hopelosthead

Rubriklåt: Solen har gått ner med Veronica Maggio

 

Jag är så trött att jag vill kräkas, men det ska jag inte göra, för det är töntigt. Istället ska jag blogga om min extrema helg! Den började efter förra inlägget, eller nä, det började innan det med att mina föräldrar kom hit. Vi satte upp alla mina fina tavlor! Så nu har jag massor av fina saker på mina väggaaaar! Men ja, sen kom Lilla hit och sen, sen, sen! Sen kom Anna hit! Anna är tillbakaaaa! Det är det bästa som hänt! Vi öppnade bubblet, såklart, och pratade om allt sjukt som hänt i sommar. Den här sommaren är fan absurd på riktigt.

 

När vi bubblat loss en stund åkte vi mot helsingborg. Vad skulle vi där och göra tro? Jo, vi skulle se Felix recenserar live! Felix, Basse och Johan var där, holy fucking shit. Vi såg deras nya recension och skrattade en massa, fast jag blev svintrött. När allt var slut och vi var starstruck som fan gick vi därifrån och åt pizza. Jag hade grov jävla ångest at this point, men härdade ut och drack suröl på ett mysigt sunkhak. Jag älskar helsingborg you guuys.

 

Och sen lämnade vi helsingborg och åkte mot malmö. Vi ville verkligen sova, men ändå gick jag och Anna för att se Veronica Maggio. Vi träffade team osby (!) och konserten började. Den var så himla bra och somrig och pop-glittrig <3 jag och Annoushka sjöng konstiga versioner av låtarna, jag glömde bort att "jag kommer" fanns (gud vad jag inte gillar den låten) och Anna ville gifta sig med Veronica. Det får hon, tycker jag. På vägen därifrån fastnade vi en folk-kloss och killar försökte tränga sig mellan mig och Anna. Yeah no, do not fuck with the blindtåg. En dude gick loss om att Anna skulle ta det luuugnt, och det var ju tur, för då blev hon så luuugn att vi kunde ta oss ut och runt hela skiten. Till slut hittade vi en taxi, och var hemma. eller himma, men ja.

 

Igår fick vi frukost (mamma hade bakat bröd! sjukt!) och vi tog oss in mot festivalen igen. (ja det är malmöfestivalen detta vet ni.) Vi skulle ju se Lilla spelaaaa! Hon var så braaaa! Seriöst min syster är den bästa som finns på sjungande och spelade och skrivande vet ni det eller. När hon hade sjungit och lite annat blaj pågått på scenen åkte vi till lund, åt lunch på asian express, sa hejdå till team osby och åkte hem till mig. Äntligen skulle jag och Anna vara själva! Vi lyssnade på vår lista, drack riktigt äckligt vin och färgade äntligen om mitt jävla hår. Så nu är jag Emma Carolila! Vi solade på balkongen, pratade om allt och inget, visade varandra nya bra låtar vi hört i sommar och kramades en massa. Jag älskar henne så löjligt mycket jag tror faktiskt inte att ni förstår. Och ja, idag har jag mest sovit och varit en spillra. Nu ska jag fortsätta med konseptet sova.