. Alltså jag skrev en trilogi med fanfictions bara för att jag behövde göra det! Jag hade målet 2008 att skriva 365 dikter. På ett år. Allt blev inte bra, det mesta blev skit, men ibland blev det bra. I learned the craft. Jag jobbade och kämpade. Men det kändes inte som att kämpa. Det kändes som vatten som rann ut. Jag kunde inte sluta ens om jag ville. Skrev en dålig bok, men blev klar, var stolt fast jag visste att det var skit. Började på en ny. Sprang liksom jämt, you know?

 

Jag tror inte att jag hade fattat att jag kunde sluta. Att det gick att pausa. Sen kom jag på det. Tyvärr. Jag hade ett magiskt musikår 2015, med 20 låtar skrivna, och sen? Sen tog jag slut. Och det är ju inte sant, för jag har skrivit en bra bok sen dess. Men det är inte alls samma sak. Jag skriver inte för att jag måste, jag skriver…för att jag måste. Alltså, förstår ni vad jag menar? Det är inte ett tvång i mig, det är ett tvång utifrån. Jag måste skriva för jag kan inget annat. Jag har inte ork till något annat men jag har ju inte ork att skriva heller. Jag har ingenting att skriva. Jag kan om jag provar, I did learn the craft, men jag…vill inte. Jag vill vilja men jag vill inte. Så jag drömmer om att skriva på nätterna. Drömmer böcker och sånger. Det är så jävla mörkt you know? För jag älskar ord. Jag älskar att skriva. Men hur börjar man skriva igen när pausen har varit så jävla jävla lång? Jag har glömt hur man skriver bara för kul, bara för att jag kanske dör annars. Så jag skriver blogg. Det har jag inte pausat ifrån och det är därför jag kan. Jag måste bara komma ihåg allt det där andra.

Rubriklåt: Den första är alltid gratis med Veronica Maggio

 

Så, hej nu är det blogg igen. Gud det är så konstigt att blogga. Men nu ska jag göra det, för vem vore jag annars, och mest ska jag blogga om mitt dygn i Dalby hos Anna. Jag åkte in till stan och där köpte vi vin och återförenades i största allmänhet, för att sen ta bussen ut till dalby. Där lyssnade vi lite på musik och så, men sen kom vi på att vi skulle se en "dålig ungdomsfilm". Det blev hip hip hora, och alltså den är ju inte dålig alls? Och så jääävla mörk! God damn! Älskar den och hade starka känslor, så det blev mycket skrik och engagerade rop från oss. Sen var vi hungriga, så vi fixade äggmackor och levde life. Seriöst vi blev så lyckliga av att äta dem.

 

Sen blev vi tre, för skogis kom! Eller ja, vi gick och mötte henne. Det var den bästa höstluften ever och när vi kom hem fanns det ju vin att dricka och spännande samtal att ha! <3 Detaljer om våra liv avhandlades och det blev långa livshistorier och skratt. Tyvärr fick jag massiv ångest, så jag minns inte så mycket. Anna fick en mindre psykos där hon var övertygad om att jag hade sagt det hon precis läste på twitter (det var min tweet, så inte så konstigt) och vi skrattade åt töntiga namn, tittade på sexiga underkläder (inte min grej tydligen) och svarade såklart på klassiska skogis-frågor. älskar såna <3 Runt halv två somnade vi alla som stockar i annas enorma och jätttesköna säng.

 

Igår när vi vaknat och Skogis åkt fixade Anna havregrynsgröt med kokade äpplen till frukost. Muuuuums <3 vi tittade lite på felix och sen åkte jag hem. Jag låg mest stilla på eftermiddagen, men på kvällen åt jag middag och hängde med pappa. Vi tittade på tv och tröstade en sjuk mamma, och det var typ det. Idag har jag mest lyssnat på musikdokumentärer. Jag har haft en mindre kreativitetskris, som man har en vanlig fredag, och det var nog det. Tror jag.

