mush mush mush, wooo
Men inte kryptiskt sådant. nej, det är ju signaturen till mästerkocken förstås! Enligt oss, då. Men ja här kommer mars sista inlägg och det trots att jag känner mig sliten som fan as per usual.
Jag gick upp jättetidigt idag, för synenheten skulle ringa. Det gjorde de och mest för att säga "ring om du behöver nåt". Det ska jag, men inte så tidigt helst tack. men jag gjorde frukost (!) och sen åkte jag för världens bästa terapisamtal. Vi pratade om riktigt jobbiga grejer, skrattade, kom på nya skalor och döpte dem, skrev långa ord och kom fram till grejer. Så himla bra det kändes!
Sen tvättade jag och sånt innan jag åkte him. Här läste jag styrelsehandlingar och väntade i en miljon år på mat som mamma skulle komma med. Var typ döende när hon väl kom med den, men sen åt jag den och vi tittade på mushmushmush, kollade på kök, bokade resa och pratade. Nu känner jag mig förkyld som fan (tack Emma) och måååste sova. God natt och hejdå mars!
Ska vi fira?
Shass: Ja alltså det är det bästa! Älskar att nå ut till barn <3
Annoushka: Mitt halsont är borta! Har du tagit över?
Det ska vi! Fast inte nu, för jag är så trött att jag håller på att gå av på mitten. Jag har dessutom telefontid med synenheten vid 08 imorgon. hur. Men först ska jag blogga! Jag ska blogga om igår, för då var Linus här. Vi möttes på stationen och åt på subway, för det var klart vi gjorde. Efter det irrade vi runt på systemet och var kaos, men det var kul ändå. Vi åkte sen hem till mig och hade ytterst märkliga samtal om Sirius och Drake och sånt. Mitt i ett sjukt hypotetiskt scenario frågade jag "är det sant?" eh, va, nej Emma. Vi pratade också om att jag skulle "setta och deska" på en pall och att han diskade mig från allt. Vi bestämde oss för att roasta alla, sjöng låten i rubriken och mitt i allt ringde Onna. Vi hann reda ut viktiga saker och hade en härlig tid, men sen åkte vi iväg Linus och jag.
Vi åkte in till Malmö för att se Paulina spela! Värt att nämna är dock att jag i taxin dit sa "jag har ångest i handleden!" så linus tryckte ut den. Så himla märklig grej, men bra av honom! Vi kom fram till stället och jag köpte relativt deppig linssoppa och hälsade på Paulina och hennes folk. Men sen spelade hon, och alltså...så bra! Blev jätterörd och nästan gråtig och alltså så bra hon är. Eller du, för du läser kanske detta. Hej i så fall fattar du hur duktig du är eller? Nä du gör inte det va...
Efter en stund åkte vi hem och på vägen köpte vi snacks. Vi pratade superstockholmska hela tiden och när kassagrabben frågade om kvitto svarade linus följaktligen "nä du kan kastare!" på samma dialekt...helt omedvetet. Skrattade orimligt mycket. Vi kom hem (efter en paus för gungande <3), cider och vin dracks och viktiga samtal fördes. Jag handmasserade till I see fire, vi pratade om förebilder, vi skakade hand på att vi ska leva och i slutet av kvällen lyssnade vi på alla våra viktigaste låtar och sjöng med så mycket vi kunde. Så himla bra och fint och deppigt och fint samtidigt!
Idag vaknade vi och jag var en spillra. När han åkt låg jag och halvgrät och hatade mig själv en stund, men sen stapplade jag upp och åkte in till stan. På bussen träffade jag en familjekompis dotter, sjukt märkligt men också en härlig tid. När jag kom fram träffade jag Filippa och skrev på biblioteksfiket. Jag klagade, sen skrev jag, sen klagade jag lite till. Ändå nice. Sen har jag mest podlyssnat och chillat, och nu måste jag sova herregud emma sov.
