hopelosthead

Emma har varit på bal! ...nähä. Det var jättefint. Inte roligt, framför allt, utan mest fint. Jag träffade min baldejt, Sweetie såklart, och han...hade ryggsäck. Kostym och ryggsäck. Fucking adorable. Själv hade jag en alldeles för lång klänning, vilket gjorde att han för första gången behövde ledsaga mig klokt...speciellt som jag inte hade käpp heller. Fun times. Men vi hade middag och Nils var crazy som vanligt. Hans kompis Fredrik siterade the haters och var bra, och jag och Sweetie var tal-utdömmare. Sen blev det en massa "festande". Det blev...inget festande. Vi försökte dansa vals ("jag ska lära dig!" jomenvisst), satt på kedjor och soffor, pratade om stiff-box-samtal med Björn, diskuterade bisexualitet med någon jag inte vet vad han hette (vi i just det fallet var mer jag), chillade på spykens trappa i något slags happy cloud (vi=jag igen) och umgicks med en massa folk vi inte känner eller ofta träffar. Alla hade gått på Tuna, alltså verkligen alla, och rubriken sas av mig väldigt väldigt ofta. Folk blev fulla och då ganska homofoba och rasistiska. Men detta skrattade vi åt, så no worries. Det var nog ändå bara vi som hörde det. Det blev sen frukost och hemfärd och sömn från 07:30-12:20. Holy goodness. nu ska jag snart åka hemifrån igen. Fun times! (om ni vill se hur jag såg ut igår finns det på facebook. Man ser dock inte att mitt hår liknar håret på en snygg tant. ...tycker jag.)

Nu har jag haft min sista konsert på spyken någonsin! Det var en lunchkonsert där jag och mina metalhomies spelade the smoke och shut your mouth. Shit vad de inte hade velat bli kallade "mina metalhomies" förresten. Huh. Aldrig har det låtit så bra och ljudet som avslutade the smoke var hur snyggt som helst. jag älskar ljusa ljud, har jag sagt det? Okay ni förstår nog inte ens vad jag säger. Men kul var det! Nu sitter jag och väntar på Sara, som ska komma hit och ha filmkväll för att inleda min kaosperiod. Sen att det är kaos inuti gör inget värre. För vet ni? Jag tror just jag förstod varför allt hände. hur den jag brukar kalla "du" faktiskt känner. herregud...

Men hej och sådär!

nu har det varit måndag och tisdag i emmalivet. Igår, måndagen i sammanhanget, var det först ensemble där vi förberedde inför konserten imorgon. det blir lunchkonsert då nämligen, med det bästa av vår metalperformance (och alla andra ensembler såklart). Sen hade vi lunch och umgåsande och jag fick äntligen träffa sweetie igen! Jag har saknat honom! Bara så ni vet alltså. ;) sen var det nutida konst som hände, och skrivargrupp. Jag kommer sakna skrivargruppen så sjukt mycket! Det gör helt ont!:(

 

Idag...har jag inte gjort någonting alls faktiskt. Det är ganska trevligt. Pratat med Hannah, har jag gjort. och ätit. jag har till exempel ätit kräm. jag älskar kräm, visste ni det? ibland får jag seriösa kräm-cravings och äter en massa kräm, men det händer inte så ofta. men när det händer, då händer det. (nähä, det säger du inte?) det var vad jag hade idag alltså. hejdå kära ni.

alltså, nej. Det var en felhörning från innan imorse. Sen att min käre diktator faktiskt vill ge mig en flick- eller pojkvän är en annan sak. Det kan ju bli lite spännande.;) igår var annars en mysig dag. Fikade hos mormor med mamma och cia, jobbade lite med min uppsats (sjukt intressant faktiskt), pratade med hannah och Sandra och smsade en väldig massa. Och nu ska jag till skolan och *drumroll please* ha lektioner! ensemble först. lite läskigt. men det ska väl gå bra det med, antar jag. nu går jag, mina kära bloggpersoner.

Visst antyder rubriken ett deppinlägg? Det är det inte! Det är min absoluta favoritrad i en låt jag annars inte vet om jag gillar. Jag sitter liksom på nålar och väntar på det fantastiska ögonblicket när den raden kommer. Det kan möjligen vara lite stört.