Rubriklåt: Would you call the love med Kelly Clarksson, en klassisk damhängslåt

 

Japp det är damhängsbloggningsdags igen! Bra långt ord tycker jag. Och vilket bra damhäng det var! Vi (Saga) lagade pasta och vi lyssnade på taylor swifts nya album, och vilka samtal vi hade. Det var riktigt flow och hela tiden fanns nya historier, tankar och åsikter att dela. Jag glömde hela tiden bort att berätta varför twitter var arga på mig, så mycket var det! Vi pratade om fucking åmål och hur den framställs (och att Saga inte har sett den! What's wrong with her), att vara kär i lärare och den märkliga perioden när man blir en person, när ens liv/bok börjar och slutar (inte döden alltså), snus-upplevelser, att man inte måste förstå allting (sen långt senare kom vi på det perfekta exemplet på det och flippade ur) och så mycket mer kul. Vi lyssnade på damhängslistan som brukligt och mobbade oss själva för att vi älskade the weeknd och travis scott så mycket när vi började damhänga. "Kan inte ni båda bara sätta er ner" sa Saga om hur töntiga de är. Vi skrattade massor åt "piiills" (lyssna på låten pray 4 love om ni vill höra det äkta piiills) men också åt sköldpaddor (Sagas kille hade pratat om stora sköldpaddor i sömnen) och ordet röv, som enligt saga är "en blandning mellan prutt och fuck". Det tror jag inte att hon är så stolt över att ha sagt, men det tycker jag hon borde! Vi snackade skit om mitt ex ("jag hade ett normalt samtal med honom, men då ville han ha en trekant! Det är ju inte alls ett normalt samtal!" /Saga) och vi hade nog det bästa damhänget på mycket länge. Saga är: the shit. Idag har jag mest lyssnat på en skivcirkel-skiva och nu ska jag åka iväg på äventyr. Och jag är typ frisk! Woho! Jag borde ha styckeindelat detta inlägg men jag orkade inte för jag är jättetrött. Jag vaknade halv nio idag det är inte okej tycker jag :(

Rubriklåt: Andra elefanter med Marit Bergman

 

Jag tänker på detta intressanta koncept: Vänner. Spännande va, nä inte särskilt. Men jag hade väl åtminstone lite av ett case, för alltså vi måste prata om hur osund jag är mot mina vänner. Herrregud. Jag är inte abusive direkt, men...alltså it's weird.

 

Jag vill veta var de är. Helst jämt. Jag vill ha koll och information hela hela tiden. Om de bara åker iväg utan att jag vet det får jag panik. Och jag vill ha koll på mer än det. Helst allt. Jag försöker att inte vara totalt orimlig, men alltså det är svårt för det ääär ju orimligt! För Emma, dina vänner har ingen plikt att berätta om sina lives för dig. De får och bör göra saker oberoende av dig. Fucking gasp.

 

Jag tänker att det är en bieffekt av att ha varit ensam jämt. Det är ju först de senaste åren jag haft vänner som jag kan vara med ofta. Och jag behöööver dem. När en av dem försvinner halkar liksom hela jag efter. Jag bromsar mitt liv lite och väntar på att de ska komma tillbaka. Men de gör inte så, kom jag på häromdagen. De bara lever vidare. Som de borde! Men jag kan verkligen inte! Jag är legit beroende av dem och det är inte ett dugg jävla friskt. Och jag vet liksom inte vad jag ska göra åt saken? Hur vänjer jag mig vid tanken att jag är en självständig person som inte sitter ihop med någon annan? Att andra får göra saker utan att jag vet det. Men...om det är så, och så är det ju, vem ska prata mitt språk? Vem ska vara en del av mig? Huuuur är man bara en del av sig själv? Ja nu har detta spårat ur, men ni fattar nog. Jag är ett weirdo. Var rädda för mig osv.

Rubriklåt: Someone tell the boys med Samia, årets jävla manshatarlåt

 

Hej och hå från sängen! Jag är nästan frisk nu, säger vi. Nääästan. Och igår, igår träffade jag Anna H! Den ni! När man tror att det aldrig ska hända, då händer det. Vi sågs och fikade i malmö och pratade om allt som hänt. Det blev thrilling tales om "plask", kokain (ingen av oss har tagit kokain), kultureliten, mitt flickvänsblivande och mycket mer. Vi mobbade böcker som vanligt och alltså, ni förstår inte vad jag har saknat denna människa. Jag tror faktiskt inte att ni kan förstå det. Kan knappt det själv.

