hopelosthead

Hej och hå, jag är hemma och skräpar runt. Jag har sovit orimligt många timmar de senaste 48, kan jag ju säga. Alltså...en läskig mängd timmar. Vill inte ens börja räkna. Om jag fortfarande är utmattad: Ja. Så under dagarna har inte mycket hänt. Jag har försökt äta, fått tillbaka Jossan, lyssnat på poddar som jag sen har somnat ifrån och inte varit användbar at all. Men, två saker har hänt på riktigt.

 

Den första saken är att Ellinor kom hit igårkväll! Hon kom med sushi till sig och lax till mig, och dessutom hade hon köpt choklad och pringles. Älskar henne. "Jag såg din tweet om läsk, så det är ju synd att jag inte köpte någon läsk", sa hon sen. Help I am spoiled by my amazing friends. Vi spenderade kvällen med att lyssna på fin musik, planera flatfesten vi ska ha (!), ge varandra komplimanger, tråna efter tjejer, bonda över ångest och ha en bäst tid. Hon berättade att hon har spelat cello (cello!), vi snackade skit om dumma män och allt var så varmt och icke-destruktivt. Ellinor är det bästa med 2018 no joke.

 

Och idag var jag hos psykologen. En timme kändes verkligen som två, herrejävlar. Vi pratade om huruvida jag har generellt ångestsyndrom, varför jag dricker cola och vin, min relation till min syster, min relation till konseptet emma och en massa annat. Var helt förvirrad efteråt. Och sen sov jag. Gick inte på mötet jag ville och behövde gå på, för jag kunde knappt öppna ögonen. Jag hoppas verkligen att det här är antidepp-höjningen som spökar. Veeerkligen.