hopelosthead

Rubriklåt: Old men young women med Lori Mc Kenna

 

Det är väl ingen direkt hemlighet i den här bloggen att jag hatar åldersskillnader. Verkligen hatar. Och det är svårt att sluta aktivt hata, för jag påminns hela tiden om det. Jag ser hela tiden vidriga gamla män som söker upp unga kvinnor, som tycker att arton är en valid ålder fast de är 30, 40, 50. Det är det inte. Jag, som snart fyller 26, känner inte att jag skulle kunna vara ihop med någon så ung. De har ju precis gått gymnasiet? Och det är ännu jävla äckligare när barn är med i bilden. Som klasskompisen i Nässjö som var 45, hade en son som var 19 och blev ihop med en lika gammal tjej. Hur fan känns det för den sonen? Och så kommer folk och bara "men kääärleeek Emma!" nej. Nej, nej och åter nej. Om du som över 50 ser på en 22-åring och tänker att hon är snygg, då tittar du sen åt andra hållet. För du hade kunnat vara hennes pappa och det är äckligt hejdå. Man blir liksom inte kär bara sådär, man måste aktivt prata med personen och känna en conection för att sen utveckla den. Så gööör inte det era jävla as.

 

Men något som inte är lika tydligt i bloggen är varför jag har siktat in mig på just detta. För det är inte bara för att det är fucking förkastligt (which it is). Och för att svara på det måste vi vända oss till den andra här inne, Emma Black. Emma Black som har tydliga minnen, åtminstone känslominnen, av att ha blivit sexuellt utnytjad av en äldre man. Hon var mellan elva och fjorton (ish) och han över trettio. Det har inte hänt, jag vet att det inte har hänt, men nog fan känns det så ibland och säkert oftare för henne när jag inte märker det. Tror ni att Emma Black hatar åldersskillnader? She does not. Hon tycker det är spännande och hon känner igen sig i det. För hon saknar den där mannen jätteofta. Hon ser det som att de hade ett hälsosamt förhållande. Och därför, mina vänner, fucking avskyr jag åldersskillnader. För bara för att något känns bra är det inte bra. Det ska den vuxna kunna förstå. "Men Emma, om båda är vuxna dååå?" det där med att vara vuxen är överskattat. Om du är mer än dubbelt så gammal som någon så är du den mer vuxna och bör behandla dig själv så. Jag säger liksom inte att jag är ett barn, men jag är ju mer barn än en 52-åring! (älskar blandningen av siffror och bokstäver jag kör med här)

 

Så, jag ville bara få ut detta ur systemet. För det gör mig förbannad ungefär varje dag. Så ni vet.