hopelosthead

Rubriklåt: I hate everybody med Halsey

 

"Jag hatar folk!" är något av en grej jag säger. Det är väl en grej många säger, inte bara jag, men jag säger åtminstone så. Med det menar jag väl att folk generellt är lite störiga och korkade och att jag inte riktigt bryr mig om "världen". Men! Jag har kommit på en sjuk grej: Jag hatar inte folk egentligen. "Vaaa", säger ni sarkastiskt, "deeet har vi inte märkt." Shut up.

 

Såhär, det finns folk i mitt liv som faktiskt verkar hata folk. Som tycker att nästan alla är jobbiga eller konstiga eller dumma. Och jag tycker inte det. Ibland gör jag kanske det, men jag vill inte tycka det. Jag vill inte vara arg och bitter, jag vill tycka om folk. Inte alla såklart, men många. "Hen är så weird", säger vi, men liksom...har vi träffat oss själva? Om man undviker normala människor, och de hatar jag fortfarande (med "hata" som ett skämtsamt starkt ord), så kommer man liksom hänga med weirdos. Och de kommer göra saker man inte förstår eller håller med om. Det kommer alla ens nära att göra. Och jag vill vara nära många! Jag vill vara omgiven av människor som jag bryr mig om och som bryr sig om mig! "hellre få nära vänner än många bekanta", they say, men jag vill ha många nära vänner. Och det, insåg jag häromdagen, är motsatsen till att hata folk. Det är att aktivt acceptera folks brister, förlåta folk, ge folk andra och femhundrade chanser om man faktiskt vill ha dem i sitt liv. (Men inte att vara en idiot som låter folk trampa på en. Det är, så att säga, en annan grej.)

 

För jag har varit the bad guy. Inte jätteofta, men det har hänt. Och det ska inte hända igen om jag kan undvika det. För det är inte jag. Jag är en människa som ger kärlek så mycket jag bara orkar. Ändå har jag försökt kultivera nån slags argt yttre, men jag vet faktiskt inte helt varför jag har gjort det? Liksom ja, jag är ofta arg. På män och friska och heteros och töntar och folk. And that ain't gonna change. Men när det blir personligt...det gillar jag fan inte. Jag har sagt riktigt mörka saker och jag vill inte vara den personen längre. Sen får vi väl se hur det går, men ändå. Jag vill inte hata folk bara för att jag hatar folk.