hopelosthead

jag är omänskligt trött just nu. Men vi tar det väl från början.

Mentorsbarn var det ja. Jag åkte dit och hann egentligen mest prata och äta. Det är dock utmattande att umgås med en sjuåring och en (väldigt mogen enligt mig) tioåring i typ två och en halv timme. Sen gospel i en evighet där jag gjorde mitt bästa för att inte freaka ut på mer än ett sätt. Jag var nära gråten så fort någon sjöng lite fint och höll på att somna och flyga i taket om vartannat.

Sen jag kom hem har jag gjort något stort. Jag har avslutat tof. The fuckin end. Jag är faktiskt lycklig även om det känns helt sjukt konstigt. Men det ska vara över nu, det ska det! Tvinga mig att inte skriva mer!!! Nu går jag nog snart och lägger mig.