hopelosthead

Hej ni!

Igår var braaa! Jag åkte ut på landet och åt lunch med Jane Bond hemma hos Carin. Vi fick zucchini i äggstanning, vilket ju låter som något jag inte borde gilla...men det gjorde jag! Exibit a till min rubrik: Äter vegetarisk mat. Snart därefter kom nästa exempel, när de pratade om djur: En intensiv längtan efter en katt. Va? Jag? Jag vet inte hur jag känner inför detta längre...men kanske lite positiv? Under lunchen pratade vi om vår framtid och överttalade Carin att stanna i bandet (woho!), planerade nya gig och pratade om flyglar, barn och allt möjligt annat. Så trevligt! Och jag drack te, så där har vi ju exempel 3...

 

Jag och mamma åkte till skogen och gick en stund. Vi klättrade på plankor och stegar i vanlig ordning och jag pratade om mitt nya projekt och allt möjligt annat. jag pratar mycket i skogen. Och jag älskar den. Så länge man slipper bo i den. Det älskar jag väl lite lagom mycket om vi ska vara helt ärliga. (Sorry euphoria.)

 

Efter en random släng av dåliga känslor åkte jag till Staffanstorp. Fast till fel ställe. Så jag var väldigt lost och Christopher hittade mig inte. Men någon annan stranger gjorde och hon följde mig till rätt ställe. Fantastiska människa! När jag kommit fram åkte vi och handlade. Vi (Christopher) skulle nemligen göra pannkakor! Inse min tur i livet tack. Han köpte ekologiskt mjöl, för att bevisa min nya livsstil. Som han ju förstör i och med sin benägenhet att förminska mina chanser till lesbiskhet. Men mjöl funkar ju också. Han stekte pannkakorna och jag kom fram till att jag är mycket elakare på svenska. Det kan också ha berott på nervositet, men ja. Vi åt och jag försökte äta utan att göra bort mig fullkomligt. Det gick ganska bra? Fast när jag skulle äta den sista sa han "now I'll fold this up properly", så det var tydligen inte helt optimalt ändå. ;) Christopher beskrev sin andra pannkaka som "tysk julchoklad" och den tredje som Västtyskland. När jag undrade hur Västtyskland, och därmed pannkakan, såg ut svarade han "tänk dig en halv clown". Det...gav mig ingen klarhet. Hans pappa, som alltså också såg pannkakan, gav ingen vidare beskrivning och verkade inte helt förstå. Han har en märklig hjärna, den där Christopher. men han gör goda pannkakor (med nutellaaaa), så han är förlåten. Fast nu får jag inte träffa honom på...jättelänge! I can not cope. Literally! Men jag ska ju bli lesbisk, så det kanske ordnar sig? (I'm kidding I'm kidding.)