Well it's easier than just waiting around to die
Alltså mitt liv är fan orimligt. Inte deppigt eller hårt eller så, men orimligt. Det makar ingen sense. Varför blir jag full så ofta när jag inte gillar känslan? Varför har jag så intensiva relationer med människor jag knappt känner eller som knappt bryr sig? Varför vill jag hellre bli älskad än förstådd men hellre förstådd än älskad? Ingen vet för det är orimligt! Varför umgås jag med 50-åringar ena dagen och 18-åringar andra dagen? Varför sover jag minst elva timmar per natt och får ångest om jag inte får det (typ inatt)? Herregud varför är klockan halv fyra varför är jag uppe varför lever jag? Eller altså jag vet varför jag lever. Eller vänta gör jag? Gör någon det? Ingen vet! Varför finns jag och varför får jag sån panik när jag inte finns för någon? Varför vill jag flytta in i dina sånger och slippa vara en person? Varför förstår jag allt? Det är väl lättare än att vänta på att dö...eller är det det? Ingen vet god natt.
Hur kan din kompis vara blind...när du också är blind?
Rättelse: Jag menade inte i förra inlägget att Karl var dålig. Det lät lite så, men jag menade att ordet "vikarlie" var mitt bästa skämt. inte han eller att han var bra!
rubriken...Det kan man fråga sig! Två blinda samtidigt, hur går det ihop? Det har jag förklarat idag, faktiskt. Jag var nemligen i sandby och pratade om mig och min icke-syn på en lågstadieskola! Så hiiimla fint det var! Jag och Carin började med att spela och sjunga transparent i varje grupp och sen flöt det oftast på. Jag visade dem punktskrift ("det är ju bara vitt!") och frågorna haglade. Rubrikfrågan hände, men också saker som "men ser du inte alls? Hur många fingrar håller jag upp?" och "hur känns det att vara blind?" (hur känns det att vara seende? Ingen vet!). men jag vill framhålla hur smarta barnen var egentligen. Så fina, smarta och snälla var de! Blev så glad och varm åt tjejen som frågade "kan du sjunga igen?" och den bråkiga killen som stannade kvar efteråt och frågade en miljon smarta frågor och den andra hispiga killen som frågade "är det inte skönt att känna andra som är blinda, så man inte är så ensam?" you have no idea. Så fantastisk upplevelse, vill göra det här ofta! Fast ska lära mig att inte vara en gammal tant och fråga "har du sett det på tv?" barnen be like "nä, youtube!" ursäkta.
När jag kom hem sov jag (woops) och efter middag och annat sånt pratade jag med Annoushka. Hon hjälpte mig inför ett samtal jag ska ringa och sen pratade vi om vilka man inte vill ha i blodet, hur hon ska hälla i mig vin om jag blir en föreningstönt (och hur det skulle rinna överallt), att man inte kan vara mjöl och hur cray det är att hon ska bli skåning. Vilket hon ska bli, peppen! starka känslor! Men nu måste jag sova ytterligare. Jag har faktiskt ont i halsen det är synd om mig. ...skoja, inte så.
I survived!
Alltså vad skulle ni säga om jag bara flippade ur och skapade rubrik-anarki här? Så trött på framkrystade rubriker tbh. Men...tradition? Eller?
men jag överlevde helgen! Det trodde man inte men det gjorde jag. Jag transporterade mig till glorias (och glömde allt) och vi soundcheckade loss. Det tog hundra år men jag och Karl pratade om Astrid Lindgren och livet ett tag. väldigt trevligt. Sen gick vi hem till Karin och väntade, sminkade oss, målade naglar och allt sånt. Så himla cosy med melody gardot och wisky (inte för mig ofc) och pepp!
Sen gick vi tillbaka och fick hamburgare backstage. Så gott och nice och jag fick mat överallt men det löste sig. Jag och Karl köpte vatten och hittade en kille som karl kände (som vanligt), som jag bondade med om hur jävla dekadenta vi är. Ändå härligt. Vi kom tillbaka (som tur var pga jag stressade sönder) och vi värmde upp med att sjunga call me jättesnabbt. Peppen var total!
Och sen gigade vi sönder glorias ok! Jag och mamma sjöng duett. Jag ylade. Jag dedicerade en låt till min syster. Vi tappade bort oss hela tiden och det var härligt. Jag sa saker på scen som att "alla blåsinstrument är samma" och sånt. Ändå härligt! Vi avslutade med cyckellåten och jag spelade trummor. Karl var en bra vikarlie. Mitt bästa skämt, var det där. Älskar att giga (åtminstone ibland)! Sen spelade skurklandet och det var riktigt bra! Är typ kär i deras synthare nu ok. såna stämmor och synthslingor den tjejen gjorde! Upptäckte sen (när jag facebookstalkade henne) att hon var tio år äldre än jag. Vågar kanske inte skriva "hej kan vi jobba ihop med vad som helst?" till henne nu pga det.
