hopelosthead

Igår var jag på festivaaalen! Det borde man vara jämt, tycker jag. Först åkte jag in med Christopher för att äta och ses, för det var länge sen tyckte vi. Det är det alltid. Han kände sig nationalistisk (mot Ungern alltså) och ville äta langos (stavas det så?), så då fick jag också uppleva det. Det var väl...ok. Det smakade väl mest deg och ost, och hamnade över hela mitt ansikte...hävdade Christopher. Det var bara runt munnen you ain't seen nothing yet. När man hittar grejer i pannan, då är det fan över ansiktet ok.

 

Sen övergav vi varandra, för jag skulle träffa Syster och mamma och se Melissa Horn! För femte gången i mitt liv. Vad är det för fel på mig? Ingen vet. Highlights från konserten är bland annat:

-Melissas live-röst, som verkligen är underskattad i det här jävla landet.

-Gitarrsolona! Goddaaamn that dude slayed! och trummisen! Honom ska jag ha. (att spela med, alltså.)

-Under dom som bländats av ljuset: "Emmaaa, vilket ljus? Vilket ljus emmaaa? jag fattar inte!" /Syster

-Syster: "Det här är nog min favoritlåt. 80 procents chans!"

-En jättevacker version av vår sista dans, som jag aldrig hade väntat mig.

-Random kvinna under samma låt: "Jag har gått vidare. Jag är lycklig nu." All the emotions.

-Syster innan encore: "Vilken downer om hon kör Kungsholmens hamn!" jag: "eh...vad är en upper, då?"

-Under någon extra bra låt, jag: "Nu blev det ju sorgligt på riktigt!" eh ja.

 

Det var riktigt bra och roligt, kan vi säga. Jag kom hem och var märkligt nog på mögpuckat humör. Men Linus ringde och vi pratade om att fly till andra länder, slå folk i ansiktet och vad som egentligen är ok.

 

Idag är det enda som hänt att mamma och jag gick på en random promenad när hon hade lunch och jag hade morgon. Det var fint och soligt och vi pratade om skivbolag och varför alla är så duktiga. Men ja, nu ska jag bannemig snart åka in igen, jäää!