hopelosthead

Rubriklåt: I wanna get better med bleachers, för jag såg en amazing intervju med Jack häromdagen och har också mått pisssss lately så eh ja I do wanna get better

 

Haj från...balkongen! Det är just nu lite småkyligt för solen gick i moln, men den kommer nog tillbaka snart hoppas jag. Leo och jag sitter här och dräller på bänken och lyssnar på våra respektive grejer. Det är ett chill liv och när solen solar vill jag typ leva yay. Det har jag inte velat så mycket för närvarande. Igår bara attackerade ångesten mig och exakt allt kändes värdelöst, särskilt jag. Ooo nu kom solen tillbaka! Lämna mig inte solen! Anyway...jag mådde värdelöst som sagt, men vi tog oss iväg för söndagsmiddag hos Helena med alla tillhörande bröder. Det var hela tre bröder! Sjukt i huvet! Jag fick bubbel eller "sprattelvin" som Helena sa och vi uppdaterade oss om varandras liv allihop. Sen åt vi röding (amamam) och pratade om universitetet, gamla modem (Erik visste inte vad detta var för han är 1 bäb), fattiga författare och en massa annat. John (broren jag träffat minst) var hilarious med uttalanden som "jag är inte så förtjust i tyska barn" (alternativ rubrik) och "vad är samarbete?" med den mest genuina tonen. Ändå starkt. Vi fick prinsesstårta och kladdkaka, för Helena fick båda när hon fyllde 65 nyligen (av affärer), och jag åt ihjäl mig på dessa för alltså amamamam. Oväntat gott på samma tallrik dessutom. Vi lyssnade lite på David Bowie (tydligen Helenas favorit) och sen åkte vi hem och jag hade massiv ångest igen. Men jag var tyvärr tvungen att skriva ett söndagskapitel, så jag satt uppe till 02 och tvingade ur mig ett kapitel. Det sög. Men jag försöker må lite bättre nu i alla fall. Det går...sådär. Det är väldigt svårt att leva men så kan det va ibland.