Idag är det vååår! Alltså min balkongdörr är öppen och innan satt jag där ute i typ en minut. Woho! Och jag träffade Carin Hamn och superfikade på ramklints. Hon bjöd på två kakor, söta! Vi gjorde detta av en anledning, nemligen att jag imorgon ska till hennes jobb (lågstadieskola) och prata om min synnedsättning hela dagen. Så himla kul! Jag är lite glad om ni inte har märkt det...kanske...
I himlen är alla mary
Alltså herregud vilken spillra jag är idag. Skäms så jag vill dö över hur dåligt jag mår och därför känner jag behovet att berätta det. Typical Rävås.
Men igår var en (för) bra kväll! Vi superrepade och ylande och solon hände. Så himla kul och bra och precis lagom dåligt för att det ska kunna bli bättre! Loving it. Sen krånglade vi oss hem till Karin, vilket innebar att jag och hon satt hoptryckta i ett baksäte innehållandes hundbur. Härlig upplevelse, ändå. Vi satt i Karins enorma lägenhet, drack vin, åt snacks och pratade jättemycket. Vi lyssnade på musik och rubriken hände när vi lyssnade på u2 med mary j blige. Så nice tid! Många random utrop idag ja. Vi dansade runt och skriksjöng ballroom blits och skrattade. Exempel:
Jag: Men mamma, du känner ju någon som känner någon som känner Timbuktu!
mamma: Gör jag? Vad cool jag är!
Rimligt. Vi sjöng också "i fablernas värld" och diverse klas klettermus-sånger och jag och mamma tvingades säga ord vi inte kände oss bekväma med att säga. Vem kunde ana att min panik för ord kom från min mamma? Men vi sa båda ordet! Underbar kväll.
Det blev rätt sent och efter en märklig hemväg kom vi him och sov. Idag mådde jag som en jävla svamp eller något och förstörde allt, inklusive systers jättefina brunch. Förlåt Sara! Inte för att du läser men ändå. Men nu jävlar är det spelning, you guys! peppen!
The new style with the fresh type of flow
Men hej!
vad bra jag mår idag! Kan bero på enorma överdoser av socker (enorma!), men ändå. Känner livspeppen! Och igår var jag och simmade. Det var skönt, men dock kaos-kallt i vattnet for no aparent reason. Efteråt fikade vi (jag och Filippa alltså) och jag insåg att jag kanske hade pms. Hon sa att hon hade det och jag bara "jag har aldrig det!" sen var jag mer "ge mig choklad!" ok, emma. Så jag köpte choklad och hetsåt den medan jag lyssnade på min nya favoritpodd. Eller Gilmore guys är ju min favorit alltid men ja.
Sen åkte jag him och åt middag och kollade på mästerkocken. De har inget kök hemma, så man kan stå på källartaket. Cray. De får diska i badrumet och jag skrattar åt dem. De lagade mat i programet (nähä!) och vi diskuterade hela tiden om vad vi skulle ha gjort om vi fick uppgiften. Tvingar pappa att svara på denna fråga jämt eftersom han faktiskt kan laga mat.
Idag har jag hängt med mormor. Vi har städat, fikat och skvallrat om släkt och grannar och exakt allt möjligt. mycket trevligt, och snart är det rep för imorgon ska jag gigaaa omg!
Har ni fanta?
Ja jag vet, sämsta bloggerskan i stan jao. Men det är vår på ett udda år, vad trodde ni? It's a thing you guys it's a thing.
Men igår lämnade jag lägenheten för första gången den här veckan. Bra jobbat Emma. Jag gjorde detta för att caféskriva med Anna! Innan skrivandet pratade vi om subkulturer (det finns något som heter Health goth...alltså skärpning) och annat trams, men sen skrev vi och jag fick faktiskt ett helt rimligt flow. Jää jag skriver igen det känns bra! Det blev överraskningsfester och musikaler och allt sånt.
