hopelosthead

Rubriklåt: Master pretender med first aid kit

 

Or maybe, maybe they don't. Jag vet verkligen inte längre. Det blir svårare att vara utan dig, särskilt nu när det är sommar. Imorgon för ett år sen satt vi på mina föräldrars altan och drack bubbel. Det var jättevarmt och vi lyssnade på Ayla och Little Jinder. Dagen efter åkte vi till Sweden Rock och hade en av årets bästa dagar. Du var självklar i alla mina sammanhang och jag i dina. Och nu? Skulle du ens kunna bli det igen? Skulle jag? Tydligen inte, enligt dig...och kanske inte enligt mig heller. Jag vill ju inte skada någon annan för din skulle, och det måste jag ju göra. Men någon blir ju skadad oavsett. Och jag vet fan inte alltså. Om det är värt det. Jag tror det, men jag vet inte. Det är så mycket skräp i vägen. Nästan mer än jag har fattat innan. And still, det blir bara värre. Det är så jävla konstigt och jag vet inte vad jag ska göra nu. Hur jag ska agera när det inte bara är tyst. När allt inte bara är ett stort hål av vad som har hänt, fast ändå liksom verkligen är det. Jag makar ingen sense, I know. Men jag ville nog bara säga typ...att detta är jättesvårt, yall. Det är bland det svåraste jag har gjort, eller försökt göra. Jag ville bara att ni skulle veta det, tror jag?