hopelosthead

Rubriklåt: Honung (jag råkade skriva honing, för det heter det ju) med säkert!

 

Igår hamnade jag i ett samtal på twitter om varför queera kvinnor har så mycket mer kärlek för sina ex än heteros, generellt alltså. Och mitt svar blev till slut att vi liksom inte har så mycket familj (ofta blir vi ju utkastade och om inte är vi bara väldigt olika från vår familj) så vi kan inte släppa ifrån oss viktiga människor. Sen började jag prata om hur blurry våra gränser är och jag kände att jag behövde prata mer om det, fast jag har redan tyyyp pratat om det här flera gånger, men Imma still do it.

 

Jag har till exempel två systrar. So mär lika mycket systrar. Vi har inte samma relation, för jag och Lilla umgås jämt och jag och Sara gör inte, men å andra sidan växte jag och Sara upp ihop. Men när jag säger "min familj" menar jag de båda. Men egentligen menar jag fler. Kitiara är definitivt en familjemedlem, Onna också. Nån gång på fyllan tror jag att jag har sagt att Onna är typ som min bror? Det är skitkonstigt för hon är ju inte en dude alls men vår relation är lite...broderlig. Kanske därför vi säger att vi är varandras "bästa homies". Och ja, min tjeja är ju också familj såklart, men det är väl ändå inte konstigt hoppas jag. Men liksom, jag tänker att om man redan har gått emot alla normer kanske det är lättare att bara skita i exakt allihopp? Sure, jag har vänner också, men de har ofta egna titlar. Saga är min satmara samt andra damen i mitt damgäng, team osby är just team osby och jag deras bihang och med Skogis är vi skogis och stormis. (Stella visste inte vad Skogis hette på jättelänge. Det är ju ingen viktig info hallå!) Just att bara ha familj i en hög, kärleksrelationer i en hög (där bara en enda människa får vara såklaaart) och vänner i en hög, med en konstig arbetskollegor-hög lite längre bort, det är en så tråkig världsbild. Och jag tror inte att det bara är jag som är ett weirdo, utan att queers över lag håller på såhär. Det finns ju inget manus för hur vi ska leva, så varför skulle vi följa några manus öht? Sen tycker jag att heteros borde sluta följa manus de också och jag älskar när de gör det: Poly-heteros, barnfria heteros, heteros med uppluckrad familjedynamik osv. Älskar det gör jag. För vi alla kan välja vilka manus vi ska följa och hur mycket, sjukt va? Jag väljer att ha två systrar, jag väljer att älska mitt ex så att jag vill slå någon av ren kärlek ibland, jag väljer att behandla alla olika (det där var en referens till en låt som Onna har skrivit och som ni inte har hört). För annars vore ju allt jättetråkigt!