I´m writing the future, I´m writing it out loud

Jag tänkte att vi kunde prata lite om framtiden. Eller jag tänkte att vi kunde prata lite om det mesta här i livet, med framtiden som utgångspunkt. Typ. Så, jag har sökt utbildningar. Min plan är att läsa en distanskurs i att skriva dramatik samtidigt som jag läser antingen retorik eller spanska. Det känns rimligt ändå. Jag tänker bo hemma tills jag hittar någon annan stans som jag kan bo.
 
Du kommer inte att vara en del av den framtiden. Jag "gillar min frihet för mycket" och din värld har precis rasat. Vi är vad den andra inte behöver. Det är nog bra? Jag måste stabilisera allt. Oklart vad, faktiskt. Jag är ändå rätt stabiliserad. Inte tillräckligt. "How do I spend tonight alone? How do I spend future nights with someone?" kan vara det sannaste jag sagt på länge.
 
Jag träffade Jolanta idag, och vi sa så himla mycket braaa saker. Bland annat detta: "Du måste komma bort från det nedskrivna." sant. Jag kontrollerar allt med ord. Försöker få ihop verkligheten. Genom den här bloggen, genom tankar och samtalsterapi, genom låtar. Lyssnar på transparent nu. Point proven. I´m Writing the future, I´m Writing it out loud. Det där var alltså paramore oh itne transparent. Hursomhelst sa Jolanta också att alla är födda med ångest, och att min rädsla för sexualitet/tvåsamhet/att släppa kontrollen är "ångest light." det sista formulerade jag, som ni nog förstår, men det var finare när hon sa det. Hon är så himla bra.
 
Alla mina vänner ska flytta i höst. Nästan. Agnes till Linköping eller Visingsö, Isa till Umeå (och Olle flyttar kanske med) och Elin till Karskrona, kanske. Så i Skåne lär jag då bara ha en nära vän, Marie. Jag har på riktigt ingen lust att ge mig in i fler orsäkra sociala sammanhang. Inte heller vill jag sitta här ensam som om det vore högstadiet, gymnasiet, alla andra perioder. "Let me know, I wanna be with you" sjungen Laleh. Det vill jag ju. Vet inte riktigt vad jag menar med det där, eller så gör jag det. Vet inte riktigt.
 
Det kommer bli bra med allt. Det vet jag. Ändå ville jag skriva detta fullkomligt random inlägg. Det kändes viktigt av någon anledning.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0