En plats där alla heter älskling

Igår åkte jag till Lomma för att träffa Wicky och Bengt! Det är märkligt hur jag numera har vänner som är 40-50...men jag gillar det! Vi gick igenom jane bonds historia och åt korvstroganoff (lagad mat, jaaa!) innan vi började träna stämmor och form inför det stundande giget. Vi stämmade like there was no tomorrow och sen mynnade allt ut i prat, vin, sparris-choklad (alltså choklad formad som sparris, sjukt gott!) och viktigheter. Rubriken kommer av att jag ibland inte visste vem de menade när de sa älskling eller darling. Oftast varandra, men ibland jag helt plötsligt. Märkligt, men ganska trevligt. Hela kvällen var väldigt trevlig, nya (nåja, typ nya) vänskaper for the win!
 
Idag är den enda händelsen att jag handlade och bolagade med pappa. Jag köpte rödvin (#grownupatlast) och i bilen diskuterade vad vi skulle döpa våra hypotetiska band till. Metalbandet "penultimate mayhem" (pappa) och synthbandet "cutlery" (jag) kom upp på förslag. Synd att han inte är musikalisk, för då hade det blivit penultimate cutlery av! Annars har jag bestämt mig för att inte läsa den nya harry potter-boken (this is Life-changing), pratat med Christopher och typ...ätit. Nu är det dock sent. Sov, Emma.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0