 

Idag var min plan "gör ingenting, på ett bra sätt" (är det bara jag eller har jag många sånna dagar lately? Har jag blivit bättre på att göra ingenting? Ja, vet ni vad, jag tror fan det. wooo!) så blev det inte riktigt, eller jo typ. Min faster och hennes man och till och med farmor kom hit och sen även Ia och Jonne. Alltså de trevligaste folken vi känner, typ. alltså vi som i familjen Rävås i stort. Vadå i stort? Vi är fucking fyra personer. Jaja, det har blivit en del pra och handmassage åt alla av Pia (min faster alltså, eller en av dem, den bästa fastern). Det var mycket nice, speciellt med koltrastar i bakgrunden. I love them koltrastar! Just det, förresten! Jag och pappa hörde en näktergal igårnatt! Jag blev så lycklig så ni anar inte. Har jag pratat om fåglar i den här bloggen? Nej, inte mer än för att prisa barty the blackbird. Det är så här att när jag var liten lyssnade jag, av anledningar som är irelevanta (blindtidningen oboj, eller åhboj som den hette då), på Mark Levengoods information om olika fåglar. Därför lärde jag mig ganska mycket om fåglar och framför allt hur de lät, och det chockar mig fortfarande att varenda människa inte känner igen en näktergal. Sen att jag inte kan stava det (eller?) är en annan sak.;)

 

Sen när Ia och Jonne kom (back to business efter fågel-utsvävningen, ja) hade Ia med sig cola-provning till mig! Det var egentligen till igår, när de hade vinprovning här, men det fick bli idag istället. Så jag fick cola, cola light, pepsi och pepsi max. Ni kanske (förhoppningsvis inte) minns att jag har haft detta tidigare, med Natta (so long ago, hösten 2010) och då satte alla. Det gjorde jag idag också! Det var svårt först, men sen fick jag vatten att ta emellan och då kunde jag känna skillnaden nästan direkt. Men så mycket aspartan vill jag inte få i mig igen tack. *shiver* men ja, typ det gulligaste någonsin att hon gjorde det. Jag Det är det som har hänt idag, och vilket inlägg det blev! Det hade riktig glöd, eller något. men nu brinner det ut!

Guys! Big news, big big news! Tune in! ...eller något. Jag har ikväll...druckit alkohol! En cider, that is. Det var inte särskilt gott, men det dög. Detta gjorde jag inte alltså ensam, utan jag var ute med Elin, Olle, Isa och Isas kompis Simon (som försvann sen :o). Det visade sig sen att en massa andra kompisar till dem och också musikalfolk var på samma ställe, så det var trevligt. Rubriken är "den nya ice-breakern". Vi spårade kring saker som bordens släktförhållanden, "sug fast i ett järnrör" och "sååå...heter hon något annat än Bianka?". Vera, Isas brors flickvän, ville att jag skulle bli hennes drinking buddy (jomenvisst xD) och så helt plötsligt kommer...Aron fucking Ekblad! Någon som minns? Grabben jag spenderade ett fucking dygn med hos Viktor (och med Sweetie också ofcource)! Helt jävla insane! Han blev nog lite rädd av hur glad jag blev. Men sån är ju jag.;) sen på bussen hem kom en tjej fram och bara "shit vad bra du var i musikalen!" och sen pratade vi hela vägen hem. Ganska nice, I must say.:) idag hade vi också vår sista föreställning som gick skitbra! Jag fickapplåder efter min hembränt-replik ("en gångdrack jag så mycket hembränt så jag blev blind...men ni vet, kärleken är ju blind!")! wiii! Så, en superbra dag helt enkelt. Nu: Sov- och plugghelg!

Igår körde vi alltså två st föreställningar, med en mellanlandning i en "parkgrej". Jag har kommit på fler fina grejer att nämna. Den fabulösa overtyren som stavas på nåt annat sätt, framför allt, och att alla siterar repliker. Att folk kommer in på green castle och utbrister "jag kan inte fatta att alla ni är här!" eller min favorit, när Linnea och linn kom emot oss och Frida ropar "hey cowboy, you wanna dance?" och de svarar "one dance won´t hurt yah!". Snygga tempusformer, eller hur? Verkligen. Men ja, det gick sjukt bra igår. Jag blev kallad "manga-pundare" och min familj älskade mina snygga moves. Eller...mitt move. Jag har ett move. Men det kan jag!:D jag har tydligen också en talang att höra vilken ögonfärg folk har. vi satt i logen och pratade och Linnea frågade vilken ögonfärg hon hade. "Det är ju inte så rimligt...men röstmässigt är de gröna". Och så var de det! Sen gissade jag på flera andra och failade bara på en. Jag har också kommit fram till att endast vuxenpubliker uppskattar mitt manusskrivande. Så jag borde satsa på vuxen-manusskrivning...eller nä. Men kanske ändå? fast nej. men ja nåt ska jag ju göra hela året, om jag inte kommer in på sörängen that is. Men det tror jag inte. Nu ska jag hitta något att äta eller nåt. godnatt.

