hopelosthead

Rubriklåt: Tysta leken med Myra Granberg

 

Vet ni vad jag hatar mer än folk som håller hemligheter? Folk som vill att man håller hemligheter. Folk som vill att man håller käft och håller sig in line. Inte sticka ut och inte vara konstig och inte störa ordningen. Det spelar ingen roll varför de måste störa sagda ordning, för folk genuint skiter i det. Och jag kan typ inte formulera hur arg det gör mig. Vissa tycker sådär om mig, bara för att jag understår mig att komma in i ett rum och är blind. Visst, jag har inget val, men de tycker liksom ändå att jag förstör. Och om man fucking understår sig att börja prata om hur man faktiskt mår, eller något viktigt som har hänt, då ska man fan skämmas för man har fuckat up hela skiten. Allt det där prydliga man har styrt upp, alla normer och allt det treeevliga, har fallit sönder. Så man måste hålla käft. Bete sig. Spela glad. Och det är legit det värsta jag vet i hela fucking världen för det är så fucking fegt! Hur kan ens prioritering inte vara att de man bryr sig om ska må bra? Huuuuuuur väljer man hellre att hålla ner huvudet och undvika konflikter? Okej jag säger inte så mycket här va, men alltså jag är så fucking arg och ledsen så det går typ inte att formulera sig ordentligt. Liksom vad fan i helvete är folks jävla problem? Är det verkligen värt så mycket att allt fortsätter som det ska? Även om priset man betalar är tillit, mående och ärlighet? Tycker de liksom att det är värt det? Så, jag vill fucking slå alla i huvet, det var mest det. Snälla, berätta viktiga saker för era viktiga personer. Och ta hand om era viktiga personer som behöver er. Fast det gör ni nog eftersom ni läser detta. Mennnn ändå.