 

Vi gick till bishops arms och där dracks det suröl och pratades mer. Vi ratsitade folk, översättningar och annat peppande diskuterades och efter ett tag joinade en styck Lilla! Vi tre pratade om töntiga dudes och stjärntecken, typ, och när Anna åkt hem åkte vi hem till Lilla. Där drack vi bayleys, hittade på lekar som nån gång ska lekas (Lilla sa en titel och jag ba det här är leken! geni-duo) och pratade, om än ofta förbi varandra. Jag åkte hem och sov som en stock, och idag har 0 saker hänt spännande va. Men snart äre damhäng! Hjälp hur ska jag orka...

Rubriklåt: För varje gång med melissa horn, som äntligen släppt skiva igen! Jejoise!

 

Hej hej jag kanske borde get my shit together och blogga om min helg. Såry allesammans men jag är sjuk faktiskt! (älskar att be om ursäkt som om jag har en stor läsarskara.) Så, i fredags var jag ju i osby. Där tog vi oss först från stationen med mycket förvirring, men sen fixades mat och sagor berättades såklart. Denna gång hade sagorna konstig betoning och var väl inte så rafflande, men ändå härligt. Vi läste protokoll som verkligen inte var rimliga, åt glass och sen var det såklart soffa och musiklyssning-time. Det är det bästa. Det var mycket gammal musik som dök upp, så jag var skeptisk mest hela tiden, men samtalet flöt och Annoushka hade full koll på vad hon skulle diska. Det är faktiskt viktigt. Så nä, jag hade kanske inte jättemycket att berätta om min vistelse, inser jag nu.

 

Igår vaknade jag med huvudvärk från helvetet, men åt frukost med team osby och var "trevligt sällskap" tills jag åkte hem. ...då sov jag i fyra timmar. Friskt. Så jag kunde inte gå ut och äta med min familj, men jag lyckades repa mig tillräckligt för att joina dem på standup. Vi såg Anders Jansson och det var väl trevligt, tycker jag. Han skämtade mycket om att inte kunna se (han skulle bara veta!) och som Sara sa: "jag lolade, men jag fick inte ont i magen." typ exakt så. Sen gick vi hursomhelst till den nya rom-baren som har öppnat i Lund (!) och där drack vi konstiga drinkar, i alla fall några av oss. Ändå rätt gott, om än märkligt. Vi hade lite svårt att samtala pga akustiken, men satt ändå där en stund, tills vi åkte hem. Då...gick jag vilse. Kul med äventyr när man är supersjuk1 Jaaa!

 

Men, idag har jag sovit till 14:00 och inte gjort något mer avancerat än att handla. Kämpat på. Snart ska jag sova igen så den här töntiga sjukan kan leave me the fuck alone. Den är så tråkig!

Rubriklåt: Work your way out med ani di franco

 

Hej frrån mig, alltjämt sjuk men kämpandes på! Snart lär min ipren verka och då jävlar blir jag unstoppable. Eller kanske inte, men lite bättre kan man ju önska sig. Och igår tog jag mig i alla fall hemifrån, för att umgås med min andra syster! Systrar är bäst när man är sjuk. Så jag hängde hos Sara (jag skriver aldrig ut hennes namn? why?) och Benjamin, fast hade höll mest på att spela med några störiga bollar han hade köpt.

-Benjamin, kan du steka korv?

-Ja, jag ska bara lära mig spela det här instrumentet först!

...okej, då äter vi ingen korv då. ;) Men det gjorde vi, samtidigt som jag agerade ut en intervju Sara skulle ha idag. Så jag spelade en skeptisk man från göteborg som skulle intervjua henne och ställde jättesvåra frågor. Hon var duktig! Hoppas the real life M*cael var mindre göteborgsk och att han gillade henne!

 

Sen var vi tydligen tvungna att titta på love island, för hon hade börjat följa det. So we did. Jag var såklart involved från sekund 1 och försökte hitta en snygg tjej, vilket inte fanns. rip. Men vi hade kul ändå, och efter att det tog slut åt vi glass och såg pitch perfect 3. Lol att ettan och trean finns på netflix, men inte tvåan? Svara på det tack. Det var en riktigt konstig film där det plötsligt ingick en fkn båtjakt, det vanligaste jag sa var "Ingen sjunger, I'm bored!" och inget i filmen makade sense in the slightest. Men vi hade trevligt och sen åkte jag hem och sov som en sten såklart. men bara i 9 timmar! det var liksom typ nästan morgon när jag vaknade? Off brand, Emma.