Premiär igår, yall! Det gick riktigt bra för oss! Rektorn blev djupt imponerad och en massa annat folk var helt chockade av hur bra det blev. den känns ju lite budget, liksom. Men shit vad jag älskar den. Elins solo (<3), Fias hela performance, att jag fucking dansar i we go together, när folk skrattar åt repliker jag skrivit, min hembränt-replik och att den fan gick hem igårkväll, Petters replik om att se ut som en svamp, att leka sten sax påse på scen och få skrattanfall när alla tre får samma, att bli glömd bakom scen och sen rusa in lite lagom random (på genrepet, lyckligtvis), mama who bore me som sitter som fan nu, cellblock tango och bara blir snyggare och snyggare, det lesbiska paret jag skrev in för att jag kan, vårt sjukt personligatackande efteråt och så himla mycket mer. Jag är sjukt pepp inför dagens två föreställningar! Wiiii! Ett par citat (vet inte om någon uppskattar dem):

 

Jag har en bitch fight med gardinen som hela tiden blåser så att den atackerar mig. Det är ganska tyst omkring mig.

jag till gardinen: Bitch, I don´t like you wvry much...especially not that close to me! (Elin skrattade så hon grät. Jag tyckte inte ens det var kul, men nu är det lite av en catchfrase vi har.)

 

Elin berättar om att hon har skrivit på sin flickväns vägg på facebook.

jag: en sån kommer jag nog aldrig bli...en sån som skriver på väggar.

(inte heller kul eller? jag fattar inte.)

 

jag var tydligen också top comedy när jag satt och fällde en stol upp och ner av uttråkning. det tyckte till och med vår lärare. I do not get.:s

 

men nu kör vi! kom och titta idag för fan! lunds stadsteater kl 13 och 19!

Jag hittade lite tid för att blogga nu! Yaaaaay! Vi repar satan och ikväll är det premiär för hela kalaset. Crazy. Så ja, mest repas det alltså. Jag och Elin äter ute hela tiden, igår dessutom med Olle som råkade vara i Lund. Det var mycket trevligt, måste jag säga (det måste jag inte säga men nu sa jag det). Sen mådde jag förjävligt och gjorde hela showen ironiskt. "we go together" "yes, we´re gonna fall in love" allt med små inbillade citattecken. För något genuint orkade jag fan inte få fram. Jag shushade mig själv till sömns inatt, typ, och blev anklagad för att ha självskadebeteende. Det hade jag inte. Nu lyssnar jag på jag vill inte suddas ut. det måste seriöst vara en av de bästa låtarna jag vet. så jävla helvetes sant. okay alla mina inlägg blir drama nu för tiden, när jag väl skriver några. det är inte bra, och snart ska jag gå. eller nä. om nitton minuter. men jo typ snart. så ja, nu slutar jag med detta.

...det blir nog inte så, alltså. Nästa vecka kommer jag förmodligen inte hinna skriva mer än max ett inlägg. Seriöst, det här året är inget bra bloggår. Tusenpunkterslistan är i fara! För ja, den är min enda motivation till att blogga just nu. Then again, jag gör inte mycket annat heller. jag bara musikalar. Men det gör jag också väldigt mycket. Jag har också träffat Sara, som återigen jämförde folk med chips och dippa. Världens bästa jämförelse. Jag har umgåtts en massa med Elin. Shit har verkligen gone down och det kanske jag orkar skriva om någon gång men jag är inte säker på att jag någonsin kan. Ikväll hade jag och mamma glee-maraton och dissade eurovision för första gången sen...2002? något åt det hållet. helt insane. But I like it! så livet är bra. typ. Fast jag hade en bra dröm inatt. länge sen sist. fy fan vad bra den var. tills jag blev aresterad och hotad och grejer förstås. men innan det var det fint som fan. Jag fick äntligen svar. Inget happily ever after men vänskap. Det är allt jag vill ha ju. Vänskap och helst respekt. Och jag måste, måste, måste kräva det senare. Jag vet bara inte hur. nu blev det här helt känslomessigt. I do not care. så är ju min blogg. lite ambivalent eller vad det var Marie sa. Hannah tyckte dock att jag har mindre moodswings nu än 2010. det är i och för sig sant. jag mår ju inte rent förjävligt nu heller. Jag undrar vad som hände då egentligen. Vad det var som fuckade up allting. Jag kommer verkligen inte ihåg. Jag minns bara att jag kände det som om jag konstant blödde mellan revbenen och undrade om det skulle forsa ut blod om man skar där (OBS inga självskadetankar! Fuck that shit!), att jag var livrädd för sociala sammanhang, att jag grät förjävla ofta, att ingenting var på riktigt eller sant och att allt ändå var mycket mer påtagligt än jag någonsin förstod. Det tog mig seriöst flera år att acceptera att det var på riktigt, och jag har fortfarande svårt för det. Så fort jag känner tänker jag "finns detta?". Det här var inte vad jag tänkte skriva om. Men jag bifogar en dikt här, för att det är något av det bästa jag sagt.

