hopelosthead

Rubriklåt: Clementine med Halsey

(mush från igår natt. det var ingen kul natt.)

 

Ännu en natt, ännu ett mush. Kommer ni ihåg när jag skrev typ två mush i månaden? Me either dude. Me fucking either. Kommer ni ihåg när jag inte fick allt att handla om min ångest? Kommer någon ihåg? Jag hoppas nästan inte det för jag är så rädd att ni ska komma på det och bara oj hjälp vad pågår! För fucking hell jag kommer inte bli bättre. Eller jo men jag kommer inte bli som jag var innan. If there is such a thing. Och jag är så rädd att alla ska försvinna. För det kommer folk ju på riktigt! Man tror att det bara är ångesten som pratar men det är fakta. Alla vill inte ha en sjuk vän. Alla vill inte ha en vän som bryter ihop, som spricker, som inte orkar. Som tjatar om sin ångest hela tiden. Men…de vill också att jag ska ha koll på min ångest för de vill att jag ska veta vad jag klarar av? Utan att tjata om den? Eh…då vet jag inte hur faktiskt. Jag förstår inte hur allt ska gå ihop. Och jag orkar inte prova en massa och förlora fler viktiga. De faller bort i högar och det är kanske inte sant men det är sannare än det borde vara. Och samtidigt som jag vill klamra mig fast vill jag ingenting för jag bryr mig inte riktigt. Jag bryr mig inte om någon eller något och jag vill bara stänga ute allt men det går inte för jag blir ensam efter en dag och jag behöver hjälp för att hantera mitt hem. Shit is so fucking dark yall. Och jag vill bli bra och vara bra men jag är inte bra jag är dålig. Och det ska jag tycka om men jag ska tycka om det lagom mycket? Fuck that shit inget av det makar sense! Fan jag orkar inte ☹ Det här var inget nytt men fan jag är så rädd att förlora er you gys. Så jävla rädd.