hopelosthead

Vad många icke-låtrubriker det är lately hörni! Det är ju kul pga citat är kul men också vafan jag gillar låtar! Dagens rubrik är från twitter, för igår skrattade jag och Stella så mycket åt alla kryssa jonas-skämt att vi tappade alla koncept och jag på riktigt grät tårar av skratt. Tråkigt nog är Jonas en faktisk person och dessutom centerpartist, så jag kommer nog inte kryssa honom va, jag vet inte ens var man skulle kryssa honom. Men det är som en chokladask i alla fall!

 

Men ja här har det varit mysigt. Det största som har hänt är väl att alla mot alla har börjat igen! Stella är överlycklig för de har ett nytt moment som heter sorgebarnet, med en actual ledsen tjej som kommer upp ur en brunn och ställer sorgliga frågor. Det är det sjukaste jag någonsin har sett, och dessutom är Ina Lundström med, med Kalle Lind! magic! Jag hade ett starkt bi moment ikväll när jag ropade att jag ville ligga med fem av sex personer i studion just då. Det ville jag men istället åt jag chokladpudding. Det var det bästa som hänt för jag älskar chokladpudding. Men vad som mer har hänt är väl...jag har babblat med Lilla och mamma om grejer, kramats med min tjejbo (som just nu snarkar en massa) och försökt hålla igång vårt lilla hem. So we vibin round here, jag mår bra trots det äckelhöstiga vädret och Stella mår märkbart bättre när det inte är varmt vilket är en stor jävla vinst. Och det var allt från mig. Kryssa Jonas. Nä gör inte det kanske men gör det inombords. Godnatt.

Rubriklåt: King med Florence + the machine, en av de bästa gender glitter-låtarna ever och också bara en så stark låtjävel jag har hört idag

 

Hallå hej! Jag ska snart gå och lägga mig, men först ska jag blåga om mitt lilla liv och gårdagens date night. Vi har inte riktigt dejtat så mycket, min tjejbo och jag, men igår var det dags. För vi firade ett år som tjejbos! Vi tog på oss pretty klänningar och åt middag på ett place vi hade hittat som både hade mat vi gillar och efterrätter. Jag åt en mystisk men nice laxpasta och vi hittade par-frågor på interwebs som vi svarade på efter bästa förmåga. De var lite entreprenöriga och tramsiga men också ganska kul, och sen åt vi svingod chokladfondant till efterrätt. Den var så jävla god och också inte täckt med things and stuff som de brukar vara! Vi var superhype och dessutom satt det två amerikanska ladies bredvid oss och vi hoppas att de också var gaydies på en dejt. De borde va.

 

Jag tycker att en bra kväll on the town ska innefatta två ställen, så vi gick till ett annat ställe och tog en drink. Stället i fråga var japanskt, så drinkarna var cray, men jag köpte en med fläder och ananass och en massa jox. Den var helt okej god, men också jättekonstig, som det ska va. Vi var tönt-romantiska och höll hand och höll på, och sen åkte vi hem och goslade och läste. Det var bästa datenighten ever! Och idag, ja idag har vi sovit otroligt mycket. Och vilat och lyssnat på poddar och läst och bara varit vi. Det var tryggt och snelt och tramsigt nog tror jag vi behövde det. Och ja, här sitter jag nu. Har snart tittat klart på the fosters och ska sova som en stockjävel för det är jag väldigt bra på. Liiiite för bra på det, kanske jag är? Men äsch, det måste man få va. Godnatt gänget!

Rubriklåt: Där jag hänger min hatt med norlie & kkv, som vi prat-sjöng och tramsade om innan idag. Vi råkade säga "skriker mitt namn" istället för ditt namn, så Kiti sa att hon vill springa runt på en fest och ropa sitt eget namn. "Kitiara, har någon sett Kitiara?"

 

Hallå och hej, nu har jag varit på äventyr! Det var bara ett helt vanligt blindhusäventyr, så inte så jättespännande. Jag kom till Onna och vi började läsa en ny fosterbok, onna har läst den men jag har den inte än så jag hade ingen aning om vad som skulle hända. Det har jag fortfarande inte för det är en så konstig bok! Jag förstååår inte vad som händer i den! Men det jag förstår är att Onna gör väldigt god mat och den åt jag, fläskkaré med pommes som det ska vara. Bästa livet, och sen kom Kiti! Vi sjöng tramsiga låtar på ännu tramsigare sätt (typ som vildvittror och sånt) och pratade om hur sjukt det är med kärlek, Kitis besatthet med bilar och annat jox. Så myslig tid!

 

Och idag var det pannkaksfrukost! Med baaarnen! De var så roliga och knasiga som vanligt, typ med sången "det regnar på bussen, nej det gör det inte". Säg en bättre sång nä det kan ni inte. Vi åt goda pannkakor och sjöng och pladdrade och hade oss, och alltså det är mitt mjukaste ställe! Och sen läste jag mer i boken och vilade, och sen åkte jag hem. Jag blågar inte så särskilt intressant men jag har haft en så bra och snel tid hos mina homies. Och nu har jag en fancy klänning för nu ska jag på date night! Om Stella lyckas ta sig upp ur sängen, för hon hade precis en nap. Bästa är hon. Ses imorgon ungdomar!

Rubriklåt: Make them apologize med Ani Difranco, en av de bästa arga låtarna jag vet

(Ja två inlägg i rad det blev så)

 

Hallå från maj! Och Gertrude the robotdammsugare som håller och för fullt vilket jag tycker är störigt för jag gillar inte henne. Eller ja jag gillar henne men hon låter jättehögt! Och jag ska blåga nu innan jag åker iväg vilket jag väl redan borde gjort men that's who I am tydligen. Och igår träffade jag och Stella Jonas, hennes egenvalda pappa ifall ni hade glömt vilket ni nog hade. vi sågs på hans bästa sushiställe och jag åt de godaste kycklingspetten i Sverige, så jag var nöjd. Vi pratade om svensk hiphop, killar som lyckas begå brott efter en vecka i skolan, att köpa en båt bara sådär (vilket hans tjej nu har gjort) och annat trams, och som vanligt var det svinkul att träffa honom. Och sen åkte vi hem och spelade in en bra men något kaosartad podd, men vi var så trötta att vi knappt kunde prata. Så vi sov som stenar och idag har jag väl mest ätit, samlat kraft och vilat, och nu måste jag verkligen get it together. Jag borde tömma diskmaskinen innan jag åker också. Typan. Det är inte lätt att vara memma, eller jo ganska lol. Vi ses imorgon säkert!