 

Jag kanaliserar min sorg

Genom en pojke

Som gråter på en gunga

Springer

Blöder

det svider till

fiktiv smärta

bränner i ögonen

En insikt

Om jag kanaliserar min sorg

Måste jag ha en sorg

Då måste jag finnas

Finnas på riktigt

Hannah: Aw, no! Förhoppningsvis inte iallafall.

 

Fy fan i helvete vad trött jag är. Det är den första av två musikalveckor och jag kan alltså lova att bloggandet lär bli glest. I måndags började fanskapet, och vi hade också skrivargrupp där det mest skrattades åt citat. Funderar på att lägga upp hela den masiva citatlistan by the skrivargurp här, så att ni får se den. For it is truly beautiful...and fucked up.;)

 

Igår repade vi mer och sen åkte jag till Marie. Det var sjukt länge sen! Vi got in touch with our iner Lars och skrattade åt samma folk som vanligt. Vi åt sjukt god mat och drömmar ("we have coke and dreams...") och förstod varandra. Marie är så bra, för hon förstår mitt allra sämsta och bara...är okay med det. :)

 

idag är det femtonde maj! Därför gick vi ut och åt. Eller alltså...ja. Det var inte därför. Det är också mina föräldrars tjugonde bröllopsdag idag. Så vi åt och syster hade världens bästa skål. Jag bifogar denna och ett par fail-musikalrepliker.

 

"Nu ska vi skåla...Emma, lyft ditt glas för helvete! Ja, nu skålar vi för mamma och pappa Rävås."

 

-är du redo för ditt stora möte med Sara?

-För det första: Sådär använder man inte en luva, och för det andra: nej!

 

"Då förklarar jag er snart äkta makar."

 

"Hennes tränare är ju vår mamma!" (okay alla dessa repliker är kanske inte så roliga för er)

 

"en triangel är alltid en trekant, men en trekant är inte alltid en triangel."-mina visdomsord här på slutet.

men hej ni!

Idag var det bannemig skrivargurpsmiddag! Jag lagade mat (!) och bjöd hem skrivargruppen i form av Anja, Vilma, Emma, Malin och Niklas i början. Det var hur trevligt som helst! Maten var god (faktiskt, wiiieeee) och det blev högläsning ur antologier av mestadels Emma. Malins vampyrdikt, min min diagnos-dikt, Emmas "vampyrgruppen", Hugos gran-monolog-thingy och lite annat smått och gott. Splendidness, let me tell you! Mycket nostalgi och en massa skratt åt allt och inget. Måste också nämna att jag älskar att vara värdinna, och hatar det. Älskar det för att man får choklad (tydligen) och så får man bestämma maten. Hatar det för att jag inte kan hantera att säga till folk vad de ska göra. Folk kan väl sätta sig och ta mat och sånt utan att jag ska behöva säga det? Too damn weird. Men shit vad fint det var att träffa Emma och Malin igen. Det var ju två år sen! Hur mycket har man inte saknat Malins random uttalanden om allt och inget? "varför heter tystnad guld, när silvertejp inte är guld?" flawless. Så ja, fin kväll över lag.

 

Dock. Insikt: Allt jag gör i umgänge med andra är att prata om mig själv och mina issues. Det kan verkligen inte vara bra. Men jag skrev ju en låt om det (transparent) och det var ju jävligt bra iallafall. tycker jag. men ändå...lite konstigt. right?

marie: Såhär var det: Idiot-uttalandet (Obs: jag menade att det talade om idioter, enligt det, inte att talaren var en idiot) innehöll också att dessa "hjärntvättade idioter" ville att Sverige skulle vara som USA. Så varken jag eller uttalaren tyckte detta.

 

Nu har jag varit på någon slags mystisk pridefestival i Landskrona. Jag var hysteriskt översocial på tåget dit och skrämde möjligen upp Olle och Isa en del. Vi sammanstrålade med Elin och Linnea och tittade på Sassa (hon som var med i idol och allt vad det var). Vi gick till ett kaffé där allt var sämst och sen joinade vi prideparaden...typ. Jag och Olle spårade då ur över något som hette "väst-grillen" och undrade om man grillade västar där eller vad. "romantisk middag på väst-grillen" skulle bli en bok eller nåt jag skulle skriva. Splendid. Vi såg en sjukt konstig show med stolar och skit, och sen vandrade vi mot stationen.

