Cause we write love songs in c and we do politics in g, we sing songs about our friends in e minor

Rubriklåt: Try this at home med Frank Turner, en härligt brittisk och punktig låt som vi sjöng glatt igår
 
Hej från...mig, bara. Helt enkelt bara mig. Igår hoppade jag till mitt andra hem, alltså hem till Lilla. Jag kom lastad med cidrar och det betydde naturligtvis brittiska spellistan. Det är årets bästa lista, kan jag ju säga. Och det är många bra listor i år ändå! Men ja, vi gaggade lite som vanligt och efter ett tag ringde vi en st Kiti. Vi försökte sjunga med henne (det gick ej bra) och pratade om hur konstig feministen är, mina politiska övertygelser och annat trams. det var jättemysigt ifall någon undrar! Vi åt korv stroganoff (jag försökte...) och efter mer cider och töntigheter åkte vi in till stan, med en märklig chaufför som pratade bred skånska men berättade göteborgska historier. Weird, verkligen.
 
Vi mötte Husse (Lillas pappa) och vi skulle egentligen gå på quiz, men vi fick inte plats, så vi gick till mello yello istället. Husse skällde ut mig för min käpphantering och vi bråkade som vanligt, och sen drack vi svingoda drinkar. Deras daiquiri är fan life. Husse hittade mer utskällningar att göra, som att jag tog citronen ur mina drinkar och kladdade ner bordet. Inte mitt fel att citronerna var där hallå! Vi ställde frågor till varandra om allt möjligt, typ regn och mat och resor. Så himla mysigt! Husse fick springa iväg, så vi tog oss hem på egen hand (det var lite lurigt) och sen efterfestade vi såklart. Då blev det seriööösa samtal och jag tvingade Lilla att säga saker som att hon är en snygg kvinna. Det är hon ju! <3 till slut gick vi och la oss och jag berättade sagan om the Dursleys. Höjdpunkten från den var när hon fick veta att han jobbade med borrar och ropade "Vernon drills motherfuck yeah!" crazy lady är hon, men jag har skrattat åt det hela dagen.
 
Idag har vi sovit i tusen omgångar och sen kramats och varit spillror. Och nu är jag här, ska snart him och är jättejättetrött. Jag vill soooovaaaa! I femtontusen år! Får jag det? Nej. Såklart inte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0