hopelosthead

Idag började med att jag inte klarade språkhistorietentan. Gråt i telefon till mamma. Men vi ska styra upp mitt liv säger hon. Hon är bra. Så jag mådde väldigt dåligt på förmiddagen och kände mig mest som en värdelös blob av mush. (Vilket var en ganska bra beskrivning men ändå.)

 

men sen lunchade jag med mormor. Vi satt bland alla jobbare på viva och åt mat och pratade om hur svårt livet är. Vi gör ofta det och det är mycket trevligt. Hon körde mig sen till Jolanta, där vi oväntat nog pratade en del om manligt vs kvinnligt i relationer. Jag beklagade att jag inte är lesbisk, hon var en miljon steg framför mig i planeringen av min framtid och vi kom fram till att jag ibland faktiskt har en plan. Yay. bara en gång kvar med Jolanta nu vilket är heartbreaking men ganska bra för det är inte hennes typ av terapi jag behöver ändå.

 

Sen kom jag hem och tog det lugnt en stund, vilket dock slutade med att jag blev argare än på väldigt länge. Det slog antagligen gnistor om mig. Men när jag gick ut till bussen, i detta arga tillstånd, hörde jag årets första koltrast. Det måste, måste, måste vara ett tecken på att livet inte bara är hemskt. Jag åkte him för middag med hela familjen. jag blev bjuden på laxpasta, chokladmousse och te, så jag var nöjd. Vi dömde ut melodifestival-låtar (jag har fortfarande inte sett något i år woho) och min syster sa saker som "jag tänkte djupt på Anna Bergendal häromdagen", "ett skånskt ord som ofta flyger ut ur mig..." och annat helt rimligt. Jag pratade om mina skånska ikoner, pappa köpte hoodies på kickstarter och allt var som det skulle. Samt så reseplanerade vi lite så nu vet jag när jag är borta i sommar yaaay. Koll på livet gillar jag. Och nu tänker jag sova och ha en bättre dag imorgon god damn it.