Mitt tiotal #1: 2010
-Jag och Kiti blev tillsammans, fast vi redan var det utan att veta det. Det känns som om hela året var ett Kiti-år, men vi träffades inte särskilt många gånger. Men hon överraskade mig! Familjen var på väg hem från Sälen och plötsligt stannade bilen och Kiti sa ”får jag komma in eller?” Är blown away dels för att det är så orimligt fint och dels för att jag hade flipped my shit om någon dykt upp nu och tänkt stanna en vecka. Those were the days.
-Jag slutade nian. Sista terminen på tuna var riktigt fin minns jag och jag, Agnes och Tora hade svinkul. Vi hade en ikonisk sleepover, gungade i parken och fulsjöng, hittade på historier om min stalker Stevie och deltog i tuna-revyn. Revyn var så jävla rolig, även om jag var en classic outcast (jag sjöng hey stephen med taylor swift…).
-Och sen började jag på gymnasiet och spyken! Äntligen fick jag spela musik flera gånger i veckan. Jag sjöng 16 tons i discoversion, smooth operator i stämmor och last christmas som svensk dansband, började projektet att lära mig spela gitarr och förstod konseptet kvintcirkeln for the first time. Socialt var det…mer av en prövning. En kaotisk resursperson hjälpte så att säga inte.
-Jag skrev klart en icke-fanfiction-roman! Det har jag bara gjort en gång till och den boken ska ges ut snart, så. Den här boken, däremot, ska…inte ges ut. Den ska faktiskt inte läsas av någon alls.
-Jag hade ett jobb! I…hela tre veckor. Jag var projektanställd på certec och det var så himla kul! Jag fick äta glass, testa prylar, spränga sverige (inte på riktigt tyvärr) och prata engelska på jobbet, vad mer kunde jag önska liksom? Kanske att någonsin ha ett jobb igen, men…ehh.
-Jag tog mig igenom min första riktiga depression. Jag var pinnsmal (yes I know!), grät en massa, klarade knappt av skolan och var bara ett vrak i allmänhet. Susanne och andra lärare var kickass och lät mig få lååånga deadlines, de förstod äntligen hur jag kunde klara av hemkunskapen (det tog seriöst för lång tid tho) och jag tror den gjorde mig starkare blabla. Depressionen alltså, inte hemkunskapen.
-Jag var på mitt sista läger på sikargården! Sjukt att det var på tiotalet…men i alla fall. Jag och Kiti var så kära att vi nästan inte träffade någon annan men vi hann också sjunga en massa med folk, åka motorcyckel (det vill jag göra igen hallå), uppträda med someone new och säga hejdå till sikar i allmänhet.
-Jag gjorde flera saker jag inte gjort sen dess, till exempel åkt längdskidor (”jag håller i din luva så du inte ramlar”, sa pappa och höll i luvan som inte satt fast i jackan längre när jag låg på marken) och körde bil (nästan in i en lekstuga). Det var upplevelser.
-Nu när jag kikar igenom året inser jag att det var många saker som sades då som jag citerar än idag. ”Det var en juniafton i maj”, ”jag måste hålla hårt i dig så du inte skolkar”, ”Hur ska vi ha det imorgon? Ska vi ha det bra?” och såklart ”ducka, jag kastar brybollar!” är några av dem.
-Jag tänkte att den sista saken för varje år ska vara en dag när jag mådde riktigt bra. En jag valde för 2010 var när vi hade ”eosvecka” i skolan, så vi gjorde en massa random estetiskt skit. Den här dagen fick jag måla mitt inre portrett (med färg och pensel!), spela borrmaskin och äta glass med kolasås. På skrivargruppen efteråt skrev vi dessutom om galenskap och Hugo myntade att den högsta makten heter Nisse. He does. Hans nemesis heter Valdemar.
Hejdå, ses 2011! Då blire elva saker!
