hopelosthead

Rubriklåt: This is me trying med Taylor Swift, säg en bättre rad om ni kan

 

Missbruk, you guys. Det är så jävla jävelkonstigt. "Missbrukare är inte ens ett ord!" ropade jag innan idag. Det är lite oklart vad fan jag menade med det nonsenset, men jag tror jag menade att missbrukare är en så oklar term. Vad är det för något ens? Man hör om folk som har varit missbrukare eller som "har alkohol/drogproblem". Men aktivt missbruk existerar liksom inte i världen. Ingen pratar om sig själv som missbrukare, fattar ni? Eller jo, men då bor de på gatan. Det krävs liksom så jävla mycket för att det där ordet får användas. Men ändå är det så jävla närvarande. Ändå vet jag hur rädd jag har varit för att hamna där. Jag är fortfarande rädd. Alkoholen ropar fortfarande på mig. Och då måste jag enligt de flesta sluta helt, men det gör jag inte. För det är inte så enkelt. Men jag vet verkligen inte när jag ska sluta vara så rädd. Och så hör jag mina närmaste berätta om att leva i det där. Att inte veta vad som är verkligt, att inte ha trygghet, att ingenderas närmaste inte minns viktiga saker, att vara rädd hela tiden. Blä jag har inga smarta takes men missbruk skrämmer skiten ur mig. Det är en sjukdom men också ett beslut men också en sjukdom jag förstår inte ens. Och om det är en sjukdom, när blir man sjuk? När går gränsen? Om det är ett val, när väljer man det? När slutar det vara ett val? Allt är så luddigt och rörigt och de flesta vet inte förrän i efterhand. Jag har ingen aning. Allt är så läskigt. Alla gör det så svartvitt men det är ju allt annat än det. Jag förstår inte. Det var nog det jag hade att säga i ämnet. Får bara total panik.