hopelosthead

Nu är det dags för tiden på året som ingen (utom Lilla) har längtat efter, Emma ska leka musikkritiker! Så här kommer 21 låtar jag gillade under 2021. Låtarna ska alltså ha kommit ut i år, annars hade listan sett lite annorlunda ut. Nu kör vi, bokstavsordning funkade bra förra året så let’s do that!

 

1.       I wish you would’ve been a cowboy med adeem the artist

Tack vare min bästa musikkritiker Mark fick jag i början av juli stifta bekantskap med adeem the artist, en ickebinär countryartist som golvade mig med sina texter och sin känsla. Men det blev ingen av hens sånger om pansexualitet eller könsidentitet som hamnade här, sjukt nog, utan denna besvikna diss av Toby Keith. Besvikelse är känslan jag får här, från ett fan som känner sig sviken. ”There were not a lot of places where a kid like me felt heard and understood”, sjunger Adeem och önskar att Keith, en känd konservativ profil, verkligen var den cowboy han utgav sig för att vara. Och fucking hell did it work for me.

2.       You don’t get to go med Amanda Sires

Jag är säker på att den här låten vore en miljon gånger bättre om man faktiskt läst novellen av George Saunders den är baserad på. Det har jag alltså inte gjort, men jag förstår tillräckligt: Amanda Sires sjunger om att kämpa med en partner som är på väg att gå, för hennes skull, och hon tänker inte låta honom. Det är oerhört vackert och den exceptionella fiolen och sången gör verkligen inte saken värre.

3.       Pengar med Annika Norlin

En pianoballad av Annika om kapitalism? Kan det bli bättre? Kanske, men wow vad vacker den här låten är. De triviala detaljerna, hur verklighetens gränser suddas ut, de filmiska stråkarna när Annika sjunger om pengarna som flyger runt som dammkorn i vinden. Melodin känns redan ikonisk och låten har bara funnits i en månad. Och våren ska komma, säger hon, det hoppas jag.

4.       Hope med Arlo Parks

Det finns ganska många beskrivningar av depression. Det är inte ovanligt. Men ibland behöver man bara ”We all have scars, I know it’s hard, you’re not alone like you think you are.” Så enkelt som möjligt, men så lätt att sjunga med i när allt känns mörkt och ensamt. Arlo Parks har hållit mig sällskap nästan hela året och den här jazziga mantra-låten har behövts.

5.       Telepath med Conan Gray

Satan i gatan vad den här dängan överraskade mig! Jag hittade den i en random lista när jag inte kunde sova och har nu lyssnat maniskt på den i en månad. Jag har försökt och misslyckats med att få alla att älska den, men det räcker väl inte med 80-talssyntharna, den catchy melodin och den syniska, utmattade texten om exet som kommer tillbaka om och om igen. Otroligt redo för det kommande albumet!

6.       Kyss! Med Daniela Rathana

Men hallå, det är en lesbisk banger på svenska. Och den nämner milkshake. Hallå! Men det är inte bara det: Sånginsatsen är otrolig, storyn håller ihop till slutet och musikal / filmkänslan är flawless. Danielas passion när hon sjunger ”vi var farliga, vi var drottningar!” är out of this world och                      att glatt sjunga ”hon hette Sandra, var inte som de andra, hon var helt wiiild” är min favoritgrej.

7.       Did you come? Med girl in red

Låtar om otrohet finns det också riktigt många om, men på den fantastiska skivan ”if I could make it go quiet” är det här en standout. Det bestämda pianot, trummorna och så girl in red som rantar om sin otrogna flickvän över en melodi som lyckas vara enformig och dynamisk samtidigt. ”Did you come, how many times? Tell the truth, wait never mind” är en så bra sammanfattning av känslan.

8.       The tradition med halsey

Det är nästan taskigt att den här låten inleder ”if I can’t have love, I want power”. Visserligen har skivan vuxit på mig en hel del, men att börja med en så här bra låt är ändå inte helt okej. Refrängen i den här låten är bland det bästa jag hört, Trent Ressnors pianospel ger låten precis rätt hemsökt stämning och det känns ibland som att vi lyssnar på hela patriarkatet. Man tror att man är redo, men när de osynkade och perfekta stämmorna i sticket och halseys ensamma ”they said that boys were boys, but they were wrong!” slår emot en är man ta mig fan aldrig redo.

9.       Geraldene med Jack Ingram, Miranda Lambert och Jon Randall

Jag satt på balkongen med Finn och Lilla, ciggen och rom & colan flödade och Finn ropade ”spela Geraldene!” Det var en perfekt tid att höra låten på. Miranda sjunger på den här, Jack och Jon spelar och skrattar när hon beltar om den irriterande Geraldene som försöker ta hennes kille men inte lyckas. ”You’re trailer park pretty but you’re never gonna be Jolene”, flinar hon och den halvtaskigt inspelade live-tagningen gör det bara roligare.

10.   Äntligen borta med Jacob Hellman

Jag hade så svårt att välja Hellman-låt att jag verkligen väntade till den här sekunden. Men jo, det finns något i den här, en så påtaglig känsla av hopp att det känns i fingertopparna. Jacob kliver ut och säger att jo, jag kan, jag får och jag tänker fortsätta. Inte bara med musiken, utan med allt, låter det som. Inget känns som seger så mycket som Jacobs inte helt rena lalala-sång när hela låten exploderar. Grattis Jacob, du fucking vann.

