hopelosthead

Rubriklåt: Du var där med Sofia Karlsson, en fin och somrig och kärlekig låt

 

Hallå vet ni? Jag älskar min flickvän. Det tror jag att ni så att säga vet, men jag vill ändå minsann prata om det! För alltså det är så sjukt. Det är så sjukt att jag kan ta med henne på min familjs äventyr och hon bara japp, Imma do this, det blir kul. Hon vill att jag ska träffa hennes människor. Jag är så ovan vid det! Hon är liksom...stolt över att ha mig som sin tjeja! Aaaaaa! Och så himla mycket i vårt förhållande är att vi säger vad vi vill, känner och behöver. Båda behöver ligga ner mycket, så ibland bara går någon och lägger sig. Ibland behöver någon försvinna i hjärnan och då berättar man det. Ibland vill den ena äta frukost och den andra lunch, inget konstigt med det. Små saker men så stora saker. Vi är två komplexa sjuklingar och vi förstår att den andra är det. Båda älskar att se samma videos hela tiden och om den ena inte just då är på humör kan man alltid försvinna in i telefonen / datorn.

Men det är ju inte bara därför jag älskar henne. Jag älskar henne för att hon är knäpp i huvet och plötsligt kan säga "vill du ha ett hårstrå?" och ge mig...ett hårstrå. För att vi kan fnittra åt samma skämt hur många gånger som helst. För att hon lutar sig mot min axel och stångar mig med sitt mjuka fejs och är så söt att man vill äta upp henne. För att hon aldrig undrar vad fan mitt problem är, även när jag är orimligt weird, utan bara accepterar vad som händer. För att hon kurar ihop sig på min arm och föreslår en ny grotesk dokumentär att lyssna på. Och såklart en massa annat som inte har hänt just idag men alltså! Min tjeja yall! Hon är så jävla cool och mjuk och fin och bra! Så, nu har jag fått ur mig det. Nu ska jag lägga mig bredvid henne igen och försöka sova nån gång detta århundradet.