Jag har funderat mycket lately på hur folk är med sina familjer. Och nu menar jag oftast biofamiljer, självvalda är lite en annan grej. För alltså, folk är så konstiga med sina familjer. De pratar knappt med dem och när de väl ses är de så styltiga. Liksom när de kommer hem till sin familj är det verkligen som att de är gäster, allt är trevligt med småprat och artigheter. Jag förstår inte alls detta, för när jag är med min familj är det så...chill. Nu bor mina föräldrar på ett ställe vi inte har bott på, men både jag och Sara känner oss trygga där och kan rota i snackslådan eller ta en nap i deras säng. Det är tydligen inte riktigt normen. De flesta håller mer distans till sina föräldrar när de är vuxna. Och sina syskon också, och alltså när jag tänker efter är det fan så med vänner också. De tar avstånd från alla de känner, det enda sättet de umgås på är middagar och trevlighet. Folk dräller inte hemma hos varandra. Folk pratar med sina egna syskon, som de säger sig gilla, som om de inte är en del av deras inre cirkel. De kanske bara har en person i den cirkeln, sin partner. Ibland inte ens det. Jag förstår inte hur detta kan vara så accepterat. Nej det är såklart inte okej att hetsa folk att prata med sin familj om de är jobbiga, men alla familjer kan väl inte vara jobbiga? Har hela världen så mycket trust issues?

Rubriklåt: Becoming all alone med Regina Spector, som jag lyssnade på innan och det är en märlig liten saga om att dricka öl med gud

 

Hallå gänget, här sitter jag och ska snart åka iväg en liden stund. Solen skiner in och jag preppar inför podden och ska blåga lite. Igår efter blogget pratade jag med Robert, för vi skulle börja med vår harry potter-genomläsning! Vi läser en bit och sen pratar vi om det efter olika punkter. Vi funderade mycket på vad som kunde ha varit foreshadowing, att McGonagall i kattform på riktigt höll i en karta men ingen hade märkt det innan, att Vernon brer marmelad på sin tidning (Robert hade inte märkt det men han gööör det! what the fuck) och hur märkligt första boken är skriven. Det var riktigt nice och när vi pratat klart kom Stella hem. Vi lyssnade på ett bra mord, pratade om jobbiga saker som hänt under dagen, såg klart Eva och Adam och åt pizza, och sen tittade jag otroligt mycket på the fosters och twittrade med mina besties. Och alltså det var tur att jag äntligen ser klart the fosters nu, för i sista sesongen är det en roller derby-flata! Som är latina och så vackeeeer! Jag vann allt!

 

Idag har jag också pratat en del i telefon. Jag och mamma bröllopsplanerade och skrattade åt otroligt dåliga rim, kollade på gamla inspelningar och försökte minnas vilka som var på vilka studentfester, och sen pratade jag med Kiti om hennes nya kille och hur läskiga trygga människor är. Och det är nog det jag har gjort? Men jag mår mycket bättre nu, tack pms för att du så att säga tog slut. Och nu måste jag mata katter så jag är redo att lämna hemmet, vi ses!

Hallå gänget! Rubriken idag är en mening jag och Stella läste igår och alltså? Visst låter det som att 1) det är en levande kyckling, 2) de lagas på samma yta och 3) de ska användas till samma sak? Det är en absurd mening! I can not let this go! Men ja, jag sitter här och chillar och Gertrude (vår robotdammsugare som vi har väckt till liv) pågår och kämpar så jag måste hela tiden fokusera på om hon fastnar nånstans...vilket hon inte berättar, hon bara står vid en tröskel och ser dum ut tills jag räddar henne. Så jag får gissa. Men ja, sen sist har jag mått ganska sämst faktiskt. Jag har sovit, kramat min tjej, ätit en otroligt god vaniljmunk (det var gårdagens enda highpoint) och kämpat på. Oj vad gör hon nu därute? Gotta check on her. Okej jag har ingen aning men hon verkar funka. Very stressful she is. Men ja, vad mer kan jag berätta? Jag mår lite bättre nu men vi får väl se. Jag har tittat på jättemycket the fosters och alltså this show är så jävla konstig. Jag förstår helt att ingen gillar den, jag gör knappt heller det men alltså lesbian moms liksom. Så, det var ett litet hej från mig, hur mår ni? Vänta detta är inte en two way communication emma men jag kände för att fråga. Ses imorgon säkert.

Rubriklåt: I'm so poor won't you lend me some money med miss li, från veckans cirkel-hopkok

 

Hallå töntar, här ligger jag i sängen och ska slockna som ett ljus snarast. Jag var faktiskt uppe på morgonen idag och sjukt nog vaknade jag av mig själv vid 08! Utan att Ester mauat för att väcka mig! Hon gör det en del nowadays. Jossan däremot försöker just nu gå in i nattuksbordlådorna. Det har aldrig jag ens gjort tror jag. Jag har inga grejer där i alla fall. Hon gav upp nu. Men skitsamma, varför var jag uppe på morgonen? Jo jag skulle på möte om färdis! Det var med en snel kille och vi skickade in ännu ett jävla papper, så om typ...ganska länge får jag mitt slutgiltiga besked. Ge mig färdis annars tänker jag flytta härifrån! Vi ska tydligen flytta till göteborg, hävdade Alex och Daisy, för "då blir ju ingen av er nöjd". Makes sense. Vi skrev i alla fall bra saker i ansökan, snela färdisboy och jag, men han citerade mig lite väl mycket så nu står det att det är som rysk roulette att åka tunnelbana. Grattis till färdis-gänget.

 

Sen kom jag hem, Stella jobbade och jag solade och tvättade och pågick. Sen kom Stella hem och vi gjorde hamburgare, tittade på mer Eva och Adam och kramades. Sen har jag researchat och hållit på, och vet ni vad? Jag ska gå upp på morgonen imorgon igen! J

Hallå hej, nu får jag ta mig i kragjäveln och blåga om bröllop 2 aka bröllis. Jacks bröllop var detta och det var på nåt som heter konstnärsbaren, som var "en gammal byggnad tm" och "patriarkalt och inrökt". Rimligt. Det var svinjävlavarmt så vi höll oss ute, men när vigseln började fick vi ta oss in i supervärmen. Som tur var fanns det kallt bubbel och vigseln var både kort och väldigt fin. De skrev sina egna löften och det var inte ens cringe, ovanligt och coolt ju. Vi Stod ute och minglade en del, pratade med bröderna och Sara och andra, och sen var det middag. Maten var läskig, men talen var riktigt bra och kul. Rubriken är från ett av dem och var tydligen vad Tove (Jacks nyblivna fru) sa när hon var liten. Det ska betyda "jag bestämmer över hela världen", hur gulligt? Jag tycker jag borde tämma hela världen helt ärligt. Då hade det varit snelare mat på bröllop. Men tårtan var riktigt god, en svinbra chokladbotten som jag måste ha recept på så jag kan (tvinga mamma att) baka den! Men där någonstans fick vi nog av at undvika opappa-kräket, så vi åkte hem och kramades och tittade på snälla saker. Det var skönt och bra och jag tycker fan vi vann.

