hopelosthead

Ni vet kanske att jag när en töntig dröm om att få prata om musik i någon slags publikt forum. Det kommer jag säkert inte göra, men jag har ju en tramsig blogg, så jag kan prata om musik på den! Så det ska jag göra nu, och prata om 20 låtar jag gillat från 2020. Jag kör ingen rangordning, utan ännu rimligare, nämligen bokstavsordning! Let’s go!

 

1.       Reasons I drink med Alanis Morissett

Ibland vet man redan på titeln att japp, this is going to work for me. Den här låten var verkligen en sån, och när jag väl hörde den blev jag inte besviken. Alanis skildrar psykisk ohälsa och missbruk om vartannat och just att hon inte är så ung som de flesta artister ger en starkare botten till låten. Jag älskar hur hon inte bryr sig om betoning eller frasering utan låter texten leva sitt eget liv, och hennes märkliga sångstil gör sitt för känslan. En riktig deppig banger, den bästa sortens banger!

 

2.       Real talk med Angie K

En riktigt bra sommarlåt är bland det bästa jag vet. Vet ni vad som också är det bästa jag vet? Just det: Lesbians. Så vad sägs om en tvättäkta flata som sjunger en sexig och soldränkt sommar-jam om att vilja gå hem från baren och ligga nu på momangen? Att hon slänger in lite spanska och en riktigt catchy melodi gör inte saken direkt sämre.

 

3.       Therefore I am med Billie Eilish

Jag kan inte säga att jag varit särskilt imponerad över Billie Eilish’ singlar i år. Everything I wanted var okej men lite märklig och my future var alldeles för seg, men sen kom den. En refräng som suger tag i en och bygger upp till ett diss track av…ja, vem är lite oklart, kanske alla. Om man är Billie Eilish kanske man får dissa alla i en enda snappy låt. Och produktionen sen! Finneas slaktar, men det är ju inget nytt. He was born that way så att säga.

 

4.       Same devil med Brandy Clark och Brandi Carlile

Lesbisk country. I d-moll. Med inte bara en flata utan två. Jag menar, vad mer behöver jag säga? Okej, lite kan jag säga, till exempel att stämmorna är off the charts och själva budskapet är svinbra: Alla har sin skit, men det är samma mörker. Vi behöver inte jämföra. Det jag kanske hade önskat är en ordentlig vers för Carlile, men jag tar det jag får.

 

5.       Julianna calm down med the chicks

Satan vad jag inte var redo för den här låten. Jag hade väl helt okej förväntningar på den nya chicks-skivan, men försökte att inte bli för hype. Men sen kom andra singeln och…wow. Den boxade mig verkligen i magen. Hur ”calm down”, som kan låta så nedlåtande, blir mjukt och varmt när Nathalie sjunger det. Hur hon säger karriärens första ”fuck”, bara sådär, så att det knappt hörs. Och känslan av att hela bandet omringar en och tar hand om en, oavsett vad man går igenom. Breathe, it’ll be okay.

 

6.       No talk med Ellen Krauss

Jag önskar att on the bus fick vara med här, men den kom ju tyvärr inte ut igår, så jag får ta den här istället. Inte för att den inte är värd det. Första gången jag hörde den var den akustisk och hon sjöng den live först i radio och sen när vi såg henne, så vi blev förvånade när den släpptes med en glittrig pop-produktion. Först var jag skeptisk, men nu älskar jag den: hur rösten skimrar och nervositeten och kärleken liksom vibrerar i musiken. (Men om jag fick den akustiska versionen hade jag inte varit ledsen direkt.)

 

7.       I hate everybody med Halsey

Seriöst, att välja en låt från den här skivan var det svåraste. Manic har så många bra låtar att jag nästan blir yr när jag tänker på det. Men finns det något mer tillfredställande än att sjunga ”I hate everybody”? Ja, kanske att sen få höra Halsey medge ”maybe I, maybe I don’t.” Det känns verkligen som en representation av 2020, insikten att man kanske inte måste hata folk. Sjukt ändå på något vänster.

 

8.       Tro på er ruin med Hurula

Okej, jag kanske inte gillade hurulas nya platta särskilt mycket. Jag tyckte mest att den var tråkig, måste jag erkänna. Men den här första singeln är en äkta hurula-dänga, med tillhörande magsug-refräng och catchy gitarrer. Kanske inte det bästa jag hört med honom, men riktigt bra är det.

 

9.       Min inre svarta lista med Iiris Viljanen

Att Iiris Viljanen gav oss en ny skiva var både oväntat och festligt. Och kanske att man är ju bara människa är en bättre historia, och att sordin har mer känsla, men den här har en text som är helt fantastisk. När man är som allra tröttast på vidriga slämmiga äckel är det verkligen den här man behöver, och just hur personlig den är gör den så mycket bättre. Hon berättar verkligen om hur olika män har förstört för henne och man hatar dem verkligen lika mycket som hon.