 

Där skiljdes vi från Elin och Linnea, och tänkte också skiljas från varann, men sen så blev det inte så. Det blev tre timmar på burger king i Lund med Olle och Isa, som jag knappt kände tidigare (iallafall Isa). Det var sjukt trevligt och vi pratade om allt möjligt djupt. Isa fick kött i sin vego-burgare (:o) och vi mötte både en superläskig alkoholist och en mystisk "kompis" till Olle. Det slutade med att jag lämnade min icke-uppdruckna milkshake på en bänk och analyserade allt och inget med Olle i väntan på bussen. Jättefin kväll, helt enkelt.

 

"Det finns nog nästan lika många trappor som går neråt som trappor som går uppåt."

...with this I leave you.

fredag, är det idag! Titta vad jag kommer ihåg dagarna! jag är jättestolt! men ja...jag har klippt mig. Det var väl roligt för mig? Det ser typ likadant ut, och det trots att jag inte har klippt mig på ett år. Det är faktiskt sant! ett helt år, har det gått.

 

det är så intressant när jag sitter här hemma och stirrar. Jag blir nämligen helt störd och börjar tänka på en massa crazytimes-saker. typ "jag har tänkt på en sak! ...eller vänta, nej. Det var så ointressant. Ignorera detta.". Det här inlägget är ju katastrofalt, för övrigt. jag är hungrig! och säger ingenting vettigt. och har kaos-meningsbyggnad! och skriver för många utropstäcken! whyyy? okay fuck this hejdå.

marie: Tack underbara människa! Du sa precis det jag sa, fast med vettiga formuleringar. Jag blir så glad! Och idioter-uttalandet hade faktiskt ett argument till, ska jag vara ärlig och säga, "de vill att Sverige ska vara som USA". Sen vad det säger vet inte jag.

 

nu är det torsdag på riktigt! Igår var det onsdag. Det kom jag på när jag hade publicerat. Jag är nog lite smått korkad, på ett sätt, men det är okay! Idag är min slappdag. Gick upp vid elva, lyssnar crazy town igen. Pappa lyssnar på regina spektor. undrens tid är ej förbi! han peppar väl stockholm antar jag. "det blir nog inget ös på konserten" nej, alltså, du har nog bokat fel festival om du är ute efter ös pappa. Just sayin. Just nu är det en liveversion av folding chair som hörs i huset, och det är fortfarande somrigt ute wiiieee. Det är underbart. det ska regna har jag hört, men det verkar inte så. nu är det bobbing for apples som händer här. vi får se om hon sensurerar den. om hon gör det är det sämst. det gjorde hon inte. så priseless egentligen. shit vad den bruden kan sjunga. okay det här blev någon slags hyllningsinlägg. det var inte alls tanken!

 

jag slänger ut en faktisk tanke istället. den är...inte min, förstås. tanken är denna: hur kan det populäraste just nu vara house och folkmusik? är det inte lite sjukt? jag hade aldrig tänkt på det här, men det stämmer ju. Visst älskar jag all denna folkmusik, men det är ändå lite mysteriskt. liksom...vilka motpoler i livet! eller ja, om man med livet menar musiken.

 

Har ni tänkt på en sak? Min blogg är en stream of consiousness. Jag ändrar ingenting, jobbar inte med att få fram poänger, ni fattar. det är spännande att det är vad den har utväcklats till efter nästan sex år. jag borde ju ha blivit...bra på att skriva. men nej. just därför kommer jag så inte att komma in på mina skrivarlinjer. I hope though. I think. jag börjar bli riktigt sabbatsårpepp. fast varför egentligen? vad ska jag här hemma och göra? samla damm, typ. som idag fast jämt. nej, nu får dagens tankar vara slut!

Vi börjar med rubriken: Det var vad jag tänkte när jag "städade" aka bar glas från mitt smutsiga skrivbord till diskbänken, och sen faktiskt tvättade mitt smutsiga skrivbord. Och ja, jag gick helt seriöst och tänkte "prinsessan med glasberget". ...varför? ;)