 

Så idag har vi vilat och sovit. Vi har ätit maxmat, tittat på Eva och Adam, kramats, läst, tramsat och haft det bra. Och nu är det slut på den här lilla dagen, och imorgon ska jag fan på färdismöte. Äntligen!

Rubriklåt: Rivers med Frank Turner, för vi lyssnade på skivan den kommer ifrån idag

 

Hallå från sängen! Vi ska snart sova och Stella tittar på dr phil. Det är om en sekt som verkar lame. jag meddelade henne nu att jag är sugen på masariner. Det har jag varit hela dagen. Måste köpa såna känner jag. Och idag har varit en okej dag tycker jag. Jag har sovit lagom mycket (för mig), twittrat en del med bra folk, bakat mig själv i solen på balkongen och chillat, och sen kom min tjeja hem. Hon var helt slut som vanligt, men efter ett tag lyssnade vi på Frank och fixade sallad. Den blev god och jag hade tsatsiki på den så den blev extra pang-god. Sen poddade vi och det kändes "bra i magen" för första gången på riktigt länge, det blev ett bra avsnitt!

 

Och sen var det dags för en stor grej: jag skulle se en saw-film!  Äntligen! Det är ju Stellas största specialintresse, så nu skulle jag få se what the fuss was about. Alltså jag fattar inte skräckfilmer. Alla dör, så man bryr sig inte om någon, och det finns typ ingen dramaturgi! Det är liksom bara folk som dör! Okej inte bara, men tyyyp. Det var konstigt, men vi hade kul och döpte om alla karaktärer och tramsade. Det var gosligt och Stella mådde bra, vilket fan är värt alla dåliga filmer i världen. Och nu är det sömn-time bestämmer jag, godnatt!

Sååå imorgon är det jacks bröllop. Bröllop två wedding tour woop. Men ojjjj vad det inte känns som ett bröllop...mer som nån form av domedag. Jag vet inte hur vi ska ta oss igenom dagen. Stellas opappa kommer vara där och det är första gången de ses på...fyra år tror jag? Vi behöver absolut inte prata med honom och det ska vi inte, men! Hur fan ska vi hantera att vara där alls? Hur ska vi ens kunna liksom, existera? Jag är livrädd och då är det inte ens mig detta handlar om. Liksom inte alls. Vilket ju också är läskigt, för hur ska jag bete mig? Hur ska jag kunna ta hand om Stella när jag inte själv vet hur vi ska göra? Ja detta är bara samma fråga om och om igen, men it freaks me tf out att inte veta hur det ska gå. Tänk lite på oss imorgon, eller framför allt på min lilla tjejbo. She needs all of us.

Rubriklåt: Landfill med daughter, en fin låt som jag lyssnade på innan och alltså det var exakt så jag kände varje gång jag var kär i en kille. Typ i alla fall.

 

Hallå gänget! Jag har bloggat lite dåligt, för det händer ingenting. Jag har inte lämnat huset sen vi kom hem, for one thing. Jag har hanterat värmen, suttit på balkongen, ätit glass, tittat på the fosters, läst extra jobbiga fosterböcker (just nu om en munchhausen by proxy-mamma) och haft det bra. Och nej, för övrigt, jag hade inte tänkt på att jag först läste fosterböcker och sen tittade på just the fosters, det slog mig efter ett tag. Smart är jag. Vi har också tittat på de sista avsnitten av vi eller aldrig, och alla paren ville vara ihop. ...fast dem jag trodde mest på gjorde slut efter programmet tydligen? Stabilt. Båda flatparen höll ihop, vilket förvånade mig, för de var fan inte hållbara imo. Och nu fixar Stella fruktsallad till sina luncher och jag läser bok. Det är kul, för det känns inte som om jag läser alls men har också läst typ trettio böcker eller nåt i år? men det känns inte som om det räknas, oklart varför. Kanske för att det inte hjälper mitt skrivande. Det är liksom bara kul och intressant, inte viktigt. Det är knäppt. Men ja, det är det som har hänt i mitt lilla liv, hoppas det finns mer att berätta snart lol.

Rubriklåt: l1na med l1na, helt enkelt en låt jag har hört idag som jag gillar

 

Sååå ja. jag är hemma och har inte orkat blogga förrän nu. Ni förstår nog hur det gick för Stella då. Men det är fan värre än så, för hon skulle ha klarat det. för första gången kändes det så. Men vi körde till fel fucking ställe så hon missade sin tid. Jag kan inte ens tänka på det utan att typ börja gråta. Serri fick torka tårar nu lol. Så vi stod på gatan och grät ikapp som true lesbians.

 

Men vi vilade och hanterade sorgen och sen åkte vi hem. Vi var så instabila att jag var nära att slåss för att subway inte hade gurka och Stella var nära att börja gråta för att en tant släppte förbi oss bland mycket folk, och supervärmen hjälpte ju inte. Sååå såklart var all tågtrafik bromsad och vi kom iväg en och en halv timme sent. Och inte nog med det, utan sen körde tåget snigel-långsamt sista timmen. Så vi var inte så glada, men som tur är hade tåget i en magisk tågvärdinna. Bistrovagnen var svinvarm så hon kallade den för Mallorka (stavas det så?) konsekvent, och när hon skulle gå av i linköping sa hon "om ni är på Mallorka nån gång, ta en pina colada åt mig!" Jag och Stella ska dricka varsin sån åt henne har vi lovat. Så vi kom hem vid tolv och slocknade basically, och idag...jag har sovit, Stella har jobbat, sen kom hon hem och sov och jag tittade på the fosters. Vi åt korv och gick ut med Ester som försökte ta sig ur selen typ en sekund innan en jättestor hund dök upp, sååå det kunde fan slutat illa. Vi snackar liksom inte lukas-stor hund, vi snackar "pitbull fast biffigare". Yeaaah. Och nu sover Stella vilket är bra för hon kunde inte somna, och jag ska också prova att sova. Godnatt!

Rubriklåt: A funeral in banbridge med Frida Hyvönen

 

Hej från bastun! Jag är ett geni så jag har min svarta långa klänning på mig idag, men den är störst så ville inte ha den i väskan. Jag behöver egentligen ta med mig typ tre klänningar ner, för mamma tvättar snabbt som fan, men kommer jag ihåg det? Nej! Jag tar alltid med typ hundra ombyten! Snälla Emma kom ihåg detta i september I beg of you. Men nu är det måndag i alla fall och snart bär det av mot uppkörning, så jag avklarar bloggandet innan dess. Och igår fortsatte med att vi alla var så varma att vi höll på att dö, så jag följde med pappa och Stella på körning för att få svalka i bilen. Dessutom åkte vi till biltema och köpte mjukglass, men! när jag precis hade köpt glassfan upptäckte jag att de hade milkshake! Kommer aldrig släppa detta nej.

