hopelosthead

Rubriklåt: Poetic med Klara & jag, en amazing dissa-män-låt

 

 

Hej från snälltåget! Har lyckats slå mig in på deras extremt töntiga wifi och ska fira med ett blogginlägg. Solen skiner utanför och vi är på väg mot Linköping nu tror jag.  Jag måste ringa sl när jag är klar med detta. Det är tråkigt :( de tar alltid hundramiljoner år på sig att boka en jävla ledsagning! Skärpning sl.

 

Men okej jag ska säga mer än "snälltåget är tråkigt". Igår var en dag, och den var mysig. Först sov jag rätt länge som vanligt och efter några timmars chillande i vanlig ordning kom Anna. Hon hade med sig kladdkaka och sammetsvin, så dagsmyset var ett faktum. Hon såg ut som en äkta butch med nysnaggat hår och oversise skjorta, men pratade ändå om sin dude jättelänge. Rip. Jag blev upprörd över män som inte vet att man måste ta ansvar för sina egna handlingar, seriöst män är så utmattande! Okej det finns kvinnor som gör så här också men inte alls to the same degree. "Varför måste jag ta ansvar bara för att jag är 30 +? Det är ju tråkigt!" Jaha men too bad du måste. Eh ja, ursäkta för denna rant. Men jag blev arg :( vi planerade en möjlig framtid som vi sen kom på att vi inte kan ha, skrev inte papper vi skulle skriva för att vi inte hade en enda penna (#blindproblem) och hade det bra, men hon åkte hem jättetidigt. det var sämst.

 

På kvällen läste jag, sippade på samma glas vin i typ tre timmar (hur lyckas man ens det?) och pratade med Kitiara om hennes sämstiga dag, mina möjliga diagnoser (Hon: Varför skulle du fråga mig om det här? Jag: Eh, för att vi alltid pratar om det här?) och annat trams, men sen lyckades jag packa åtminstone. Det tog jättelång tid för att jag inte orkade någonting. Men nu är jag här och jag tror att jag packade allt, så it works out. Jag är jättetrött, men att vara på väg till stockholm är en trygg plats i