hopelosthead

Det finns inget som förbereder en på att vara den som gör fel. "Säg förlåt", they say, men det räcker ju inte. Det är klart det inte gör. Och vad gör man? Hur hanterar man att japp, this is all me? Det går liksom inte att gå runt med den vetskapen. För några år sedan gjorde jag det värsta jag någonsin gjort. Det följer med mig varje dag. Jag kan aldrig någonsin komma undan det. Och nu har jag gjort något annat jag verkligen inte borde gjort (inget stort drama obs) och håller fan på att tappa det. För grejen är ju att det inte är synd om den som gör fel. Jag får inte trösta mig själv, men det måste jag ju. Samtidigt kan jag inte bara vara arg på mig själv, för då hamnar jag i självhat. Då blir det självbestraffning och det är jävligt nära att tvinga någon att förlåta mig för att jag redan gjort mig själv för illa. Och så får man inte göra. Så vill jag inte göra. "Jag har inget att komma med", sa jag idag, "inget utom förlåt." och så är det ju. Jag har ingenting. Det är bara så läskigt att vara the bad guy. Hur vaknar man på morgonen och är the bad guy? Och jag kan inte tänka så för jag får inte överdriva! Jag måste chilla och bara försöka göra mitt bästa för att det inte ska hända igen. Det är så det funkar. Jag vet inte varför detta är så svårt men det är det. Så ja, jag mår ganska piss. Men det kommer ordna sig. Vanligt inlägg kommer sen osv.