 

den här torsdagskvällen spenderar jag med crazy town, som är josefin johanssons och kringlan svenssons podcast. Av någon sjuk anledning har jag inte ens lyssnat på den än, och jag menade "alls" istället för "ens" där tror jag. jag har redan hittat en alternativ rubrik till det här inlägget: "man framställer inte ofta Hitler som vacker". ...näe, det stämmer ju i och för sig. förutom jag, då. citat från en gammal dikt av mig: "du vet den där Hitler, skulle hon säga/han är ganska söt, egentligen/lite som du". Fråga: Varför skrev jag / istället för fucking radbrytningar? jag vet inte! och nu pratar de om moderater och skit. jag blir djupt provocerad av folk som diskuterar politik på det här sättet. okay det där sa inget för ni vet inte hur de pratar och alltså inte vad jag menar. ska jag utväckla? ska min blogg verkligen "go there"? Ja. det ska den fan. Jag blir djupt provocerad av när folk pratar om sina politiska åsikter som om de är bättre än några andras, och ännu mer när dessa också innefattar personer med dessa åsikter. Jag reagerar nog mest på det här för att jag själv inte har någon åsikt alls. Jag vet liksom inte om jag är höger eller vänster, jag vet bara att jag har sjuka mängder vänstermänniskor i mitt liv och tydligen har haft en "höger-uppväxt" (jag gick visst på ett högerhögstadie? What is that?). Jag är så otroligt mindfucked. Jag brukade inte ens tänka på det här förut, förutom när folk utbrasst att "alla på spyken är komunister!" och man bara jaha, är detta positivt eller vad.

 

Jag började tänka på det mer för några månader sen (ja, nu bytte jag stycke, vilket betyder att jag engagerar mig i den här skiten). Då fick jag frågan "är dina föräldrar moderater?". And I was like...ursäkta? 1) vet jag ens detta? 2) hur blev det här någon annans business? Det påverkar ju inte uppfattningen om dem, eller mig, som personer. ...fast jo, det gör tydligen det. För ju mer jag tittar, desto mer trashtalking ser jag. Och detta från folk jag beundrar och vars argument jag värdesätter! Dessa människor säger saker som "alla moderater är hjärntvättade idioter, typ". Det läskiga: Eftersom jag inte vet var jag står, finns det en risk att detta innefattar mig! Jamen var tror du uttrycket "I don´t know these things" kommer ifrån? Jag vet ingenting! Eller jo, jag vet en sak: Jag känner inte för att bli dömd för något jag inte ens har bett om att vara en del av.

 

Hur fan kom jag in på detta? Den här bloggen är så sjukt ostrukturerad. Andra hade haft ett inlägg om detta, utan den här töntiga inledningen, som kom fram till något klokt. Men jag kommer inte fram till något klokt, okay. De nämnde Kellys i crazy town nu. varför tänker jag på det? jag har aldrig varit där. aldrig varit på en bar, punkt. ja jag tänker väl på det mesta. ...whatever that means. jag är så sjukt förvirrande här, och det är ganska intressant att jag, för första gången ever, tar upp politik i ett av mina mest kaosartade inlägg någonsin. Jag funderar seriöst på att läsa igenom och fixa till det här fanskapet. Det har jag inte gjort sen våren 2009. jag kommer faktiskt ihåg vilket inlägg det var. "insikter" tror jag det hette, och jag läste igenom det för att få ut rätt saker. det är faktiskt ett problem jag fortfarande har. Jag får aldrig någonsin fram tankar jag har med rätt formuleringar. Det har nog med och göra att jag inte vill säga en hel massa saker som jag tänker av olika anledningar. "va?" kanske ni tänker nu. skulle bruden som anser att privatliv är för andra faktiskt...ha ett? näe. andra kanske har det, dock, och det måste jag ju respektera. Det känns inte som om jag har gjort det här, fast jag faktiskt har gjort det. Det är säkert folk som kommer tycka att jag svartmålar dem lite, för det ser faktiskt ut så, men detta är en bredare grej än vad jag får det att se ut som. "grej" jag borde nog sluta skriva. this be chaos. "snyting och snytning. är det för att det är på näsan båda två?" jag älskar Kringlan alldeles för mycket. iallafall just nu. och nej, vet ni vad, nu får det vara nog for real. Jag ursäktar för allt som kan ursäktas för.

nämen om man skulle ta helg nu alltså. det har ju ändå gått två dagar sen sist jag hade sådan...så varför inte?;)

 

jag avslutade den korta veckan med min sista sånglektion, där jag fick veta att jag fick mvg! wiiii! jag spelade in helt okay versioner av here comes the flood och I need some fine wine, and you, you need to be nicer (längsta titeln någonsin) och gav noblesse till Ulrika vilket hon blev mycket glad för. Men det ska hon ha, för hon är bäst av alla alltid and that is that. :) sen blev det piknik med Sara i det yberfina vädret under vilken vi pratade om en massa djupa saker så som vi ofta gör. eller jag kanske ska säga semi-djupa. allt har ju perspektiv. vänta kan man ens säga så? I don´t keen know. just det! dagens sweetie-moment: Han trodde det hette "sing-a-songwriter", på fullaste allvar. har jag sagt att jag älskar honom eller vad? :D med dessa uppmuntrande tillrop avlägsnar jag mig, utan att gnälla vilket jag först hade tänkt göra.

vilken mystisk dag det här har varit. Först fuckade jag upp min frukost ganska kapitalt. det blev mycket juice överallt. och då menar jag överallt. ...utom i glaset. där var det tomt. "jag missade glaset...it happens!" no it doesn´t. just to you, Emma...