 

Idag har jag mest känt känslor om 90-talet och att jag vill ha levt då. Tänk att kunna vara i lilith fair-scenen, att se Ani och Tori och Tracy när de var som bäst, aaaaaa! typ lite så, ja. Därav ani-rubriken, för jag låg och halvsov till hennes låtar en lång stund. Rekommenderar detta till alla för det var amazing. Och snart ska jag...till osby. hjälp hur ska jag orkaaaa

Rubriklåt: Vänligt hopplöst nej med navarra, bästa låten om olycklig kärlek som finns. (är inte olyckligt kär nu ofc, vi kommer dit)

 

Hej från den sömnlösa sjukstugan! Här ligger jag och väntar på ett sömntåg, basically, så nu är det dags att blogga lite. Och jag ska blogga om igår, när jag åkte till Lilla för att sjuka mig där. Jag åkte en mardrömig färdtjänstresa som slutade med att jag fick åka med en random människa till rätt hus, men när jag väl var där la jag mig i hennes säng och tyckte synd om mig själv. Lilla beställde teriaki-lax till oss som en superperson och det var det godaste ever, och livet var mysigt och tryggt. Vi hamnade i en konstig grej där vi pratade med varandras 2012-versioner, så jag berättade för Lilla 13 år och hon för Emma 18 år om allt möjligt. Emma 2012 hade...andra prioriteringar, for sure. Att jag var tjock var ju det värsta ever, och väldigt mycket handlade såklart om the highschool crush.(därav låten, som vi hörde sen). Valid ändå, in a bad sort of way.

 

Vi fortsatte omhändertagandet av varandra med att göra chokladbollar, eller bara smeten. (jag gjorde inget obs. jag bara satt på soffan.) Så vi åt smet ur skålen, drack te och kramades och sjöng stämmor som det ska vara. Det slutade med att jag berättade en massa om harry potter, för hon vet ju inget om det! Mycket var i sång (vilken låt var det nu jag sjöng det på? Kommer du ihåg, Lilla? Det var ju en jättelång låt!) och vi diskuterade världbygge och grejer. Men sen åkte jag hem, och sov som en bäb. Och idag...mest har jag sjukat runt. Jag och pappa har handlat i en ny affär, jag har saknat Stelllla, jag har sovit, jag har dm:at med Alice om funkisgrejer, jag har bråkat med min dator och ja, det är typ det. Men ja, om man kanske skulle sova?

Rubriklåt: Take on the world med you me at six

 

Hej från min sjukstuga! Japp, sjukdom pågår around here. Feber och halsont och hela köret. Sak jag genuint undrar är hur folk gör saker när de är sjuka? Jag är verkligen bed bound konstant och äter knappt ens. Fast nu mår jag faktiskt ganska bra, so that's fun. Och igår var ju min och Kitis sista kväll! Vi drack cider och sjöng, såklart. Jag testade apologize i oktaven över (förlåt, grannarna...) och vi stämmade en massa. Jag kom fram till att true love är att inte sjunga överstämman för att man vet att den andra kommer vilja göra det. Sant ju! Vi hade diverse moments (ibland samtidigt och ofta inte) och sen blev vi väldigt emotional om allt som har varit i våra liv. Vår historia är verkligen out of the fucking ordinary men jag är så tacksam att ha henne i mitt liv.

 

Så, idag vaknade jag och var sjuk. Jag drömde kaotiska drömmar om att resa till sälen och spela in true crime-poddar, och sen drömde jag en creepy mardröm som gjorde att jag gjorde det läskigaste ljudet ever. Förlåt Kiti <3 sen åkte hon och jag sov verkligen hela dagen. Feberdrömmarna avlöste varandra och allt sög, men jag kom iväg till apoteket och köpte antidepp och ipren. Och mat! (jag köpte inte mat på apoteket.) så ja, nu har jag kämpat mig igenom det här lilla blogginlägget och nu ska jag sova lite mer. Gud vad skönt med sööömn. (kommer säkert aldrig somna nu pga supersömn.)