När vi skrivit klart tog vi oss till John Bull för after skriv. After skriv är ju den härligaste grejen you guys! Fast de hade slut på vitt vin. Hur är det ens möjligt? Detta resulterade i samtal om hur barer får sin alkohol egentligen och jag tänkte att de säkert åker till tyskland och köper billig sprit. Det var inte helt seriöst obs. Vi pratade om Annas dating Life, folk som inte kan skriva men ändå vill, våra respektive piller (alltså vi är så jobbiga med sånt och jag älskar det) och ungefär allt annat. Vi åt nästan-mat (nachos och vitlöksbröd) och fascinerades över alla superskånska män i lokalen. Rubriken sades av den allra manligaste, skånskaste mannen till bartendern. Han skulle ha sprit i den, men om man inte visste det var det typ det finaste och dummaste of all time. Så bra kväll!
Vet ni vad? Idag gick jag upp innan 09. jag sov normala mängder och inte typ 13 timmar! Wooohooo party! och snart ska jag simma, jäää! Lite peppad nu tydligen...ok...
I always regret midnight desisions
Jag har aldrig varit så förberedd på något i hela mitt liv som jag var på det här. Jag var redo att flytta in i mina föräldrars källare i någon vecka och bara bli omhändertagen. Jag var redo för att falla i en miljon bitar och skrika och gråta. kanske inte kunna äta eller sova. Få panik och nå båtten på allvar.
Vad jag inte hade tänkt på var att jag redan har gjort allt det där. På mitt sätt. Igår hörde jag en bit av låten i rubriken och mindes hur det kändes att ligga här och gråta till den. jag ville inte att det skulle vara ett impulsbeslut så jag planerade. Tog beslutet i ett halvår. Jag menar inte att det kunde varit annorlunda om jag "låtit saker hända", för det fanns ingen utväg. Men jag känner ju samma känslor som innan. Har jag ångest? Känner jag obehag och rädsla och otrygghet? Saknar jag att somna i en famn? Javisst, men det gjorde jag ju innan också...
Så oftast känns allt ganska bra. Märkligt nog. Jag ångrar ingenting. Är trött och ledsen och saknar men det är ju inget nytt. När folk frågar hur jag känner mig är svaret ofta undvikande, för jag är så trött på att prata om det. Det är så skönt att slippa. gör det mig till en hemsk människa? kanske, men...nej. Nej det gör mig bara till en fullkomligt utsliten människa.
Jag borde ha varit redo för exakt det här, för jag har ju redan gjort det. För fem år sen, en livstid sen. Jag sov maniskt då som nu. Var ensam men var också då redan van vid det. Men var oftast glad. Det är väl så här jag gör? Tar ut sorgen i förskott när jag förstår att det inte finns en utväg. (förra gången blev jag dock kär också. Det var mycket roligare än detta på ett sätt. Fast herregud vad jobbigt.) Jag känner igen illamåendet från då. Det som betyder att jag inte gör som jag vill. Hade glömt den känslan.
Jag vet inte vem jag ska berätta saker för längre. Det gör ont i munen av att inte prata engelska. Jag vet inte hur jag ska vakna ensam hela tiden men det visste jag inte innan heller. Det är inte lätt, men lättare än jag trodde. Det är förvirrande. Och jag tänker sova tills det inte är det längre.
Men det är ju den osexigaste sjukdomen i stan!
Hej osv!
Jag tänkte berätta för er om min helg, framför allt min lördagskväll hos Robert. Vi åt köttbullar och makaroner (tryggaste maten) och pratade om allt möjligt. Jag utropade rubriken i ett samtal om diabetes i böcker (eller det var väl inte det samtalet handlade om men ja) och sen rantade jag otroligt länge om saker jag sagt förut, men som jag nu kunde säga på ett nytt sätt. Det var orimligt skönt och roligt samtidigt. Robert berättade en rafflande historia (den hade till och med en titel...och en undertitel!) och vi kämpade med ett glasspaket. Det gick ganska bra ändå. Samtalet flöt lika bra som vanligt och allt var bra och nytt på ett gammalt sätt. Does that make sense?
Idag har jag sovit jäääätteeelänge och sen repat med jane Bond också jättelänge! Karl var världens bästa vikariegitarrist och vi skrattade jättemycket. När mamma sitter bakom trummorna och ropar "jag haaatar när ni byter tonart! Jag kan inte transponera trummorna!" och pedagogiskt förklarar inräkningar för Karin...top Comedy. Det gick jättebra och spelningen kommer ordna sig! Sen åt jag den jättegoda chokladen jag fick på posten av Shass (tack <3) och nu...ska jag sova. God natt.
