Birthday girl
Birthday girl
A
Ge mig den.
B
Va?
A
Jag vill lämna över den.
B
Vad pratar du om?
A
Presenten.
B
Jaha…
A
Du tog väl den?
B
Näe.
A
Nähä? Jag sa ju till dig var den låg!
B
Som om allt du säger är sant…
A
Jag letade efter den där skivan hur länge som helst, och kortet tog minst en timme att skriva!
B
Jag vet inte om du har märkt det, men hon är blind. Hon ser inte kortet. Och skivan, alltså…Emmy the great. Måste du hjälpa hennes storhetsvansinne?
A
Oh, that´s sweet of you…
B
Ska du börja nu också.
A
Vadå?
B
Prata engelska. Vi bor i Sverige.
A
You don´t say…
(De närmar sig rätt hus, musik strömmar ut)
B
Jag slår vad om att de sjunger.
A
Ja, men det är väl inget fel med det?
B
Näe, om de hade sjungit som folk och inte försökt imponera på alla och ingen.
A
Gör de ju inte! Inte C, i alla fall.
B
Jo. Så fort hon öppnar munnen.
A
…Eller äääär det så?
B
Du känner verkligen att du måste försvara henne, va?
A
Ja, jag brukar försvara de jag älskar.
B
Brukar, ja…
(A öppnar dörren och de går upp för trappan)
B
Jag tror jag går. Det är ju inte min kompis egentligen.
A
Det kunde bli, vet du. Du kan anstränga dig.
B
Visst. Jag kan gå in, lyssna på värdelös musik och dricka cola. Eller så kan jag gå.
(B vänder sig om)
A
Om du går ut härifrån behöver du inte komma hem ikväll.
(B stannar upp, tittar och lyssnar, ger A sina nycklar och går. Dörren slår igen.)
