And I haven't been taking my meds, so lock all the cabinets and send me to bed

Rubriklåt: Go home med Julien Baker
 
Så, mediciner. More specifically, psyk-mediciner. Jag har ju profilerat mig som nån slags lekman-expert och stor påhejare för antidepp och liknande, och det stämmer ju. Jag älskar mediciner yall, det är så himla bra. Jag älskar att prata med folk om vilka meds de har testat och hur det funkade och vilka de kan testa om de var dåliga. Det är det roligaste jag vet, nästan, och om det fanns ett jobb som hette typ "psyk-rådgivare", där jag bara hade behövt plugga in allt sånt, hade jag fan gjort det på dirren.
 
Men när det kommer till min tjeja blir jag lite annorlunda märker jag. Hon tar ju en miljon mediciner och nu har hon precis ändrat sin medicinering. Och här är det läskiga: Hon har mått så himla bra på senaste tiden. Det blew our minds, verkligen. "Fast det kan ju inte vara medicinen", sa jag direkt. Och där hamnade jag i något konstigt, nämligen att jag trots all hype typ glömmer att all medicin gör nånting. Jag testade en propavan för ett tag sen (för sömn) och fick en massa restless legs. "men det är ju inte medicinen, jag hittar bara på" men vad tror du att mediciner gör, Emma? Tror du att de bara är prydnad eller nåt? Och det är nog för att jag, när jag började med antidepp, blev hetsad att inte bli besatt av medicinen och börja tro att allt var på grund av den. Men vissa saker var ju det! Och om inte folk vet att saker kan hända säger de ju inte det till sina läkare. Särskilt om läkarna, som min, säger "den biverkningen finns inte!" lol jo den fanns. Då blir det ju lite svårt att få ordentlig hjälp. Men vad försöker jag komma fram till? Att det där jobbet nog behövs ändå. Hur ska vi normalisera och utbilda kring antidepp osv om ingen kan nåt? Hur ska vi hindra att någon tar hundra tusen meds och ändå mår röv? Det måste finnas folk som bara och endast kan detta! "du menar psykläkare?" naj, alltså typ som ett 1177 bara för sånt här. Det tycker jag att vi ska ha. Eh, det här var ju ett konstigt inlägg, men jag har inte hanterat alla mina tankar än. Såry.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0