hopelosthead

har nu varit och firat lilla ototone, anka, Agnes. alla är ankor så det är inget personligt. vi åt tacos (näääääähääää) ohc chokladkaka och sen lyssnade vi på när månen går med långa ben. Rubriken kommer därifrån och så även det mycket träffande "läskiga ungar som sitter och gungar"...awquard. sen såg vi life of brian och början av half blood prince...bara för att se hur jag såg ut. jag borstade toras hår (och förstörde det lite), kallade som sagt alla för anka och var jättejättetrött. nu igen! och jag tror faktiskt att känslorna börjar smyga sig på lite försiktigt. fast man vet ju aldrig. hela min reaktion på det här är ju lite random. och jag gör det igen! skriver om saker som ni inte fattar, alltså. hihihi. nu ska jag typ sova så godnatt.