 

När Stella hade king-backat runt alla hörn kom vi hem, tittade mer på vi eller aldrig (vi blev som vanligt upprörda) och åt sushi / lax från zen som brukligt är. Det var amazing som vanligt och vi chillade mer i värmen, jag skrev årsgrejen härunder och sen! Sen åkte jag och mamma till malmö och såg frida hyvönen! Det var lite för sent egentligen, men jag ville verkligen se henne så vi åkte ändå. Först trodde vi inte att vi skulle få plats i tältet, men det fick vi och alltså! saaaatan vad hon var bra! Hade glömt vilken sjuk röst hon har <3 hon öppnade med rubriklåten, spelade 14 at 41 så jag fick känslor och sen ett helt gäng svenska låtar. Men inte fredag morgon, så jag tänkte väl att hon valt bort den, men! när hon kom tillbaka för extranummer spelade hon den och hela publiken tappade det. Och sen avslutade hon med dirty dancing! Det var peak liv! Keyboardisten sjöng jättefint och mamma blev kär i henne och generellt var mamma så hype. "Det var superduperbra, tack för att du släpade hit mig!" sa hon <3 och Henrik har nu sagt att trummisen, som vi trodde var kille, både är tjej och "bekräftad lebba"! Dröm!

 

Vi kom hem och sov, och nu är det måndag som sagt. Jag försöker hålla mig lugn och inte flippa ur, vill vara en lugn klippa osv. Men vi ses imorgon med update om hur det går idag!

Alltså det var verkligen inte meningen att så många av de här skulle falla på rätt månad, men så blev det visst ändå. Det var heller inte meningen att det skulle handla så mycket om killar, men så kan det gå.

 

Augusti

Eller ”mind the gap”

 

Jag är redo. Det är inte bara något jag säger, jag är det på riktigt. Hela sommaren har jag tränat på att klara mig själv och det har fan gått över förväntan. Jag har fått nya vänner, vänner som faktiskt vill vara med mig, och jag har kommit närmre andra vänner också. Det har utan tvekan varit den bästa sommaren i mitt liv. Så jo, jag är redo. Jag vet vad som krävs av mig. Håll huvudet högt, vänd det mot personen du pratar med eller rakt fram, leta inte efter honom. You can do it, peppar jag mig själv. Igår klarade jag av det, i den timme vi var i skolan men ändå. Jag ska inte bete mig som en jävla tönt som saknar honom, bara för att jag råkar vara en jävla tönt som saknar honom. Det ska inte han få veta. Han har gjort det tydligt att han inte vill prata med mig, inte ett enda ord, så det är precis så det ska bli. Det klarar jag.

 

Problemet är ju att han inte är det enda problemet. Såklart börjar dagen med info om det stundande projektarbetet. Det som man helst ska göra i par, det där alla andra vill göra någonting med musik. Spela in en skiva eller så kanske. Jag och mina sju låtar hade väl också kunnat det, om jag nu känt någon att göra det med. Och såklart tänker jag på vad han sa i vintras, om att göra en radiokanal som projekt. ”Det är klart du ska vara med!” hade han sagt då. Då när vi umgicks hela tiden och någon kallade honom och A för ”mina pojkar”. Nu blir det ju verkligen inte så. Jag får väl hitta på något annat, något teoretiskt som jag kan göra själv. Jag bara vill verkligen inte det.

 

Efter lektionen är det lunch och ”mitt folk”, eller de jag låtsas umgås med, vill äta sallad. Jag vill absolut inte äta sallad men jag vill inte vara ensam så jag följer med. Han verkar också vilja följa med, men det är inte därför, jag lovar. Jag vill bara inte behöva äta lunch ensam, det är allt. Det är ju inte som om han kommer prata med mig ändå menar jag. Alla börjar gå mot utgången och jag har inte tagit tag i någons arm, fan, jag måste hitta någon att gå med…

”Alla går nu”, säger han plötsligt bredvid mig och tar tag i mig. Han som inte ens vågade ledsaga mig när vi var vänner. Vad fan är det som pågår nu?

”Du hatar ju att ledsaga!” säger jag och märker direkt hur min gamla ton är tillbaka, den skrattigt arga.

”Jag vet!” svarar han, men låter mig ta tag i hans arm och leder mig ut. Det här händer på riktigt. Han har inte pratat med mig sedan i april och nu går vi här och pratar. Det är för mycket. Hela mitt huvud snurrar och när vi är framme vid green castle är jag säker på att han ska fly men han gör inte det.

”Jag ska inte ha nåt”, säger han till de andra, ”jag följde mest med.”

”Inte jag heller”, svarar jag och det är ju sant, jag ska inte ha sallad. Faktiskt.

”Men vad står vi här för då?” vi skrattar och vänder tillbaka. Nu är det inte en gruppgrej längre. Det är bara han och jag som går tillbaka till skolan. Bara han och jag som tar den konstiga skolmaten och sätter oss vid ett bord. Vi har inte ätit lunch själva sen den där dagen vi satt helt tysta och han flydde efter tre minuter för att han verkligen inte ville ha med mig att göra. Nu är det allt annat än tyst. Vi pratar om pang prego, vårt bästa radioprogram, och hur långt jag har kommit i min genomlyssning nu. Vi skrattar åt våra favoritskämt från programmet och allt är precis som förr.

”Potatis”, konstaterar jag när jag provar en tugga av maten vi inte lyckats identifiera. ”Någon slags gratäng tror jag. Jo, broccoli är det också i.”

Jag tar en tugga till och ropar rakt ut av den vidriga smaken.

”Aaaa vad fan är det här för nåt!”

”Ingen aning, äckligt!” vi skrattar och låter pratet tysta mage eller vad nu motsatsen till maten tysta mun kan vara. Jag kan inte tro att det här händer. Ingen av oss nämner att han totalt undvek mig i flera månader, ingen av oss berör samtalet som fick honom att göra det, ingen låtsas som om något är annorlunda. Han har valt spelregler och jag spelar med. Kan inget annat.

 

Efter skolan väntar pappa på mig. Det är dags att åka till Reading festival tillsammans, det jag längtat efter hela sommaren. Vi ska se Paramore och min älskade Florence och en massa andra band jag inte direkt bryr mig om men som säkert är svinbra. Jag är så sjukt jävla peppad och det verkar pappa också vara. Vi köper snacks och tåget mot Kastrup rullar in. Jag känner efter med käppen, men är så tankspridd att foten inte hänger med och på något sätt hamnar jag mellan tåget och plattformen, med foten nere på spåret.

”Oj!” ropar pappa och hjälper mig upp på tåget. ”Mind the gap!”

Men det gör inget. Det känns bara ännu mer som om jag lever, som om vad som helst kan hända en dag som händer. Och det kan det nog, för när vi kommer fram till Reading har jag ett SMS från E.

”Vill du göra projektarbetet med mig?”

Jag blir chockad, för jag och E är inte så nära, men ja det är klart jag vill! För jag behöver inte honom. Jag hade kunnat hålla huvudet högt, men jag behövde inte ens göra det. Han vill prata med mig igen, projektarbetet kanske löser sig och snart har jag sett Florence live. Ingenting kan gå fel nu.