Rubriklåt: Aj (aj, aj aj) med Frida, en festlig och skånsk låt som jag älskar

 

Hej igen, nu har jag mindre ångest thank god. Igår var mörk hörni. Men jag överlevde och det kom ju folk hit! Efter blogget kom även Lilla, Marie och Sam, så det var ett bra gäng. (tur att jag inte bjuder in dåliga gäng...) Det blev massa stämsång direkt och det lagades tacos och sjöngs för glatta livet. Sen lektes det både jag har aldrig och "ring of fire", vad det nu är. Det resulterade hursomhelst i rafflande historier, utrop av könsord, sjung-förbud (trauma!) och mycket skratt. Kiti konstaterade att "om man inte har legat med en tjej, då lever man ju inte", så Annoushka spelade död. "Jaha, jag trodde du gosade", sa jag och kom fram till att det är en hårfin skillnad mellan att gosa och att vara död. Valid ändå. (kul att jag validerar mig själv lol) Folk deeptalkade på balkongen, jag var ångig som fan hela kvällen och allt var rätt harmoniskt i största allmänhet. Typ så, jag vet väl inte...

 

Idag vaknade vi (Annoushka sov kvar så nu är vi bara tre) och var allmänt märkliga. "Du bryr dig inte ens, sluta genast!", "Emma, du tycker om den här låten!" "gör jag? okej..." och "du borde bo i en djurpark!" "nä." "nää." är bevis på det. Men vi åt ägg och hade oss, och sen har vi mest chillat. Rökt / passivrökt och pratat om skolmat och att ghosta folk, fixat i ordning här, använt min diskmaskin och döpt hen till thunder-johan och nu har vi / ska vi äta. Hare bra!

Rubriklåt: undrunk med Fletcher, en av årets låtar för mig som nästan ingen förstår grejen med, men Kiti förstår!

 

Hej från mitt moln av ångest och bakfylla! Muntert va? Japp, men jag är åtminstone äntligen hemma. Thank God. Igår kom vi hit och mamma hade skrivit att det fanns en överraskning hos mig. Och det fanns det: en diskmaskin! Sjukaste ju! Vi vilade ett bra tag och sen peppade vi till oss. Jag rotade igenom mitt spritskåp och hittade en massa festliga grajor, så det blev märkliga groggar för hela slanten. Vi lagade lax ("lagade", lol) och sen sjöng vi mest. Massa oktaver och pratsjungande och snygg-sjungande pågick och livet var bra. Bara liksom mjukt och tryggt. Men...mycket groggar blev det. Tydligen, för idag har jag varit...en sliten människa. Jag har också haft masssa ångest, so that's fun, men nu börjar jag shape up och annoushka har kommit och snart kommer ännu fler. Det blir nog...bra? Kanske.

Rubriklåt: Mitt rum i ditt hjärta med Linnea Henriksson

 

Jag undrar om det fysiskt går att sluta älska någon man älskat. Det är en naiv undran, för det "måste" gå, men går det? Liksom, att vara med någon så nära som i ett förhållande, bryts det någonsin? Folk skriver låtar om hur mycket de hatar sina ex och ja ba...eh men ni älskade dem ju? Hur kan man aktivt hata någon man älskat? Jag hoppas att det går, pga människor i mitt liv, men jag är nog inte helt kapabel. Jag älskar alla jag riktigt innerligt älskat. Och ja, i fallet romantiska kärlikar är det väl tre, snart fyra, men ändå. Det går verkligen inte att sluta. Kärleken liksom stannar i kroppen. Hur man rör vid någon, hur man andas in någons doft, hur varje ord någon säger får en att krypa ihop av känslor. Det slutar aldrig. Och jag hoppas att jag ser det här inlägget om fem år (då har jag i så fall haft den här bloggen i sjutton år!) och skrattar åt mig själv. Att jag inte kunde komma över någon, lol. Men det är ju inte samma sak! Att komma över någon är att slippa tänka på hen hela tiden. Att sluta älska någon är...något annat. Jag kan ju inte ens sluta älska vänner jag en gång hade. Vänner som jag saker än idag fast jag verkligen inte borde eller vill. Jag kanske bara...har väldigt starka känslor? Eh ja, det vore ju inget nytt i och för sig. But still...it's hard, dammit. Att inte kunna avbryta känslor man haft för flera år sen. Att inte kunna prata med sina känslor. Jag önskar att de var en separat person man kunde prata med, verkligen. Men...nä. Så, jag ville mest få ut lite frustration. Varsågoda.