 

10.   När jag går in nånstans och känner mig utanför med Jacob Hellman

Jacob är tillbaka och det är ju bland det bästa som finns. Kan ni ens fatta att vi får vara med om Jacob Hellmans återkomst? Och att den här låten är så bra skadar ju inte liksom. Titelraden är så fin och dessutom är soundet så varmt och gitarrigt och hans röst och särskilda fraseringar gör allt bättre. Nu hoppas vi på skivan!

 

11.   Only children med Jason Isbell

Jag var inte ett så stort fan av Jasons nya skiva, men en riktigt bra låt hittade jag i alla fall. Jason sjunger till en vän han kände, som också skrev, men som inte lever längre. Han minns deras uppväxt och hur pretentiösa de var, men hur bra de ändå var på att skriva. Det är dessutom en riktigt fin countrylåt med bakgrundsstämmor från hans fru Amanda Shires.

 

12.   Skriva om dig med Kasino

Tack, discover weekly, för att du gav mig denna dekadenta och drömlika låt. Jag har aldrig hört talas om bandet innan, men det här är en så inspirerande och bra låt om känslan när man är så kär i någon att allt känns värt att berätta om. Älskar också att melodin aldrig egentligen ändras, det gör verkligen låten för mig.

 

13.   Recentment med Kesha, Sturgill Simpson och några andra

Jag älskar när Kesha goes country. Jag älskar hennes partylåtar också, men en riktigt kesha-countryballad är det bästa. Och den här, om en relation som slits ut över tid, så mycket att man inte bryr sig när saker gör ont längre, är något extra. Alla stämmor i refrängen är rys-bra och hennes röst är så mjuk att jag vill bo i den.

 

14.   Sordiner med Klara & jag

Även här är ju partylåtarna en grej, men balladerna lite extra bra. Och sordiner är den klart bästa. Hur de två rösterna slingrar sig runt varandra, hur depression och håglöshet illustreras med kallt kaffe och stökig lägenhet och hur liksom distanserad låten känns. Albumet är riktigt bra, men den här är helt klart bäst.

 

15.   En sista minut med Mares

Mares är ett sånt jävla wildcard. Vad ska de göra idag? En härlig låt om hat, en somrig radiohit eller som nu, en synth-shuffle med snygga sång-effekter och en spänning som håller i sig genom låten. En av årets mest trallvänliga refränger skadar inte heller.

 

16.   Håll käften & försvinn med Myra Granberg

Jag är tydligen en sucker för diss tracks va. Men alltså, hur skönt är det att sjunga den här låten? Bara sättet hon säger ”fy fan vad du är sjuk” gör mig så jävla lycklig. Hade kanske önskat mig lite roligare instrumentalism, men man kan inte få allt.

 

17.   Talk about me med Skott

Det här är den roligaste låten jag hört i år och då är den ändå både catchy och ganska sorglig. Hon låter som om det är en helt vanlig poplåt, men hur hon beskriver sin oerhörda narsisism är spektakulärt. Onna sa det bäst när hon sa att den låter som hur katter tänker. Allt handlar om mig, dammit!

 

18.   Boom med Sofia Jannok

”Du tror jag finns först när du ser mig”, sjunger Sofia och första gången jag hörde det var jag mållös. Det är en fantastisk take på hur det är att vara same, men jag som blind relaterar så otroligt starkt. Det har verkligen varit en kampsång för mig. Och hallå, hur mycket älskar vi en folkmusiker som svär?

 

19.   Betty Med Taylor Swift

Ni vet vad jag sa om att välja låt av Halsey? Det här var värre. Jag kunde verkligen ha valt så många andra låtar, men till slut tänkte jag ”vilken har jag lyssnat mest på?” och det är ju Betty. Taylor går back to the roots med gitarr, munspel och en highschool-berättelse som, om man lyssnar lite slarvigt eller verkligen vill, blir så gay att man får panik. Och en tonartshöjning! Vad mer behövs?

 

20.   Jag var ett konstigt barn med Tomas Andersson Wij

Vi avslutar med en alldeles för lång och superdeppig låt. Men shit vad bra den är! Precis som låt 1 var det en titel som redan sa ”Emma”, och alltså ja. Först tror man att det är riktigt bra, men sen kommer sticket och jag blir helt svarslös varje gång. Verkligen den viktigaste texten jag hört i år.

 

Så, det var några låtar jag har gillat. Gott nytt år!