You're a little much for me, you're a liability
1
Jag har en krypande känsla av att jag är på väg att göra fel. Mina tankar på dig är fel, tror jag. Mot dig. Det känns som om jag springer mot ett tåg som gick för länge sen och ändå inte saktar in. Låtsas att preteritum är presens för att det låter så när man sjunger det. Vill hålla fast de stora känslor som får mig att rysa, men varför? De är ju inte mina, inte alls…och ändå. Märker hur jag försöker imponera på dig i allt. Vill få bekräftelse av dig för att veta att jag inte helt har vittrat sönder. Jag är farligt nära en gräns och jag ser det i mig själv. Vill gå above beyond för dig, för att du ska förstå hur fantastisk du är. Men vad vet jag om det? Jag känner dig inte. Är jag på riktigt så självisk att jag vill få ut något av dig bara för egen vinning? Eller…är det något annat? Det är inte det va?
2
Det finns något märkligt oslipat över dig. Som om du väntar på att ditt liv ska börja, eller kanske som om du tror att livet har börjat när det inte har det. Du har inga nyanser, inga beskrivande ord. Bara precis hur saker är. Du ber inte om hjälp och gör ingenting åt dina problem. Du bara konstaterar dem och undrar förvånat varför du inte är delaktig när du inte ens har försökt. Min inställning är att skaka om dig. Att skälla ut och sätta press. Så jag gör det, lite subtilt. Besvarar alla dina påståenden med motpåståenden. Försöker tvinga dig att växa upp fast du redan borde ha gjort det. Ibland är jag elak. Jag har gjort det förr och då funkade det. Men jag vet inte varför jag bryr mig. Vill egentligen bara sucka åt hur lite du har att tillföra. Antar att det är igenkänningsfaktorn…du är som jag var. Tror jag?
3
Jag undrar vad du skulle göra om du visste hur viktig du har blivit för mig. Hur oändligt gärna jag vill att du ska höra av dig. Hur din tystnad river i mig när vi är med andra. Hur mycket makt du har. Hur gärna jag vill att du ska vilja träffa mig hela tiden. Att du ska tänka på mig åtminstone ibland. Jag vill berätta saker för dig men tydligen kan jag inte det för jag gör det inte. Jag vågar inte. Vill skriva ”läste det här och tänkte på dig” men det skulle bli för ofta. Så märkligt allt det här.
4
Jag drömmer om dig oftare än någonsin. Att vi träffas, kramas, ber om ursäkt eller säger att vi inte behöver be om ursäkt. Börjar om. Vill jag det? Kan jag det nu? Hjärnan tror det. Att nu när allt är annorlunda kan vi kanske ta upp allt det svåra. För det var du som skulle vara där för mig nu. Minns du det? Du skulle stötta mig genom det här men du vet inte ens att det har hänt och bryr dig nog inte. Det är svårt. Kallt. Och jag vill gärna sluta drömma om dig tack.
öppna skåpet, Emma
Jag är i Sverige, men det har ni nog gissat. Det känns som om jag aldrig varit borta, ungefär. Men detta har hänt sen sist (ja, lista, förlåt):
-jag har varit på kbt och fått veta att det inte är kbt. Förvirrande.
-Jag har ätit lunch med Filippa. Där var sjukt många bebisar (<3) och vi pratade om en massa grejer I guess. Det var bra tider.
-Jag har åkt med hela min familj och kollat på kök, för himma-köket måste göras om pga mögel. Jag och Syster öppnade skåp och kom på idén till podden med namnet i rubriken. Den kommer bli en awesome podd!
-Jag har handlat en massa mat yay.
-Jag har fått ett jättefint paket från Shass med e-formad choklad i! Så himla bra hon är, you guys!
-Jag har chillat med livet och inte mycket har hänt idag.
-Jag har smällt bubbelplast like there's no tomorrow! Svinkul liv.
-Nu ska jag lägga upp ett sifferinlägg. Årets andra redan i mars...
I got Miles and miles to go before I sleep
Skoja det är typ fem min kvar tills jag ska sova. Men jag är så trött att jag snart dör. Men jag ska berätta om igår och idag. Eh vad hände igår? Vi gick på stranden! Det var nice och sjukt blåsigt och jag och pappa splittade en banana split. Det var gooottt om någon undrar. Sen på kvällen åt vi pubmat och jag älskade den puben. Så mysig och god mat och eh, en pub. Älskar pubar. Det var nog det som hände igår?