Rubriklåt: Summer paradise med Simple plan och Sean Paul, dels för otroligt somrig tramsdänga vi hörde igår och dels för att alltså vad menas? Every first kiss? Man kan bara first kiss-a någon en gång? Elleeeer?

 

Hallå hej, vi ska åka snart men jag blågar nu ändån. Och jag ska blåga om igår när vi, som jag sa, åkte hem till Lilla. Stella backade först runt hörn som en jävla king (pappa sa "Emma, kan du göra en applåd" när hon var klar) och sen kom vi till Lilla och satte oss i parken vid hennes hem. Det var jättedeppigt gräs där, men ändå mysligt och vi drack cider och lyssnade på somriga låtar. Det var mycket "var är du när du hör denna?" och därför många sommarminnen. Och stämsång och gos och svalka, det var bäääst! Stella låg mest i gräset och var utslagen, men det var bra ändå, och sen gick vi in och åt pizza. Den var goood och vi var alla jättehungriga så det behövdes. Nu hann jag inte skriva klart innan vi åkte iväg, men är hemma igen och ready to continue. Efter pizzan lekte vi gissa fråga tänka och det var en riktigt bra omgång med många svåra och oväntat nog många spontana rätt-gissningar med typ 0 ledtrådar. Riktigt bra tider och såklart med mycket kramar för alltså att inte få krama sin lillasyrra är det mest rude jag vet i hela världen faktiskt.

 

Vi åkte hem ganska tidigt och hann därför titta på mer vi eller aldrig, och alltså! Alla är så dåliga! Förutom de man hatade först för de är typ inte så dåliga längre? Vilket är jätteförvirrande för man är ju van att hata dem! Oo nu luktar det rök in för att Stella rögar, mums. Älskar röklukt när det är varmt det är så mysligt. Anyway, sen sov vi och idag har vi banemig varit på ikea. Vi skulle prova soffor så vi äntliiiigen kan ha en bättre soffa! Vi tror att vi har bestämt oss och kanske också hittat ett balkongbord som vi kan ha på vår minililla balkong. Förstår ni hur bra jag kommer må då eller? Nej det gör ni inte för det går typ inte att förstå! Och Stella har kört som en expert på vägen dit och hem så vi är stolta över henne. Men nu är det mackätningsdags! Jag är taggad på detta men oklart varför lol. Ses imorgon!

Rubriklåt: Vem har cigg med little jinder, som vi hörde igår och ingen av oss hade hört den raden innan så vi gjorde en gemensam double take. Är det jag som har skrivit låten eller vad?

 

Hallå från värmen! Jag svettas så det rinner fast jag bara sitter i lilla soffan och vibear. Pappa har satt på 80-talsmusik och det är mysligt tycker jag. Och igår var också bra, först för att jag såklart sov en massa och sen för att Robert kom! Vi skulle fira cirkelens treårsdag (!) och det gjorde vi med mycket cirkelprat och en hel omstrukturering av konceptet. Typ i alla fall. Vi pratade också om våra liv och åsikter om saker, folk som inte kan tillräckligt om musik, olika bands historia och sånt jox. Efter några timmar kom Stella (!) och vi åt kött med riktigt bra klyftpotatis och sen rabarberpaj som mest var råa rabarber med deg på, det blev konstigt men ganska gott ändå. Jag lyckades vara 1 geni när vi pratade om att pappan "ger" bruden på vissa bröllop:

Mamma: Vår kronprinsessa ville göra så, men kungen vägrade.

Jag ropar: Kingen!

Jag är...inte så smart. Robert åkte hem och jag och Stella tittade på vi eller aldrig, som bara blir sjukare alltså. Hoppas vi hinner se ett avsnitt när vi har poddat idag för jag måste se hur det blir när de ska "byta partners"! Är absolut too invested i de här jävla töntarna. Sen sov vi i alla fall och idag har Stella kört och varit king på backa runt hörn och jag har vilat och preppat lite inför podden som ska spelas in. Känner mig trots detta helt opreppad lol, men vi får väl se vad jag har kokat ihop. Och sen ska vi till Lilla så det är en bra dag idag, som ni får höra om imorgon!

Rubriklåt: August med Taylor Swift, för det är fan augusti och vi sjöng den med stor pasion igår

 

Hallå från Lund! Det blev ingen tågbloggning för jag var så oförskämt trött men nu har jag duschat och känner mig mer som en person. Det är så konstigt att säga så, för jag är ju inte en person lol. Kom precis ihåg igår när någon (Daisy tror jag?) sa "jag är två" och jag vrålade "bitch jag är två!" det var otroligt roligt tycker jag. För ja igår var det fest! Daisy är friskförklarad från borderline och det måste man ju för fan fira! Vi åkte till hennes jättemysiga lägenhet (Henrik berättade om allt fint hon har hemma och det är amazing!) och hade det så himla bra. Jag drack otroliga mängder bubbel (det tog seriöst aldrig slut) och vi pratade om allt möjligt men helt ärligt jag kommer inte ihåg. Lo kom dit (!) och flippade över allt Taylor merch Daisy har, jag konstaterade att killar som gillar båtar är fula men att Daisy gillar båtar är gulligt, jag förvånade Alma med att jag kan sjunga (det vet man tydligen inte om mig längre? Det är typ inte en del av mitt brand längre?), Henrik och jag var konstiga och sen! Sen var det ett Amanda Jenssen-quiz! Daisy är ju ett otroligt Amanda stan så det var ikoniskt. Men vi vann inte och det gjorde mig jätteledsen! Nä kanske inte men vi borde fan ha vunnit. Vårt lag hette "snyggt hår åtminstone" which is acurate. Oooch sen fick vi tårta som Alex hade gjort, med den bästa smörkrämen of all time! Det var absurt! Folk droppade av och vi fortsatte prata och bubbla och hålla på, tills vi insåg att fan vagnarna går inte mitt i natten på vardagar. Så vi fick ta en uber, vilket var spännande, för chauffören frågade oss (mig, Alex och Alice) "är ni syskon?" Han menade alla tre, jag frågade. Alexs teori var att det var för att vi är tjocka alla tre. Absurt.

 

Vi kom hem vid 03 och jag slocknade, och när jag vaknade vid halv två var ingen annan vaken. Starkt. Efter typ en och en halv timme vaknade Alex och jag fick i mig mackor vilket gjorde mig öööverlycklig. Jag var hungrig som fan om man säger. Ganska snart åkte vi in till centralen och jag åkte hem, och det sjukaste: Amanda var på tåget! Min kusin alltså. Hon hade varit på Ed Sheeran-konsert och skulle hem. Livet va. Men sen kom jag hem och jag och pappa åt burger king och tittade på ett hårdrocksprogram som Robert rekommenderat. Det var kul och det finns mycket mer av det, så där har vi nåt att se. Och nu är jag här och ska sova som en liden liden bäb, för jag är såååå tröööött. Ses när vi ses!

