hopelosthead

Jag läste bland annat "en oväntad semester" av, gissa, Marian i Kreta. Den handlar om drogmissbrukare och förnekelse och terapi.
För ett tag sedan skrev jag att jag hatar terapi. Jag lärde mig förstå terapefter av den här boken. ATt ställa rätt frågor vid rätt tidpunkt är väldigt fantastisk och kan få oanade följder. Det är även fantastiskt med förnekelse, alltså inte bra, men ni fattar. Man vet inte att man är missbrukare alls. Fattar det bara inte. Fast man x misshandlar sin fru och sånt kan man inte förstå att man är alkoholist. Helt psykat.
Vidden av droger är också något riktigt coolt. Hur fan kan man bli glad av pulver? Don´t get it.

Minns ni storyn om psykologen? Eller la jag ut den? Iaf så funderar jag på att skriva vidare på den, kanske som en film? Om den galna psykologen. Vad tycker ni? Nej..jag är för trött för detta. nu fick jag glass!