Idag var det inte så bra väder, så jag chillade på förmiddagen medans mamma och pappa gick på ännu en strandpromenad. Jag hade väl tänkt skriva men var mest en zombie tbh. Men sen hade vi en jättebra kväll! Vi gick till puben igen och åt chokladkaka (<3) och sen kollade vi i affärer. Jag köpte en klänning, vilket är årets femte, helt rimligt anser jag! Sen tog vi en drink vid havet och jag valde en champagne cocktail, vilket ju kanske var det bästa valet of all time eventuellt. Härlig tid osv fast världens längsta sugrör what the fuck. Vi åt på en restaurang nära hotellet som var jättebra! Trevlig personal, god mat, aioli (fast den var cray-stark) och bubbel till maten vilket ju är drömigt as fuck. Nu är vi hemma. mamma och pappa har gått och lagt sig men bloggande är viktigt så jag är uppe. Tills nu då, god natt.
Vi har inga deadlines
jag har inte orkat blogga så mycket alls men det gör inget, för rubriken stämmer. Det är vårt motto, eller ett av många. Men vi har det underbart här. Vi har gått längs stranden och druckit sangria. Jag satte mina drinkpinnar (eller min och mammas då) i håret och såg fantastisk ut. Vi har poolat och skrattat mycket i själva poolen. Jag och mamma sjöng julsånger och vi pratade om alla vi känt som dött och annat jättepeppigt. Vi har ätit god mat och jag har blivit uppvaktad av servitörer för de gillar sånt här. Det gör inte jag men ändå.
Det har också varit karneval här. Vi såg karnevalståget och dessutom sardinens begravningståg (jamen jag vet väl inte varför) och försökt lyssna på dj mendez "carnaval". Det gick dock inte. Jag har druckit en jättegod banandrink och igår åt de tapas och jag var mest along for the ride. Nu sitter jag på hotellet och skriver (eller ja just nu bloggar jag), men ska snart gå ner till poolen tror jag. Det är ungefär det som har hänt, men jag har två saker att berätta innan jag slutar:
1) Jane Bond finns på spotify! Två låtar finns och det låter bra!
2) Jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar alla. God damn.
who's gonna rock you when the sun won't let you sleep?
jag har haft/har sån ångest idag att det inte riktigt är klokt, men det ska vi inte prata om. För det är varmt här! (fast sen ska det bli kallt whyyy) Vi solar, badar, äter och chillar. idag har jag dock även skrivit bok, vilket jag ju också är här lite för. Igår tog vi en drink ("jag känner mig rik!" utropade mamma) och jag fick äntligen dricka san francisco igen. Det var inte lika himmelskt som jag minns det, men gott nonetheless. Vi har ätit mat på bra och mindre bra ställen, studerat folk, lekt gissa fråga tänka (vet inte vad den leken heter egentligen men kanske guess who) och chillat massor på vår balkong som vi älskar. Och viktigast av allt kan ju vara att jag har köpt fina små glas! De finns på hotellet och jag undrade var de kom ifrån. Sen sa mamma "vi ska gå till en annan affär idag, och där finns en överraskning till dig!" Och det var såna glas! (Jag listade tyvärr ut det.) Så nu har jag köpt fyra små söta vinglas, vilket är bra för de jag har nu är ju fakking enorma. älskar glas så himla mycket. Vi äter goda frukostar (nutellaaa), läser böcker som vi sen berättar om för varandra lite då och då, går i sjuka mängder trappor och har det bra. men nu drar det i tittorna (det är på riktigt ett uttryck tydligen, tittorna=ögonlocken), så nu ska jag sova. God natt.
Mellan vaggan och graven finns en flygplanstoalett
hej ni!
Nu sitter jag plötsligt på en balkong på gran Canaria! Det är exakt lika märkligt att läsa som att uppleva. Från breakup till semester. Inte mycket att göra åt. jag tänker primärt försöka berätta om de roliga delarna under veckan, men sannolikt lär jag inte lyckas...anyway. semester! Är glad på riktigt obs.