Rubriklåt: So long so wrong med Alison Crauss, en av mina bästa countrylåtar, för detta är en countryresa

 

Hej från tåget! Vi är supersnart i Lund, men varför göra nåt i början som man kan göra i sista minuten tänkte jag, så nu bloggar jag. Och igår efter blogget kom ju Stella! Eller det tog ett tag, men ändå. Kiti och Luna kom också och vi alla åt middag och sjöng laleh, pratade om elaka barn och vad som "funkar" och hade en bra tid. Och ja, sen åt vi den. Chokladmoussen. Och den var fantastiskt god! Annoushka, känn dig blickad. ;) Jag och Stella barnvaktade (aka gosade när luna var bredvid) och sen åkte hon hem och jag och Kiti handlade mat och hade oss. På internet alltså, så vi gick ingstans. Sen fick jag äckelmycket ångest som höll i sig tills jag somnade, så eh...livet är kul.

 

Den var kvar idag, särskilt som Jacky började morgonen med att kräkas loss. Jätttemycket. Och allt var stressigt och kaosigt, men nu sitter vi i alla fall på tåget och har ätit polly och pratat en massa och jag har som sagt lyssnat en massa på country. Livet är ändå...helt okej, kanske. Tror jag.

Rubriklåt: Smartare med Molly Sandén och Estraden, som har hyllats flitigt lately pga bästa tjejduetten <3

 

Haj haj! Just nu gör Onna chokladmousse för glatta livet och jag ligger mest i soffan. Jag är en bra medlem i hushållet ja. Det gjorde jag igår också, och vi lyssnade massa på boklistan. Alla böcker var såklart gay i våra huvuden, så det blev hyllningar av madicken + mia, mycket prat om triaden ginny + harry + luna och uttalanden som "om du vill veta en mans sanna värde, fråga oss!". Det är så skönt med Onna, vi kan verkligen vara tysta hur länge som helst och sen börja prata intensivt och skratta åt nåt och sen bli tysta igen. Så genuint wholesome. Vi åt pasta med läskigt god baconsås (Onnas matlagning är det bästa jag vet!) och sen åkte Onna till kören, så jag hängde med Kiti. Och Jacky! Det är den nya hunden, och hon är så mjuk och gosig <3 Paulina, du kommer bli kär i henne basåruvet! Och jag fick träffa Luna äntligen, och världen var över lag väldigt fin. Hade dessutom en dm-konversation med en tjej som älskar shirley clamp och avril lavinge <3 <3

 

Idag har vi ätit nutellamackor, sjungit och pratat om sång, googlat saker en massa (jag gör allltid det när jag är med onna) och varit i farsta för att köpa viktiga saker så som grädde. "Jag kommer ha choklaad överaallt", halvsjöng onna nu när hon vispar. Det luktar choklad i hela lägenheten. Är ni sugna nu? Det borde ni vara!

Rubriklåt: Rooftop med Zara Larsson, pga dagen mest, men också bra låt. Och ja, det är den fjärde nu, men det står ju was! det är okej!

 

Hej från blindhuset och Onnas lägenhet! Nu är jag här och har varit sen igår morse. Då vaknade jag hos Stella och det var alldeles för tidigt, men vi tog oss upp ändå på något sätt. Jag var alldeles för trött och stängde badrumsdörren på min egen tå, som en jävla idiot, och sen gick vi till tunnelbanan och jag åkte till the blindest house. Kitiara mötte mig och vi hängde på förmiddagen, bråkade med valpen hon är dagmatte för och pratade om att "alla känslor är rimliga". Det är fan sant. Sen åkte hon iväg för att hämta en hund i Göteborg (många hundar nu), så jag var själv hos henne. Nu avbröt jag blogget för att ha en intensiv konversation om hur fan magi funkar i harry potter. De ba...trollar bort djur? Rip djuren! Men ja, jag chillade själv ett bra tag innan Onna kom hem och då gick vi till grillen och åt middag. Där hade vi bra samtal om kvinnor som krossar ens hjärta varje dag, sjuka dejter och annat festligt, och när vi kom hem blev det mer sorgliga samtal om jobb och blindhet. På kvällen kom Kiti och nya hunden hem och då hängde jag där och lyssnade på svensk musik och försökte få ordning på en väldigt rädd hund. <3

