hopelosthead

Rubriklåt: Borderline med Amanda Jenssen

 

Vilken gåta det är, mitt liv. Seriöst, jag förstår inte. Liksom...igår. Igår kunde jag knappt sitta upp, jag blev gråtig av nästan allt och mamma nämnde akutpsyk. Hon gjorde det. "Om du inte orkar ringa vårdcentralen på måndag måste vi nog åka in, för så här kan du ju inte må." Jag skrek "låt mig vaaaa!" och fäktade med armarna när mamma sa något liiite jobbigt. Det var ett helvete på jorden.

 

Och idag? Idag är jag pigg och glad och peppad. Idag skämtar jag och skrattar och är redo för dagens äventyr. Jag mår prinsessigt. Vad har förändrats? Ingenting. Visst, man kan anta att jag är glad för att jag ska göra roliga saker. Men det ääär ju inte så. Min familj ska till london om två veckor och jag är så jävla rädd för att bryta ihop och inte orka. Jag är så taggad på london! Men det är ett hjul man snurrar på och antingen är jag en energisk solstråle eller så är jag knappt en person. Huuuur ska man då kunna leva? Liksom okej, jag bokar en tid till vårdis, men tänk så åker jag dit och mår som idag? "hej hej vårdcentralen! Jag mår jättebra! Fast dåligt tydligen?" lol ok säger de. Man vet legit aldrig hur man ska må och hur många dagar en dipp ska vara och hur det ska gå till. Jag kanske mår prima i london, eller jag kanske gråter på random transportmedel redan andra dagen som när vi var i stockholm. Då var jag liksom i stockholm med min familj och skulle se florence! Det hjälpte inte! Huuuuuuuur kaaaaaaan deeeeet vaaaaaraaaa såååååå?

 

Det var bara det. Lite tjatigt kanske, men här fick ni en inblick i karusellen Emma Rävås.