Halvt glömda, halvt ihågkomna fanns vi nästan ingenstans

Rubriklåt: Tro på er ruin, hurulas nya <3
 
Hej från Göteborg! Jag ligger i sängen i mitt egna rum (huuur lyxigt? Henrik var så söt och bara "du får eget rum! Det är ett mansrum, så du vet, men hoppas det är okej.") och bloggar för att sen släpa mig iväg för att handla. Det måste man tydligen göra. Men hur kom jag hit helt plötsligt? Jo, först åkte jag bil hit med Louise och Ida (hens tjeja). Hyrbilen var helt sönderkörd, så den var en struggle, men vi (Louise) kämpade på. Vi åt konstiga snacks och när vi kommit ut på motorvägen hade Ida musikquiz! Vi tävlade och lyssnade i och med detta på britney, phantom of the opera och en massa annat random. Och jag och Ida kom fram till att vi hade känt varandra när vi var små! Ida gick tre klasser under mig i lågstadiet, vilket betyder att hon var i min fadderbarnsklass så jag kommer ihåg dem! Och! Jag kommer ihåg att Ida hade en lågstadieflickvän! Det var typ det första queera jag såg? Sjukt ju! Vi skrattade åt "låtens sång" (hon försökte säga låtens namn) och när Louise frågade om en registreringsskylt var tysk och Ida lyste upp och sa "jaa det är hon!" för sångerskan råkade vara tysk. Spectacular.
 
Sen kom vi fram och de lämnade av mig hos Henrik! I hens mysiga kollektiv! Väl där åt vi vego-nuggets med bollar och sen hängde vi omväxlande på hens rum och balkongen. Vi lyssnade på folkpunk, åt marabou fudge havssalt, drack massa äppeljuice, rökte / passivrökae och lyssnade på hurula och pratade såklart massor. Ämnen var till exempel: vilken tonart man ska sjunga ja må du leva i (ingen!), att man kan och bör kontrollera sina känslor, lame heteros, syskon, artister som inte är politiska och en massa annat random. Så himla mysigt och fint! Sen sov vi jättelänge såklart och idag har vi ätit kräm (jag åt kräm ur en mugg för alla skålar var i disken lol) och tittat på gilmore girls, och nu ska det handlas ja. Jag ska bara typ byta om så jag är anständig och allt sånt där. Såå vi ses imorgon, kanske i Lund igen eller här, det vet ingen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0