hopelosthead

Rubriklåt: Blåmärkshårt med Miriam Bryant, versionen med flera andra för den är en miljon gånger bättre

 

Sååå om tre dagar ska jag till vuxenpsyk. Det förväntas av mig att jag ska veta vilken hjälp jag vill ha och hur. Och på väldigt många sätt kan jag ju det. Jag vet ju vad jag behöver. Jag vet att jag vill utredas och att jag behöver hjälp med min funktionsförmåga och fixa min medicinering blabla. Jag kan prata psykspråk med dem. it's gonna be all right.

 

Men med varje psykolog jag har är det en liten sak som jag faller på. Visst, jag försöker skrämma bort dem, men det är de vana vid. They'll be all right. Men! När man har listat alla sina issues och sen lägger till "och så har jag en annan person som chillar i mitt huvud." Det blir liksom lite stelt. Ungefär som när man börjar snacka sex med sina psykologer. De blir lite nervösa most of the time. Det här är som det, fast mer. "Det är så konstigt", sa Kiti för ett tag sen, "du pratar om det som att det är sooo weird men vi är ju vana! Vi känner henne!" You sure do men hur förklara för psykis? Och den här gången måste jag göra det. Från början. För att gå i terapi ensam är att inte göra det alls. Så enkelt är det. Och så svårt. Jag kommer ju inte ha tid att säga alla mina issues ens! Och då är jag inte ens särskilt upfuckad, you know? Hur hinner andra? Och liksom, jag vill inte låta som en tumblr-tönt för jag är ju inte det! Fucking hell, det är så läskiiigt :( jag önskar verkligen att någon kunde följa med och hjälpa mig få ordning på allt. ...någon annan än tjejan i mitt huvud alltså. Som jag för övrigt tycker borde pull her weight lite mer. Kan hon typ komma ut och städa tack? Eller laga mat? Eller bara äta mat? Men nej nej, för jag har ju inte did. och obs det vill jag inte ha, men alltså det vore fan nice om hon kunde göra lite jävla nytta. seriöst jag skulle bara vilja att en psykperson sa "jaha, men det låter som blabla, ska vi testa dig för det? Då kan man ta blabla och göra blabla så kan vi lösa det!" inte bara om emma black utan om...allllt. det vore så skönt. Ursäkta ordkräk, nu sover vi. Just det, emetofobi! Det borde jag nämna!