hopelosthead

Rubriklåt: Ingen med Garmarna, det kanske inte är logiskt men den raden känns lite som inlägget

(mush som jag skrev förra veckan och plötsligt kom på att jag glömde publicera!)

 

Jag undrar hur många år det kommer gå innan jag slutar tänka på dig. Man hade ju kunnat tro att det skulle ha hänt vid det här laget, men nej. Min hjärna har tydligen superkrafter. Inte så att jag tänker en massa på dig, men du är liksom around. Och inte som att det egentligen är dig jag tänker på, det är ju bilden av dig, men…ändå. Och jag tänker inte bara på dig, utan såklart drömmer jag om dig också. Nääär ska jag sluta göra det? För det är ju inte vanliga drömmar eller drömmar där du bara är med, utan de är alltid lika jävla intensiva. Ett par gånger om året landar dem i min hjärna och jag är helt jävla wrecked efteråt. Och jag var på riktigt övertygad om att de skulle ha försvunnit by now! Men nej! Fucking igår hade jag en! Den var helt nuts och jag var så lycklig och det är så sjukt för du är ju inte ens en person jag skulle vilja hänga med längre ens om jag kunde! Men min hjärna letar fortfarande efter dig. Lyssnar efter dig i folkmassor ibland. Lyssnar efter ditt namn. Så började drömmen igår, att någon sa ditt namn och jag hörde att det var du som svarade. Du var dålig på att ledsaga i drömmen och lika snarky som på riktigt. Vi satt och åt lunch och Lilla var där och att vi hade känt varandra innan var nån slags hemlighet som bara vi visste. Tills jag lutade mig nära, hånglade upp dig och sen sa ”any questions?” till alla runt bordet. Och dääär blir det ju uppenbart att det inte är jag som drömmer alls. Det är Emma Black. Det är Emma Black som drömmer om dig, Emma Black som letar efter dig…hon letar alltid efter någon. It’s her thing. Eller är det bara jag som försöker skylla ifrån mig? Fan vet jag. Just nu undrar jag ofta om jag bara är en person som låtsas vara två lite hela tiden. Så får jag inte säga, tror jag, men jag känner så. Mitt enda bevis på att hon finns just nu är minnet av det där ”any questions?” och hur intensiv drömmen var, som hennes alltid är. Så det kanske är därför jag drömmer så? För att hon ska påminna mig om att hon finns? Creepy sätt, i så fall.