11.   Cappuccino med Jelassi och L1na

Att inte dansa när Jelassi börjar med ”börjar dagen med en cappuccino” är nog faktiskt omöjligt. Det här är sommarens banger helt klart och jag är förvånad att den bara hamnade som elfte mest spelade låt i år. Jävlar vad jag har dansat och fixat grejer och sjungit ”hinner inte ifatt oss, hinner inte ikapp!” med ett stort leende.

12.   Good wife med Kacey Musgraves

Det här borde verkligen inte funka. Jag har inte gillat Kaceys musik på evigheter och det här är någon slags gammaldags dänga om att vara en bra fru till sin man? But god damn does it work. När autotunen exploderar på ”god help me be a good wife!” ryser jag och desperationen genom hela låten är så otroligt subtil att jag först trodde att jag läste in den själv. Det kommer bli bra, Kacey, det ska inte kännas så där svårt att vara gift.

13.   Grand hotel med Lars Winnerbäck

”Det är något med artister man har lyssnat på länge”, sa Stella nån gång, ”man blir så glad när de blir glada.” Exakt så känner jag här. Det här är en victory lap som gör mig glittrig varje gång jag hört den. Detaljerna och referenserna är välvalda, 6/8-tempot som brukar störa mig känns äntligen välförtjänt och lyckan när han säger ”ingen kommer nånsin att stå ut med mig, amen se på mig nu då!” är total. Det kanske funkar för att jag äntligen är lycklig med någon. Du och jag I guess, Lasse.

14.   Thumbs med Lucy Dacus

Om det fanns en rangordning och tävlingen var ”bästa berättelse” hade den här vunnit. Lucy berättar om en vän som inte träffat sin pappa på många år och tar med Lucy för att träffa honom. Vännen är livrädd och Lucy sjunger ”I would kill him, if you let me, I would kill him quick and easy”. Jag behöver nog inte förklara varför jag känner orden i varje jävla muskel och varför jag alltid sjunger med när hon sjunger ”you don’t owe him shit, even if he said you did.” För så är det.

15.   Vinner med hjärtat med Lune och Silvana Imam

”Det är sjukt när det händer, när allt bara stämmer” är det första man hör i den här låten. Och nu blir jag sådär äckligt lycklig igen, förlåt, men exakt så är det ju. Trummorna, ropen och den norrländska rösten gör att det låter som det känns, som triumf och kolsyra. Och sen kommer Silvana och…om jag nu ska vara helt ärlig, hon behövs inte. Hon är nice men Lune behöver henne inte.

16.   Purge the poison med Marina

Jag var inte redo för Marinas nya. Det känns som om hon visste det när hon släppte den här, en gitarr- och trumdriven dänga om allt jävla skit människan har skapat. Ja, hon låter som en hippie litegrann, men vem bryr sig när det är så här catchy och argt? Varje gång jag hör henne sjunga ”owning femaile power, taking back ours” och musiken gå loss blir jag tvungen att pipa till, hur töntigt det än må vara.

17.   Lämna honom med Melissa Horn

Hela året har jag behövt en låt om att hjälpa någon ur ett vidrigt förhållande. Såna har jag ju hittat också, men den här…det var något mer. Hur Melissa ändrar originalets ”du borde packa dina saker” till ”vi ska packa dina saker” gör mig helt knäpp av systerskap och om det var något jag jävla behövde så var det ”om det så tar tusen gånger ska jag hjälpa dig att lämna honom.” håller med.

18.   Klassiska ballader med Moa Lignell

Om cappuccino var sommarens banger så var detta sommarkvällarnas mer lugna anthem. Moa målar bilden av vemodig sommar bättre än jag hört någon göra innan och låten känns som en klassiker redan första gången man hör den. Och det kanske bara är jag, men jag hoppas verkligen att hon sjunger om Emil Jensen i andra versen. Det gör hon säkert inte men det vore coolt.

19.   Dom ska veta med Molly Sandén

Oj vad jag önskar att resten av skivan var såhär. Det fick jag inte, men jag fick den här låten och jävlar vad Molly går loss. Vi får äntligen höra om hennes historia som Bert Karlsson-sångerska och låtskrivare i L.A. Intensiteten är otroligt skicklig och det enda som stör mig är hur kort låten är.

20.   Vadfanärdetmedmig med Nadja Evelina

Rytmen, de akustiska gitarrerna och frihetskänslan genom hela låten suger tag i mig direkt. Men såklart är texten det centrala här, den förvirrade och hjärtekrossade berättelsen om vännen som blir kär i någon och försvinner. Nadja försöker vara glad över att de slutat träffa andra osv, men hon kan inte och undrar vad fan det är med henne. Smärtan och förvirringen är så välgjord och jag måste ju säga det, den queera subtexten är…knappt ens subtext här.

21.   Nothing new med Taylor Swift och Phoebe Bridgers

Taylor har ju släppt nya versioner av sina gamla album och när hon gör det får vi också några gamla bonus tracks som inte fick komma med. Jag har väl inte hoppats på så mycket där, men wow, det här. Taylor undrar vad som ska hända när hon blir gammal, i skrivande stund 22 år gammal, men i sjungande stund 32. Phoebe spelar den yngre sångerskan som tar hennes plats och deras kemi i den sorgsna, neurotiska balladen är bättre än den borde vara. Tänk, det blev inte en lista utan Taylor ändå.