Idag gick jag upp 05:15. Jag är...inte van vid det. Men vi (jag, mamma och pappa) stapplade oss ut och till flyget. Detta var mer hanterbart än sist vi chartrade (såna spån som åker charter, ändå? Right? Men så gör vi ju också det...) och jag myntade rubriken till ingens glädje. Men sant ju. Man sitter där och det känns som om man vaggas, men det känns också liiite som att man ska dö. Det kanske bara är jag. Annars åt vi mat och läste våra respektive böcker. Värt att nämna är dock att vår kapten hette vinter. Du har valt helt rätt jobb...
Sen hade vi oturen att få väskorna först, därmed gå på hotell-bussen först, men bli avsläppta sist. Så vi var där ett tag. Otur i turen, så att säga, eller på turen som vår norska resekvinna hade sagt. Men sen kom vi fram till vår lääägenheeet! Den har som sagt en balkong, jag hittar redan (stort ändå) och allt är fint. Vi poolade en stund, chillade här ute ännu en stund och sen åt vi middag vilken hade utsökta pommes. Ni anar inte! och...(sätt er ner)...jag beställde vatten när servitrisen bar bort tallrikarna, utan att bli tillfrågad! Förstår ni hur stort det är? ...ni gör inte det, va? Jag önskar att ni gjorde det för det är enooormt! och det var nog allt för nu innan jag somnar sittandes...
Sometimes the hardest thing and the right thing are the same
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Jag vill inte skriva fint/mushigt om hur jag *känner* för jag vet inte vad jag känner alls. men det funkar ju inte att bara skriva om hur livet fortgår heller. Så det enda att göra är nog att skriva helt okryptiskt och odramatiskt:
Jag och Christopher har gjort slut. De lärde tvistar om huruvida man kan göra slut om man inte varit ihop, men det verkar som om man kan det. Det var inte varit bra dagar men det säger väl sig självt. Vi kommer fortfarande vara vänner och ingen är arg på någon. Så nu vet ni det...det visste ni redan...
Jag vet inte alls hur jag mår. Oftast känner jag ingenting. Försöker att inte skylla på mig själv för det. Det betyder inte att jag inte bryr mig, bara att jag inte just nu blir påmind om hur ont det gör...för det gör det. Fruktansvärt ont. Men jag har ju också förberett mig på detta otroligt längre. Usch. Det är väl vad jag har att säga. Jag hoppades verkligen på det lyckliga slutet men det är oklart om jag någonsin trodde på det. Jag har ingen aning om hur fan det här ska fungera men det lär jag väl upptäcka. Det kommer sannolikt komma värre dagar än den här. Jag är antagligen inte redo men nu kanske ni i alla fall förberedda på hur det ska se ut i bloggen. Det var det jag hade idag. Vill skriva fina floskler men they go without saying. Som sagt: no hard feelings whatsoever. just...sad feelings...
Kvällar är som musikaler: de bästa är oväntade
hej hej jag har jättemycket ångest men jag tänkte berätta om igår, för då hade jag systerkväll! Vi var här och grillade mackor i min smörgåsgrill, som jag verkligen borde använda oftare. Vi pratade om historia, feminism och annat vi ville tycka mycket om men inte visste riktigt vad vi tyckte. Det var svårt men ganska fantastiskt.
Sen satt vi i min soffa och youtubade loss. Vi hittade en underbar kanal, nemligen "unexpected musicals"! Så himla braaaa var det! Vi var typ i chock över vilken tur vi hade. Sen sjöng vi jättemånga låtar! Mest nostalgilåtar som vi brukade sjunga, men också otippade saker som my number one och min kärlek. Vi försökte stämma och våra stämm-games var omväxlande on och off Point. Till slut blev Syster trött och då lät det så här:
-Jag kan inga låååtar!
-Jo, kom igen.
-Neeej det är så svååårt! Fast...okej...jag vill lyssna på Rihanna!
-Vilken låt?
-Jag vet inte!
-Jag kan sjunga några för dig? Shine Bright like a Diamond...
-Nej!
-Hey mr dj...
-Jag vill lyssna på tusen och en natt!
...Hur det hände vet ingen. Men det var så himla kul! Sjunga, skratta, ha huvudbrytning (när man försöker trycka bort den andra med huvudet...det enda jag är bra på fysiskt i livet) och systra på alla sätt. Min syster är bäst ok. Idag har jag mest mått som en sopkvast, men snart ska jag repa...great...säger vi.
