hopelosthead

Rubriklåt: Kort biografi med litet testamente med Thåström, lite för lund, lite för att jag går till mina rötter och lite för att jag hörde den

 

Hallå och hej från en Emma som snart ska åka hemifrån! Så då är det ju dags att blåga såklart. Det är som vanligt. Och mest ska jag blogga om att jag faktiskt orkade hålla på med kassettbanden! Och satan vilken jävla resa det är. Jag visste ju att jag skulle låta fruktansvärd på alla band, men jag är aldrig redo för min cringey stockholmska som låter som en jävla chipmunk. Hemskt är det. Men också lite kul, speciellt att höra andra prata! Jag hängde en del med mitt livs nemesis, hör jag, och vad söt hon var när hon inte var psycho! Hörde också precis mig och min lågstadiepojkvän leka och tramsa och fnittra och alltså åh så söta vi är! Det är med honom jag är mest mig själv på de här banden och det hade jag absolut inte räknat med. Fascineras också av hur mycket journalist jag var, framför allt i 10-årsåldern, och alltså det är så lite vad jag blev? Sure, jag blev poddare, men också en som hatar att intervjua folk för folk är så tråååkiga! Somnar ju typ. Så det var väl så jag utvecklades, jag blev mer narsisistisk hmm jaha nähä det var ju inte så muntert. Vi kan tänka på att jag precis hörde mig och min barndomscrush leka att jag var hennes flickvän istället <3 hur söta? Givetvis lekte hon kille men ändån. Lovar att hon är fett hetero nu. Sad. Men ja alltså inget annat av vikt har hänt, jag har ätit thaimat och släppt vår blindpodd (lyssna genast!) och det är nog allt. Ses när jag äntligen lämnat hemmet igen wooooop!