 

sen var det skola där jag och Elin var skvallerkärringar som vanligt, och sen vann vi debatten på nutida konsten (tyckte vi)! sen var det körkonsert på schemat. först hann jag och Sweetie dock ha ett serious talk of doom (<33) och joina Per (random engelsktalande grabb i c-klassen) när han skulle äta. Gratis cola och prat om filosofi och poesi, yes please. det fick gå jävligt fort dock, för vi skulle ju ha konsert och det gick väl helt okay antar jag. jag såg visst ut som om jag dedicerade allt jag sjöng till Signe. bra jobbat Emma. Att sjunga lean on me igen kändes lite konstigt. sist sjöng jag så uppenbart till dig; ville att du skulle veta att jag fanns där. jag vet inte om jag vill det längre. konsekvenserna äa något sådant känns för stora. i alla fall ibland. ibland vill jag säga det. som jag sa till Hannah idag: "what would I say? Hi, fuck you, I love you, bye". det är ju lite så! men ja, nu måste jag verkligen sova. godnatt kära ni!

siterar mitt episka dm-medley i rubriken. snyggaste övergången in the history of ever. typ. men ja, det är lördag idag och solen skiner. folk springar tiomilslopp här utanför. om man springer tio mil helt oprovoserat, är man inte helt normal. snarare är man dum i huvudet. men det kan man väl få vara, om man vill.

 

jag glömde för övrigt berätta om tanten i min taxi igår. Hon började prata med ingenting, sådär som många tanter faktiskt gör (de är nog jävligt ensamma), men sen började hon skråla "thank you for the music!". jag frågade, lite okänsligt, om hon hade druckit eller vad. det hade hon inte sa hon, utan hon var bipolär (så fungerar väl inte ens den sjukdomen? I don´t know these things som vanligt). Sen börjar hon prata om hur hon har varit hemlös och knarkat och haft självmordstankar. hon började gråta och glömde helt bort att vi var där. chauffören sa att hon gör såhär varje gång och att han inte vet om det ens är sant. han var för övrigt underbar och bytte språk när jag gjorde det. detta värdesätter jag något enormt. att åka färdtjänst är en upplevelse, varje dag. idag har det inte hänt något särskilt, så just den här lllla historien var allt jag hade för nu.

nejmen hejsan!

idag har det varit en vanlig musikaldag. när vi skulle äta vår vanliga subway-lunch stötte vi dock på Olle, lite halvimproviserat och han följde med. alltid trevligt med sweeties i livet! på tal om det (tror jag): Linus lever och jag har chattat med honom! och alla bara: vad i hela helvete pratar hon om nu? Minns ni Linus? han gick i vår klass innan och var awesome. sen försvann han. bokstavligen. men nu finns han! jag är överdrivet glad över detta! det var nog vad jag hade att komma med idag. just det, ett awesome blindskämt singerat Olle. "Emma, du har kanske c-vitaminbrist?". jag fattade inte på hur lång tid som helst. officially stupid.;)

och det är smiiittsamt, och det är smiiittsamt! så börjar majs första riktiga blogginlägg, som inte är ett deppinlägg alltså. bara för det gjorde regina just någon slags självmordsreferens. onödigt värre. men ja, det är morgon och solen forsar in genom mitt fönster. därför är det bäst att vara här runt 8 på morgonen har jag upptäckt. men vad har egentligen hänt sen sist? På valborg var jag hos cia och åt god mat (och chokladpudding :D:D har jag sagt att det är det bästa jag vet?) och pratade om allt möjligt. Första maj hände det inte så mycket på, och igår var det ju konsertdag. Vi var på ramklints och jag fick träffa ännu en av Elins mystiska kompisar. jag var onaturligt nervös men både susanne och jolanta kom! random enough. och ja, jag sjöng faktiskt bra. jag satte crazytimes, det är fan bra. growlingen har aldrig låtit bättre, från någon av grabbarna, och ja det var väl inte fy skamm egentligen. sen att jag mådde som jag mådde var ju sådär, men det får vara okay helt enkelt. musikaltime snart, och snart är det ju fan dags för det också. men det klarar jag!:)

nu har vi haft metalkonserten. gick det bra? jag antar det. jag sjöng inte falskt vid något tillfälle tror jag. hade en text-blackout för första gången någonsin. lite gick åt helvete. lite gick inte. jag vet inte om jag lever just nu. konstig känsla. mår skit och jag vet inte varför.

