Stormen som bär ditt namn
Dikt från mitt besök på skrivargruppen idag. Av någon underlig anledning fick vi skriva om storm...
Stormen som bär ditt namn
Ta bort allt
Lös upp det svarta, grumliga
Ryck upp mig med rötterna
Slå sönder det gamla, trasiga
ta över mina andetag
förstör det sista, spillrorna
gör något oåterkallerligt
förändra mig, slutgiltigt
Viska så vackert att jag nästan mår illa
Ropa mitt namn genom staden
Sucka tungt mellan husen
Och skrik, om jag ändå inte hör
Jag längtar efter stormen
Stormen som bär ditt namn
Den som får mig att glömma
Att han någonsin fanns
(Fun fact: Efter att jag läste upp dikten började Niklas skandera "hans" namn som en annan hejaklack. Jodåsåatteh.)
Kommentarer
Trackback