Rubriklåt: Tack och förlåt med Terra, för det är min och Henriks låt hävdade jag igår. Hen tycker det är lite konstigt, för den handlar om missbruk, men jag inte bry!

 

Hallå från Göteborg! Jag sitter i soffan hos Alex, Alma och Ella, där jag bor för tillfället. Henrik ögonskuggar sig och letar efter en låt, men hen hade inte koll på vem den var av. Det hade jag, fast jag inte hade hört låten. Jag är king nämligen. Men jag ska berätta för er om min tid här hittills och här ääär så mysligt! När jag kom fram igår mötte Henrik mig och vi åkte till hens gamla jobb på max för att hälsa på. Men det var ingen där som hen kände, homofobi! Och lyxshake-göraren var sönder, så jag fick dricka en vanlig deppig shake. Rude. Men vi satt och chillade i solen och lyssnade på otroligt amerikansk musik så det kändes verkligen som en diner, vi var till och med vid en fkn motorväg såatteh.

 

Sen åkte vi via Angered för att gå på systemet (sjuk grej att göra med Henrik lol) och kom fram hit. Här var Alex, Ella, Daisy och Alice och det var hårfix-kväll! Alice rakade Alexs och Ellas hår och jag ba eeeh jag vill bli klippad! Så hon klippade mitt hår i nån slags pseudo-pixiecut och jag är nu väldigt fin.Det färgades också och jag lärde mig att folk med jättekort hår liksom kan måla på huvet? typ blommor? sjukt! Jag fick lila igen och efter två ordentliga blekningar satt det lila jättefint. Så nu ser jag mkt mkt cool ut så ni vet! Vi pratade såklart också en massa, till exempel om twitterdraman, röda flaggor på tinder, "den perfekta lösningen på spotify" (Ella hävdade att hon hade en sådan) och en massa annat. Daisy och Alice åkte hem, Alma vaknade från sin nap (jag och Henrik visste inte att hon var hemma och fick slag när hon ba kom ut helt plötsligt) och vi åt pizza och fortsatte pladdra på. Tänk ändå att jag längtat så länge efter ett queert sammanhang och så bara...har jag det här. Här är jag fan välkommen och det är så sjukt. Kan typ inte ta in det.

 

Idag har folk mest sovit och chillat och Henrik kom tillbaka och vi har typ pratat och ätit delikatobollar. Nu lagar Alma pasta till oss och Henrik ska sminka mig, för ikväll är det feeest! Ses från tåget hem imorgon!

Rubriklåt: Your heart is a muscle the size of your fist med ramshackle glory, från veckans cirkelmix och jag lyssnade också på den nyss

 

Hallå från ett öresundståg mot Göteborg! Här sitter jag och har det bra i min nya tröja som mamma gav mig för hon hade köpt den till sig själv för att sen inse att hon inte alls gillade den. Big mood ändå. Jag är lite lagom trött och lagom pepp på livet, som det ska vara, och igår repade vi inför bröllopet hos Sara. Jag och Benjamins bror ska spela på vigseln, så vi testade oss igenom låten. Det var mycket att vi skrattade åt texten (just den texten tog vi bort) och att han försökte spela med olika "voicings" för det är tydligen väldigt viktigt. Benjamin satt bredvid och limmade ihop sina rollspelshus för han har tydligen 3d-kartor i spelen nowadays. Sånt fanns det inte när jag spelade ska ni veta ungdomar! eller alltså jo det fanns men han gjorde inga. Dåligt av honom! Jag och Jonathan (broren) tyckte att han skulle göra en kampanj där allt var gjort i pepparkaka. Då kommer jag och spelar efter att inte ha spelat på nio år, jag lovar!

 

Sara kom hem och bjöd oss på rest-kebabrulle (det var kyckling och vitlökssås och sånt, men också crazy sallad med en massa grejer i) och vi fick se filmen från svensexan. Jag är ganska glad att jag inte var där, för jävlar vad det pågick och vad han pratade med främlingar och sånt läskigt! Pinsamheter ska man aldrig ha, det är min bestämda åsikt. Jag åkte hem sen i alla fall och pratade med Stella och vi läste lite vilket vi inte har gjort på hur länge som helst. Det var absurt som vanligt. Och idag har jag åkt tåg och det var fucking fullt med folk, men nu är det mer rimligt thank god. Men jag har inget bord där jag sitter så jag försökte precis balansera ingmar och en blt-macka och dessutom cola för att äta lunch. Det gick väl okej ändå tycker jag, för jag fick i mig mackan och det var ju målet med uppdraget, men det var klurigt. Aja, ses i göteborg!

Japp jag behövde ställa rätt rubrikerna så jag letade och hittade detta som jag skrev i början på skrivpedagogutbildningen. Kul kul.

 

Om skrivande

 

För mig handlar det om att lyssna. När man är blind förväntas det av en att man ska vara bra på att lyssna, liksom som ett förstärkt sinne. Fast folk tror att det handlar om att jag hör bättre, och det gör jag inte. Jag lyssnar. Inåt och utåt. Någon säger något spännande på bussen, ett sms triggar en tanke, en låt på radion påminner om en karaktär. Jag suger in allt. Dricker ord och situationer lika girigt som coca colan jag är beroende av. Jag har ingen gullig anteckningsbok, inte ens digitalt, för att spara citaten och tankarna jag får in. Om det inte stannar i mitt huvud kanske det inte var tillräckligt bra.

 

Men det viktigaste lyssnandet jag gör är inåt. Där mumlar och skramlar det hela tiden. Jag vet nästan aldrig om det är jag själv eller valfri karaktär som pågår därinne. Att skriva, alltså själva det aktiva skrivandet, är att hitta vad de skramlar om och försöka översätta det till papper. Eller ja, papper blir det sällan, men vi måste säga så. Använda de seende orden. Papper, anteckningsbok, penna, såna ord. Jag skriver mitt skrammel på datorn och det blir inte papper förrän någon vill trycka det. Där samlas mitt skrammel. Det som kommer utifrån och det som rör sig inuti. Det blir någon slags mish-mash av kaos som ibland liknar en berättelse, åtminstone till slut. Om jag har tur och har lyssnat tillräckligt mycket.