 

...men det vet jag visst så jag ska sluta ljuga. de säger fortfarande att vi "ser söta ut ihop". bara sluta. för allt jag behöver är ju din bekräftelse. säg att det gick bra, att jag inte fuckade up allt mellansnack (det gjorde jag), att jag är okay. jag behöver det. när fan ska jag någonsin prata med dig igen, egentligen? ett helt liv utan dig känns oöverstigligt. jag kan inte. jag trodde att jag kunde men jag kan inte och vem kan jag dela det här med? ingen egentligen. behöver prata med dig, bli din vän, vill plötsligt igen. för vi ser ju söta ut ihop tydligen. ska sova nu. godnatt era jävla idioter och må ni aldrig känna vad jag känner nu för det suger. men det gick fan bra idag.

...men så var det inte. Det sannaste jag visste när allt var förstört var e n lögn. Det var bara jag. Bara jag som aldrig förstod, som aldrig visste vad som hände egentligen. Bara jag som var ett förvirrat barn.

 

Insikten kommer gradvis. Har kommit gradvis sen allt slutade. Men just det är vad jag inte förstår. hur kan det ha slutat så markant, om det aldrig började? Det är därför jag inte kan acceptera att det inte fanns alls. jag vet bara inte var alla gränser går. det måste ha funnits mer, det ser jag ju när jag tittar i den här bloggens arkiv, men jag kan inte komma ihåg det där. Jag minns inte hur det kändes men jag vet hur det känns och jag kan göra en basic jämförelse. Det är i princip allt jag har att gå på. Och så melissa. hur läskigt sann den där låtraden alltid var. oj som jag har relaterat till Melissa utan att våga erkänna det. "det fanns en kärlek, men den har brunnit ut; du fick för stor del av mitt liv, jag kunde inte andas till slut". men fanns det det? du säger nej. jag säger what the fuck. what the fuck verkar inte vara något hållbart svar. men det är ju så. ibland säger jag också nej. tills jag minns att det slutade. tills jag lyssnar på my chemical romance och blir fjorton och uppfylld. precis så var det. du fyllde upp mig. "cause the hardest part of this is leaving you." jag slog mig igenom dina murar. hade styrka och vilja till det. jag spenderade år på dig. jag vägrar acceptera att det inte var på riktigt. att alla mina farhågor var sanna. then again...det säger väl en del att jag kände så. eller gör det det? jag är ärligt talat inte helt säker. det sas så mycket, tänktes så mycket och så mycket var kaos. det är ju det jag minns. det som stannade. det må vara skamligt men det är så det är. men at the end of the day kommer jag alltid alltid behöva dig. "it was always me." men ingen vet vad som händer i någon annans inre. ändå är du närmast. du har i alla fall en aning. du kansäga till mig när jag försöker få saker att se fina ut. jag gör ju ofta det. "you´ve got his heart and my heart and none of the pain" vad vet du om det, daniel (heter han väl)? jag tillhör inte någon annan. tror jag. när tillhör man någon? skulle denna "någon" vara min första kärlek? tanken är äcklig. jag måste gå nu. mitt i allt det här måste jag till skolan och jag insåg just at det verkligen inte är svårt. det är ovant att skriva deppinlägg och sen åka iväg utan att må skit. men det är nog bra? eller är det? jag vet verkligen inte längre. jag vet fan ingenting.

maj. ingenting förändras. Jag sliter fortfarande i ett ord, läser om och om igen och vill hitta något mer men det finns inget där. Jag lyckas hålla fler ord tillbaka, men fy fan vad svårt det är. vill att du ska säga mer. finnas. du kommer aldrig finnas.

 

Det är konsert imorgon. Ingen kan komma. i princip iallafall. Jag är otaggad som fan för jag har tänkt lite för mycket på det här. det har betytt lite för mycket. Vet inte vad jag trodde egentligen. Och just idag måste jag sitta och höra på nedsättande kommentarer om estetlinjen (all in good fun of course) och få frågor om hur man tjänar pengar när man är författare. men ja jag vet. jag vet redan allt det där. vet inte heller vad jag ville med att skriva det här. det sa ingenting. det hjälper inte alls att skriva av sig. varför säger alla det? det som gör ont gör ju lika ont ändå. ...so that is that, I guess...