hopelosthead

Rubriklåt: Lämna han med Cherrie

 

Varje situation har egentligen på möjliga slut. Film / bok-slutet och det vanliga. Och visst, det blir ju alltid det vanliga, för världen är inte en bok eller film. Men ändå kommer man aldrig på det i tid. Och just det där gör att det inte alls finns två slut, för saker tar inte slut. Det finns inga eftertexter i det riktiga livet. Och man når den där punkten när man inte orkar mer, när man bara önskar att slutet ska komma...inte döden, alltså, utan slutet på situationen. Men det slutar aldrig och man står där, utan kontroll.

 

Jag vet inte vad jag ska säga längre. Jag har vrålat mina åsikter så högt jag kan, åsikter jag kanske inte ens menar, men det är inte mina åsikter som räknas. Jag har försökt vara diplomatisk, försökt lyssna, men jag orkar orkar inte. Och jag vill ju bara att du ska må bra. Jag kan skrika att han ska dö all I want, men det handlar ju inte om honom. Det handlar om dig. Det handlar om att du är värd bättre, hur kan man ens säga något så töntigt? Jag vill att du ska vara med någon som älskar dig, men också någon som respekterar dig och fucking är värdig dig. Någon som inte gör dig illa. Men det är inte upp till mig. Det är upp till dig och det skrämmer skiten ur mig för du har aldrig fattat vad du är värd. Och jag kan inte få dig att förstå det.

 

Det är lätt att säga lämna. Det är lätt att säga skit i. Det är lätt att hoppas på eftertexter. Men det blir inga eftertexter här. Och jag vet fan inte hur det ska gå.