hopelosthead

Rubriklåt: Telling stories med Tracy chapman

 

Så, jag måste få min bloggvecka att gå ihop och just nu gör den inte det, så därför tänkte jag berätta för er om fanfiction. Eller alltså, inte berätta om det kanske, för ni vet förhoppningsvis vad det är. Kanske mer hylla fanfiction. Mina mest trogna bloggläsare har inte haft så mycket med fanfics att göra, vilket är djupt sorgligt, för alltså det är det bästa som finns i life. Vet ni vad som gör att det är det bästa i life, förutom att det är jättekul? Jo, för det får folk att skriva. Folk får skriva utan regler och ångest och skolkänsla. I fanfic-land kan en 12-årig flicka leva ut sina kaotiska tankar om romans, en 24-årig student kan prokrastinera med genuint trams och en 14-årig kille som är osäker på sin sexualitet kan testa om det känns kul att göra karaktärer gay. En 58-årig lärare kan spåna om vad som kan hända karaktärerna i favoritboken och ge den där 12-åriga flickan respons på sin förvirrade romantik-story. Fantastiskt är det! Man får skriva preciiis vad man fucking vill! Ta Harry Potter till exempel, den fanfic jag kan. Man kan skriva en kul historia om att Lockhart och Snape är ihop (en sån läser de i avsnittet av fanatical fics som jag hör just nu), en lång och invecklad berättelse om när Harry förlorar sin magi och hur han får tillbaks den eller kanske en tramsig saga om att Ron inte vet hur man kampar (hej Lilla). Vad som helst, I tell you! Hur jävla vackert är inte det? Man kan jobba igenom sina issues med en bok, när slutet inte funkar för dig eller när du undrar vad som hände med den där bikaraktären. Man kan till och med skriva fanfics på böcker man inte gillar! (I mitt huvud finns en lesbisk twilight-fanfic. Den är bra. Ingen kommer få läsa den. That's sad.) Så nu när jag lyssnar på den här podden påmindes jag liksom om hur viktigt fanfiction var för mig. För oss, ska jag säga, för Emma Black levde ju genom det, men också bara för mig. Liksom, min bok kommer ut om elva dagar (!) och den hade definitivt inte funnits om inte en massa vuxna och unga vuxna hade läst mina dåliga stories på rowlingfanclub.se och tagit hand om mig. Jag vill skriva till allihop att nu är jag författare hörni! Fattar ni vad sjukt? De borde fatta det. Och jag tror verkligen att massor av folk har gått samma väg som jag. God bless fanfics hörni, det var allt.