Rubriklåt: The way it goes med Gillian Welch, för det är en otroligt folkig dag idag

 

Hallå från lilla soffan! Jag ska snart åka (inte på nåt särskilt spännande) och ska blogga om min tid här i lägenheten. Jag har inte varit ute sen bröllopet kom jag på nu men vem behöver gå ut. Jag, om en kvart, men aja. Vi hade family dinner igår och åt svampsoppa, för det ska vara förrätt på Saras bröllop och vi ville testa viner till. Så det blev vinprovning till maten och när det sista vinet skulle öppnas ropade Sara "Emma, sensory bottle!" och visade mig att det såklart var sammetsvinet. Det är ju mitt vin! Mamma och pappa hade aldrig sett det. Vi pratade såklart non stop om bröllopsgrejer, typ blommor på borden (det ska man tydligen ha), hur man gör skyltar på bästa sätt, vilka uppdrag som fanns kvar att ge ut och en massa annat. Det låter otroligt jobbigt att gifta sig ska jag ändå säga. Så många beslut! Blir utbränd av bara tanken. Men när de hade åkt hem satt jag mest här och läste, och idag har pappa varit sjuk och mamma jobbat så ingen har haft särskilt high spirits lol. Jag har mest researchat och tittat på the fosters och varit en blobb, vilket jag ju ofta är. Blogg-blobben Emma har nu bloggat, ses imorgon säkert!

Hallå från bröllopsbloggen! Nu har wedding tour officiellt börjat och jag är såklart så trött att jag knappt kan tänka en tanke.Men oj vad jag har sovit idag för att kompencera. As I should! Och nu ska jag berätta om bröllopet, alltså Olles bröllop! Vi kom till kyrkan (en liten gullig kyrka, I stan) och vigseln började, tyvärr med att bruden gick med sin pappa...bland de sämsta traditionerna jag vet här i världen. Hur gör man ens så 2022 jag fattar inte? Men vigseln var fin och sådär, och efter riskastning åkte vi till hurva där festen skulle vara. (vi = jag, Annoushka och mamma, som agerade chaufför)

 

Mitt värsta med bröllop är minglet, tycker aldrig att det är kul. Men det var kul faktiskt! Vi fick ett mingel-bingo, ni vet ett sånt där man ska hitta folk som passar in på olika saker. Det brukar ju vara blind-ovänligt, men vi fick bra hjälp och lyckades fylla hela brickjäveln. Jag hade en bra rygg att stödja pappret på tydligen, så jag kallade mig själv för Emma "ryggen" Rävås. Så det var kul, och sen var det middag. Det var riktigt bra lekar (sjukt nog), fina tal och helt okej mat, åtminstone en väldigt god förrätt. Vi babblade med våra bordsgrannar när det var pauser i talandet och hade det väl bra, och efter tårta och likör och grejer var det dans. ...och såklart en father daughter dance till en låt om en pappa som "gives away" sin dotter till en man. Woop woop. Och sen...alltså dansen var så konstig, för det var bara en massa bröllopslåtar? Typ thinking out loud och utan dina andetag och sånt? Vem vill dansa till det? inte vi i alla fall, men vi umgicks ändå och Robert kom fram till oss (han var best man så satt på ett annat ställe) och sa "Emma! Jag har hittat hallonsoda! Det finns päronsoda också!" då var jag överlycklig om man säger så. Så jag drack både päronsoda och vin, som man jävla ska här i livet, och vi babblade och hade det bra. Jag sa rubriken när iris spelades bland den sämre musiken och det var ju lite lagom svinigt sagt men ändå, och sen kom mamma och hämtade oss och vi åkte hem (team osby skulle bo på grand). Och idag, idag har jag sovit som en liten bebis hela dagen. Det var så mysigt, för jag sov lite från och till när mamma och pappa städade och donade. Det kändes så tryggt. Och snart kommer Sara och Benjamin för family dinner!

Rubriklåt: Genesis med dua lipa, som vi lyssnade på igår och just rubrikraden är så sjukt bra sjunget

 

Hallå hej, och sorry för två inlägg i rad. Jag är i Skåne, i "stora soffan" aka min säng, och ska snart äta lite lunch så jag är grundad innan bröllopet. För nu börjar wedding tour gänget! men igår började min skåneresa med att jag kom fram och åkte till flyinge plantskola med mamma för att köpa bröllopspresang. Eftersom jag är ett geni köpte jag vinbärsbuskar till dem, för de ska snart ha en trädgård! Plock ingår såklart, haha. Sen kom jag hem hit och sov en stund, innan Lilla kom hit!

 

Nu hinner jag egentligen inte blåga så detta kanske kommer upp inatt men hoppas inte. Vi satte oss i alla fall direkt och pratade och sånt, och åt korvstråg som pappa hade gjort. Det gjorde jag nu också. De gick på bio (sju till nio...nä) och vi pratade om terapi, när folk dyker upp där de inte borde, hur vi mår, musik (särskilt kluriga ackord) och en hel del annat. Det var så mysigt och bra! Vi drack hundvin (lite mer än vi hade tänkt lol) och Lilla skrev under sitt nya lägenhetskontrakt under mycket kaos, för hon ska faktiskt flytta snart till ett jättefint stele! Det är hypigt! Och när hon hade åkt slocknade jag som ett jävla ljus och sov hur länge som helst, och nu är det dags för bröllop! Olle och Sara bröllop time!

Rubriklåt: Ensamheten med Linnea Henriksson, som jag kom att tänka på när jag tänkte ut det här inlägget helt enkelt

 

Jag har varit singel i en stor del av mitt vuxna liv. Delen blir mindre och mindre nu, när jag är i en sån där stabil relation. Tre år har jag varit i en sån nu. Men jag ryggar fan fortfarande när någon säger att jag är en av deras vänner i förhållanden. Det är ju verkligen som att byta sida, att gå över till fienden. För jag kommer ihåg hur mycket jag störde mig på andra som var i seriösa par. Hur tråkiga de var, hur lite jag ville umgås med dem. Och nu är jag också sådär tråkig! Jag har en trygg bas att komma hem till, jag letar inte efter någon eller något.

 

Fast jag gör ju det. Och det är detta som stör mig: par verkar generellt inte "behöva" vänner? De vill inte ha nya vänner? Det vill typ inga vuxna, men framför allt icke-singlar. De har liksom sitt på det torra. I most definittely do not! Jag vill ha vänner och en hel vänfamilj, men det? vill inte folk? De vill ha vänner som de träffar några gånger om året, inom ordnade former. Inga tighta vänskaper, för de har ju sin person. Folk är liksom inte bara relationsmonogama utan liksom livsmonogama? What's up with that? Och sen, när de gör slut, vill de ha vänner igen. För då vill de gå ut på klubb och...that's right, ragga på någon ny. Sååå det är det vännerna är bra på. Ja detta är ju lite väl överdrivet, men jag hoppas att ni fattar grejen. Folk vill liksom inte ha vänner som känner en utan och innan, som man hör av minst varje vecka. hur orkar folk vara utan det? Partners i all ära va, men nä, inte allt. Jag behöver människor omkring mig som älskar mig och som jag älskar, många! Men det verkar liksom inte vara norm och det är så sjukt! och så ensamt! alla är så ensamma och det skrämmer skiten ur mig. Alla bara accepterar det. Jag hatar det. Det var allt.

(Skrev detta för nån timme sen men nu verkar internet funka så jag kan publicera. Från nuet kan jag rapportera att någon i min omedelbara närhet här på tåget verkar ha magproblem. Rip mig.)

