hopelosthead

denna dag börjar bra. bra som fan. jag låter ironisk, men så är icke fallet. hur ska dagen fortsätta? ingen vet. men vi vet att den ska tillbringa i skolan. vi vet också med ganska stor säkerhet att den sen ska fördrivas hemma. i skolan vet vi vilka ämnen som ska has vid vilka tider och vad lärarna planerat att gå igenom på dessa lektioner. Vi vet inte vilka som kommer att vara där, vilka ord som kommer yttras, vilken mat som kommer ätas (kan vi i och för sig kolla upp) eller vilka känslor som ska kännas. Egentligen är det ganska sjukt att man vet så lite. ändå ser man fram emot saker. varför, egentligen? makes no sense, that. längtan är sjukt onödig. visst sysselsätter jag mig med det, en hel del in fact, men ändå liksom. aja, det var väl det?;)