hopelosthead

Rubriklåt: Mörkt med Veronica Maggio, ganska basic rubrikrad men den gör sig bättre sjungen lol

 

Jag undrar helt seriöst när det ska bli bättre. För det måste det ju bli? Inte för mig, för mig går det helt okej antar jag, men för alla andra. När ska den här nedåtgående spiralen ta slut undrar jag? Undergångskänslan måste måste måste försvinna snart. Hur kan den inte? Sure, vi är literally i en pandemi. We're all miserable. Men någonting måste ju bli bra för att väga upp? Alltså jag inser mer och mer att jag typ tror att världen funkar så. Att om saker är dåliga tillräckligt länge måste det vända till slut. Men så funkar det ju inte på riktigt-riktigt.

 

Men världen sure makes me feel that way. För person efter person lir sjuk eller ledsen eller något annat mörkt händer med dem. Det bara fortsätter! Och det kan det ju för fan inte göra? Något måste få världen att kännas okej igen. Och jag är inte ens särskilt deprimerad för närvarande! Om jag hade varit det hade jag på riktigt storgråtit varje dag. För mörkret bara fortsätter och jag väntar på att det ska ljusna men tills dess måste jag hantera mörkret. Sak efter sak efter sak. Och det är inte synd om mig, vill jag understryka, tvärtom. Men jag får så jävla ont i hela kroppen när jag ser alla falla ihop. Och det kan bli värre. Jag vet att det kan bli värre. På så många sätt. Men måste det bli det? När når vi rock bottom? Finns det ens? Eller måste vi på riktigt ta oss upp steg för steg fast allt drar ner oss? ...tydligen. Tydligen måste vi det. Och det är så läskigt :( och vi måste hela tiden tänka på allt mörkt för annars är vi in denial. Det är ju friskt. Så...Imma do that. nä jag tänker köpa godis istället fuck allt det här. blä.