 

Rubriklåt: When you break med bears den, som plötsligt spelades i the fosters nyss och jag bara omg äntligen en låt jag känner igen! Den är jättefin ifall ni undrar

 

Hallå från tåget! Det är inget internet här, inte nu iaf, men jag lägger upp det när jag kommer fram om det inte skärper sig. Klockan är kvart i tio nu ungefär. Jag läser bok och vibear och snart (okej om hundra år) är jag i Lund. Jag är så trött att jag knappt kan tänka en tanke, men livet är helt okej ändå. Och igår var en okej dag. Jag tvättade och tittade massor på the fosters och när Stella kom hem lyssnade vi på mord, åt mycket snacks och poddade. Det var ett märkligt litet avsnitt vi gjorde och jag kan spoila att min skånska kommer till användning. Sen tittade vi på ”vi eller aldrig”, en reality-grej där par försöker lösa sina problem. Många av paren är helt jävla sjuka i huvet, till exempel ett flatpar som gjorde oss helt panikiga. De bor ihop och den ena åkte till Italien utan att berätta för den andra! Vem fan gör så? Och när coachen i programmet bad henne säga förlåt för detta var det jättesvårt för henne. Hur kan man inte vara van att be om ursäkt till sin partner? Liksom hur svårt kan det vara? Det är absurt! Och det är bara ett av paren, vi är upprörda om man säger. Men det är så mysigt! Vi gosar och pratar om vår egen relation och hatar vidriga människor. Det är det bästa! Och sen skulle jag ju sova, men det gick såklart inte på hundra miljarder år. Kämpa Emma 2k22. Och nu sitter jag här och tiden går så saaaakta, jag vill komma fram nu och inte om hundra timmar! Men ja det var allt för nu, ses i Skåne!

rubriklåt: Calpe med Klara & jag, från veckans cirkel-hopkok

 

Hallå från soffan och the fosters-bingeandet! Jag vet verkligen inte hur många avsnitt jag har sett idag. Man måste få se hundra avsnitt av en ganska dålig serie på en dag det borde faktiskt vara en lag som säger det. Killarna i den här serien gör så otroligt! dåliga val hela tiden. Tjejerna också men killarna är värst. Särskilt Brandon. Jag har ropat att jag hatar Brandon flera gånger idag och sjungit om att han är the worst. Stella ba okaj säger du det så. I detta nu är han hög som ett hus på weed-brownies och paranoid af men jag tänker mest på att jag också vill ha brownies. Fast jag är för törstig för brownies egentligen. Jag har varit törstig hela dagen it's sort of a problem. Min mun flippar ur. Wait är detta den berömda munntorrheten som folk pratar om med antidepp? Har jag haft den biverkningen hela tiden utan att veta om det? Eller så är du ba törstig Emma haru tänkt på det tönt. Eh ja detta är ju ett starkt inlägg! Förvånande nog har inte mycket hänt. Jag skulle ha gått på pride men jag suger så jag gjorde inte det what up. Men jag kom ut i alla fall och mötte Stella på vägen hem och gick jättelångt själv faktiskt! Jag borde inte vara stolt för jag har bott här i ett år men jag är stolt ändån. Imorgon ska jag hitta ännu längre! Och förutom det har allt mest lunkat på här hemma. Fast nä för Stella har en jobbintervju imorgon! Vid halv elva är det så då kan ni tänka på henne ifall ni inte tänker på nåt annat viktigt. Typ era jobb. Jobb är viktiga har jag hört. I should, you know, do mine. Men först sova. Det ska man göra på nätterna har jag hört. Godnatt gänget!

Rubriklåt: Mama werewolf med Brandi Carlile, som vi lyssnade på igår och alltså satan vilken bra låt det är

 

Hallå från balkongsolen! Här sitter jag och bakar mig och tittar på the fosters. Då mår man fan. Och jag har det bra, faktiskt, jag har mycket mindre ångest nu än förra veckan woop woop. Och lite har väl hänt. Stella har bakat bullar med hallon och choklad och hon var jätteglad och hypig, men sen fuckade hennes reumatism ur för det är klaaart den gjorde. Aldrig ska man få ha ett bra life i denna värld. Och min kropp bestämde sig för att respond in kind och vägrade somna på hela natten så det var ju också kul! Så jag somnade typ 07:30 imorse. Jag är väldigt hälsosam. Woop nu är tvätten klar! Den sjöng en liten pip-sång för mig, så när jag har solat klart ska jag fixa den. Men ja jaha vad mer har jag att berätta? jag tittar på mer fosters och får ibland känslor men oftast är mina känslor "jävla brandon du är sämst av alla alltid" så det är ju så att säga inget nytt. Han är typ den sämsta karaktären i hela världen, eller okej typ umbridge är sämre men ni fattar! Så detta var mitt lilla hej för idag, ha det bra i solen eller icke-solen!

Jag har pratat mycket med olika kompisar om barn lately. Specifikt har jag pratat med de av mina vänner som inte vill ha barn. Inte medvetet, alltså, det bara blev så. Och alltså, jag är 28 nu. Min mamma var 28 när hon fick mig och Sara. That's just. Unthinkable. Jag vet att folk skaffar barn senare nu, men det är ändå så sjukt läskigt. och då är frågan varför det känns så läskigt. Vill jag inte ha barn? Vill jag ha barn?

 

Jag vet inte. Jag skulle vilja ha en familj, the whole deal, men...också nej. Jag kan inte ha barn jag är ju knappt en person. Och även om jag var det, jag älskar ju att sova! Och drälla! Jag är inte redo att bli mamma. Och jag tror typ inte att jag kommer bli det? Men grejen är ju att jag inte vet. Att det kan gå lite åt vilket håll som helst. Och jag tror att ganska många känner så. Tyvärr tror jag att ganska många skaffar barn utan att veta. Och det känns ju absurt kan jag tycka, att ta ett så stort beslut bara on a wim. Men det är så många "vuxna" pratar om det. Som en självklarhet. De tycker att vi tänker för mycket på det, men det går ju inte. Det går verkligen inte att tänka för mycket på det.

 

Citatet i rubriken är från Annika Norlin. Jag vet inte när hon sa det, för jag hittar det ingenstans, men jag vet att hon sa det ett gäng år innan hon faktiskt fick ett barn. Hon var osäker men bestämde sig för "ja". Det kan man göra. Och alltså jag vet inte varför jag skriver det här inlägget men det känns som om diskussionen om barn är såhär: antingen vill man ha barn eller så vill man absolut inte det. Men så många jag känner, och jag, hamnar nånstans mittemellan. Det är egentligen mycket klurigare för då vet man inte. Och man måste ju komma på vad det är man vill men man kan inte riktigt det. Fan, jag vet inte. Det är bara så svårt att inte vara säker på hur framtiden ska vara, I guess.