hopelosthead

antingen överskattar eller underskattar man sig själv och det finns inget sätt att säga när man gör det ena eller det andra. när man går från att ha ett bra självförtroende till att ta saker för givet eller från lite osäker till att inte våga andas, typ. hur fan ska man veta?

jag bryr mig extremt mycket om vad alla andra tycker. jag har knappt ens märkt det, but I do. med små saker. heeeeeela tiden. det är fan allt jag tänker på.

jag är dum i huvudet som kastar mig över första möjlighet till kontakt med den jag inte får kontakta, rättfärdigar som fan i mitt huvud men det är ju inte sant! jag vill ju bara finnas där, på något sätt, vilket jävla sätt som helst men jag får inte det! jag vill bara få finnas...

det finns för många fucking matteregler och tankesätt och jag förstår ingenting och kommer fucka up nationella big time

jag tror jag sårar folk men jag vet inte hur och jag får lite panik

allt är subjektivt och läskigt och jag haaatar det

jag överanalyserar crazymycket men ändå inte, jag vet inte...

men imorgon kan bli en fin dag, men jag är rädd för den, så som alla andra dagar...fast mer.

godnatt