hopelosthead

Rubriklåt: Resten av ditt liv med Timbuktu, en mycket bra låt som sjöngs under min resa och rubrikraden är också så himla random och rolig. Varför delfiner hur kom du på det Jason jaba undrar

 

Hej från balkongsolen! Precis när jag skrev det kom solen tillbaka såå I have actual super powers. Här sitter jag och dricker lite rosé (som är lika mediokert som i fredags ifall någon, exempelvis Linus, skulle undra) och peppar inför kvällens aktiviteter. Men innan dessa börjar ska jag ju självklart blogga om min roadtrip till u-hamn! Efter förra blogget sprang jag ut (typ så) och Sara väntade. Vi körde iväg och satte igång roadtrip-listan jag förberett, vilken var smockad med throwbacks och lite nyare grajor för omväxlingen. Vi sjöng rubriklåten, the story, the reason och många andra låtar för full hals och det var en riktigt eminent bilfärd. Jag körde dessutom min "classic bit" att spela Stevie Wonder, dra fram solglasögonen och gunga från sida till sida medans jag sjunger med mycket soul. Sara älskar det orimligt mycket, så den här gången fick det bli lite luftpiano också. Vi körde en annan väg än vi brukar, så istället för spånsta blev det lunch på en diner i ljungby. Seriöst det var en redig amerikansk diner! Jag vill ha en sån i Lund :( men det var riktigt märkligt där. Dels fick Sara en haloumisallad som bara bestod av haloumi, sallad, rödlök och typ ett par tomatbitar, och dels spelade de born to run med bruce springsteen på repeat. Alltså vi var där i kanske 45 minuter och den låten spelades exakt hela tiden. Jag och Sara skrattade och led om vartannat och kom fram till att Sara verkligen verkligen ogillar Bruce. Nu hörde jag ett barn säga "legendariska! Det står bara legendariska!" så då vet vi det.

 

Efter denna just legendariska lunch åkte vi vidare och sjöng såklart mer. Mycket country blev det, när vi inte sjöng konstigheter som la camisa negra eller temptation med arash. Vi är rimliga! Men till slut kom vi fram och efter att ha checkat in på hotellet (hotell i u-hamn, så konstig grej) åkte vi till farmor. Där bjöd hon på rabarberpaj och sen spelade vi kanasta. Jag spelade riktigt jävla dåligt nästan jämt, men en gång fick jag fyra röda kanastor eller vad det var, så det var fan värt det. (nu är solen i moln och jag är kränkma!) Vi pratade om saker som hänt under de miljoner år som gått sen sist och åt lax med potatis och andra ugnade grönsaker (myyycket god lax!) innan vi åkte hem till hotellet där vi kollapsade. Vi tittade på nyheter och vänner, men sen sög tv:n för mycket så vi lyssnade på lite mord innan vi sov.

 

Igår åt vi frukost (bra frukost ändå, trodde att de inte skulle ha bufé men det får man tydligen ha igen?) och sen åkte vi till Pia. Där fick vi mycket gott fika och höra "bra historier om tänder" och jag rådgav Pia i hur man gör bra potatismos. Nu vet hon alla viktiga fakta så som vilken potatis man måste ha! Vi åkte tillbaka till farmor för lunch och pratade mycket om alla våra kusiner och hur bra de är. "Ni är ändå några stycken, så något rötägg borde det ju finnas, men ingen har spårat ur!" sa farmor. Jag som tänkte att hälften var weirdos, men när jag väl funderade på det har hon nog ganska rätt ändå. Sen var det dags att åka hem och vi sjöng såklart mer, men höjdpunkten var när jag höll käften och Sara sjöng sin bästa musikallåt för mig. Det var jättefiiint! Ni skulle bara veta hur bra min syster sjunger seriöst. Sen tog listan slut och vi hamnade på spånsta after all, så sista biten åt vi pommes och lyssnade på gilmore guys vilket var ungefär amazing. Sen kom vi hem, jag vilade jättemycket och pratade med folk om min nuvarande hälsa och diagnoser och annat, och ja nu är det en ny dag som hittills inte har varit så intressant. Men snart blir den, och nu ska jag lämna er och längta efter solen som inte har återkommit än!