 

Idag har vi mest ätit toast och chillat, Onna och jag. Vi lyssnar på boklistan och blir arga över översättningar och skrivande, så allt är som det ska. Fast jag saknar Stelllla! Det är inte lätt här i livet.

Rubriklåt: Elegi med Lars Winnerbäck, för jag hörde den idag i Stellas musik och det är ju september! wow

 

Haj haj från Stellas soffa igen! Snart ska jag sova min sista natt här. Seriöst rip mig that's not cool. Kan inte akalla och hökarängen bli ett ställe så jag slipper välja? Det önskar jag mig. men så fint ska inget vara, tydligen, så det är väl lika bra att jag bloggar. Ja, igår efter blogget fick jag som sagt lax (!) och sen chillade vi mest. Gosade mycket, åt svingod choklad och pratade om allt från kvinnliga kändiscrushes till Thomas Quick. Stella har något av en hangup på det. "Du dras med i min true crime-besatthet", sa hon. Lol nej, jag har en egen. I'm doing good. Så jag var bara allmänt lycklig och wooshig (det är ett ord okej), och sen sov vi. Eller hon, jag tog rätt lång tid på mig att somna tyvärr.

 

Idag vaknade vi och allt sånt, och sen gick vi till husby för att hämta nycklarna till Stellas nya lägenhet! Så vi var ju tvungna att gå in och titta i den, och alltså åh den är så stor och fin och mysig! Det kommer bli amazing! Fast den är cirkelbygd och ligger långt från tunnelbanan (eller inte långt men inte blind-nära) så rip mig. Men det är ju inte jag som ska bo där, försöker jag komma ihåg. (Det är svårt...) Efter att ha hoppat runt i lägenheten en stund gick vi hem och tittade på Felix recenserar och kramades, och sen åkte vi hem till Stellas mamma! Detta sjuka liv alltså. Där bjöds det på middag och vi pratade mycket om bostäder och ja, annat, jag vet inte. Vi hade det trevligt där i alla fall, och jag tror att de accepterade mig. Och nu är vi hemma igen och ska sova. katterna hoppar omkring. jag kommer sakna katterna. och Stella. mest Stella.

Rubriklåt: The ballad of me and my friends med Frank Turner, som jag hörde igår och tyckte var mysig

 

Hej från Stella-hemmet! Jag sitter i hennes soffa och youtubar när hon är och handlar. I am lasy girlfriend. Det är jag på riktigt, men jag är också cute girlfriend som vem bry. Igår kom jag alltså hit och direkt tog vi en nap på några timmar. sunt va? ;) sen åt vi mat och åkte på en lång jävla resa till hässelby. För jävla långt var det! Men vi skulle på picknick-fest, så ändå värt. Vi hade med oss chips, cola och vin, väldigt valid in my humble opinion. Vi satt på marken (är för gammal för att sitta på marken) och pratade med hennes vänner om märkliga killar, det sjuka konceptet att rapa, barnprogram och annat, men de flesta "vi" kände gick rätt fort så vi var inte där så länge. Men vår hemväg blev iaf bättre, för vi tog taxi. så jävla värt för att slippa åka tunnelbana i mer än en timme för en myyykcet kortare resa. Så vi kom hem, lyssnade på musik och pratade om harry potter basically innan vi sov.

 

And sov we did. Heeela dagen. Så jävla skönt, var det. Sen har vi sett Felix recenserar (I've ruined her!) och gosat massor, och ikväll ska vi äta lax! This girl knows how to spiol me. Jag inser att det här är ett tråkigt inlägg, men alltså jag mår så himla braaa. det ska ni fan ha klart för er.