There's a finger on the dile, the lucky weel goes round, little joker knows he can't escape

Rubriklåt: Angels at my gate med Manfred Mans earth band, eller "sifferlåten" som jag kallar den (refrängen är bara en massa siffror), som lyssnades på igår
 
Hej jag är tillbaka! Satan vilken dipp jag har haft yall. Det var mörkt i min hjärna. Men nu lever jag och sitter upp frivilligt och allt! Och igår hade vi "vi åkte inte på semester"-middag himma. Vi köpte mat från klostergatan och åt därför trerätters! Toast skagen, oxfilé (äntligen har jag ätit denna berömda oxfilé!) och creme caramel närmare bestämt. Mummms! Vi åt maten med mycket passion (förutom när vi glömde olika komponenter) och sen tittade vi på musikquiz jättelänge. "Är det 50-talet nu? Fy fan!" var min rimligaste kommentar. Vi lyssnade sen på låtar vi gillade och pappa snöade in på "engelsk gitarr-orienterad rock" (mamma tyckte detta var väldigt roligt...hon var väldigt trött också) medan jag mer lyssnade på sånt som i rubriken. och florence! Så vi fastnade på florence. "Hon är så agressiv i alla videor!" sa mamma. "Jamen hon är inte nykter än! På nästa skiva är hon det!" var mitt rationella svar.
 
Sen sov jag över, i ett rum jag aldrig sovit i! Det är mitt femte rum i huset att sova i tror jag. nej vänta skätte är det fan! Heter det sjätte? Vad vet väl jag. Och idag har vi ätit frukost och de har målat och jag har chillat. Och Sara har fått komma hem! Hon har varit på akuten i nästan ett dygn :(( och de hittade inte ens nåt fel på henne. Vilket är bra men också sääämst. Men nu är hon hemma och får sova! Och jag har bloggat! Så, ses imorgon eller nåt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0