Jag skriver om allt, för att veta att jag finns
Hej bloggfolk, jag har en kul idé! Eller vi får väl se hur kul det är. För ett tag sen läste jag ju dikter för Lilla och då tänkte jag att det vore kanske kul för er att läsa lite Emma-dikter! Så det ska ni få göra nu. Här kommer fyra styckna, och vi börjar med en 2009-dikt från skrivargruppen.
Att gå på vattnet
Du var som Jesus för mig
Redan innan du ringde
En morgon vid halv sju och sa
Jag är så jävla trött på allt
En gammal musikalrad for förbi
Then I was inspired, now I´m sad and tired
Men du var ännu kreativ och snart checkade vi in
På Sturup för en resa bort från all skit
Vi drack en läsk vid gaten och du höll om mig och sa
Du sa att nu skulle allt bli bra
Och det blev det
På planet vände jag ryggen åt mitt liv
Min skugga vinkade farväl men jag såg bara moln
De virvlade runt planet och kysste mina ögonglober
På kurs mot Venedig och du satt tätt intill
Min Jesus Crist Superstar slet åt sig micken
Mitt i säkerhetsdemonstrationen rev du av en låt
Det blev tryckfall i kabinen och när alla tuppade av
Vände du dig mot piloten och sa att allt skulle bli bra
Och det blev det
Venedig dränkte oss i sol och smutsigt vatten
Och vi satt på ett café vid stranden
Italiensk luft smakar inte likadant
Som luften i en skuldtyngd småstad
Den smakar salt och socker
Den smakar liv och kärlek
Ungefär som du
Vi åkte gondol och mannen ville inte sjunga
Men det gjorde du
Du sjöng om allt som skulle bli bra
och det blev det
Du sa du var min bro på Kanal Grande
När vi åt pizza vid båtbärarens kant
Du sa vattnet var tårar som fallit
När änglarna såg hur allt var
De grät över skräpet sa du
Och familjen bredvid oss tog upp sina glasspapper
Sen reste du dig upp och började vandra
Du gick rakt ut i vattnet och stod stilla där
Du sa älskling följ mig och trösta vattuvarelserna
Hör du inte hur de kvider?
Jag var inte rädd och gick fram emot dig
Du var som Jesus för mig och du sa
Att om jag följde dig skulle allt bli bra
Och det blev det
Wow, ja det där har jag ingen aning om var det kom ifrån nä. Vi följer upp det med en mer personlig dikt från 2010 som jag helt hade glömt, om hur jag försökte bli kvitt Emma Black och hela den grejen:
Begravningssång
Träden har tappat varje spår av blad
Du skulle va ett substitut men jag vet inte för vad
Ackord läggs till ackord och känslan är kvar
Gammalt glömt förvirring söka svar
Jag vet inte om det finns någon kvar som kommer ihåg
Som kände det jag kände och såg allt det jag såg
Du var inte den jag trodde, du var mer och lite till
Men ibland har jag lust och fråga dig vad fan det är du vill
Den flicka du har älskat har aldrig varit jag
Demonen i mitt bröst som kanske hittar ut idag
Jag sitter här för länge Och tänker allt för mycket
Den som gapar efter lite Missar ofta halva stycket
Men jag kan inte ge upp nu jag är starkare än så
Jag ska begrava mitt slått nu och det måste gå
Men djävulen han tittar upp ifrån mitt sista torn
Och han är äkta vara det ser jag på hans horn
Han vill mig nåt han ropar men jag är redan på språng
Till ett bättre slått, ett bättre liv och en bättre sång
Äpplena på trädet är ganska små i år
Jag ska begrava mitt slått och nu vet jag att det går
Det…gick väl sådär, emma 2010, men väl försökt I guess. Vi går raskt vidare (lol) till en blind-dikt från hösten 2011!
Ansvar
Jag är ett ansvar
En vilsen själ
Något att ta hand om, plocka upp
En invalid
Skamm om en vilsen själ
Någonsin måste gå ensam
Skam om en invalid
Inte får hjälp att andas
Skam, för ett ansvar
Är jag alltid
Någon annans måste
Någon annans invalid
Skam när inkompetens
Går före någon slags vänskap
Skam att ni hellre ser mig fastkedjad
Än lycklig tillsammans med er
Ni vill att jag ska hittas
Men om ni inte letar
För att hitta en vilsen själ
Då vill jag inte vara ert ansvar
Och så slutar vi med en gullig liten sak från 2012, när jag var svinkär:
Skriver dikter
Jag är den du skriver dikter om
Jag vet inte hur det blev så
Jag vill säga att jag förstår nu
Men du vill inte att jag ska förstå
Han är den jag skriver dikter om
Jag vet inte hur det blev så
De hjälper mig inte att glömma honom
Men jag skriver dem ändå
Jag tror att alla skriver dikter
Alla låtsas bara inte om dem
Och jag kan inte sluta undra
Vem han skriver dikter om
Så, detta var ju en…resa. Ber om ursäkt ifall formatet är helt batshit, har ingen aning om vad jag gör. Om ni tyckte detta var kul kan jag ge er massor mer trams jag har skrivit under åren!
