hopelosthead

Rubriklåt: Goodbye med echosmith, en svinbra låt som jag och Kiti älskar

 

Sååå jag ska försöka blogga på riktigt. Jag är helt slut i huvet men jag borde väl get it together. och jag måste börja med i söndags, och då åkte vi till blindhuset. Vi köpte mat på grillen och åt den hos Kiti, med två jättetrötta bebbar. <3 Onna kom dit med chokladmousse, som vi åt med mycket passion medans vi pratade om läskiga familjeminnen och tjejer de borde dejta (jag och Stella försökte att inte show off vår flickvänhet...obs skämt). Onna gick och la sig och Stella åkte hem (:(), men jag och Kiti hade en häng-kväll. Vi pratade om droger och våra psyken, och sen blev vi besatta av att hitta en låt vi inte visste vad den hette. Jag sjöng samma rad om och om igen och till slut kom Kiti på det! ...och det var såklart en låt som inte fanns på spotify. Allt letande var förjäves. Men vi hittade en remix så vi fick höra den i alla fall! Victory! Och sen sov vi, eller försökte, men Kiti pratade i sömnen som en jädra papegoja. Läskigt ju :( MVH orimligt rädd för sömnprat av någon anledning.

 

Igår hade vi en quality time-dag. Det betydde att jag låg i sängen medans hon städade, och sen sov vi lite mer, och sen var vi i farsta. Kiti var knäppare än vanligt (sjukt nog!) och vi kollade på second hand och fikade. "Du och jag borde ha såna där skriv-fikor! ...Eller just det, du har ju faktiskt såna." yes it is what I do. <3 Sen åkte jag hem, på ett jättetråkigt tåg, och idag har jag varit hos tandis och psykis. Jag orkar egentligen inte prata om mer saker, men hos psykologen pratade vi massssor om Emma Black och det kändes typ bra. Förutom då när hon sa att det är vanligt att barnet inom en har en röst. Yeah no det är inte samma sak. Men jag tror (obs tror) att hon fattade det sen, so there is that...I suppose. Och nu får det här inlägget vara slut hejdå.