But I hear sounds in my mind, brand new sounds in my mind
Vilket härligt liv jag har denna helg. Efter att kycklingen som inte var en anka ätits åkte nemligen jag och mamma och såg Frida Hyvönen! Mamma visste ingenting om henne och undrade om det skulle vara bra. "Om det är tråkigt går vi", sa hon. Men vad bra det vaaar! Frida var ett fucking geni. Hon sjöng som en gudinna, hennes musiker var fantastiska (och fick jättemycket plats och egna sångrader och sånt, älskaaar) och framför allt mellansnackade hon så himla härligt. Hon sjöng små sånger om sitt merch och att hon skrev en lång lista över vad hon var tacksam över. Skrattade så mycket åt allt detta! Hon pratade om pianodivors arbetsskada, lockade upp människor på scenen för att de skulle få bättre fotovinklar och bara var så otroligt modig. Hon spelade bara sin senaste skiva (den jag gillar) och sjöng en liten sång om att hon inte skulle ha något extranummer eftersom hon inte ville spela gamla låtar. Gudinna!
Idag åkte jag och mamma till stan och letade upp en bikinitopp åt mig, för min har gått sönder och det är ju ganska dåligt om man ska sola och bada vilket jag jättesnart ska! Vi hittade en mycket fin sådan och dessutom två vardags/solklänningar, för det behövde jag också (samt ville ha). Vi fikade på barista och diskuterade barnuppfostran väldigt ingående, vilket var väldigt intressant. Nu är jag hemma och vilar men snart kommer syster hit. Party ändå! Lagom mycket party kanske men ändå.
Man måste sätta smakerna
Det måste man faktiskt! Annars blir det alldeles katastrofalt, har vi lärt oss efter några avsnitt av Sveriges mästerkock. Nu lagas det anka här. Eller här lagas det ju kyckling, men på tv:n lagas det anka...
Men det har varit dagar som har gått. Jag har varit i skolan för sista gången innan skrivperioden och vi pratade om böcker vi vill att de andra ska läsa. Ändå trevligt. Jag har också varit himma rätt mycket. Vi har lagat mat, tittat på mästerkocken som sagt, umgåtts och jag har till och med skrivit. Härlig tid. Igår träffade jag dessutom Christopher. Vi sov, mådde bra och pratade om bondfilmer, märklgia drömmar och en hel del annat. Nu har jag sagt allt som har hänt, så jag ska fokusera på ankan. Det är en annan anka nu for the record, och en gråtande deltagare...som vi inte gillar. Blä. Hejdå.
let's raise a glass or two to all the things I've lost on you
Så det är mars. Jag fryser och det är mars och jag har haft en väldigt bra dag så jag ska inte låta rubriken och känslorna störa det. Jag ska berätta om min dag istället. På den hade jag först kbt, där jag var så speedad att jag knappt kunde tänka eller fokusera. Men jag kom på mina egna strategier, så det var ju ganska härligt ändå.
Sen åkte jag och Filippa till ikea! Ett riktigt äventyr! På tåget träffade vi den märkligaste tågvärden of all time som försökte skämta om hur svår Filippa var för mig att ta hand om.
-Har du inga andra kompisar?
-Nä.
-Nähä?
-En dum fråga förtjänar ett dumt svar.
han gick sen. Vi kom fram och hade en underbar tid! Jag fick titta på glas hur länge som helst (och känna mig som en vanlig människa!) och sen åt vi lunch. Vi slopade köttbullarna och ägnade oss istället åt "systerlig kycklingätning", som jag sa. Vi var kyckling-feminister. Vi satt där jättelänge och pratade om viktiga saker, framför allt vad vi låter folk göra med oss och vad vi gör för dem när vi är kära. Jag drack mängder av ikea-cola, som märkligt nog smakade vindruvor, och det var sjukt märkligt men Lovely. Vi tittade på lakan och jag köpte "dra-på-lakan" och påslakan med blixtlås. Bästa, ändå!
När jag kom hem handlade jag med pappa och upptäckte två bra saker. 1: jättebillig cola! 2: mina pajer har börjat säljas igen! Magi pågick. Nu ikväll har skoluppgift och läsning pågick, och jag ska sova. Ska upp tidigt imorgon. Hur vet ingen...
